Så var det detta med eld

När jag häromkvällen tyckte att det var riktigt höst så tog jag själv initiativet till följande.

Nyp er i armen och inse att ni faktiskt är vakna och ser rätt. Jag tände lite ljus till middagen. Ja det var dessa tre med det är tre fler än normalt.

Ja sedan kom min äldsta kära dotter och tyckte att vi skulle släcka dem. Någon kunde ju bränna sig.
Skyll inte på mig. Jag har inte en aning om vad hon skulle kunnat få sådan idéer ifrån. Ingen aning alls. Hon nämnde i alla fall inget om att taket kunde ta fyr så det där kan hon ha hört från vem som helst. Jajamensan.

När hon senare samma kväll tittade på tv var där något program med någon snubbe som gjorde eldkonster.

 
Ungefär som när Tin gör det. Men bara nästan.

-Lilly, det där får man inte prova hemma sa hon klokt till sin lillasyster.

Mamman spärrade upp ögonen bara av tanken på att hon kanske funderat om det går att göra.

-Nej precis sa den kloka mamman. Sådan får man ALDRIG prova hemma.

Är inte det lite dubbelmoral?

En liten tanke så här på morgonkvisten.

Ikea tar bort kvinnor ur katalogen för Saudiarabien. Det kan man tycka är lite konstigt och främjar kvinnoförtrycket. Man kan tycka att Ikea är ett sådant stort företag så de hade kunnat ta fighten och troligtvis vunnit.

Å andra sidan är vi svenskar (generaliserar troligtvis lite) så noga med att invandare ska seden dit de kommer, hit alltså. Att de ska anpassa sig efter våra lagar och regler och samhällsnormer.

Så när Ikea anpassar sig efter deras lagar och regler och samhällsnormer så gör de precis det vi anser invandrare ska göra här? Och då blir det debatt att det är fel?

Är inte det lite dubbelmoral? Sedan kan man naturligtvis gå djupare in men det är inte det jag ville lyfta fram just nu.

Något att fundera på en fredag som denna.

Det kan inte varit en kvinna som designat

Vem är smarthuvudet som designar bilar. Närmare bestämt en stor, mörkblå sak som kallas cittran.

Tänk er följande scenario. En kvinna som är skicklig bakom ratten, japp det finns sådana, kommer körandes. Hon svänger ur rondellen, cirkulationsplatsen för att förtydliga, och gasar naturligtvis på när det då bli tvåfiligt och hastigheten ökar till tresiffrigt. Framför henne närmar sig nu en annan cittra, detta eftersom kvinnan troligtvis kör fortare. Hon blinkar ut och lägger sig i den andra filen för att glida om framförvarande cittra. Sakta börjar cittran att gena in i kvinnans körfält.

Då kvinnan nu får ställa sig på bromsen så slår hon naturligtvis handen på tutan också. Och där har vi första designerproblemet. Kvinnan daskar handen en gång till mot mitten av ratten och det enda som hörs är ett plastigt poff och ett skramlande från nycklarna. Kvinnan är nu nästan uppe i bakänden på cittran framför.

Kvinnan kommer då på att tutan sitter fint placerad på blinkersarmens topp så med ett tryck ger bilen ifrån sig ett lätt tut samtidigt som framförvarande cittra sakta kör in i sitt eget körfält. Ungefär då inser kvinnan att hon i sin iver att få trycka på tutan både slagit på blinkers och helljus. Så nu är hennes bil väl upplyst och plötsligt vet hon inte om det var därför cittran framför flyttade sig eller om den mesiga tutningen verkligen hördes ut också.

En tuta ska sitta på ratten eftersom det är den naturliga reflexen att daska handen i när det behövs. Där kan man dessutom ha handen intryckt för att verkligen göra sig hörd. Med tutan på sidan så ser man hur det kan bli. En liten fjuttutning och en blinkande bil.

Det kan inte varit en kvinna som designat i alla fall.

Obs. Kvinnan i berättelsen har valt att vara anonym med hon börjar på N och slutar på ettan.

Herregud, hur blond är inte jag?

Jag tröttnade liksom på att vänta på att få hjälp så jag bestämde mig för att bevisa att den här frugan minsann kan klara saker själv. Jajamensan. Som en kära make någon gång sa:

–Hur svårt ska det vara att bara plugga in och föra över? Lyssnar du aldrig på mig? (Jodå jag lyssnar men det fastnar liksom inte på grund av den bra supporten jag sedan har.)

Så jag pluggade in min mp4-spelare eftersom jag verkligen behöver ny musik att lyssna på när jag är ute och är duktig i spåret.
På skärmen ploppade det upp (bara det uttrycket borde sände en blinkande varning) en ruta som fråga vad jag skulle göra.
Spela upp, titta på bilder, föra över media och så vidare.

Men detta var ju enkelt tänkte jag och klickade på föra över media, eller något liknande i alla fall. Nu uppstod det problem som jag inte riktigt hade räknat med. Jag hade ingen media att föra över. Bilder var där men det har jag nog ingen nytta av när jag är ute och är duktig.

Hmm, då hade jag ett nytt problem att försöka lösa. Hur får jag in media på min dator som jag sedan för över till min spelare? Jag funderade en stund, men eftersom de där sakerna som kära maken hade berättat för mig som inte fastnat eftersom jag har en sådan bra support, så bestämde jag mig för att kasta in den vita handduken.

Jag bestämde mig för att jag hade nog helt ok musik att lyssna på men det blir lite enformigt att bara alternera två hela tiden.

Herregud, hur blond är inte jag? Tur jag köpt ny färg. 

En väldigt positiv “biverkning”

Så glad och stolt man kan bli över några få ord.

-Jag ville bara säga vilken bra insändare du hade gjort till politikerna sa en pedagog på förskolan ikväll på föräldramötet.

Jag växte och kände mig stolt och jag kände att jag verkligen hade bidragit till något.
Vi pratade en stund till och när jag gick därifrån slog det mig att jag jag bara låtit munnen gå med det ena kloka ordet efter det andra utan att ens känna mig besvärad. Brinner jag för något så verkar det vara en väldigt positiv “biverkning”. Men det är skönt att få prata om saker man brinner för. Saker som drabbar våra barn och äldre är saker som nästan alltid startar upp den där lågan hos mig. Orättvisor och ogenomtänkta saker som kommer slå hårt mot dessa grupper. Fast orättvisor överlag brukar få mig att hetsa upp mig. Men det är skönt att veta att man kanske ändå är en lite pusselbit till helheten.

Fasen vad jag växer. Fast inte bokstavligt då eftersom jag faktisk blir mindre. Detta fick jag dessutom en kommentar om idag.

Så idag känns det som om jag är två meter. Härligt.

-Jag kommer bara vakna och plötsligt vara fem

Då var det dags igen. Födelsedag för min lilla bebis. Fast hon brukar inte bli så värst glad när jag säger det.

-Mamma, jag är faktiskt inte bebis jag är faktiskt snart fem år.

Japp och idag var hon full hand fyllda. Häromdagen filosoferade hon lite:

-Mamma, jag kommer bara vakan och plötsligt vara fem istället för fyra. Kommer jag vara fem när jag har prinsesskalas också?

Hon fick en ny cd-spelare. Fjärrkontrollen verkade vara mer häftig än själva spelaren:

-Man kan sänka upp där. Och man kan PAUSA sa hon alldeles exalterad.

Att vi inte visste det från början. Det hade kunnat bli mycket billigare med enbart en fjärrkontroll. Jag har en känsla av att vi kommer att märka av hennes experiment med den ikväll. Kommer säkert påminna om Dansa, pausa. Troligtvis med lite ljudskillnader också.

Jag vill inte säga det men var tar tiden vägen.

Hmm, har hon verkligen fått plats där? 

Grattis älskade unge på din 5-årsdag

Vem sätter sig över alla och ska välja?

“Sjukdom är ett funktionshindrande tillstånd som karakteriseras av fysiologisk, psykologisk och/eller social ohälsa.”

Läs meningen några gånger och fundera på vad som menas med begreppet sjukdom. Fundera vad som innefattas i varje del, fysiologisk, psykologis och social ohälsa. När det är gjort så kan ni som ser ner på ofrivillig barnlöshet som en sjukdom gärna förklara hur ni plötsligt lyfter bort och bagatelliserar andras infertilitet.

Efter en katastrofal ledare i en av de största tidningarna häromveckan så kom äntligen en otroligt bra debatt i en annan tidning idag.

Jag blir så upprörd och förbannad över att en ledare kan skiva på ett sådan förnedrande sätt. Att lägga all skuld på att kvinnan inte i tid har skaffat sig en partner att skaffa barn med. Att en kvinna som väntat till +35 ändå är för gammal och då ska man prata om etik och lagstiftningar. Jag måste ställe mig frågan hur det kommer sig att det är etiskt orätt för en kvinna att få barn på äldre dagar (40-45) medans det inte yppas ett ord om att det är lika etiskt fel för en man. Det går inte att komma med att mannen kan göra barn för det är inte det allt handlar om. Etik borde vara etik oavsett ålder, kön, ras och allt det där som vi normalt funtade förstår oss på.

Var drar man gränsen vid vad sjukdom är? Är det en sjukdom att lida av fetma? Ska man hård dra det så är det ju enkelt att bara äta mindre och röra sig mer så varför lägga massa skattepengar på gastric bypass-operationer då. Är det en sjukdom när du som rökare får KOL och därefter kräver massiva vårdinsatser? Rök inte i första skedet. Är det en sjukdom att vara alkolist? Det är väl bara att låta bli flaskan så är ju det problemet löst. Är det en sjukdom att vara elitidrottare och bli opererad över en skada som man ådragit sig på planen?

Är det ingen som hör hur absurt det låter? Vem sätter sig över alla och ska välja ut vad som vi normalt dödliga anser vara en sjukdom. Det finns klart och tydligt i förteckningar vilka åkommor som klassas som sjukdomar.

Vi betalar skatt i detta landet för att vi ska kunna få den vård vi behöver, oavsett vad det än må vara. Det är inte upp till mig eller dig för den delen att välja var de ska gå.

Vi betalar skatt för att hjälpas åt, för att inte klyftorna ska bli större än de redan är genom att inte alla har råd att vända sig till vården.

“Mina skattepengar ska inte gå till lyxproblem” Nej, men det är ok att de går till sjukskrivningar på grund av både fysiska, psykiska och sociala problem en outredd ofrivillig barnlöshet kan ge? Hur mycket skulle inte det kosta? Men det är det ingen som tänker på verkar det som eftersom vi kvinnor blir för gamla och sedan får skylla oss själva. Eller så är det klart att vi ska avbryta våra studier för barn. Varför skulle inte en pappa kunna göra det? Nej, visst nej, det är ju oss kvinnor ett barn behöver.

Usch för trångsinta, fördomsfulla och egoistiska människor.

Ego-boostar

Jag tror jag har kommit på hur jag boostar mitt ego. Helt omedveten av att det är därför jag gjort det.

Facebook, detta forum för diverse häng, har visat sig vara ett ypperligt forum för boostning. När jag väl har sparkat den där jantelagen i arslet och verkligen vågar säga att jag är duktigt så mår jag mycket bättre i mig själv också. Och det som gör att jag mår ännu bättre är att det är många som gillar mina egoboostningar och det blir ännu bättre så.

Jag vet inte om det säger en hel del om mig själv. Att bekräftelse är positivt för min del, fast det är väl det för alla egentligen. Men det är inte så att jag söker bekräftelse på några konstiga sätt utan bara en liten gilla-boostning. Det kan väl inte lägga mig i facket för att ständig söka bekräftelse?

Men jag kommer nog fortsätta med mina lite über-positiva inlägg när jag känner för det och när jag känner för en ordentlig ego-boost. Nu är det ju faktiskt så att jag inte enbart är uppåt hela tiden så jag blir ingen sådan jobbig som enbart har rosenskimrande vardag med barn som alltid gör som de ber dem om. Ånej, jag lovar att det inte kommer att bli allt för glättigt.

Only In Amerikat?

Det är dags för fredagsmys. Ja, i alla fall om du har turen att bo i Sverige.

Det skulle dock kunna bli ett problem om du bor i vissa delstater i USA. Suprice. För visst tror vi på alla dessa lagar bara för att de är så otroligt korkade och otroliga.

1. Oralsex är olagligt i 18 stater, inklusive Arizona.
Jag vet inte riktigt varför man måste poängtera just Arizona. Är de mer äventyrslystna där och vågar sig på sådan hemskheter?

2. I Virginia är det olagligt att ha sex med lampan på.
Är de extra fula där? Undra om den som kom på denna lag tände lampan halvvägs in i akten med bruden han tagit hem från krogen. Båda två blev så chockade av synen så det är bättre att få njuta ifred utan att fundera på vem man har med sig?

3. I Oregon är det förbjudet för maken att “talk dirty” under samlaget.
Men frugan kan säga hur mycket obscena saker som helst? Men det är klart, vi kvinnor är alltid fina i vårt prat.

4. I Washington, DC, är alla andra ställningar förutom missionären olagliga.
Huvudstad, vagga. Självklart ska kvinnan agera vaggan då?

Jag har en liten fundering på hur dessa lagar kontrolleras. Kommer det en tillsynsman och ringer på dörren och meddelar att det är ett stickprov så han måste se vad som händer bakom stängda dörrar? Eller är det så att grannen sitter med sin värmekikare för att att allt går rätt till och om inte så blir det 112? Det där kommer nog alltid vara en liten gåta för mig. Men vänta, det kommer mera.

5. I Connorsville, Wisconsin, är det olagligt för en man att skjuta med en pistol samtidigt som hans kvinnliga partner får en orgasm.
Jag tror jag garvar ihjäl mig. Är de extra skjutglada där så det inte räcker med att han skjuter med sin naturliga pistol utan måste även avfyra en riktigt pistol? Mindervärdeskomplex? Jag som kvinna kan väl säga att jag hade nog haft väldigt svårt att få orgasm om jag vetat att han hade haft en laddad pistol under kudden. Men observera att det är ok om du har en manlig partner. Grattis till de homosexuella som får göra något inte heterosexuella får göra.

6.I Harrisburg, Pennsylvania, är det olagligt att ha en sexuell relation med ett piggsvin.
Allvarligt? Behöver man verkligen ha en lag mot detta? Vilken ska amerikanen stämma om han inte fattar det själv. Markägaren som inte satt upp skyltar som meddelar att det kan göra lite ont att sätta på ett piggsvin?

Jojo, nu vet ni. Så var glada att ni kan fredagsmysa hemma istället. Trevlig kväll.

Jag svor och förbannade detta påfund

Keso är en vit, grynig massa. Vissa påstår att det är köttfärs gjort på Mumintroll. Denna vit, gryniga massa är väldigt god att använda tillsammans med lite skivad banan eller lite rivet äppel och kanel om man är sugen på lite efterrättigt. Annars kan denna vita, gryniga massa användas till att göra en god röra med rödlök och skinka och klicka i en bakad potatis som enbart har en klick vitlökssmör smältande på sig. Eller bara använda som den är till en kassler- och pastasallad som ikväll.

Denna vita, gryniga massa kommer paketerad i en hög, plastig förpackning med ett lock. När man sätter in denna förpackning ska man inte enbart hålla i locket.

Den gled ur handen och landade med ett splatt med botten neråt. Vi som förstår lite fysik kan tänka oss vad som händer med ett fallande föremål som träffar ett fast, stillastående golv. Det blir ett ganska tvärt stopp. Detta tvära stopp resulterar i att innehållet, den vita, gryniga massan, i princip hoppar ur förpackningen i en lätt utspridd kaskad och landar sedan på lite olika ställen.

Kylskåpet var öppet vid detta tillfället. På nedersta hyllan låg där massa, på nedersta hyllan i dörren låg där massa och på golvet låg där massa. Nedersta hyllan var helt vitprickig, på undersidan.

Sedan kom det ett stort problem när inte ens doggen fick upp de vita knutorna som låg i halva köket. Så att försöka fösa ihop en massa klumpar som vid minsta tryck förvandlades till ännu mindre blobbar som dessutom blev helt utsmetade var inte det lättaste. Jag svor och förbannade detta påfund. Jag är rädd för att vi kommer att hitta förtorkade blobbar i olika skrymslen allt eftersom tiden går.

Sedan sket doggen på golvet mitt framför mig. Allvarligt? Undra om jag inte ska lägga mig tidigt ikväll.

Dagens outfit

Jag är så H.O.T, sexig och välklädd. Kort kjol, bara ben och raggsockar. Olala, säger jag bara.

Jag möttes av ett gapskratt från Molly när de kom hem innan.
-Men mamma då var väl ungefär vad hon fick fram.

Alltså, jag förstår inte riktigt vad som är så roligt. Kalle Anka-fötterna man får i tre nummer för stora raggsockor kan kanske spela in. För jag har svårt att tro att det är hela outfiten. Ja, för dagens outfit är jag ju verkligen förtjust i när den visas överallt. Verkligen. Eller?

Heureka, jag har funnit det

Att hitta den säkraste fyrsiffriga kombinationen kan väl kanske räknas som en riktigt upptäckt? Av 10 00 möjliga kombinationer kan de nu peka på den kombination som är mest säkrast efter att gått genom en databas med över 3,4 miljoner stulna koder. Två val finns då tydligen:

1. Att låta dem som har denna kod fortsätta att ha en säker kod
2. Gå ut och tala om vilken kod det är

Nu behöver man kanske inte vara ett geni för att välja nummer 1 eftersom det känns som den mest logiskt. Men se där blev det lite felgissat. Forskarna har naturligtvis talat om vilken fyrsiffriga kod som är den mest säkra i världen. Ja, det vill säga i alla fall tills den yppades.

Av 10 000 möjliga har jag valt den som är säkrast eftersom den inte blir stulen. Jag vet faktiskt inte varför forskarna väljer att tala om den men tanke på att den troligtvis inte kommer att vara så värst säker längre:

1. Alla som befinner sig i kodstjälarbranschen kommer troligtvis att börja försöka med denna kod nu. Hade jag varit i den branschen hade det varit min första tanke i alla fall tills den inte kommer att finnas längre, se punkt 2. 
2. De som nu har koden kommer nog troligt att byta ut den, se punkt 1. Och i och med detta så har forskarnas jobb att gå genom 3,4 miljoner koder varit förgäves eftersom den säkraste koden idag, innan de publicerade den, är inte den säkraste i nuläget.

Godmorgon Einstein. Det finns kanske en anledning till att man inte blev forskare med tanke på att man inte behöver vara forskare för att vara ett geni eller som i detta fall en helt vanligt normaltänkande person. Herregud, säger jag bara.

 

Så ledsen och besviken, igen

Just nu känner jag mig bara ledsen och besviken. Snacka om ytterligheter från att ha gått från toppen igår till botten idag.

På mitt jobb, som jag är tjänstledig från för att studera, har vi alltid varit noga med att involvera all personal vid trevligheter. Personal som är föräldraledig, sjukskriven eller tjänstledig har alltid blivit tillfrågad men tydligen inte nu längre.

Jag kan förstå om man råkar missa det en gång men när det är två, tre gånger kan jag tala om att man känner sig ganska mindervärdig. När jag såg en förfrågan till en annan tjej, som inte jobbar hos oss längre, få frågan så blev jag ganska ledsen faktiskt. Inte för att den andra tjejen fick frågan utan för att jag åter igen inte blivit tillfrågad. 

Med tanke på bakgrunden att vi just alltid varit noga med att just involvera alla så kan jag tala om att det känns ännu värre idag. Jag får lite ont i magen över funderingar om varför de plötsligt inte vill att jag följa med. Det känns skit helt enkelt.

Jag fick en förfrågan på sms tidigare ikväll. Det känns fasen inte bättre. Måste vi bjuda med henne så gör vi det så nära inpå för chansen att det är annat planerat är större?

Jag har själv allidt tyckt om att träffa mina arbetskamrater utanför arbetet men efter detta känner jag inte alls för att halka in eftersom det inte känns som om man ska vara där. Utfryst är känslan. Fan också, jag som känt mig så uppåt nu några dagar. Kunde jag inte fått stannat där?

Jag är så duktig

Jag klappar händerna och studsar runt med lätta hopplasteg.

Det går bra nu. Jag känner mig uppåt idag och det känns riktigt skönt. Jag har plockat fram ett par jeans som jag inte kommit i innan som jag nu har på mig. Studerar min rumpa en stund och nickar över resultatet. Det ser hoppfullt ut. Detta kan nog bli bra i slutändan.

Måndag, ny vecka, nya möjligheter. Så det känns bra.

Hur väljer man?

På den ena väggen i vår fina hall har vi bestämt oss för att ha en fotovägg. Inte en fotovägg som i tapet utan bara helt vanliga foton som betyder lite mer för oss.

Detta visade sig att det inte var så lätt idag när jag skulle välja ut bilder. Att välja ut 10-15 bilder av tusentals är lite som att leta efter nålen i den berömda höstacken. Jag vill att bilderna ska spegla oss. Det blev i alla fall 18 bilder som är beställda i lite olika storlekar så jag får troligtvis sålla lite sen.

Så nu är jag på ramjakt. Så har ni ramar liggandes som ni ändå ska göra er av med så är jag intresserad. 10x15, 13x17 och 20x25 är storlekar som behövs.

Nu vill jag ha bilderna så jag kan dutta upp dem.

Kära makens absolut favoritbild. Det var det enda kravet han hade att denna skulle vara med så det var den enda givna bilden.

 

Fläskfilé gratinerad i baconsås med ugnsrostad potatis

Det var riktigt länge sedan det var något matprat här så därför blir det det idag. För vi har precis ätit och det var en sådan där gång då allt klaffade och allt blev så jäkla gott.

Filé gratinerad i baconsås med ugnsrostad potatis
( 4 port)

700 g delikatesspotatis
olja
flingsalt

500 g filé, kyckling eller fläsk. Jag använde fläskytterfilé
1 pkt bacon
2 dl lätt crème fraiche
1 dl vatten
ev. lite maizenaredning
1 vitlöksklyfta
några skvättar kikomansoja
riven ost

Sätt ugnen på 200 grader. Skölj och klyfta potatisen och lägg i ugnsfast form. Häll över lite olja och strö över flingsalt. Stek till potatisen är mjuk, ca 30-40 minuter.

Skär filén i lagom tjocka medaljonger. Stek, salta och lägg dem sedan i en lagom stor gratängform. Stek bacon. Häll i crème fraichen och vatten och blanda runt. Pressa i en vitlöksklyfta och skvätt i lite kikoman. Red såsen lite om du tycker att det behövs. Låt puttra en stund och smaka av. Salta vid behov. Häll såsen över de färdigstekta filérna och strö över lite riven ost. Gratinera i ca 15 minuter, till osten börjar få lite färg.

Servera med en grönsallad med lite balsamicovinäger. En portion ger 543 kcal.

Jag lovar att ni inte blir besvikna för detta blev riktigt bjud-gott.
Smaklig spis.

Ungdomlig och cool?

36 år tog det innan jag blev ungdomlig och cool.

Jag kan snart sålla mig till ungdomarna med byxorna vid knäna som knappt kan gå eftersom byxorna hänger just där de hänger. Jag kanske inte är lika cool som de eftersom jag inte har några Björn Borg-underkläder. Men jag stoltserar gärna med min hipster från det kända varuhuset Maxi. 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över detta fenomen faktiskt.

Nettan goes panschis

Youtube är perfekt när man vill förföras av musik. Att låta Robban göra sitt jobb är ingen hemlighet utan det njuter jag i fulla drag av. Det där är sådan där vanliga saker.

Jag upptäckte då igår att man kan hitta så mycket mer än förföriska stämmor och ljuv nostalgi. Man kan helt enkelt hitta matnyttiga saker som man har väldigt stor nytta av helt enkelt.

Det första jag fick lära mig, när jag satt med näsan tryckt mot skärmen och lyssnade, var att det heter Nordic Walking. Denna Walking innefattar ett par stavar och det visade sig att det minsann inte enbart är att snöra på sig skorna och gå ut och gå och asa dem efter sig. Åh, nej. Det krävs lite mer och panschisvibbarna jag kände la sig litegrann faktiskt.

Jag satt och studerade och lyssnade på vad hon sa och tittade på hur hon gjorde. Det skulle vara skonsammare för knä och man skulle jobba med ganska mycket muskler. Det skulle nog gå bra om jag bara vågade ta med dem ut.

Inget regn när jag kom hem så det var väl bara till att ta tjuren vid hornen och ta stavarna på en runda.

Jag måste faktiskt säga att jag är riktigt förvånad. Man bränner mer kalorier men det är mindre jobbigt. Vem gillar inte den kombinationen? Det som var mest överraskande var nog att jag inte kände av min fot som har gjort så förbannat ont i de nya skorna. Lite, lite kändes på utsidan men jag hade inte ont. Jag förstår faktiskt inte hur ett par stavar skulle kunna göra att jag inte får ont i foten. Jag är nog ett stort frågetecken över detta.

Helt klart går man på ett annat sätt för jag känner faktiskt av det på alla möjliga ställen. Jag är överraskad och jag kommer därför komma gåendes med mina panschisstavar igen.

 

När drömmar går i kras pga. exploderande jättefallosar

Det finns många anledningar till att man inte tar steget och utmanar sig till att bli det man som lite drömde om. Anledningarna till att drömyrkena inte blev av är några stycken men det finns ändå några överhängande som ändå var avgörande.

När jag som 9-10 åring drömde att få gå på månen tyckte jag det var en väldigt logiskt tanke. Jag ville bli astronaut och få komma ut i rymden och undersöka saker. Intresset var liksom väckt och när jag redan då kunde planeter och månar utantill tyckte jag det var en självklar tanke.

Det jag kanske inte hade i åtanken då vara att man faktiskt skulle ta sig ut ur den jordiska atmosfären också. Detta innebär att man sitter på toppen av en gigantisk tank med flytande syre eller väte. Jag menar verkligen en gigantiskt sak. Sedan kommer detta att i en explosion driva raken upp och iväg. Detta känns inte alls lockande. Flyga är liksom inte min grej och speciellt inte när det är på en fallos som utgör en jätteexplosion. Så den där månfärden blev aldrig av och drömmen lades på hyllan även om jag ibland kan blicka upp och fundera på hur mina fotsteg hade sett ut på månens yta ;-).

Jag började under ungefär samma period drömma om att bli polis. Att få vara en hjälte av något slag kändes väldigt häftigt. Nu vet jag bättre. Jag tror det hade varit väldigt svårt att koncentrera sig dagarna genom med uniformerade poliser runt mig. För att inte tala om att det hade varit svårt när jag själv hade varit tvungen att gå runder i uniformen och se sexig ut. Att ständigt gå runt och vara lite het på sig själv i det läget hade försvårat jobbet och jag inser att det är en omöjlighet. Fysik har inget med detta att göra alltså.

Det sägs ju alltid att man inte ska ge upp sina drömmar men ibland är det faktiskt omöjliga att genomföra. Eller hur?

(Obs. Jag har inte tagit bilden själv. Lånad från Google.)

Slimmat som slimmat

Något har nästlat sig in hos mig. Som en maskros som hittar sin väg genom asfalten har det letat sig in genom mig och nu inser jag det.

Det började med ett litet förslag. Allt lades fram på ett mycket fint vis. En ny tv, en sådan platt sak har min kära make gått och suktat efter ett bra tag. Och nu hade han hittat den och han hade hittat alla fördelar också. På något vis verkade han väldigt påläst över hur allt skulle läggas fram.

Försiktigt började jag brytas ner. Bit för bit försvann mitt försvar utan att jag först märkte det. Jag nickade lite instämmande och han insåg att han hade mig på kroken.  

Slug som en räv gav han mig sedan stöten. Han hade hittat en som var mycket billigare och jag nickade ännu mer instämmande. Och plötsligt insåg jag att han snärjt in mig i nätet och likt en mask på kroken fanns det inget mycket till utväg. Men jag undrar om han var medveten om taktiken själv eller om det faktiskt bara var så att det bara blev så.

Men tänker man efter lite så varför inte. Ska man själv lämna tjockisvärlden så kanske det även är dags att slimma tv:n också. Bara en tanke liksom. Slimmat som slimmat.