Mjölkvit dimma täckte landskapet utanför mig. Inte något genomskinligt 0,1% eller 0,5%s blask eller ens 1,5 % utan minst 3%:ig. Så tjock var dimman.
Kisandes tog jag mig framåt. Men jämna mellanrum dök svaga lysen upp från ingenstans.
Så tant blev kanske inte så förvånad när jag upptäckte att jag tydligen missat infarten till jobbet och snällt fick svänga av vid nästa för att vända.
Kände mig lite lagom tankspridd för en stund men tittade sedan utanför vindrutan och kunde andas ut. Den 3% mjölkvita dimman kunde nu jämställas med någon trög långfil eller något liknande.
Nu stod jag då vid en T-korsning istället. Mjölkvitt till höger, mjölkvitt till vänster. Fadda lysen tog sig genom en bit bort och när jag då fick den där magkänslan, för det var den jag fick gå på, att nu skulle inga lysen stränga genom fick jag bilen i rullning. Och så var jag säker på andra sidan, vägen då alltså.
Och så dök plötsligt infarten upp framför mig. Och där jag jobbet. Det är tur att jag alltid är ute i god tid för trots denna lilla rundpall, en avfart för sent, stämplade jag in 6,57.
Det finns en risk att samma sak kommer att hända imorgon om jag glisar lite på persiennerna och tittar ut. Men jag hinner nog ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar