Dag 3: En familjemedlem

Hur många familjemedlemmar har man inte? Jag är i alla fall en sådan som har en uppsjö med familjemedlemmar så dagens uppdrag var riktigt svårt. Svårt för att jag blev tvungen att sålla och bestämma mig frö en. Jag hade kunnat gjort det lätt för mig och bara tagit någon av tjejerna eller varför inte kära maken. Men så lätt skulle jag inte göra det för mig.

Min kära farmor. När jag såg bilden kände jag att det var henne jag skulle ta. Farmor har varit en otroligt pigg 80-årig dam som med en hjälpande hand gärna putsar fönster till “gamla tanter” som inte klarar det själv. En helt underbar och varm människa som alltid tänker på andra. Jag träffar henne på sin höjd 1 gång om året eftersom hon bor i vackra Ångermanland, där pappas släkt har sin vagga. Hon hade alltid godis med sig när hon kom på besök och jag blev påmind av en gammal barndomsvän att hon ofta hade polkagrisar från Gränna eftersom hon alltid körde inom där när hon körde ner till Skåneland. Jag fick reda på att hon låg på sjukhus i helgen av pappa. Jag vet inte alls hur det är med henne just i detta men jag hoppas verkligen hon piggat på sig. Denna bilden är tagen under 2005 för Molly är inte så gammal där. Lite fyra generationer.

Imorgon: Dag 4: Min hobby

En liten saga: Dödens kyss

Hon satt sig upp och lyssnade. Hon hörde inget nu men hon var säker att det var ett ljud som hade väckt henne. Hon satt alldeles stilla och lyssnade igen men åter möttes hon av tystnaden. Sakta sjönk hon ner i sängen igen och borrade in huvudet i dom uppuffade kuddarna och drog det varma täcket över sig så att bara hennes märka hår stack upp. Hon slöt ögonen och sakta tog sömnen henne igen, liten bit i taget innan den omslöt henne helt och slukade henne som en hungrig best.

Kvällen flöt över till natt och månen visade sin smala skära mellan gråa moln. Vinden hade börjat ta i och dom gula och röda träden darrade av dess smekningar och släppta villigt sina löv som virvlade bort. Kala grenar visade sig och vissa såg ut som utmärglade händer som sträckte sig efter något som inte fanns.

Återigen satt hon sig upp och denna gången var hon säker på att hon hört något. Sakta lyfte hon på täcket och satt ner sina nakna fötter på golvet. Kylan från golvet fick det att ila till i fötterna och hon drog upp dom igen för att sedan sätta ner dom igen. Hon reste sig upp och gick bort mot fönstret. Hon glipade lite försiktigt på gardinerna för att titta ut och ryggade snabbt undan när ett stort, rött löv klistrade sig fast på fönstret framför henne. Ett litet kvävt skratt lämnade hennes läppar när hon insåg hur dum hon var som jagade upp sig över en stormnatt. Hon gick tillbaka till sängen och svor över sin dumhet. Fötterna fick återigen värmen från det varma täcket. Hon började luta sig bakåt när hon satt sig rakt upp. Det stod någon i hörnan till höger om fönstret. Hon höll andan och ville intala sig att hon åter inbillade sig.

Skuggan började röra på sig och kom sakta ut ur sitt gömställe. För varje steg närmare henne den tog såg hon fler och fler detaljer. Framför henne, vid fotändan av sängen, stod en ung man. Hon andades in och skulle precis pressa ut luften från lungorna för att skrika när han lyfte sitt finger och satt den mot sin mun. Istället för ett skrik pressade hon ut luften i en väsande ström.

-Snälla, gör mig inte illa viskade hon tyst mot mannen. Han skakade sakta på huvudet och åter lyfte han sitt finger och satt det mot sin mun. Hon studerade honom. Han bar en t-shirt med ett tryck på bröstet. Hon kunde inte riktigt se vad det skulle föreställa. Han hade ett par slitna jeans på benen, hela men slitna, och hans fötter var lika nakna som hennes. Han var smalt byggd och hon trodde inte han var så gammal. Kanske i sena tonåren bara. Hon lyfte blicken för att titta på hans ansikte. Hans hud var blek i hans smala ansikte. Läpparna var svagt rosa men fylligt sensuella. Sedan mötte hon hans blick. Hans ögon var intensivt blå och kantades av en mörkare kant. Ett ögonblick tyckte hon sig se en svag förändring i formen på hans runda pupiller men hon skakade av sig denna känsla. Han naglade fast henne med blicken hon kunde inte slita blicken från honom. Han började gå mot henne och innerst inne ville hon slänga sig ur sängen för att springa därifrån men hans blick lugnade sakta ner henne.

Han satt sig på sängen bredvid henne och hon kunde se hur hans ögon log. Han tog hennes händer i sina och hon rykte till. Så kalla händer han hade. Han lutade sig fram och omfamnade henne. Hon ville putta undan honom men hon hittade inte sin styrka till det.

-Ve,ve,vem är du stammade hon fram. Hon kände hans läppar mot sin hals och små ilningar av vällust strömmade längst halsen.
-Herregud, vem är du? Jag vill inte detta sa hon när hon kände hans läppar sakta säras mot hennes hals. Hon tryckte sig mot honom samtidigt som hon ville ta sig därifrån. Ett sting av smärta stack till i hennes hals. Hon vaknade till för en stund och började putta på honom och försökte slingra sig ur hans grepp. Han var stark, herregud så strak han var. Han höll henne stadigt i famnen och efter en liten stund började hennes motstånd avta. Han älskade när den känslan kom, när han hade vunnit. Fast han visste att han alltid skulle vinna.

Smärtan i halsen på henne avtog sakta och ersattes av en känsla av värme. Hon lutade huvudet lite lätt tillbaka och en suck av lust utstöttes från hennes läppar. Värmen som nu fanns i hennes hals spred sig som en löpeld genom hennes kropp. Hon tryckte sig mot honom samtidigt som hon kände hans läppar mot halsen, febrilt arbetande. Hon ville ha honom nu. Värmen hade nått hennes intimaste delar som nu bara skrek efter beröring. Hans armar höll inte henne hårt längre utan dom hade övergått till en nästan sensuell omfamning. Hon sköt fram sina höfter för att trycka sig ännu hårdare mot honom. Läpparna på hennes hals lättade på trycket och hon kände hans tunga sakta slicka henne en stund innan han släppt henne helt. Hon gnydde till och föll ihop på golvet. Hon såg hans nakna fötter gå från henne och hon sträckte sig mot dom.

-Gå inte lyckades hon väsa fram. Lämna mig inte vädjade hon samtidigt som hon såg hans fötter försvinna bakom sängen. Hon kände ett vinddrag när fönstret öppnades. Gardinerna fladdrade i vinden och på golvet innanför bildades snabbt en hög med röda och gula löv. Den unga mannen syntes inte längre till. 

Dag 2: Favoritpryl

Favoritpryl? Herregud vad svårt. Jag hade kunnat ta bilder på massa favoritprylar men då hade risken varit stor att bloggen blivit nerstängd kanske. Så det chansar jag inte på. Kamera, diskmaskinen, kära maken, dom andra sakerna, mobilen, min kommande nya assistent, kaffebryggaren, ja ni förstår att listan kan göras lång och det är fasen inte lätt att välja ut en favoritpryl. Men så tittade jag neråt och då kom det som en uppenbarelse eller något liknande i alla fall.

Min kära lilla dator är definitivt en av alla favoritprylar, i alla fall när den inte bråkar med mig. För hade jag inte haft den hade jag haft svårt att använda min kamera eftersom jag inte hade haft någonstans att lägga mina bilder. Jag hade haft svårt att använda min assistent och bakat cupecake eftersom många recept hittar jag ute i cyberrymden, även om dom ofta blir modifierade. Och framförallt hade jag inte fått utlopp för mina skrivsugna fingrar i den utsträckning som jag får nu både vad gäller bloggen samt att man hittar lite roliga forum att skriva i. Så undra om min bok en dag kommer att ligga på min lilla dator? Om jag någon gång ska lyckat skriva en bok måste detta lilla instrument vara en av mina absoluta favoritprylar.

Vad har du för favoritpryl?

Imorgon: Dag 3: En familjemedlem

Dag 1: Självporträtt

Ja, hej, hej. Detta är jag för er som på något vis missat detta. Detta är en ganska typisk bild på mig. Jag ser ofta leendes ut när jag väl hamnar på kortet för det är ju faktiskt så att oftast står jag bakom kameran. Jag tror att detta är den rätta bilden av just mig även om jag nog i dom flesta fall kan verka lite sammanbiten ut. Men jag är verkligen en glad en med massa ironiska saker som bara ligger och bubblar inom mig. Problemet är väl bara att dom inte alltid kommer fram för att jag helt enkelt inte vågar. Det där med självkänsla ska jag inte gå in på här för då blir det så dystert. Men jag tror att när man väl har kommit mig inpå livet så vet man vad jag menar. Eller som jag skrivit på Facebook:

“Vad är livet utan nära och kära:)
Snäll, omtänksam, morgontrött, slarvig, kramig, överviktig, kärleksfull, bloggare, punktlig, dansant, pilsk, ironisk, nostalgisk.”

Detta sammanfattar mig ganska bra. Så detta är mitt lilla självporträtt. 

Fototriss ~Rosa~

Helena på fototriss skriver följande:

”Idag är det 1 oktober, det innebär starten på Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj som pågår under hela månaden - det vill jag uppmärksamma på Fototriss på samma sätt som jag gjort en gång tidigare.
Så de av er som vill får väldigt gärna ge ett bidrag och stödja Rosa Bandet - du kan t ex enkelt skänka 50 kronor genom att SMS:a BESEGRA 5718 till 72988. Om du skriver ditt namn efter insamlingens nummer (t ex BESEGRA 5718 Helena Friberg) kommer ditt namn att synas i insamlingen, annars blir din gåva presenterad som anonym.”

Så veckans tema är ROSA

Med återinvigning av skolan och ett 4 årskalas var det ganska enkelt att få ihop ett rosa tema för mig.

Rundvandring på skolan och i syslöjdsalen hittade jag denna läckra bok.

Härligt rosa mazarinrutor till kalaset.

Lillys läckra fjäderboa hon fick idag, lördag.

Fler ROSA bidrag hittar du HÄR.

Hmm, fyller inte Lilly år i oktober?

Vi stannar upp en liten stund och funderar var vi befinner oss. Men strålande sol och 23 grader klockan halv 5 kan man tro att vi befinner oss i augusti. Det är bara lite poolbad som saknas så hade illusionen varit fulländad. Men så väl är inte fallet. Vi vände blad i kalendern i morse och en ny månad lös mot oss. Oktober stod det. Det är faktiskt lite svårt att förstå när man har varit ute idag. Två år på raken har det varit den första frostnatten mot idag men detta bröts med råge idag. För idag har det varit sensommar fast vi har gula och röda träd ute.

Lilly fyller 4 idag. Denna lilla 4 åring har vi hört lite om, troligtvis hela kvarteret också, den senaste tiden med tanke på att hon har fått en trots som inte är av denna värld. Hon har varit i centrum nästan hela dagen idag och det är inte helt fel. Hon var iväg på kalas hos en kompis i eftermiddag först innan hon själv skulle ha lite kalas, dock inget barnkalas. Vi fick flytta fram det lite för det blev lite fullt denna helgen. Molly har varit och sjungit när dom återinvigde skolan efter renoveringen, sedan hem och fixa lite tårta och städning innan Lilly skulle iväg på kalas. Vi fick flytta fram tiden idag så hon inte skulle missa kalaset hon var bjuden på. Sedan bara hem och invänta sina egna gäster och:

-Oj mamma, jag får bara mer och mer paket var hennes kommentar när paketen blev en liten hög framför henne.

Japp, 1 oktober och kidsen sitter och fikar på gräsmattan. Det är faktiskt riktigt svårt att smällt att det har varit så ljuvligt ute som det varit dom senaste dagarna. Kära maken städade undan på altanen för någon vecka sedan men han fick snällt städa fram allt igen så att vi kunde sitta ute. Här gäller det att ta vara på när tillfälle ges.

Inget kalas utan att blåsa ljus och en sång. Nu blev det inte en vanlig typisk sång som man kan tycka känns naturlig att sjung på en födelsedag. Nej här önskade Bä, bä vita lamm så det blev det med lite hejarop efter. Klart man ska våga gå sin egen väg.

Just nu känner jag mig ganska matt faktiskt efter att ha varit igång hela dagen. Disken står på bänken i köket och bara vill bli iplockad men det tar verkligen emot. Men det är kanske bäst ändå så man blir av med det.

GRATTIS ÄLSKADE UNGE

I natt jag drömde…

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jodå jag lovar.

Vaknade med ett ryck i morse. Kände mig lite desorienterad. Hade jag verkligen tabbat mig så men när jag sedan kom till mina sinnes fulla bruka insåg jag att jag bara drömt.

Jag hade suttit där på min första tenta och skrivit. Efter en fråga sa dom till oss att tiden var slut och tre timmar hade gått utan att jag märkt det. Jag hade varit helt frånvarande men ändå närvarande. Så en fråga hade jag svarat på och detta gav mig 5 poäng av 100 möjliga. Jag var helt rådlös när jag gick därifrån för jag kunde inte förstå hur jag hade kunnat missat att tre timmar bara försvunnit från mitt liv utan att dom egentligen fanns. Detta var faktiskt en riktigt otäck känsla även när jag vaknade och den har följt mig lite sådär som en skugga hela dagen.

Nu kan jag nog med 100 % säkerhet säga att jag har gjort bättre från mig än 5 poäng när det gällde på riktigt idag. Det kändes bra. Faktiskt så bra att det inte ens blev någon tentasaga skriven. Det är ju positivt även om jag är nyfiken vad en sådan saga hade givit mig idag. Får kanske ta och skriva ner min lilla prov-tentasaga som blev till i torsdag någon dag. Men inte nu. Nu ska jag gå och slå in lite paket till lillskrutt och sedan blir det nog ryggläge.

Laktosfria Mazarinrutor

Sprang på ett recept för ett tag sedan. Själva receptet hade jag normalt inte stannat vid men bilden. På bilden fanns små mazarinrutor bakade i långpanna som sedan glaserats med knall rosa glasyr. Denna lilla bild väckte hela min nostalgiska mig och jag tänkte bara på farmors fantastiska kakor som såg ut på det viset. Så idag skred jag till verket.

Laktosfria mazarinrutor ca 30 stycken

Mördeg
400 g laktosfritt smör
8 dl vetemjöl
2 dl florsocker
2 äggulor

Fyllning
300 g mandelmjöl eller mald mandel
6 st bittermandlar
3 dl socker
200 g smällt laktosfritt smör
4 msk vetemjöl
1 tsk bakpulver
6 ägg

Glasyr
4 dl florsocker
1 citron, saften enbart
röd karamellfärg

Blanda ihop alla ingredienserna till mördegen och låt stå svalt i kylen en stund.
Blanda alla ingredienser till fyllningen.
Ta fram mördegen och tryck ut den i smord långpanna och häll sedan på fyllningen. Fördela det jämt.
Grädda i nedre delen av ugnen i 200 grader i 20-25 minuter. Akta så inte kakan få för mycket färg, lägg då ett bakplåtspapper på.
Låt kakan svalna. Blanda ihop glasyren, ta inte all citronsaft till en början ifall det blir för lös. Behöver den bli lösare späd med lite kallt vatten. Bred på kakan, skär upp och njut.

Nu smakade dom inte alls som farmors kakor men dessa var riktigt mumsiga ändå. Citronen i glasyren gör faktiskt hela kakan tyckte jag. Jag rekommenderar dom varmt för goda blev dom.

Så nu återstår det bara att det blir lördag och lillskrutten hoppar upp ett år till och blir en liten 4 åring istället. Så lite tårta, lite paket, lite gäster och sedan lär hennes dag vara fulländad.

Mina egna “båtar” börjar: Det var en gång…

Jag börjar faktiskt bli lite lätt orolig inför morgondagen. Men inte av den anledningen man borde bli det utan för att det man normal borde bli uteblir. Hänger ni med?

Första tentan ska skrivas i morgon och jag tycker att jag borde vara nervös. Men jag är inte det och det känns inte bra av någon anledning. Kanske mest för att man förväntas vara det men nej jag är inte det ändå. Jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt att inte känna sig nervös. Jag vet i och för sig att jag kan det som förväntas av mig och det enda som skulle kunna sätta stopp är att det låser sig helt och jag faktiskt inte minns eller att det låser sig för att allt vill ut samtidigt. Men vår otroligt duktiga föreläsare som vi har haft denna kursen har idag gett oss ett otroligt verktyg. Vi hade lite tentasnack i morse och vi fick även några frågor som vi hade ca 45 minuter på oss att göra. Detta var mest för att vi själva skulle få en uppfattning om hur det skulle kännas. Han hade innan talat om vikten av att kunna hantera sin stress i just tentaögonblicket. Han ville få oss att tänka ut ett sett som vi själva kunde ta oss över den där tröskeln som kommer där man tycker att man verkligen inte kan saker. Han berättade att han brukade ta en liten stund när han fick dessa platåer och rita båtar, riktiga båtar med detaljer så inga streckbåtar.

Detta har jag med mig när jag satt med mina frågor och jag absolut inte kom på svaret på 2 stycken fast jag visste att jag visste dom. Så jag började rita och klottra lite men detta gav mig ingenting efter en stund. Jag satt fortfarande och funderade på frågorna. Då började jag skriva: Det var en gång… Och jag bara lät orden komma och flyta fram på pappret. Jag släppte frågorna och nu var det bara min lilla saga som spelade in och det var bara mina små blyertsord som var verkliga. Så efter 5-10 minuter när orden inte kom naturligt längre vände jag upp mina frågor igen. Och det helt otroliga var att jag nu kunde svaren på dessa frågorna som jag inte för en stund sedan kommit på. Hade jag som vanligt bara suttit och funderar rätt upp och ner hade dom nog inte kommit men nu gjorde dom det. Jag kan lova att jag blev förvånad och jäkligt glad. För kan det vara så att jag har hittat mina egna “båtar”? Jag hoppas verkligen det. Så nu återstår det väl bara att säga:

Bryt ett ben

Jag är glad att jag inte har erotofobi

Fobier är fasen inte att leka med. Det finns tydligen en uppsjö med kända fobier och när jag läser detta så inser jag att jag faktiskt inte är ensam om en massa konstiga fobier. Vissa som till exempel spindelfobi, torgskräck, cellskräck, höjdrädsla och åska känns som ganska “normala” fobier om man fortsätter att läsa på listan. Att en spindelskräck eller höjdskräck kan verka hindrande i det vardagliga livet kan nog alla som har det intyga (jag viftar febrilt med handen och intygar) men ändå inte så mycket som vissa andra fobier kan göra. Jag får riktigt ångest med hjärtklappning och kallsvettningar när jag utsätts för vissa av mina värsta fobier som till exempel spindlar, källare och höjder. Men mina fobier kan jag ändå lyckas undvika ganska enkelt i min vardag och blir därför inte så begränsad. Men när jag utsätts för dom så känner jag en begränsning. Källare var en sådan när jag jobbade. Många av våra gamla bor i gamla hus med tvättmaskin i källaren. Detta fixade inte jag utan fick be om hjälp av mina arbetskamrater. Nu visste dom om det och vi kunde lätt göra byten med en gång istället för att jag skulle stå och våndas och till slut ändå ge upp för att jag hade ångest så jag var på väg att börja gråta.

Men hur begränsad måste man inte bli av att ha aerofobi, luft- eller vinddrag och lukter. Hur klarar man sig i vardagen om man inte kan gå ut för att luften rör sig ute? Eller logofobi, ord. Hur klarar man sin vardag utan ord? Eller det är bara vissa ord kanske? Vissa som oikofobi, egna hemmet/kulturen förstår jag inte ens liksom linonofobi, snören. Jag kan förstå deras rädsla och ångest men jag förstår inte själva fobin. Men det är kanske som en person som inte alls har någon fobi som inte alls förstår hur man kan känna rädsla och ångest för vissa saker. Jag förstår dom för när jag själv sitter och analyserar så förstår jag att min irrationella rädsla bara är just det. Men den tanken finns inte när jag utsätts för min fobi. Just i den stunden är min rädsla och ångest så verklig som den kan bli. Irrationell eller inte. Andra må skratta åt mig och jag kan även le åt mig själv ibland men det är bara så länge jag inte kan utsätts just då.

HÄR beskriver några andra personer hur dom uppfattar sina fobier.

30 dagar, 30 bilder

När jag sitter här och pausar i mitt tentapluggande passade jag på och kolla vad jag lagt för roligt i min utkastflik till bra-att-ha-till-bloggen. Jag hittade bland annat 2 sådan där listor som är roliga att göra ibland. Inte sådan som jag gjort dom senaste gångerna utan sådana som man lägger ut en om dagen, fast med olika tema. Så vad fasen jag hoppar på en sådan så får jag se vad jag hamnar.

Jag hittade då listan med tema olika bilder. Kan bli lite intressant hur jag ska lösa det med tanke på hur många bilder jag verkligen har i mitt arkiv. Men så blir det. Fast jag håller er på sträckbänken lite för jag börjar nog inte förrän på lördag. Anledning? Se första meningen. Men ni hinner fram till dess välja en dag ni absolut inte vill missa.

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Så vilken ska bli extra intressant att se?

Glidmedel med lukt?

OBS! Är du minderårig eller helt enkelt inte kan med sexprat så hoppar du över detta inlägg och väntar snällt in nästa. Det råkade bli ett sådant.

Såg en utlottning i Måbra för en stund sedan. Dom brukar alltid ha en massa roliga utlottningar, som alla andra verkar vinna för jag lyckas dock aldrig ha den turen. Nu har jag i och för sig inte anmält mig till så många men ändå tillräckligt så att jag skulle ha fått hem en bok eller något annat trevligt. Nu var det inte det jag hade i tanken från början men som vanligt glider jag iväg.

Dom lottar ut 5 burkar med Swede Glidmedel Body Jam. Kanon om man är nyfiken på något och inte vill lägga 199 kronor själv. Utlottningen är inte det som jag tänkte på heller. Nej det här Body Jam är både ett glidmedel och det kan även användas till massageolja. Lite två flugor i en smäll och det är ju verkligen bra. Men, här kommer det då, varför tillsätter dom lukt i ett glidmedel. Jag kan förstå om det är massageolja men till ett glidmedel. Sex ska inte lukta vattenmelon, sex ska lukta sex. Är det nu så att man av någon anledning vill ha annan lukt när man går ner så är frågan om varför man går ner. För att göra din andra part en tjänst? Ja, hur var det med detta att bara göra sådant man själv är bekväm i. Om jag inte vill ha a´natural så gör jag ju inte det för att jag vill heller. Jag tror dessutom att man hade blivit så glad över att den andra hälften hade velat ha en annan lukt på mig. Fast det är väl sådant man måste prata om ifall det är ok för den andra. Känns som om jag har trasslat in mig lite men jag hoppas ni förstår min tanke. Känns lite konstlat att kanske få svaret om man vill ha lite oralsex:

-Nej, nej älskling, du luktar inte hallon så det blir inget.

Kanske för att det inte är meningen att det ska lukta hallon. Bara en liten tanke. Det är mycket jag inte förstår för jämnan tycker jag. Men helt ärligt förstår jag inte varför man vill ha en annan smak eller lukt på det mest nakna och intima man kan ha tillsammans som faktiskt inte hör hemma där. Ett glidmedel ska vara luktfritt, smaklöst, färglöst, klibbfritt, vattenlösligt och absolut inte ge några fläckar. Ja, det är vad jag har hört i alla fall. 

Feminister hatar män och kvinnor hatar sex

Jag måste faktiskt säga att mycket av min dysterhet och irritation försvann som i ett trollslag när jag surfade in på den där sidan som man kan hitta dom mest konstiga foruminlägg som finns.

Jag är vet inte om jag kallar mig själv för feminist i vanliga fall men efter att ha läst denna otroligt korkade tråden så är följande definition på feminist:

En feminist hatar män och eftersom dom hatar män borde dom inte använda saker som män uppfunnit. Feminism har inget med jämställdhet i samhället att göra utan feminister är enbart hårdnackade tjejer som verkligen hatar män. Källorna till detta är lite youtube-klipp, ni vet sådana där pålitliga saker.

I denna anda fortsätter tråden men den som startat den. Totalt orubblig i vad feminism faktiskt betyder. Tydligen hatar vi kvinnor, åh förlåt, feminister män eftersom dom har uppfunnit mest och för att dom var först i rymden. Nej för det kan omöjligtvis vara så att det är så att män genom alla tider har varit den som skulle göra sådan saker medans kvinnorna skulle sitta hemma på kammaren och bli påsatta när det passade mannen samtidigt som allt i hemmet skulle skötas. För det kan ju inte vara så att män tryckt ner kvinnor i deras utforskarlust och idiotförklarat dom istället för att uppmuntrat dom. Ja, kanske lite som denna trådstartaren gör.

Nej då, feminister är kvinnor som hatar män, punkt slut. Och det visade sig också att sex är enbart till för mannens njutning. Jag vet inte vad andra delen i skalen med feminist skulle kunna vara men möjligtvis någon som bara ser kvinnor som hål. Kanske inte konstigt att han som startade tråden inte verkar få ligga med den inställningen. Men den inställningen är det fler som har på det forumet. Det florerade en man ett tag som envisades att kvinnor inte tyckte om sex och definitivt inte kunde njuta av det. Dom som sa annat försökte han plocka ner med att det inte låg i vår natur att gilla sex. Skitkomiskt att läsa dessa trådar men tragiskt om han verkligen menade allvar. Det är det som är så svårt när man är ute på dessa forum att veta vad som verkligen är allvar eller inte.

Ja, jag säger då det vilka stackars små krakar det finns där ute som är helt orubbliga i sina totalt vridna åsikter.

Åhhhhhh

Jag är trött, irriterad, snuvig och jäkligt omotiverad. Det är inte den bästa vecka att vara detta på med tanke på att jag skriver min första tenta på fredag och har faktiskt inte tid med något av ovanstående.

Jag skulle väl kunna tänka mig ett enbart ha en dag i veckan att få sovmorgon på börjar ta ut sin rätt på mig. Det är inte så att jag behöver sova till långt in på förmiddagen men fram till åtta, halv nio hade varit skönt. Jag skulle kunna gå och lägga mig och sova några timmar nu men det har jag som sagt var inte tid med.

Jag är jäkligt irriterad idag också. Irriterad över att näsan börjat rinna och troligtvis ha en förkylning att vänta. Jag hoppas jag har fel för det har jag inte tid med. Jag hittar småsaker som gör att det kryper i kroppen på mig idag. Jag såg postbilen för en stund sedan och kände mig ännu mer irriterad. För ca en vecka sedan fick jag min nya bok till skolan. Den hade dom bara satt ner med ena hörnan i lådan och resten av paketet stack upp och hela lådan var öppen. Man kan väl säga att det var tur att det inte regnade förrän senare på dagen. Detta skrev jag faktiskt in och klagade på. Första gången jag behövt göra det. Jag begärde svar på mail men ännu har jag inte hört något. Häromdagen hade dom bara tryckt ner posten så en av tidningarna var sönder. Så idag när jag såg postbilen kände jag hur ögonen smalnade på mig, käkarna bet ihop och kroppen spändes. Hade jag haft klor hade dom med full styrka satt sig i anfallställning. Jag tog mobilen med mig för på något vis hoppades jag nog idag att jag skulle upptäcka massakrerad post i lådan. Jag kände att jag nog behövt det för att kanske få ur mig irritationen och denna gången skicka ett argt mail istället. Jodå, jag kan det också. Men i lådan låg bara lite reklam och en lönespecifikation till kära maken. Åh, men var fasen är min lönespec då? Och istället för att bli av med irritation började den växa igen. Och hela detta sceneriet gör att jag mår blä. Dessutom väntar jag på ett uppdaterat kompendie till tentan som inte dyker upp heller. Och dator är så jäkla seg idag så det tar hur lång tid som helst att ladda en sida.

Jag brukar må lite bättre, när jag blir sådär irriterad över ingenting i princip, av att få kräka ur mig som jag gjort nu. Men det har inte hänt ett skit så nu ger jag upp. Försöker ta tag i läsandet och/eller hitta något roligt att skriva om istället. Det vet jag hade piggat upp mig med då måste jag hitta inspirationen till det också.

Mitt lilla mail till posten.

Fototriss ~Fönster~

Veckans fototriss har tema fönster. Ja, fönster finns det överallt men dom är inte alltid så roliga. Jag bestämde mig igår när jag såg temat att det minsann skulle bli färska bilder efter några veckor med arkivbilder. Så efter att ha spenderat förmiddagen, Lilly simmar 9 och Molly 12, i Grannhålans simhall så var det där jag skulle försöka dra ihop trissen. Detta skulle jag inte bestämt igår om jag tänkt på att simhallen ligger vid en grå skola. Men jag var bestämd att jag skulle lyckas. Och tro det eller inte så hade jag svårt att välja ut min tredje bild men fastnade till slut. Och tittar man noga på andra bilden kan man se speglingen på fönsterna i sista bilden.

Fler trissar hittar du HÄR

För tillfället skäms jag faktiskt

Så läser man då om hur 1900 barn har vräkts från sina hem sedan 2007. Trots att regeringen lovat att inga barn ska vräkas.

Att samma regering är den som sätter människor på den totala botten i ena endan och på den totala toppen i den andra känns bara groteskt. Att tänka efter och se orsaken till att barnfamiljer vräks och fundera en stund. När arbetslösa blir behandlade som mindre vetande för att dom inte lyckas få jobb. Men regler som ska tvinga ut dom och söka jobb men som istället sinkar dom eftersom reglerna är helt ogenomtänkta. Att vara tvungen att jobba ett visst antal timmar i veckan för att få stämpla resten. Toppar som sitter där och bestämmer och tycker att det är klart man väljer jobb. Vem behöver tänka på att man kanske förlorar 1000-tals kronor i inkomst. Det kan ju faktiskt vara så att denna stackars arbetslösa person ligger på gränsen över att klara mat redan, så jo jag tror faktiskt att denna måste tänka på det.

Att sjuka blir av med ersättning för att det är fastställt hur lång tid vissa sjukdomar och åkommor tar att läka. Att en fast mall ska få bestämma om någon får fortsatt sjukpenning eller inte. Individen existerar inte längre. Samhällets skyddsnät finns knappt kvar. Faller du så faller du jäkligt långt och landar hårt. Har du tur kan du ta dig upp igen men risken är stor att du blir liggandes. Och ovanför står dom stora med skrattande ansikten och pekande fingrar. Ingen stannar upp och räcker dig handen för att hjälpa dig utan det ligger nu helt i dina egna händer.

Så då känns det väl extra skönt för topparna att veta att deras dagliga restaurangbesök kommer att bli mycket billigare medans fler och fler barnfamiljer som redan lever på gränsen på grund av till exempel arbetslöshet eller plötslig sjukdom snart får leta i soporna efter er.

För tillfället skäms jag faktiskt över hur klimatet i samhället har blivit. Sparka, och sparka ordentligt hårt, på dom som redan ligger. Öka gapet mellan dom som har och dom som inte har. Att lära ett folk att det är ok att ruffa åt sig och vända ryggen åt dom som blir utan. Att stryka ordet empati och medmänsklighet från vårt svenska ordförråd. Det finns inget fint i att vilja vara den som bara vill ha mer och mer och samla allt på hög och samtidigt ha skygglappar på hur det verkligen ser ut. Fast blundar man samtidigt som skygglapparna är på så slipper man ju bry sig också. Känns som en väldigt bra strategi, ja verkligen.

Göm datorerna

Dags att gömma datorerna. Nu vankas det lite party, party och det är längesedan. Och när frugan är på party, party brukar det bli livat. Och blir det inte livat blir det bara en massa snusk på facebook. För nu är det nog dags att få ut allt snusk som ligger där och skvalpar. Jag kan knappast visa mitt rätta jag för mina nya vänner på skolan. Oj, dom hade nog blivit paffa om dom vetat vilken snuskig fantasi jag verkligen har. Så som jag sa, dags att gömma datorerna . Börjar redan pirra lite lätt i läpparna och fingrarna samt att det redan hettar om kinderna. Detta är efter 1 liten öl. Det är inte mycket man tål på gamla dagar.

Önskar alla där ute i cyberrymden en trevlig kväll. Det ska i alla fall jag ha.

Jag kommer ihåg hur det var att inte kunna få barn

Jag läste häromdagen en krönika som Jenny Strömstedt har skrivit. “Jag kommer inte ihåg hur det var att inte kunna få barn” står det i överskriften. När jag såg överskriften första gången blev jag nästan alldeles kall.

Jag började fundera på hur man inte kommer ihåg den där känslan av hopplöshet. Hur tyngden i bröstet växte och gjorde så ont av längtan. Jag kommer ihåg varje nyans av känsla som våra 9 år har gett mig.
Den första berg- och dalbanan som började i toppen på backen. För som Jenny skriver var allting planerat hur det skulle bli. Man planerade några månader eftersom man hör att det kunde ta det innan p-piller försvann. Sakta, sakta började vagnen röra sig mot krönet av backen när månader plötsligt var 1 år. Kanske först då började man fundera på om det var något fel. Men rädslan över att verkligen få det bekräftat gjorde att det dröjde 1 1/2 år innan vi ens började söka för vår barnlöshet.

Jag minns den första läkarkontakten och känslan av otillräcklighet som det gav när vi satt där och blev betraktade. Ja, sen var hela ruljangsen igång. Så här i efterhand kan man bara le åt vissa delar av utredningen och vad man faktiskt utsatte sig för. Hur vi körde in till lab, 4 mil, och jag hade ett spermaprov i armhålan för att det skulle hålla rätt temperatur när vi kom fram. Resor hit och dit och träffar här och där.
Hur jag i utbildningssyfte låg i gynstolen men säkert 10 andra trängandes nerevid för att dom skulle se hur man förde upp en tunn kateter i livmoderhalsen. Blunda och tänk på något annat. Hur vi fick schema att ha sex efter för att vara så effektiva som möjligt. Till slut fanns det enbart barnverkstad i huvudet och den där underbara intima akten var nu bara en avelssak som vi var tvungna att genomföra. Till slut var det bara att be honom göra sin sak för där fanns inget intimt kvar av det. Vi klarade oss genom denna period men jag tror det är många som inte gör det. Just eftersom intimiteten försvinner och man till slut bara känner sig som en avelsko.

Så visst minns jag hur det är att inte kunna få barn. Jag minns känslan när syster efter syster och svägerska efter svägerska fick barn på barn. Hur känslan av avundsjuka blandades med glädje för deras skull. Glädjen fanns där men jag ska inte hymla om att den känslan nog inte var 100 %. Hur leendet jag givit dom förvandlades till bittra tårar när jag stod där själv på toaletten. Hur värken i bröstet av längtan att själv få lyckan att få hålla ett eget barn i min famn.

Så visst minns jag hur det är att inte kunna få barn. När jag som väldigt smärträdd utsatte mig för diverse behandlingar med en IVF-behandling. Sprutor, tabletter, äggplockningar och besvikelse. Jag tycker inte om när det gör ont på mig men just då hade det nog fått göra hur ont som helst bara jag sluppit känslan av besvikelse och total avgrund när där var ett minus på den lilla stickan. Hur ont icke fysisk smärtan faktiskt kan göra. För där var vi så nära, vi hade alla förutsättningar och ändå gick vi tomhänta där ifrån. Att känslan av denna avgrund gjorde att för att skydda mig själv tog det nästan 1 1/2 år innan nästa försök faktiskt gjordes. Att längtan efter något som är inte kommer ändå vinner över känslan att skydda sig själv och åter hamna på botten av ett mörkt hål.

Jag minns också känslan när pluset faktiskt kom. Den gränslösa lycka och tårar som aldrig ville ta slut på någon av oss.
Men jag har lovat mig själv att aldrig glömma hur denna känsla av total hopplöshet och alla känslor som fanns där innan denna totala glädje.

Jag tycker att alla tillfällen som ofrivillig barnlöshet kan lyftas fram och få någon att förstå känslan är viktig. Jag tror i och för sig att någon som inte gått genom det inte kan förstå fullt ut men genom att förmedla känslorna så kan man ändå på något vis måla upp en bild. Det behöver belysas och det kan inte upprepas tillräckligt många gånger att det är en sjukdom och inget lyxproblem som vissa verkar tro.

Jennys krönika är mycket bra och mycket kan jag bara nicka och hålla med om . Men jag minns hur det är att inte kunna få barn.

Pimpad med en rosa liten sak

Kära maken fixade så vi har två ljuslyktor mindre igår. Börjar nästan se ett mönster här, det är verkligen farligt med ljus och har man inga ljuslyktor kan man inte elda heller men jag gillade färgen på dom i alla fall.
Han hade städat på altanen i helgen och lyktorna hade blivit ståendes på en stol i köket, lite så det fungerar eftersom grejerna inte verkar flytta sig själv till rätt plats. Mysko. Denna stol stötte han till i gårkväll och två av lyktorna gick i golvet i ett kras, dock inte så högt kras som häromdagen när Lily drog ner en annan lykta. Han fixade till här så glaset försvann och sedan tänktes det inte mer på det. Vi har fler lyktor att ha sönder nu när vi ändå är igång annars.

I morse efter frukosten när jag skulle resa mig stack det bara till i foten. Ur min mun kom några icke så väl valda ord som inte är till för små öron. Tittar under foten och där, precis nedanför “långtån” sticker en rosa fin sak ut från foten. Visst att jag gillar rosa men detta var definitivt på fel ställe även om den såg glimmande och fin ut. Fick ut den utan problem eftersom det var en ganska stor bit och sedan började jag läcka rött istället. Lite tumult när tjejerna mest var nyfikna, Molly stod och höll mitt ben (självmant) och kära maken försökte plåstra om mig. Men jag var ok till slut och kunde gå, fast nu gör det faktiskt ganska ont att trampa ner.

Jag hinner då inte mer än ta några steg innan det sticker till i andra foten. Denna gången drar jag bara av foten mot ovansidan av den andra, i ren reflex. Detta var inte så värst smart eftersom jag nu har lyckats med konststycket att skära mig ovanpå foten, samma fot som innan, och nu läcker jag rött i en rännil. Ny omplåstring. Kära maken hämtade sedan åter igen snabeldraken för att förhoppningsvis verkligen få upp om där nu mot förmodan låg ännu mer.

Ja, annars mår jag bra. Har förstås lite ont i ändan efter allt sittande. Sitter på skolan, sitter här hemma och läser och ikväll blir det till att sitta i en jobbebil. Ångrar lite att jag tackade ja när dom ringde häromdagen och frågade om idag. Har ganska mycket att göra men det ska nog fixa sig ändå. Har första tentan nästa fredag och det känns lite pirrigt. Nej nu har jag väl haft min lilla paus och det återstår bara att återgå till mina projekt och organisationer.

Trots från helvetet

Att barn ät trotsiga vet väl alla. Denna trots har vi fått smaka på till och från med en snart 7 åring och en snart 4 åring. Perioderna har varit kämpiga på sina sätt men vi har tagit oss genom dom.

Men nu känns det som om denna period som Lilly hamnat i verkar bli lång och utdragen. Det är en enorm trots hon har och hon har en vilja som inte är av denna värld. När hon får sina utbrott, vilket just nu är några gånger om dagen, är hon helt okontaktbar. Igår fick om ett utbrott över en struntsak och efter ett tag går hon förbi en hylla och bara helt sonika drar ner allt. Lite kras när ljuslyktan gick i tusen bitar. Ikväll har hon legat och skrikit efter vatten i sin säng i säkert 15-20 minuter. När vi kommit in med vatten ska hon inte ha och åter är hon helt “toppad” och börjar ropa efter vatten för att sedan säga nej. Ja, ni förstår mönstret.

Trotsen är så mycket nu att vi börjat fundera på om det verkligen är normalt. Bokstavskombinationerna har svischat förbi i huvudet ett antal gånger för det kännas verkligen inte som ett normalt trotsbeteende. Hennes trots gör också att det där lugna beteendet man själv vill ha blir som bortblåst. Jag tycker man försöker på alla vis att “medla”, man pratar, skriker, mutar och så vidare men inget fungerar. Istället mår man bara mer dåligt av sitt eget beteende eftersom man inte kan hålla det där förbannade lugnet.

Googlade, åter igen prisa Google, och fick fram en sida som hette Psykologiguiden. Efter en stunds läsande känns det mycket bättre, även om inte trotsen förvinner för det.

“Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning.” 

Att läsa dessa meningar lugnade mig en hel del. Tydligen är där utvecklingssteg vid 4 års ålder och dessa innebär ofta trots. Att läsa om hur andra 4 åringar är och upplevs har fått mig att verkligen förstå att det är som det ska och att det inte är för att vi gör ett dåligt jobb som föräldrar. För det är precis så det känns när man står där och ingenting, jag menar verkligen ingenting, hjälper.
Nu är det väl “bara” att härda ut denna perioden och jag hoppas verkligen inte att den blir allt för lång.

Lite om hur en 4-åring är, för er som inte är mitt uppe i denna period.