Montering av lastbilssäten

Vibrationsskador är nog något vi ska börja tänka på nuförtiden.
Tjälskadade vägar är inget roligt alls att ligga och köra på. Vi har en väg som där inte finns några riktiga hål i men den är ändå guppig och hålig. Kör man för fort känns det som om bilen ska studsa av vägen.

Funderar på om vi inte skulle kunna få sådan där roliga lastbilssäten, som hoppar upp och ner, i våra jobbebilar. Det hade ju lindrat en hel del. Telefonera till Ford i morgon kanske . Men det hade i och för sig bidragit med en massa andra ombyggen på bilarna. Taket hade till exempel varit tvunget att bli höjt. Lite dumt att få ett bra säte om man gör illa huvudet varje gång det guppar till. Ni kan ju tänka er bulan på taket på bilen efter en guppig vår.

Jag fick frågan om den naturliga vadderingen när jag pratade om detta.
Och den naturliga vadderingen är det inget fel på. Problemet är väl bara att när bilen landar efter ett gupp är vadderingen fortfarande på väg upp och när vadderingen landar är redan bilen på väg upp i nästa gupp. Ja ni förstår det olägliga i detta. Det blir en himla otakt.
Så förstå att vibrationsskadorna kommer bli en risk för oss.
Och då ska vi inte nämna tvättbräde-grusvägarna. Där ska man vara glad om vadderingen stannat när 5 minuter gått.
Tror minsann att facket behöver förhandla fram ett risktillägg för detta.

Men annars är jag fullt frisk
 

Vi är ganska små i en stor värld

När naturens lagar gäller har vi människor inte mycket att sätta emot.
Vi är ganska små i en stor värld. Fast vi många gånger tror att det är vi som kan styra och ställa med saker så blir vi snabbt välkomnade till verkligheten.

Naturkatastrofen i Japan är en fruktansvärd händelse.
Jordbävning med tsunami som följd.
En tsunami som sköljt bort princip allt som kommit i dess väg. Bilder som kablats ut där man ser tsunamin rulla in och drar med sig bilar, båtar och hela hus som om det är leksaker. Hur båtar krossas under broar och bilar sakta staplas på varandra. Allt med hjälp av en enorm kraft från vattnet.
När man ser dessa bilder förstår man också att som en liten människa har man i princip ingen chans alls om man skulle hamna i detta monster.
Jag har ändå svårt att förstå vilken enorm kraft en tsunami verkligen har även om jag ser bilderna. Och jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det heller.

Delar av Japan ligger nu i ruiner.
Städer som klarat sig från jordbävningen har istället helt utplånats av tsunamin.
Ovanpå dessa tragedier hotar 3 kärnkraftverks kylsystem att haverera vilket kan resultera i härdsmälta. Radioaktiv strålning har läckt ut på vissa ställen redan men förödelsen kan bli enorm om det blir härdsmälta.
Ytterligare ovanpå detta håller en vulkan på att vakna till liv. Troligtvis efter jordbävningen som mätte 9,0.

Det är fruktansvärt när sådan katastrofer händer.
Det har tagit mig någon dag att verkligen ta in omfattningen av det hela. Även om jag fortfarande har svårt att förstå dom verkliga proportionerna.

Före och efter bilder kan du se HÄR

Fototriss ~Öppen~

Söndag innebär fototriss.
Och dagens tema är

Öppen

Och jag har känt mig öppen för förslag hela dagen .
Funderade lite fram och tillbaka hur man skulle kunna göra för att få till något bra. Ville gärna få till något riktigt kreativt men orkar inte tänka fullt ut efter min jobbehelg.
Fastnade ändå för att se om jag kunde få till något bra med en bok och lite lyckades jag. Lite olika vinklar och ljus.

Fler Fototrissar hittar du HÄR

Alfapet blir Betapet

Gillar man att spela Alfapet så har jag ett mycket bra tips.
Gillar man dessutom att spela Alfapet men är dålig förlorare, speciellt om man spelar mot en person man har mycket kär, är tipset ännu bättre eftersom man slipper gruffet sinsemellan. 
Jag fick tips om Betapet förra helgen och jag kan nog säga att jag är helt fast.
Man spelar helt enkelt Alfapet på nätet med andra spelare. Man kan själv välja om man vill bjuda in kända att spela eller om man spelar mot okända.

Att registrera sig kostar gratis så tveka inte att testa.
Där finns dessutom olika sorters spel att välja på. Som till exempel att spela med vanliga regler eller om man vill spela så att man får göra böjningar på orden. Även hur fort spelen ska gå.
Riktigt roligt är det i alla fall.

Så jag har spenderat min dag i bilen mellan mina vårdtagare med att tänka ut olika svåra ord. Detta kom jag bara på mig själv med att jag satt och funderade på. Mest var det nog eftersom jag brukar försöka bilda ord av registreringsskyltarna på bilarna. Detta är också lite beroendeframkallande. Tankarna börjar hitta ord innan man själv vet om att dom försöker. När man bor i en liten Håla dessutom och ser bilar om och om igen så är det lite utmaning att det inte ska vara samma ord nästa gång man ser den.
Japp lite nördig är jag allt.

På jakt efter musen

Min lilla fruktoman namned Lilly kom innan och frågade om hon fick ta melonen.
Jag svarade henne att hon fick vänta eftersom jag skulle börja med maten.
Jag börjar med maten och öppnar kylskåpet.

Jag tror minsann hon råkade gnaga lite på den i alla fall. Annars måste vi nog gå igenom kylskåpet och leta upp musen.

Vi gör ett fantastiskt jobb

Gamlingarna på jobbet är så härliga.
Det är inte klokt vad vi gör varje dag. Vilket jobb att bara finnas till där för dom. Tid som oftast inte är allt för generös.
Men man sätter sig ner en stund ändå för att stressen inte ska spegla igenom. Och när man sitter där och får höra alla historier dom har att berätta är det värt dom stress-minuterna som det innebär sedan.
För har ni aldrig suttit ner och pratat med en äldre, gammal, person så tycker jag det är dags. Jag menar riktigt prata och få förtroendet att få en berättelse. Vissa berättelser blir man totalt fängslad av. Mycket om hur dom levde förr får mig att fundera på hur dom egentligen klarade allt. Idag hade vi troligtvis gått under om vi hade varit tvungna att gå tillbaka som dom hade det.

Sedan är det även så att vissa berättelser har man hört nästan 100 gånger. Detta för att många av våra gamla är ganska glömska och då också kan berätta samma sak om och om igen. Men som åhörare nickar man med och får leva sig in lika mycket varje gång för i deras värld är det första gången dom yppar det för någon.
Härommorgonen fick jag en artikel uppläst för mig 5 gånger under 25 minuter. Och varje gång såg jag lika förvånad ut över att det härjade dieseltjuvar i närheten.

Synen på dementa har förändrats ganska mycket sedan jag gick i skolan och detta är ca 15 år sedan. Då fick vi lära oss att man skulle aldrig “spela” med när en dement kom och frågade efter sin man eller sin mor eller såg gubbar tillexempel. Nopp, då skulle man kallt plocka ner dom i verkligheten och meddela att maken var död sen x antal år tillbaka. Detta gjorde naturligtvis denna person väldigt ledsen eftersom denna inte hade en aning om detta. Och tänk själva att behöva uppleva en närståendes död upp mot 15-20 gånger om dagen. Varje gång lika ledsen eftersom det är första gången man hör det.
Som tur är så har demensvården ändrats mycket på denna plan. Idag får man själv vara ganska listig för att komma på lösningar. Man pratar om gubbarna, man försöker luska ut hur man på bästa sätt gör tillvaron dräglig för den dementa som tvingas leva med dessa hallucinationer. Och det kluriga är att en sak fungerar på en person men inte på nästa. Detta gör att vi som arbetar i en grupp hela tiden hjälps åt. Har jag hittat ett sätt som verkar fungera på någon gammal talar jag om detta för resten av gruppen. Allt för att det ska underlätta för alla parter. Och så länge mitt lilla knep fungerar är man glad. För tro mig, mitt lilla knep kommer inte fungera hela tiden.

Sedan har vi alla oanständiga förslag vi får. För till och från kommer det lite sådan förslag från våra herrar.
Häromkvällen blev jag bjuden på bastu. Han hade inte startat den ännu men sa jag till nästa gång skulle han se till att ha den varm. Och sedan kunde jag låna hans dusch. Så långt var det väl ett ganska oskyldigt förslag. Men sedan skulle han ju tvätta mig på ryggen och bädda ner mig i sängen. Jag avböjde fint.
Men man lär sig ganska fort vilka som är lite mer “retfulla” i sina förslag och vilka som verkligen menar att dom mycket väl skulle kunna lägga ner oss och sätta på oss eller vilka som inte drar sig för att smeka oss på rumpan eller ta oss på brösten. Dessa som mer är handgripliga, om man säger så, är mycket jobbiga. Är denne dement kan man se det på ett sätt men många är inte dementa när dom utsätter oss för detta. Och dessa som är klara i huvudet och håller på att tafsa på oss, dessa blir man arg på. Det är riktigt äckligt att få rumpan smekt när man ser kåtheten i ögonen. Nej min rumpa är det min kära make som får smeka.

Så vi gör ett fantastiskt jobb.
Och fram för allt gör vi ett jobb som är så olika dag från dag.

Doktorn, hur länge behöver jag terapi?

Satt i mina egna tankar i bilen.
Radion brölade ut härlig musik och jag hade det så pass högt så att jag hade något att försöka överrösta.
Telefonen ringde och jag sänkte. Pratade färdigt och höjde igen.
På radion i bilarna är det nuförtiden en liten display som står hur högt det är. Man kan lätt se vilken nivå man ligger på.
Och det var då det slog mig.
Jag höjer alltid så att det är jämt. Stannar alltid på 6, 8 eller 10.
Varje gång jag sänket och sedan höjde så hamnade jag alltid på jämnt.
Varför?
Inte en aning men jag lyssnar aldrig när det är på ojämnt och detta är enbart för att det aldrig hamnar på ojämnt heller.
Vem vet. Radion kanske går sönder eller något så det är ju dumt att prova. För vem skulle kunna köra en kväll på jobbet utan lite Bandit Rock. Inte jag i alla fall.

Herregud, jag är inte klok.
Undra hur lång tid jag skulle få gå i terapi om jag skulle söka för alla mina konstiga saker jag har.
Aja, vissa samlar på suddgummi, tidtabeller, äggkoppar eller något annat konstigt. Jag samlar på nojor och fobier. Och min samling kommer nog aldrig bli full .

När ni har slutat att skratta kan ni väl lätta mitt hjärta genom att tala om att jag inte är ensam om konstigheter. För visst måste vi vara fler som gör liknande saker?

Vaniljcupecake med äppelkompott och kardemummafrosting

Då har hon varit igång igen.
Den där bakerskan som har flyttat in under 2010.

Jag har idag provat att fylla muffins. Och vad är inte enklare än att göra en liten äppelkompott och börja med.
Sagt och gjort.
Äppelkompotten på spisen, smeten i formarna och frostingen i kylskåpet. Effektiv är hon också verkar det som .

Enkel äppelkompott

1,5 dl vatten
3 msk socker
1 tsk kanel
6 skalade äpplen

Skala och skär äpplena i lite mindre bitar och lägg dom i en gryta med resten av ingredienserna och låt småkoka. Jag kokade dom nog 10-15 minuter och då var där fortfarande ganska stora bitar kvar. Körde lite lätt med potatisstöten för att få dom lite mindre.

Jag fick mängder över så man kan lätt dra ner mängden. Skulle tippa att det går att halvera om inte till och med dela på tre. Fast det går att frysa och använda till en annan gång.

Vaniljmuffins (12 stora el. 18 normala)

125 g smör
2 dl socker
3 ägg
2,5 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
1 krm salt
5 dl vetemjöl
1 dl mjölk

Vispa rumsvarmt smör och socker fluffigt och rör sedan ner 1 ägg i taget.
Tillsätt vaniljsocker, bakpulver och salt.
Rör sedan ner mjölet. Sluta med elvispen om det går för trögt. Häll sedan ner mjölken och rör till en jämn smet. Kör inte för länge med elvispen utan sluta när smeten går ihop.
Klicka ut smeten i formar, gärna satta i muffinsplåt så håller dom formen bättre. Fyll ca 3/4 av formen.
Grädda i mitten av ugnen i ca 17-20 minuter beroende på storlek. Prova med sticka om du är osäker.

Att fylla cupecake
Har jag förstått det rätt så finns det två sätt att fylla muffins förutom att göra det när man har bär, choklad eller annat gott i vid gräddning.
1. Med spetsig tyll som man “kör” ner i en färdig muffins och sedan fyller med sylt eller dylikt.

2. Att skära ut en kon från muffinsen.

Sedan fyller man hålet med önskad sylt eller kompott. Äppel för min del idag.

Sedan är det bara att lägga tillbaka locket. Jag fick dock skära av lite av konen under locket för att det skulle bli snyggt. Detta ska man säkert göra också men eftersom jag fortfarande experimenterar själv så vet jag inte säkert.

Kardemummafrosting (räcker till en sats muffins)

200 g philadelphiaost
75 g smör
1 tsk vaniljsocker
2 dl florsocker
ca 1,5 krm kardemumma

Vispa rumsvarmt smör och ost fluffigt. Vispa i dom andra ingredienserna. Ta kardemumman lite och lite så det inte blir för mycket. Jag tog först 1 krm men tyckte inte det var tillräcklig smak så jag tog nästan ett halvt krm till.

Sedan är det bara att börja spritsa.
Jag dekorerade bara med lite kanel och sockerströ.

Jag är så nöjd med min nya tyll.
Det är enorm skillnad på utseendet på frostingen. Och vad gäller cupecake är jag nog lite utseendefixerad.
Jag längtar till jag kan spritsa dom riktigt proffsigt.
Öva, öva, öva är väl vad som gäller då.
Och övar, övar, övar jag så blir det till att bjuda, bjuda, bjuda också.
Dessa går med till jobbet i morgon. Familjen får naturligtvis smaka någon också.

Migrän from hell

Lagom till alla hade åkt hem igår eftermiddag kom en lätt huvudvärk smygandes. Tyvärr stannade det inte vid en lätt huvudvärk utan utvecklades till ett inte allt för trevligt migränanfall.
Så med ett huvud, som jag ärligt trodde skulle gå i bitar, fick jag krypa ner under täcket i ett mörkt sovrum.
Efter några timmar hade jag turen att det värsta hade lagt sig och jag var så pass ok att jag tog mig upp och åt lite.
Jag kände mig ganska matt hela kvällen igår och allt gick i lite slow motion.
Jag hade hoppats att jag skulle vakna och känna mig bra idag men jag har en lätt huvudvärk som känns som om det mycket väl skulle kunna bli värre. Så efter ett par tabletter så ska jag inte göra mer än jag absolut måste. Och detta är väl att värma en burk soppa till lunch ungefär för sedan ska jag jobba i kväll.
Hoppas verkligen att det lägger sig under dagen.

Som tur är har jag inte sådan huvudvärk allt för ofta. Brukar väl råka ut för sådana anfall 1-4 gånger om året ungefär.
Man tänker på dom som har migrän ofta och funderar hur dom klarar av det. Dels att ha en sådan fruktansvärd huvudvärk så ofta men också att man blir så matt efteråt.
Jag förstår mamma lite bättre nu när man själv råkar ut för dessa. Hur jobbigt det måste varit för henne när hon låg där i sitt mörka rum med täcket över huvudet och försökte bli av med sin migrän samtidigt som vi sprang in och ut för att fråga saker. Men hon har blivit av med mycket av sina anfall nu om jag har förstått det rätt.

Ordsvamparna

Lilly stod och hoppade i Mollys säng. Så missar hon kanten och dimper ner. Som tur är så har Julia och Johanna sovit här i natt så på golvet låg där madrasser.
Jag hörde Lilly:
-Saatan
Jag stannade upp och frågade vad hon sa.
-Saatan sa hon igen.
-Men så får man inte säga sa jag till henne varav hon svarade lite nonchalant bara.
-Jag sagde bara saatan till mig själv.

Jag trodde vi var duktiga och försökte låta bli att svära. Men så var det tydligen inte.
Så nu är det skärpning från da family som gäller. Vi har ju faktiskt ordsvampar här som suger upp alla ord. Och av någon anledning är sugförmågan större på dom fula orden. Konstigt.

Fototriss ~Se upp!~

Veckans fototriss är
Se upp!
Jag kan väl säga att jag tycker det är lite svårt. Men jag försöker ändå eftersom det är så roligt med trissarna.
Att det dessutom är en tävling om ett upplevelsepaket denna veckan gör det ju lite extra roligt även om chanserna nästan är obefintliga för en annan.

Se upp var du lägger din korv så att den blir riktigt grillad.

Se upp Lilly så du inte får en puss av Zingo.

 
Se upp så att du inte kommer åt avtryckare när inget spännande alls händer även om makens bakdel nästan kom med.

Bilderna är tagna igår, lördag, på premiärgrillningen.

Fler trissar hittar du HÄR

Genial idé

Jag har fasen kommit på en så otroligt genial idé.
Men först behöver jag någon som kan trycka lite foldrar kostnadsfritt. Fina, blanka saker.
När jag hittat detta ska jag trycka upp lite foldrar och ha liggandes i hallen. Och dessa ska ligga där tills Jehovas kommer knackandes på dörren.
När dom då kommer ska jag bjuda in dom och börja prata om mina foldrar.
Foldrar som handlar om evolutionen och c14-metoden och sådant. Ja lite vetenskapliga saker.
Eller jag kanske till och med ska samla ihop men egen lilla skara och ta reda på var Jehovas bor så jag kan knacka dörr och lämna mina foldrar. Försöka sätta en fot emellan för att verkligen prata om min tro som i verkligheten är vetenskap. Tror ni jag kommer långt med min idé?
Kanske inte men det lät smart i huvudet i alla fall .

Du härliga gula, runda sak

Vaknade till en underbar vårsol i morse.
Rund, gul och värmande svävade den där uppe och verkade veta hur mycket vi längtat efter den. Längtat efter dess värmande strålar och det härliga ljuset den ger.
Snöhögar som kämpat för sin existens men sakta har jämnats ut och istället blött ner asfalten.

Molly började tjata om picknick redan vid frukost och innan jag ens hade kommit ur min morgonrock hade hon packat en Hello Kitty påse med grejer. Så med en vars en mugg saft och en skål med kex skred dom till verket.

Årets första altan-picknick.
Sen var dom förstås ute och gungade också.

Jag har röjt i köket idag och spenderat åtskilliga timmar där. Att så mycket grejer kan finnas på en sådan liten yta men så var det. Men dessa grejer är borta nu och köket ser faktiskt mycket trevligt ut, utan en  massa pappershögar. Hoppas bara vi kan hålla det så också.
Och som räddare i nöden bjöd våra kära grannar på 5:an över oss på grillad korv.

 

Så eftermiddagen har spenderats med årets första grillning och härlig sollapning. Jag tror minsann att solen har tagit lite också för jag kan ikväll stoltsera med ett på röda kinder.

 
Vi har haft en underbar eftermiddag.
Och att fått njuta av den första riktigt värmande vårsolen gör att man mår så bra nu.
Jag hoppas att vi får tillfället att njuta även i morgon.

Favoritcitat

Måste nog gå ut officiellt och meddela att jag har ett helt nytt favoritcitat. Vem det kommer ifrån vet jag inte men det säger en hel del. Och det säger det i klarspråk.
Från och med nu är mitt favoritcitat:

“Om gud inte ville att vi skulle onanera hade han givit oss små T-Rex armar”

Japp så är det.

Pimpad näsa del 2

Jaha då var det dags igen.

Lilly har åter pimpat sin näsa. Men denna gången var det inte en hård, knallrosa pärla som satt där. Nopp, idag var det en bit av snuttefilten som pillades upp. Och där satt den. Den satt så pass långt in att vi inte lyckades få ut den. Den satt där och retades eftersom vi precis inte kunde komma fram till den.
Som en klok kvinna sa:
-Kråkorna ska väl med få lite snutte.

Jag ringde i alla fall 1177 för att höra och som jag trodde så skulle jag åka in med henne. Så akuten nästa. Fick tid och stressade in där. Där var inget folk alls och det kändes nästan som om vi blivit bortglömda. Nästan 1 timme satt vi där och väntade. Helt sjukt med tanke på att vi fått tid.
Vi kom in och doktorn kikade i näsan och kunde inte se något. Hon tittade i halsen och såg inget. Så antagligen hade den åkt ner i magen precis som Lilly sa att den gjort. Fast det sa hon redan innan jag såg den i näsan. Men vi får hålla koll så näsan inte börjar bete sig konstigt och den ändå mot förmodan ligger kvar. Men doktorn kollade med lite olika saker så hon borde ha sett den om den varit kvar.
Hon var väldigt duktig i alla fall. Enda gången hon blev lite ledsen var när doktorn tittade i halsen och hon klöktes. Annars var det inget alls. Och naturligtvis fick hon välja ett klistermärke och eftersom hon fick vänta så länge fick hon en karta extra med bokmärken. Hon var väldigt stolt när hon kom hem och visade upp vad hon fått.

Vi kom dessutom överens att saker inte ska vara i näsan och att inget mer skulle stoppas in. Som en liten blåögd mamma vill jag tro henne.
Hon fick dessutom INTE lyssna på Madicken ikväll heller. Vill inte att hon ska få nya pimpa-näsan-förslag.

Försäkringskassan drar in och kungen vill ha mer.

Som det är idag hinner inte försäkringskassan med vad dom ska göra. Och detta drabbar hela tiden tredje part, alltså den som väntar på pengar av någon anledning. Vad kommer då hända när 100 kontor runt om i vårt land sak läggas ner?
Folk som redan nu kämpar för sin existens kommer att få det ännu värre. Försäkringskassans personal som redan idag ger avslag på olika saker utan att ens ha träffat vederbörande kommer troligtvis att göra ännu fler eftersom inte tiden finns.
Men det känns som om det är hit regeringen vill. Att sjuka och arbetslösa ska klassas som mindre värda och skuffas under mattan där dom inte syns. Och syns dom inte blir all statistik bra också. Strunta i vilka som stryker med på vägen bara siffrorna är bra. Det är helt jävla sjukt att folk väljer detta. Att folk har blivit så inhöldade i sitt eget lilla skal så man slipper se hur alla andra runtomkring har det.
Att detta dessutom drabbar våra barn är ännu värre. Barnfattigdomen har ökat markant. Och nu ska dessa barn till föräldrar som blivit sjuka eller skadade drabbas ännu mer när det kommer att ta ännu längre tid för föräldrar att få sina pengar.
Ekonomer rekommenderar att man ska ha pengar för en månads räkningar undanlagda för krissituationer med familjer med en redan kärv ekonomi har inte utrymme för detta.
Nej regeringen har låg och medelinkomsttagare som lite slit och släng.
Man måste fan ha lite medmänsklighet också. Och inte bara för dom som har en massa pengar som kan sitta på sina rövar och gnugga händerna över hur bra dom har det.
Empati ska jag berätta om en annan dag för dessa.

Och mitt upp i allt detta, där människor kämpar för att få vardagen att gå ihop. För att få mat för dagen och kläder till barnen kommer kungen och vill ha mer pengar för dom som dom har räcker inte.
Att ha mage att begära miljoner för att dom miljoner dom redan får inte räcker. För att kunna åka rundor i världen och visa upp sig för pengar som vi ska ge är helt sjukt. Det finns absolut inget mer motsägelsefullt är detta.
Att få leva i denna lyx som dom gör och ändå inte vara nöjda får mig faktiskt att må illa. Jag vet att det alltid kommer att finnas dom som har det sämre än andra men man kan försökas att hjälpas åt. Och detta fenomenet finns inte i Sverige idag. För här ruffar dom rika åt sig och struntar blankt i hur hårt det trampas på dom som finns där nere på golven. Om dom ens har kommit till golven.

Så försäkringskassan drar in och kungen vill ha mer. Logiskt? Inte ett dugg.
Och åter igen blir jag fruktansvärt upprörd över dessa orättvisor. Orättvisor som hela tiden drabbar dom som inget har.

Plocka upp skiten

En liten fundering bara.

Hundar bajsar ute och detta verkar komma som en överraskning för vissa hundägare.
-Men lilla Sixten. Vad vad är det för brun sörja som kommer från din söta lilla bak?
Det är så äckligt att stöta på nu när snön är borta. Hundskit över allt, var man än går i Hålan.
Tror man som hundägare att det inte ska synas när snön försvinner? Tror man att dessa djupfrysta lortar ska förbli djupfrysta och försvinna av sig själv? Förångas ut i tomma intet?
Äckligt, egoistiskt och jävligt nonchalant är det av hundägare att inte plocka upp skiten. Stå och skrubba en sko med räfflad sula som är indränkt med skit är så äckligt.
Som med allt annat så verkar vi leva i en sköt ditt och skit i andra tid.
Örk.

Men något som jag blir lite fundersam över, förutom lata hundägare som inte plockar upp, är hundägare som plockar upp men sedan slänger påsen på backen istället. Så först tar man upp skiten i påse och sedan väljer man att slänga påsen där man står. Varför är min fråga till detta. Varför lägger man nu ner tid på att plocka upp om man inte ska slänga påsen där den ska vara? Jag fattar faktiskt inte. För att man ska kunna säga att man plockat upp efter sin vovve?

Plocka upp skiten och släng den där den ska slängas.
Punkt.

Tur man inte bor i kollektiv

I morse var det riktigt jobbigt att få en dropp.
Jag tyckte riktigt synd om mig själv när jag låg där och vännen försökte med den ena droppen efter den andra. Han till och med skällde lite på mig men till slut hamnade den i mitt vackra öga. Vännen var nöjd över resultatet till slut och kvar låg jag och svor över hur tramsig jag är.

Vilken tur att man inte bor i ett kollektiv.
Men jag hämtade mig även idag från mitt lilla trauma och körde upp till la metropol of Hålan och hämtade mamma.
Lite frukost och sedan har dagen rullat på.

Slängde ihop en Kladdkakemuffins med vit chokladfrosting. Jag har nämligen äntligen fått tag på en tyll till min frosting på cupecake. Och det har kliat lite i fingrarna över att få prova den men det har inte funnits tid. Förrän idag. Så frugan har varit i sitt esse idag när en sats gjordes, duttades ut, gräddades och svalnade. Och sedan fick hon äntligen sätta ihop spritsen och trycka i tyllen. Ut kom en frosting i en härligform som nästan gjorde henne tårögd. Så nöjd och stolt man kan vara över en liten tyll. Så nu ska här övas för att få det ännu finare. Så den kommande tiden kommer här nog att provbakas en hel del.
Intresseanmälan över att få provsmaka skriv här .

Japp dom blev omtyckta och japp vi hade alla ont i magen efter fikat.

Vi har haft en bra dag.

Att vara med i föräldraföreningen är inte betungande

Jag har så svårt att förstå varför man som förälder väljer att inte vara med i föräldraföreningen som finns på skolan.
Det finns naturligtvis vissa som inte har möjlighet på grund av att dom är ensamstående eller något liknande. Men majoriteten av föräldrarna lever nog i tvåsamhet och just dessa har jag svårt att förstå varför man inte engagerar sig.
Dels för att få mer insyn i skolvärlden men även för att kunna påverka med egna åsikter och dylikt.

Detta är inget betungande alls. Vi träffas en kväll var 3-4 vecka i cirka 2 timmar. Denna tid har man faktiskt möjlighet att planera in och undvara hemifrån. Tid som man ändå lägger på barnen eftersom det är för deras skull man är på mötet.

För tillfället håller mellanstadieskolan på att byggas om. Och vi kämpar hårt för att det ska bli en säker miljö för barnen. Runt bygget är det ok men på parkeringen är det hemskt. Där står skåpbilar parkerade lite överallt. Dessa skåpbilar skymmer sikten för både föräldrar och barn på parkeringen och vi bävar verkligen för att det ska hända något. Detta har varit uppe på flera möten och det har förts vidare till “byggchefen” och förändring har skett några dagar innan allt har varit tillbaka igen. Men vi fortsätter att kämpa och för tillfället känns det lite som om det görs för att retas lite. Men det är barnen liv och säkerhet vi leker med och detta är inte ok. Vi har försökt att få dom att parkera längre ner på parkeringen där sikten inte skyms men detta är likadant som med det andra. Liten förbättring och sedan tillbaka på ruta noll.
Allt detta låter som mycket jobb men det är det inte. Det är vi i föreningen som lagt in detta som ett problem och sedan är det rektorn som gör resten av jobbet. Det är hon som har kontakten med jobbarna och cheferna och det är hon som står på. Hon stämmer av med oss och fortsätter sedan jobbet med arbetarna.

Så att vara med i föräldraföreningen är inte betungande.

Från skolan har det samlats en massa kvarglömda kläder som föräldrar har fått gå igenom. När allt var genomgånget skulle resterande slängas. Vi var många som reagerade på detta eftersom vi tyckte att dom kunde skänkas. Men då skulle det gås igenom och tvättas först. Och detta är vad vi gör nu. Ordnar så att kläderna blir tvättade och sedan ska dom skänkas till kvinnojouren. Kvinnojouren hade blivit mycket glada när dom fick frågan om dom ville ha kläderna.

Så att vara med i föräldraföreningen är inte betungande.

Vi har ordnat biokvällar för att samla in pengar till barnens skolresa. Detta har varit mycket populärt eftersom det är reducerade priser på relativt nya filmer. Dessa pengar kommer barnen ha glädje av när dom kan åka på en rolig resa tillsammans sedan. Där alla har möjlighet att åka med på samma villkor.

Så att vara med i föräldraföreningen är inte betungande.

Vi är cirka 10 föräldrar som är med i olika utsträckning. Vi brukar vara 4-5 stycken per möte. Och detta är från 1 förskoleklass, 2 ettor och 1 tvåa. Det är inte många.
Förfrågan har gått ut till föräldrarna i 3-6 eftersom dom inte har någon förening så skulle vi försöka ha en gemensam.
1 ny förälder visade intresse för detta.
Så varför tar man inte tillfället att få denna möjligheten att se in och försöka påverka för sina barn.
Jag förstår det faktiskt inte.

Att vara med i föräldraföreningen är inte betungande.

Han får äran både morgon och kväll

Ikväll får kära maken trycka ner mig, hålla mig hårt, sära ordentligt samt lägga en ordentlig sträng, om han lyckas vill säga.

Jag har nämligen dragit på mig en ögoninflammation och detta medför att jag ska ha in någon salva i ögat. Jag är då en sådan rolig person med en ordentlig ögonreflex. Och detta innebär att ha inte fingertopparna i närheten när jag kniper ihop ögat för då är risken stor att dom ryker. Så fort något närmar sig ögat så knips dom ihop. Försöka bända upp dom är inte lätt och inte blir det lättare över att jag ofta får ett skrattanfall över hur jäkla löjligt det är. Men jag har försökt att slappna av och inte lossas om något men det är lönlöst. 
Jag har gett upp ögondroppar mot allergin för länge sedan för det är omöjligt att få i dom. Men nu i några dagar ska han få den stora äran, både morgon och kväll.
Detta kommer bli intressant, mycket intressant.

Detta är då en av anledningarna till varför jag inte har linser också. Bara tanken på att vara i ögonen är så otäckt och skulle jag nu få in dom så skulle dom nog inte komma ut. Och det är ju inte lönt att be någon annan heller med detta projektet.