Vem kan motstå en sådan läckerbit?

Kanelbullar från Pressbyrån är bland det godaste som kan köpas i fikaväg.

Stora med mycket klägg i som dessutom smakar massor och doftar lika ljuvligt. En bulle som man kan sitta med länge och sakta vira sig in för att till slut bara ha den där otroligt kläggiga mittbiten kvar.

När de dessutom är pimpade med rosa pärlsocker så vem skulle kunna motstå det då.

Jo, jag tackade faktiskt nej till en sådan läckerbit idag. Det var lätt att säga nej och sedan tänkte jag inte mer på det faktiskt.

Vi äter med fler sinnen än vår smak. Doft och utseende spelar också en stor roll för oss när vi ska äta. Det sägs ju att man äter med ögat också eller så är det bara något kockarna har kommit på för att kunna göra små, söta men svindyra portioner.

 
Och med tanke på det så är jag glad att jag inte har något spädbarn hemma för då hade jag varit mycket skeptisk till dagens fisk ;-).

Jag har alltså gått ner en hel Boss(e)

På sju veckor har det hänt lite saker.

Syrran har skaffat ny valp. Boss(e) väger nästan 7 kilo och har framtassar som är stora som dasslock. Han tultar fram och försöker få dessa stora tassar med sig men de glider liksom undan litegrann. Han beter sig inte speciellt valpigt utan gillar mesta att kura upp sig hos en av de andra hundarna.

För sju veckor sedan började jag och kära maken tänka på vad vi åt. Detta har än så länge inte varit några problem alls och jag är så jäkla nöjd över mig själv. På dessa sju veckor har jag minskat sju centimeter kring midjan och tappat 7,5 kilo.

Jag har alltså gått ner en hel Boss(e) och när jag ser det så så blev det genast lite mer greppbart hur mycket 7 kilo är eftersom det inte låter så väldigt mycket. Men tittar man på Boss(e), en stadig bit med dessa dasslock till framtassar, så får man ett annat perspektiv på 7 kilo.

Så fy fasen vad duktig jag är. Kan ju hoppas att jag och Boss(e) kan följas åt fast på ett vars ett håll. Det är så mycket lättare att se hur mycket kilo det egentligen är då.

Det tar nog hela kvällen eller tills mamma lackar ur

Igår kände jag att vi behövde göra något trevligt tillsammans på kvällen. Mest för att komma från de här datorerna som vi lätt hamnar framför allihopa.

Så jag kom på idén att vi skulle minsann spela brädspel. Så jag for ner i källaren för att leta upp dem men kom upp tomhänt. Tydligen är det så längesedan vi spelade brädspel att vi har lagt dem på ett sådan där bra att ha ställe som alla vet om. Ja, vi vet alla hur de fungerar. Men till slut föll slanten ner och vi hittade en hög med spel.

Jag peppade mitt tålamod när vi plockade upp det första spelet.

Peking mysterier dukades upp. Ett spel där man ska lösa ett mysterier med hjälp av olika vittnen och sedan lista ut vilken av brottslingarna som gjort det. Kanske det är We Wan, Ah Tjoo, So Long, Le Lak eller Fel I Yen. Skulle förmoda att detta spel idag klassas lite som Tintin-tidningarna. Men spelet löpte på utan större problem.

Sedan kom jag på den briljanta idén att vi skulle spela Monopol. Kära maken backade sakta undan och jag protesterade inte. Vi spelar inte detta spel tillsammans längre. Planerar ni att leva resten av era liv tillsammans så är min rekommendation att inte skaffa ett Monopol och om det nu mot förmodan finns i hemmet så lägg det på ett sådan där bra ställe som alla vet var det är men att det bara råkar komma ett ton med skräp ovanpå. Bara en lite försäkran, från mig till dig helt i all välmening.

 
Vad som har hänt med Valhallavägen original kommer jag inte ihåg bara. Jag anar men jag vet inte säkert ;-).

Det blev jag och Molly som satt och spelade och jag hade modet uppe. I alla fall några rundor tills pengarna började försvinna framför mig.

För vem fick alla kort med saker som skulle betalas? Jag.
Vem hamnade på alla extraskatter som skulle betalas? Jag.
Vem hamnade i fängelse för jämnan? Jag.
Vem hamnade på fri parkering och fick inkassera allt som jag hade betalat extra hela tiden? Molly.

Så monopol fungerar fortfarande som vanligt. Inga förändringar alls förutom att det nu var avkomman som satt framför mig istället för maken.

Molly frågade i början om vi snart var färdiga. Jag var ärlig och svarade henne:
-Det tar nog hela kvällen eller tills mamma lackar ur.
Jag sa det då på lite skoj trodde jag eftersom jag i min enfald trodde att spelet nuförtiden fungerade annorlunda.

Vem som vann?

  
Mollys sida men jag blev räddad av att kära maken behövde hjälp. Han kände nog att urladdningen närmade sig så han ville nog rädda kvällsfriden.

Dålig förlorare? Vem? Jag? Vet jag ingenting om. Men monopol mot sin snart 8 åriga dotter ska man inte förlora. Eller hur?

 

“-Det pippar verkligen i munnen”

Någon som minns dessa? Popping Candy, godis som poppar när det kommer i kontakt med munnen.

Jag föll idag för grupptrycket när vi var på affären. Jag blev brutalt nerröstad, 2 mot 1, och gav med mig. Långt bak i min söta lilla hjärna har jag för mig att dessa var förbjudna men tydligen inte.

När vi kom hem drog Lilly upp sin påse och strödde lite på tungan. Det knastrade och gnisslade i munnen på henne.

-Mamma, det pippar verkligen i munnen sa hon. ‘

Det kändes ganska skönt att de fick vänta att öppna påsen tills de kom hem med tanke på hennes uttalande.

Jag satt här sedan och började bli mer och mer nyfiken på hur de smakade. Men åldern har sådan fallit i glömska och jag kunde inte plocka fram några smakförnimmelser alls. Så jag gjorde misstaget.

Jag tog några korn mellan fingrarna och stoppade i munnen. Med ens blev det party i munnen. Ganska otäckt men jag tänkte att det snart skulle sluta. Så sväljer jag och naturligtvis följer de små kornen med ner och lägger sig nu och poppar omkring mina mandlar. Det kändes som om de hade värsta kurragömmapartyt där för det ville liksom aldrig sluta. Hur har man någon gång kunnat äta något sådant?

Ord 2: Intrång

Att stå i kö på affären är en sådan där tråkig grej. Tråkig men inte så mycket att göra åt eftersom det tar den tid det tar.

Denna tanke verkar inte alla ha tyvärr. För när man står där snällt och väntar kommer nästa person och ställer sig bakom. Den ställer sig när, så nära att du känner andedräkten i nacken. Plötsligt förvandlas den där platsen i kön till något stressande och det är enbart för att bakomvarande står kloss inpå dig.

När du sedan lägger upp dina varor på bandet så kan man känna hur den som står bakom riktigt vill trycka på och få dig att ta dig fortare fram. Det är som om det finns ett osynligt och väldigt kort stag mellan er eftersom avståndet är konstant mellan er.

Du är vid den tidpunkten livrädd för att tappa pengar eftersom du då hade varit tvungen att böja dig ner och eftersom ni står så när blivit pinsamt påsatt där i kassakön.

Vissa har verkligen ingen känsla för vad “personal space”, personligt utrymme, är för något. Men snälla lär er det och sluta för fasen göra intrång i mitt.

I´ll give you an offer you can´t refuse

I´ll give you an offer you can´t refuse sa hon.

Kanske inte ordagrant men innebörden fanns där samt att det fanns inget sätt för mig att tacka nej.

Jag tittade ner på bordet och den lilla gula lappen.

-Nu är det så sa hon att skulle det bli upp till 120 måste du ta nya. Blir det 10 000 måste du gå i terapi för din flygrädsla och följa med till Kina och blir det mycket mer vill jag inte veta det men lär ana det när du kommer körandes i en ny bil.

Jag tittade ner igen och frågade om hon skojade. Hon riste på huvudet. Och jag antog budet.

Så med en darrande krona mot den gula ytan började jag sakta skrapa bort klöver efter klöver i jakt på min Kina-resa. Men samtidigt som hjärtat slog i rädsla över att vinna mycket med tanke på att jag fått lotten så slog det nog lika mycket för rädslan att vinna mycket pengar och inse att jag måste slutföra budet. Det är riktigt otäckt att tänka så.

Efter att jag skrapat lotten, som gav mig fyra nya så har det rullat på. Efter 16 lotter, och då är inte första medräknad, lever hoppet fortfarande när jag nu sitter med vinster som kommer att ge mig fem nya igen. Bara detta är lite skrämmande eftersom jag i princip aldrig vinner och nu har nio av sexton gett mig vinst. Finns det en mening med detta eller det är de sista fem jag hämtar ut idag? 21 lotter på en lott måste vara någon slags rekord. Dags att ringa Gillis kanske.

Håll tummarna.

Ord 1: Gud

Det där kan ju vara ett intressant ämne för många. Inte så mycket för mig kan jag lugnt säga.

Gud finns inte enligt mig. Jag tror inte alls på någon gud eller annat väsen som skulle ha skapat vår värld. Jag är en alldeles för vetenskapligt lagd person för sådant. Jag tror helt enkelt på sådant som man kan ta på och som man kan bevisa. Det finns bevis på evolutionen, det finns bevis på att dinosaurierna vandrat på vår jord för åtskilliga miljoner år sedan.

Många djupt troende anser sig vara lyckliga personer medans vi icke troende inte kan vara lyckliga. Det är denna syn jag har så svårt för. Dels förstår jag faktiskt inte varför man skulle vara lyckligare av att gå och längta till något, paradiset, hela livet istället för att kanske inse att vi är där nu.

Jag hade inte blivit lycklig av att inse att det är “guds vilja” att man inte kan få barn och bara accepterat det. Jag skulle inte klarat av att levt genom någon annan, som dessutom inte finns, så mycket att jag hade lagt bort delar av mig själv för att “han” valt det.

Nej vetenskap är min gud, så enkelt är det. Och jag är en lycklig person för det eftersom vetenskapen har gett mig min äldsta dotter. Vetenskapen har gett oss mediciner och behandlingar för att ta bort det “han” straffar oss med. Snacka om långsint snubbe som fortfarande straffar människan.

Jag blir arg på när vuxna troende försöker tala om för barn om saker som inte stämmer. Att om det regnar så är det för att gud gråter. Sådant gör mig bara förbannad faktiskt och jag var nära att låta Molly sluta på kören för sådan påståenden. När det blir rena lögner till barn som tror på det en vuxen säger blir det ännu mer avståndstagande för min del.

 
Sedan försöker jag att inte fnysa när barnen vill läsa Jesus-boken om kvällen när det går och lägger sig. Hade jag fått välja hade de inte haft den men eftersom jag är en sådan förstående mor så vill jag ändå låta de komma underfund med det själva. Undra hur många djupt troende säger på samma vis till sina barn?

Jag ser inte något bra alls med religion helt enkelt. Den krassa sanningen från mig. Jag ser bara var var religion har gjort med länder och folk i evigheter. Krig hit och krig dit. Det går liksom inte att se mellan fingrarna för att få det att bli till något annat. Allt för att människor tror på gud och att alla dessa människor tolkar det på olika vis. Man skulle vilja tro att det skulle skapa ett tolerant folk för är inte det var det går ut på?

Det är min tanke om Gud en dag som denna.

Tror du?

Är det nu telefonräkningen skjuta i höjden?

Molly har fått hem telefonkatalogen från skolan idag. Hon norpade telefonen och försvann in på sitt rum.

Hon ringer nu runt till sin kompisar.
-Ring nu inte runt till alla sa jag till henne när jag tittade in.
-Nej mamma, jag ringer inte till alla. Bara mina kompisar. Och kan inte flickorna prata lägger jag på.
Är det nu telefonräkningen börjar skjuta i höjden?

Hon har dessutom 19 dagar till hon fyller år. Hon ska ha pyjamasparty med övernattning. Detta kalaset, förlåt partyt, planeras för full redan. Hon vill redan nu att vi ska redogöra för hur vi ska bädda, hur de ska ligga, vilket snacks de ska ha och vilken film vi ska hyra. Hon är ju snäppet över mig i planering. Det kan bli långa 19 dagar om det ska planeras varje dag.

Bloggutmaning ~Engagera er~

Jag tycker minsann att det är dags för en ny bloggutmaning igen. En nygammal blir det eftersom jag gillar den. Och jag känner att jag vill ha lite andra ögon på det hela. Så kom igen och utmana mig.

“För att bevisa att man (iaf en ordexkrementproducent som jag), kan raljera över precis vad som helst, så gör vi nu så här:
En kommentar från dig kära läsare med ett ämne som jag ska skriva ett inlägg om.
Ju mer kortfattad din beskrivning är, desto bättre. Ett enda ord räcker, exempelvis "Snor" eller varför inte "Makaroner". Jag kommer att välja sju ämnen bland er som kommenterar.”

Tant Skarp briljanta utmaning går ett varv till hos mig. Och får jag många ämnen, vilket jag verkligen hoppas på, så väljer jag kanske mer än de sju hon valde blad i sin första utmaning.

Och du, det är fritt fram att sno utmaningen så utmana på. Men glöm inte att ge mig ett ord eller ämne först.

Spice Up Your Life

Det sägs ju att man inte ska vara rädd att krydda sitt sexliv.

Men hur fasen för man in det in sin kaloriplan? 

Mitt sanna jag

En random person, ta denna till exempel,

har ett utseende som tydligen osar lite mystik. Anledningen till detta är att denna tjej, kvinna eller dam (kanske inte riktigt dam för vad jag vet så finns det inte mycket damlikt över henne) inte uppfyller sin omgivnings förväntningar.

Omgivningen förväntar sig tydligen inte att hon är som hon är. Hur hon blev det har jag inte en aning om men det är en annan historia. För med hennes skenheliga utseende så väntar sig folk att hon är blyg, försynt, frigid och att hon lyssnar på dansband eller något liknande.

 
Men ack vad fasaden bedrar. Bakom den tråkiga fasaden finns en tiger med extremt snuskig fantasi och som älskar hård musik. Jomen visst, börja andas igen. De som känt mig länge vet detta men de som inte känt mig så länge verkar bli chockade över mitt sanna jag.

Det är lite intressant hur vi förväntar oss att folk ska vara och framförallt vilken musik de lyssnar på. Och har man inte det typiska hårdrocksutseendet med nitar, rockiga kläder och tatueringar så hamnar man inte i det facket. Men denna alldagliga rockbruden är här för att bryta trenderna och fördomarna om hur en rockbrud ser ut. Det visar sig att det kan vara en 36 årig tvåbarnsmamma med man, hus och hund. En rockbrud som lagar mat som serveras klockan 6 och som stavgångar sig fram i spåret. 

 
Fortfarande svårt att få ihop det? Men hallå, låt bilderna tala för sig själv.

Rock on

De onda blir alltid eliminerade till slut

Där ser man. Det verkar som om Ninja Turtles äntligen har fått tag på Shredder och gjort slut på honom. Sedan har de visst lämnat det som återstod av honom på min vindruta. Det är tur att de är goda för annars hade jag nog fått lite Gudfadern-vibbar.

Fototriss ~Rosa~

Oktober är en rosa månad eftersom Cancerfonden har sin Rosa Bandet-kampanj. Såhär kan du bidra.

Veckans fototriss är därför rosa och den kan jag inte missa. Dels för att genom mitt inlägg kanske en person hjälper genom att bidra och det är bättre än ingen. Sedan är det så att Lilly har haft prinsesskalas idag, lördag, och det går verkligen i rosa. Rosa kronor, rosa prinsesstårta och rosa kakor. Det kan inte bli så mycket mer passande. 

Fler Rosa trissar hittar du HÄR.

Laktosfri prinsesstårta till glada prinsar och prinsessor

Lilly har äntligen haft sitt prinsesskalas. Åh, herregud vad söta alla är i sina prinsess – och prinskläder. Sedan är det inte lika sött när ljudnivån är i höjd med Kebnekajse. Det ringer fortfarande sådär otäckt i örat.

Men alla verkade nöjda efteråt när saften flödat färdigt och serpentinerna flisats sönder till småbitar som prydde golvet som sågspån på en cirkusmanegen. Och då ställer man sig frågan igen, varför städar man innan ett barnkalas?

Eftersom det var prinsesskalas så hade den lilla prinsessan önskat sig en prinsesstårta. Det är något jag aldrig gjort innan men jag kände mig modig. Jag fick ett recept av min klasskompis (vet ej var hon fått det från så förlåt Leila om det skulle vara något du gjort likadant) så igår skred jag till verket och gjorde bottnen och vaniljkrämen. Jag måste faktiskt rekommendera att göra egen vaniljkräm för det var gott och superenkelt att göra. Dessutom blev hela tårtan laktosfri.

Tårtbotten
3 ägg
3 dl socker
3 dl mjöl
1,5 tsk bakpulver
1 dl varmt vatten

Vispa ägg och socker vitt och poröst. Häll i torrvaror och sedan vatten. Rör det sista med slickepott.
Häll i 2 l-form. Grädda i 175 grader i 30 minuter.

Vaniljkräm
3dl mjölk (jag använde laktosfri)
1 msk socker
1 msk potatismjöl
1 ägg eller 2 gulor
1 msk vaniljsocker

Blanda allt utom vaniljsockret i en kastrull. Värm tills krämen tjocknar under konstant omrörning. Undvik att koka. Tillsätt vaniljsockret när krämen är färdig.

Fullt nöjd med min första prinsesstårta. Den blev dessutom väldigt god. Mersmak kanske.

Så var det detta med eld

När jag häromkvällen tyckte att det var riktigt höst så tog jag själv initiativet till följande.

Nyp er i armen och inse att ni faktiskt är vakna och ser rätt. Jag tände lite ljus till middagen. Ja det var dessa tre med det är tre fler än normalt.

Ja sedan kom min äldsta kära dotter och tyckte att vi skulle släcka dem. Någon kunde ju bränna sig.
Skyll inte på mig. Jag har inte en aning om vad hon skulle kunnat få sådan idéer ifrån. Ingen aning alls. Hon nämnde i alla fall inget om att taket kunde ta fyr så det där kan hon ha hört från vem som helst. Jajamensan.

När hon senare samma kväll tittade på tv var där något program med någon snubbe som gjorde eldkonster.

 
Ungefär som när Tin gör det. Men bara nästan.

-Lilly, det där får man inte prova hemma sa hon klokt till sin lillasyster.

Mamman spärrade upp ögonen bara av tanken på att hon kanske funderat om det går att göra.

-Nej precis sa den kloka mamman. Sådan får man ALDRIG prova hemma.

Är inte det lite dubbelmoral?

En liten tanke så här på morgonkvisten.

Ikea tar bort kvinnor ur katalogen för Saudiarabien. Det kan man tycka är lite konstigt och främjar kvinnoförtrycket. Man kan tycka att Ikea är ett sådant stort företag så de hade kunnat ta fighten och troligtvis vunnit.

Å andra sidan är vi svenskar (generaliserar troligtvis lite) så noga med att invandare ska seden dit de kommer, hit alltså. Att de ska anpassa sig efter våra lagar och regler och samhällsnormer.

Så när Ikea anpassar sig efter deras lagar och regler och samhällsnormer så gör de precis det vi anser invandrare ska göra här? Och då blir det debatt att det är fel?

Är inte det lite dubbelmoral? Sedan kan man naturligtvis gå djupare in men det är inte det jag ville lyfta fram just nu.

Något att fundera på en fredag som denna.

Det kan inte varit en kvinna som designat

Vem är smarthuvudet som designar bilar. Närmare bestämt en stor, mörkblå sak som kallas cittran.

Tänk er följande scenario. En kvinna som är skicklig bakom ratten, japp det finns sådana, kommer körandes. Hon svänger ur rondellen, cirkulationsplatsen för att förtydliga, och gasar naturligtvis på när det då bli tvåfiligt och hastigheten ökar till tresiffrigt. Framför henne närmar sig nu en annan cittra, detta eftersom kvinnan troligtvis kör fortare. Hon blinkar ut och lägger sig i den andra filen för att glida om framförvarande cittra. Sakta börjar cittran att gena in i kvinnans körfält.

Då kvinnan nu får ställa sig på bromsen så slår hon naturligtvis handen på tutan också. Och där har vi första designerproblemet. Kvinnan daskar handen en gång till mot mitten av ratten och det enda som hörs är ett plastigt poff och ett skramlande från nycklarna. Kvinnan är nu nästan uppe i bakänden på cittran framför.

Kvinnan kommer då på att tutan sitter fint placerad på blinkersarmens topp så med ett tryck ger bilen ifrån sig ett lätt tut samtidigt som framförvarande cittra sakta kör in i sitt eget körfält. Ungefär då inser kvinnan att hon i sin iver att få trycka på tutan både slagit på blinkers och helljus. Så nu är hennes bil väl upplyst och plötsligt vet hon inte om det var därför cittran framför flyttade sig eller om den mesiga tutningen verkligen hördes ut också.

En tuta ska sitta på ratten eftersom det är den naturliga reflexen att daska handen i när det behövs. Där kan man dessutom ha handen intryckt för att verkligen göra sig hörd. Med tutan på sidan så ser man hur det kan bli. En liten fjuttutning och en blinkande bil.

Det kan inte varit en kvinna som designat i alla fall.

Obs. Kvinnan i berättelsen har valt att vara anonym med hon börjar på N och slutar på ettan.

Herregud, hur blond är inte jag?

Jag tröttnade liksom på att vänta på att få hjälp så jag bestämde mig för att bevisa att den här frugan minsann kan klara saker själv. Jajamensan. Som en kära make någon gång sa:

–Hur svårt ska det vara att bara plugga in och föra över? Lyssnar du aldrig på mig? (Jodå jag lyssnar men det fastnar liksom inte på grund av den bra supporten jag sedan har.)

Så jag pluggade in min mp4-spelare eftersom jag verkligen behöver ny musik att lyssna på när jag är ute och är duktig i spåret.
På skärmen ploppade det upp (bara det uttrycket borde sände en blinkande varning) en ruta som fråga vad jag skulle göra.
Spela upp, titta på bilder, föra över media och så vidare.

Men detta var ju enkelt tänkte jag och klickade på föra över media, eller något liknande i alla fall. Nu uppstod det problem som jag inte riktigt hade räknat med. Jag hade ingen media att föra över. Bilder var där men det har jag nog ingen nytta av när jag är ute och är duktig.

Hmm, då hade jag ett nytt problem att försöka lösa. Hur får jag in media på min dator som jag sedan för över till min spelare? Jag funderade en stund, men eftersom de där sakerna som kära maken hade berättat för mig som inte fastnat eftersom jag har en sådan bra support, så bestämde jag mig för att kasta in den vita handduken.

Jag bestämde mig för att jag hade nog helt ok musik att lyssna på men det blir lite enformigt att bara alternera två hela tiden.

Herregud, hur blond är inte jag? Tur jag köpt ny färg. 

En väldigt positiv “biverkning”

Så glad och stolt man kan bli över några få ord.

-Jag ville bara säga vilken bra insändare du hade gjort till politikerna sa en pedagog på förskolan ikväll på föräldramötet.

Jag växte och kände mig stolt och jag kände att jag verkligen hade bidragit till något.
Vi pratade en stund till och när jag gick därifrån slog det mig att jag jag bara låtit munnen gå med det ena kloka ordet efter det andra utan att ens känna mig besvärad. Brinner jag för något så verkar det vara en väldigt positiv “biverkning”. Men det är skönt att få prata om saker man brinner för. Saker som drabbar våra barn och äldre är saker som nästan alltid startar upp den där lågan hos mig. Orättvisor och ogenomtänkta saker som kommer slå hårt mot dessa grupper. Fast orättvisor överlag brukar få mig att hetsa upp mig. Men det är skönt att veta att man kanske ändå är en lite pusselbit till helheten.

Fasen vad jag växer. Fast inte bokstavligt då eftersom jag faktisk blir mindre. Detta fick jag dessutom en kommentar om idag.

Så idag känns det som om jag är två meter. Härligt.

-Jag kommer bara vakna och plötsligt vara fem

Då var det dags igen. Födelsedag för min lilla bebis. Fast hon brukar inte bli så värst glad när jag säger det.

-Mamma, jag är faktiskt inte bebis jag är faktiskt snart fem år.

Japp och idag var hon full hand fyllda. Häromdagen filosoferade hon lite:

-Mamma, jag kommer bara vakan och plötsligt vara fem istället för fyra. Kommer jag vara fem när jag har prinsesskalas också?

Hon fick en ny cd-spelare. Fjärrkontrollen verkade vara mer häftig än själva spelaren:

-Man kan sänka upp där. Och man kan PAUSA sa hon alldeles exalterad.

Att vi inte visste det från början. Det hade kunnat bli mycket billigare med enbart en fjärrkontroll. Jag har en känsla av att vi kommer att märka av hennes experiment med den ikväll. Kommer säkert påminna om Dansa, pausa. Troligtvis med lite ljudskillnader också.

Jag vill inte säga det men var tar tiden vägen.

Hmm, har hon verkligen fått plats där? 

Grattis älskade unge på din 5-årsdag