Äldre än han ser ut

Lilly står och bläddrar i kalendern:

-När fyller jag och Monny år frågar hon. Hur många dagar mamma?
-Det är många dagar kvar svarade jag. Ni fyller ju år till hösten och då är sommaren slut. Sommaren har precis börjat. Men mamma fyller år om 2 veckor fortsatte jag.
-Men pappa då?
-Pappa fyller år omkring när ni fyller år svarade jag.
-Ja, då fyller pappa 90 år sa hon och mamman bröt ihop i en skrattattack.
Mamman har dock inte talat om denna nyhet för kära maken ännu men hon längtar att se minen.

Intervju

I brevlåda låg i tisdags ett litet brev till mig. Kanske inga konstigheter eller en slump att det var till mig eftersom det var min postlåda men så var det i alla fall.

NBI stod det på kuvertet. Och NBI är skolan jag har sökt till, den där utbildningen  som jag verkligen, verkligen vill. Kära maken ringde och meddelade mig detta varav jag bad honom att slita upp det, tänk på att det är mina kläder du sliter, så det gjorde han.
-Läs, läs. Vad står det frågade jag med hjärtat i halsgropen.
-Du är kallad på intervju.

Så på torsdag morgon ska jag på intervju i stan och vi ska gå igenom mina meriter och lite sådant. Jag kan väl säga att jag är riktigt nervös. Livrädd att jag blir som vanligt när man sitter och ska prata om sig själv. Tyst som en mussla och röd som en tomat. Men vad fasen jag är skitglad att jag kommit hit och inte blivit bortsållad med en gång för att jag saknar matten.

Men på torsdag håller ni väl tummarna på att det går bra för mig. Så jag kan börja läsa och göra något annat som jag är duktig på. Papper och planeringar, får nästan lite rysningar av vällust.

Magnus ♥ Pia

Från en klarblå himmel började fredagen den 3 juni igår. En speciell dag för två av våra vänner. Men pompa och ståt blev dom igår man och hustru.

Men ett fotouppdrag att vara deras fotograf för dagen kan jag säga att jag var ordentligt nervös. Jag var nervös över att jag inte skulle lyckas få den där speciella bilden som är så viktig. Och med en skörd på 700 bilder måste jag säga att jag är ganska nöjd.

Så detta blev detta. En otroligt läcker uppsättning som inte är för mycket om man säger så.

Lite avslappnat prat innan det är dags att slå upp portarna.

I kyrkan. Man ser den fantastiskt fina klänningen och släpet.

Vi tog sedan en liten fotorunda. Blev många fina bilder men jag kan inte visa allt. Tänkte jag skulle gå igenom dom sedan och lägga ut lite favoritbilder. Men några måste naturligtvis komma nu.

 
Tummen upp bilden är min absoluta favorit. Denna bild kan man verkligen säga att en bild säger mer än tusen ord.

En äkta maken vet alltid hur man räddar sin fru i nöd.

Vad är en bröllopsfotograf utan att ta bilder på ringarna. Inte mycket så därför var jag ju tvungen även att göra det.

Magnus syster Tin gjorde även ett uppträdande med eld. Detta är helt fantastiskt att se.

Vi hade en underbar kväll och vi tackar för att vi fick vara med och uppleva denna tillsammans med alla underbara människor som var där igår. Och vilket gäng med folk som dessa underbara vänner har runt sig.
God mat och dans hela natten tills dom stängde av musiken. Jag hade nog kunnat dansa några timmar till men dom tyckte väl det räckte till klockan 3. Vi var sedan inte hemma förrän vid halv 7 i morse eftersom vi hamnade tillsammans med andra gäster i deras stuga. Känner mig lite seg och har grymt ont i fötterna. Men det är det värt. Allt efter en sådan kväll.

Så nu återstår det bara att återigen skicka bästa lyckönskningar till er, Herr och Fru Svensson.

Visa självrespekt

Vill man bli förundrad över vad andra människor tycker ska man bege sig till Familjeliv. Man lär sig mycket onödigt där men framförallt tappar man hakan ibland när man springer på någon tråd. Som denna till exempel. Läs och gråt och välkommen tillbaka på 1800-talet.
Hennes tråd heter dessutom “Jag äcklas av Sverige”

Jag var tvungen att kolla om tråden låg i Sandlådan, där alla ironiska och skojtrådar ligger men denna stackars kvinna menar allvar. Och jag medar verkligen stackars kvinna.

För det första se jag inget fel i nakenhet så länge man känner sig bekväm själv. Min nakenhet har ingen som helts att göra med min självrespekt för mig själv. När jag går över gränsen och gör saker som jag inte vill, då tappar jag min självrespekt.

Vad finns det för anledning att gömma sig för sina barn, att göra nakenhet till något främmande redan då. Att vissa hela tiden förknippar nakenhet med sexualitet gör det ganska sjukt. Det finns inget sexuellt med att jag duschar med mina barn. Nakenhet är naturligt och det är när man tar bort det naturliga och skuldbelägger det som det blir onaturligt. Men det är personer som denna tjej som inte kan skilja på naket, sexualitet och självkänsla som gör att debatten blir lite snedvriden.

Att en tjej väljer själv borde vara en självklarhet. Att gå in och säga att en tjej som har urringat och kortkort får skylla sig själv om denne blir våldtagen är ett mycket sjuk syn enligt mig. Samtidigt som skulden läggs på tjejen så nedvärderas männen ganska mycket i ett sådant uttalande också. Det är det samma att säga att män kan inte behärska sig för alla män är sjuka och kan inte låta bli en kvinna. Män har precis samma självbehärskning som vi kvinnor kan jag upplysa om. Tyvärr finns det alltid undantag men det är inte kvinnans fel. En kvinna eller man som själva bestämmer över sin kropp har självrespekt.

Självrespekt handlar inte om att jag badar naken med andra män fast jag är gift. I ett sådant tillfälle har jag fortfarande självrespekt om jag gör det för att jag vill. Min kropp är fortfarande privat och det är jag som bestämmer vad jag gör med den. För att jag badar naken med andra är det inte självklart att det automatiskt ska leda till något som denna stackars tjej verkar tro. För att jag är naken betyder det inte automatiskt att jag särar på benen för att flasha fittan, ursäkta ordvalet men jag blir så jävla irriterad.  Men som sagt var så blir det fel om man hela tiden blandar ihop naket med sexualitet.

Sista totalt sjuka i hennes inlägg är att det inte är ok för kvinnor att ha fler sexpartners. Fortfarande så är det så att jag har fortfarande självrespekt även om jag har legat med x antal män. Och min självrespekt försvinner först när jag gör det fast jag inte vill. Att jag som kvinna ska förneka min sexualitet bara för att jag är kvinna är totalt åt helvete. Vi är sexuella varelser oavsett vad vi har mellan benen, alltså oavsett kön. 
Det riktigt sjuka är att inte ett ord nämns om att män inte har någon självrespekt om dom har många sexpartners. Vad är det för skillnad undrar jag. Gamla jävla seder och bruk från 1800-talet hur man ska vara som man och kvinna. Varför ska jag som kvinna plötsligt gå tillbaka till detta. För att få självrespekt för mig själv? Jag har självrespekt för att jag bejakar mig själv. Men min självrespekt försvinner den dagen jag förnekar mig själv och plötsligt bara ska leva efter hur mannen eller någon annan vill ha det.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att en sådan syn som hon har skulle gör att hon är en person som mycket väl skulle kunna startat en annan tråd som jag såg för längre sedan.
”Min man runkar och han slutar inte fast jag sagt till honom”
Men vad fan, vill han runka så vad är problemet förutsatt att det inte går ut över ert sexliv. Bara för att man lever i tvåsamhet slutar man inte vara rädd om sig själv. Och vad har jag för rätt att säga vad han ska göra med sig själv när jag som kvinna hela tiden är så mån om att jag själv vill bestämma över min kropp. Jävla dubbelmoral. Fast dessa kvinnor har säkert aldrig rört sig själva känns det som. Det är så svårt att se att det finns så trångsynta och prydda människor.

Så visa självrespekt mot er själva genom att inte göra saker ni inte vill och för fasen, onanera mera. 

Varför vill små jäkla saker tugga på mig?

Vaknade med en vänsterarm som inte alls kändes som min vänsterarm normalt gör. Fingrarna värkte och var lite lätt avdomnade. Jag har väl legat lite konstigt på den tänkte jag och traskade sömndrucken upp. När jag reste mig kändes armen riktigt konstig. Kanske inte så konstigt visade det sig.

Underarmen pryddes av en stort rött märke. Bilden är från ikväll och det har lagt sig ganska mycket sedan i morse. Jaha, nu har någon jäkla sak varit och tuggat på mig och då är det dags att få lite märken. Det händer att jag får dessa märken men jag brukar inte har ont mer än där det är rött och svullet. Men så var då inte fallet i morse. Men jag körde iväg till jobbet, i god tro att min stackars hand skulle bli bättre. Men nejdå, det blev bara värre och värre. Domningarna blev tydligare samtidigt som det nu även började stråla kyla upp mot armbågen. Vid detta laget började faktiskt även frun bli lite nervös. Så efter mycket överläggande med sig själv ringdes det i alla fall upp till vårdcentralen.

-Det finns tabletter du kan ta som stillar den allergiska reaktionen svarade sköterskan. Sedan påpekade jag domningarna igen och då var det tid till läkare som gällde. Du får ringa ner till stan för vi har ingen läkare här idag.
-Ok svarade jag samtidigt som tanken “men vad fan” dök upp i huvudet.
Så jag och min svullna vänsterarm fick till slut i stan, väldig akuttid eftersom jag hade 20 minuter på mig. Gott om tid. Men som den hålla-tiden- är-jäkligt-viktigt-person jag är så blev jag naturligtvis stressad. Men jag klarade marginalen med bravur, flera minuter innan utsatt tid. Besöket tog ingen tid alls och jag fick några Betapred mot den allergiska reaktionen. Fick några med mig hem till i morgon också och inget prat om amputation heller blev det.
Jag fick dessutom allergimedicin utskrivet också men det visade sig att det är samma som jag använder till min pollenallergi så den finns redan hemma. Ska komma ihåg att ta den nästa gång någon liten rälig sak bestämmer sig för att tugga på mig. Kan nog vara ett klokt val.

Lite tankar om IVF och ofrivillig barnlöshet

Periodvis funderar jag mycket på detta med barn. Framförallt blir det mycket under dom perioder då tjejerna är väldigt “jobbiga”. Och det jag ofta kommer in på är att jag känner mig otacksam över att jag har lyckats få dom. Jag ska inte bråka med dom för som ofrivilligt barnlös ska man enbart vara tacksam. Men så fungerar det ju tyvärr inte även om jag skulle vilja det. Även om vi har fått kämpa för att lyckats så är våra barn likadana som vilka som helst och vi är vanliga föräldrar men med en liten annorlunda väg till att bli det.

Ofrivilligt barnlöshet klassas som en sjukdom och har gjort det sedan 1997 är det tyvärr, i ren okunskap skulle jag önska, många som anser att detta är ett lyxproblem. Detta kan jag inte alls se. Man utsätter sig inte själv för allt det som det innebär med utredningar och diverse behandlingar för att det är ett lyxproblem. Men som vanligt finns det alltid egoistiska människor som inte skulle lyfta ett finger för att hjälpa andra. “Jag betalar inte min skatt för att andra ska få barn utan bara till dom som kräver “riktig” vård”. Att ofrivilligt barnlösa själva ska få bekosta sina behandlingar eftersom det kostar samhället så mycket. Men frågan är om det egentligen kostar samhället mer än vad det skulle göra om det ignorerades.
Som ofrivilligt barnlös mår man inte alls bra. Det tär både psykiskt och fysiskt på en och detta kan medföra både en och annan sjukdom.
Att 15-20 % av svenskarna lider av detta lyxproblem är en otroligt hög siffra. Detta innebär att i genomsnitt har vart 5 par problem att få barn. Titta dig runt i din vänskapskrets och räkna ut hur många som lider av detta lyxproblem i genomsnitt. Och jag lovar att dom lider när ena vännen efter den andra får barn efter barn och dom sitter och tittar på. Vi har själva varit där och det är hemska känslor. Känslor som inte riktigt går att beskriva där hela världen rämnar samtidigt som man ändå är glad för dom.

Detta lyxproblem innebär att man utsätter sig för ganska förnedrande utredningar.
En utredning som börjar med undersökningar av äggledare. Detta innebär att en tunn, tunn kateter sätts upp i livmodertappen så ett en kontrastvätska sprutas upp. Detta görs för att se så att det är fri passage i äggledarna. När detta görs är det inte enbart du och en läkare utan en hel hord som står och tittar dig upp mellan benen. Man man ligger där snällt och bara vill att det ska ta slut.
Sedan är det dags att äta lite hormoner som inte alls känns bra i kroppen. Jag satt och somnade vid skrivbordet, rätt upp och ner. Fungerade inte för oss så efter 4 omgångar lades det ner. Då hade vi ett schema som vi skulle ha sex efter för att vara så produktiva som möjligt. Till slut var det inte ens roligt med sex längre utan det förknippades bara med att försöka få barn.
Kö till IVF som tog 1 1/2 år innan telefonen ringde och min gynekolog talade om att vi var framme.

Ner på information på Curakliniken i Malmö. Sedan började nästa jobbiga behandlingar. Hormoner och undersökningar. Vaginala ultraljud i mängder, sprutor i mängder, resor i mängder och förhoppningar i mängder. Förhoppningar som grusades med ett minus och världen rasade formligen ihop. Detta tog så hårt på oss att det dröjde 1 1/2 år tills vi orkade göra nästa försök i rädsla över att behöva uppleva denna besvikelse igen. Men efter ett misslyckat till där det inte blev några befruktade ägg fick vi förtur och började åter igen och denna lilla räkan sätt.

Jag tycker det är fruktansvärt nedvärderade att kalla detta för ett lyxproblem. Detta är bara toppen på isberget med allt vi har gått igenom.
Vi har gått igenom detta och det har gjort oss starka men det är inte alla par som klarar av denna psykiska press som det innebär.

Jag pratar gärna om mina erfarenheter och delar gärna med mig av mina tankar om detta. Jag kommer aldrig att bli en sådan som glömmer hur det en gång var att kämpa för något man önskar så högt.

Har du inte läst alla länkarna, dom som inte är vita i texten, tycker jag du ska ta dig tid och göra detta. Kanske det får dig att förstå på ett annat vis och mer få en insyn. För som sagt var så är detta bara toppen på isberget.

Finns även en fin frivilligorganisation, Barnlängtan, som du kan läsa lite om.

Dogge doggus

Dogge doggus, alias Zingo, alias Tuben, ligger på golvet bredvid mig. Men en avslappnad vädring, som låter som om det vibrerar i hela doggen, reser han hastigt upp huvudet. Han tittar först på sin rumpa innan han, med en förvånad blick vänder sig mig mig.

-Nähä du, skyll inte på mig säger jag till honom. Det var faktiskt du som vädrade oavsett hur förvånad du ser ut.

Kan undra om det skulle fungera för en annan också, inte för att jag vädrar nu då. Att vända sig mot kära maken och se helt lost ut i blicken.

-It wasen´t me. Yeah right

Särskriva, sär skriva. Skriver du konstigt?

Det går som en löpeld över den svenska landsbygden. Kampanjen mot särskrivningar. En särskrivning är när man delar på ord som ska sitta ihop så att det då blir en helt annan innebörd i det som skrivs. Egen förklaring men ni förstår.

En särskrivning kan bli ganska rolig eller att man helt kan missa innehållet i vad som egentligen menas. För att ta några exempel:

*På en skylt står det “Rök fritt”. Läser man det bara rätt och och ner som det står så betyder det faktiskt att det är fritt fram att röka hur mycket man vill. Medan den rätta “Rökfritt” är det förbjudet att röka.

*Ungdomar, “Extra knäck till jul”. Det kan ju kännas lite orättvist att bara ungdomarna får extra mycket knäck till jul. Fast vi vuxna spara våra tänder. Eller det är “Extraknäck till jul” och bli rik?

*Säljes: “Kassa skåp”. Men vem vill betala pengar får skåp som inte fungerar? “Kassaskåp”, aha man kan lägga saker i det och låsa.

*”Snor kråka”. Jag trodde bara det var skator som var tjuvaktiga.

*”Skum tomte”. Usch, jag kan se honom smyga omkring i kvarteren smussla med sig barnens klappar. Men en “skumtomte” kan jag redan nu längta efter att få sätta tänderna i.

*I ett CV: "Inte rädd för att visa fram fötterna". Blivande fotmodell kanske?

Som sagt så kan det bli lite konstigt ibland. Jag är ingen superstavare och det händer nog att jag särskriver ibland också men jag försöker tänka efter. Jag kör alltid stavning innan jag postar men problemet med detta stavningsprogrammet är att det gärna vill dela på ord. När det kommer upp så måste jag faktiskt stanna upp och funder en stund på hur det ska vara. Och jag läser alltid igenom mina texter, även om jag ibland missar ett och annat “ska eller sak” som jag ofta skriver fel eftersom det går för fort.

Det som är lite konstigt är när det särskrivs på diverse skyltar och i reklam där man tycker att det ska finnas kunnigt folk bakom. När det står på en skylt vid en brandpost:
”Skum släckare”. Vem vill använda den då för jag kan tycka att det inte känns speciellt säkert.
Eller klassikern på en trottoarpratare vi en mataffär:
”Kul glass”. Jag hoppas ni får många roliga timmar tillsammans som ni kan skratta åt.
Eller varför inte:
”Stekt kyckling lever med kul potatis”. Att en stekt kyckling kan leva tillsammans med en kul potatis måste vara väldigt roligt.
Men det är just vid dessa särskrivningarna man kan tycka att det borde finnas någon som stoppar det innan tryckning.

Har ni några exempel på några underbara särskrivningar?   

Mamma noj returns

Sitter här en sådan morsdagseftermiddag som denna. Sitter lite som på nålar får jag nog säga.
Tjejerna är ute på lekplatsen och mamma noj har kommit på besök och det verkar minsann som om hon tänker stanna tills tjejerna är säkra innanför dörren igen. Nu är det ju inte så att lekplatsen ligger långt iväg heller utan den är precis utanför fönstret så jag ser dom hela tiden. Men ändå sitter jag här och vrider lite på mig för att det kryper i mig över att Lilly ska ge sig iväg eller att hon ska springa över vägen utan att hålla Molly i handen. Det sjuka är att jag när jag blir såhär kan se, verkligen se, allt som kan hända. Detaljerade, otäcka bilder som jag inte alls vill se. Vill verkligen inte ha dessa bilder men dom bara poppar upp och sedan blir jag inte av med dom.

Ibland kan jag få uppfattningen att en dels runtomkring mig kan tycka att det är överdrivet. Men det är så att dessa två tjejer är det mest värdefulla som finns så deras säkerhet är viktigast.
Att Lilly fortfarande åker bakåtvänd, som man ska göra när man är 3,5 år, att Molly har bilstol med ryggstöd verkar vara sådana saker som känns som om en del tycker är överdrivet. Men varför då kan man ju undra eftersom dom sitter alldeles utmärkt i sina stolar så varför göra det på något annat vis? 
Stora pooler ser man snart i var och varannan trädgård men det är inte ofta man ser inhägnader. Så inte enbart utsätter man sina egna barn för fara, lite beroende på hur gamla dom är naturligtvis, men alla andras barn också. Så här finns en ganska ful inhägnad runt hela poolen men det struntar jag blankt i. Dom tar sig inte med lätthet innanför i alla fall och där är till och med hänglås på grinden. Hänglåset är dock inte min ide från början utan det är kära makens men det känns tryggt.

Jag anser mig inte vara överbeskyddande mot dom utan jag anser mig bara vara rädd om dom och gör vad jag kan för att undvika otäcka olyckor. Och detta kan få mig att bli lite nojig ibland. Japp, så är det.

Fototriss ~Ljus~

Veckans fototriss vill ha LJUS. Jag gillar dessa teman där tolkningen kan vara så otroligt mycket och det är väl bara fantasin som sätter gränser. Sedan är kanske frågan om fantasin spelar ett spratt eller om den blir lyckad. Döm själva.

Ibland misslyckas man ganska fatalt när man står där och ska få ljus som faller rätt och ger en bra bild. Speciellt om man har glömt att ändra inställning på kameran. Då kan det bli diverse konsiga ljus som framträder istället. Fast vissa misslyckade bilder kan vara ganska häftiga dom med.

Fler trissar hittar du HÄR

Denna vecka är det dessutom tävling så man kan vinna något från Coolstuff. Denna var söt på något vis.

IKEAs knallrosa lyktor

Mina fina knallrosa lyktor är inte så värst knallrosa längre. Kan väl säga att jag är ganska besviken. För är det lyktor gjorda för utomhus räknar jag med att dom tål det också. Tror minsann jag ska prata med IKEA nästa gång vi kommer upp. Vilken tur att man är kvittosamlare vad gäller dessa affärer.

27 mars

28 maj

Exakt samma lykta. Fint va?

Hujedanemej

Gick där och plockade mina varor på Maxi när jag stannar till vid korvarna. På en hylla står där tärnat bacon och håll i er nu, färdigstekt bacon. Hujedanemej var är vi på väg när vi inte ens hinner steka bacon själva. Men frågan är väl ändå om man nu inte hinner steka själv, ska det då ätas kallt eftersom det tar tid att värma det. Detta känns faktiskt som höjden av lathet. Jag har tyckt att det är trams med färdiga pannkakssmet på flaska men detta tar priset

Och innan det färsigstekta baconet fick mig att se ut som en jäkla fågelholk med munnen vidöppen av förundran var jag inne i stan. Försökte leta upp en bikini till Molly men gick helt bet på detta. Ni förstår att såhär ligger det till. Ska man ha en bikini till flickor som har storlek 134 och uppåt så finns det inga söta bikini utan enbart små saker med trekantiga toppar där brösten en gång kommer att vara. Sådana där vuxna saker. Jag blir så trött på att man ska försöka göra barn vuxna när dom inte är det. Gah. Jag får väl fortsätta leta efter en bikini med en topp liknande sportbh-modell men det känns som om jag får leta länge. Och baddräkt vägrar hon ha.

 

Han, hon eller hen?

Jag kan tycka att detta med allt genus-prat som är inne just nu har gått lite väl långt i vissa fall.

Jag köper att man handeln är alldeles för inrutade på flick och pojkleksaker. Att gränsen är så väldigt tydlig när reklamblad kommer i lådan och flickor står uppklädda i rosa och leker med dammsugare och strykjärn medans pojkarna är klädda i mörka, tuffa kläder och leker med svärd och bollar. Jag tycker det är väldigt onödiga könsdragning, att kön sätts i fack redan där. Barn behöver inte visas i reklam överhuvudtaget men det är väl en annan fråga än denna.

Jag tycker det är bra att folk reagerar på kläder. Där flickor automatiskt har glittrigt och rosa medans pojkar har mörka och tuffa tryck. Sedan att det skiljer väldigt mycket i storlek på en flicktröja och en killtröja bara för att flickor ska vara små och nätta och redan från börja ska ha tighta, slimmade kläder är helt sjukt.
Det hade varit roligt att komma in på en blandad barnavdelning och sett hur folk hade reagerat. När det inte finns direkta gränser på avdelningen om det då är lättare att välja “annorlunda”? Jag vet faktiskt inte om det hade hjälpt men det hade varit roligt att prova.

När vi fick Molly var jag ganska bestämd på att inte köpa en massa ryschpysch . Jag försökte köpa neutrala kläder till henne. Detta hjälpte inte ett dugg när hon sedan fick välja. Jag har nog inte varit med om någon flicka som varit så fixerad vid prinsess-saker som hon varit. Så när Lilly kom kändes det inte lika viktigt att försöka eftersom det ändå blev superflickigt.

Det jag har lite svårt för är när barn görs könlösa. Det är ingen hon eller han utan hen. Hur mycket man än försöker att radera ut gränserna för vad som är manligt och kvinnligt så går det inte att komma ifrån att vi har våra kön. Att bli kallad för hen för att inte påpeka detta känns för mig så fel. Man är hon eller han men vad man sedan gör med det är en annan sak.

Jag har läst exempel där barn frågat en mamma om det var en flicka eller pojke som dom lekte med varav mamman svarat att det var ett barn. Barnet som frågade från början hade frågat igen och mamman hade svarat, irriterat att det är ett barn. Vad vinner man som vuxen på ett sådant beteende? Att snäsa av andra barn på det viset för att man själv väljer det könlöst. För fortfarande så är det så att man är av manligt eller kvinnligt kön oavsett hur man uppfostras.

Jag läste idag en artikel om ett par i Kanada som vägrar tala om könet på sin 5 månader gamla barn. Som en hyllning till valfriheten. Vilken valfrihet kan jag undra? Fortfarande kan man inte välja sitt faktiska kön men man kan uppfostra neutralt. Men att inte nämna könet känns faktiskt lite för mycket. Kanske är det inte jag som inte förstår men jag får inte ihop det med valfrihet.

Det är som när folk säger att dom låter sina barn välja tro men dom förbjuder allt vad kyrkligheter säger. Vad ger det för valfrihet? För att få valfrihet måste man ha saker att välja på. Eller jag är helt ute och reser? Jag vill inte vara någon bakåtsträvare på något vis men ibland tycker till och med jag, med mitt öppna sinne, att det går lite väl långt.

Tävla hos Bakverk och Fikastunder

Åh, rosa formar. Detta kan jag bara inte missa.

Jag tävlar om detta rosa bak & dekorationspaket hos Bakverk och Fikastunder..
Tävla du också! Tävlingen pågår fram t.o.m den 12 juni.

Hmm, hur tänkte ni nu?

Detta med namn är väldigt känslig har jag märkt.

Det kommer en uppsjö med nya påhittade namn nu, bara för att man ska ge sitt barn ett unikt namn som ingen annan har. Jag köper att man vill ge sitt barn namn som inte alla heter, det var vi också ute efter. Vi valde Molly för att det inte var så vanligt, förutom att vi tyckte det var jättefint. Vi ville inte att hon genom hela skolgången skulle få gå runt och heta Molly S. Nu blev det dock så ändå eftersom här flyttade in en annan Molly som gå i hennes klass. Likadant valde vi Lilly för att det inte är så vanligt samt att vi tyckte det var fint tillsammans med Molly. Visade sig sedan att Lilly var det flicknamn som ökade mest det året så åter igen gick vi lite bet på detta med ovanlighet. Och skulle vi mot förmodan få en flicka till, vilket det absolut inte finns några planer på så ingen börjar fundera om jag bara är tjock eller gravid, skulle hon fått heta Elly. Fast det är inget jag meddelat kära maken men det behövs ju inte heller eftersom det inte kommer att hända. Jag gillar flicknamn som slutar på y helt enkelt och har snöat in mig på det. Vissa vill att alla barn börjar på samma bokstav medans jag gillar när dom slutar på samma, i alla fall flicknamn för jag gillar inte pojknamn som slutar på y.

Men det är känsligt. Det finns så många märkliga namn ute nu men det är inget man känner för att kläcka ur sig:

-Hmm, er dotter heter Elza, Honey, Hope, Aztrid Björnsdotter. Hur tänkte ni nu?

Nej det är inget man kläcker ur sig precis. Jag kommer ihåg vad min kära far sa när vi sa att Molly skulle heta just Molly.

-Äh ni skojar. Det heter ju hundar.

Och detta vet jag inte hur många gånger man har fått höra, att Molly är ett hundnamn. Ursäkta tänk det gärna men jag är inte intresserad av att höra det.

Det jag har svårt för är när stavningar ska ändras i namn. Jag kan tycka riktigt synd om dessa barn när dom sedan får stava sig igenom sitt liv varje gång någon frågar dom.

-Jag heter Josefin. Nej det stavas Jozephine.

Vad är det för mening att byta stavning på namn? Jag förstår faktiskt inte det. Jag kan säga att det är skittråkigt att behöva stava sitt namn. Jag heter Jeanette och detta, med helt vanlig stavning, är tydligen svårt att stava för många så jag har stavat ett antal gånger. Tänk då när man har ett vanligt namn med en konstig stavning. Det blir till att stava varje gång.

Jag förstår om man vill ha unika namn med ibland får man kanske stanna upp och tänka vad det medför för barnet i framtiden. Och inte bara tänka på att man är en hipp morsa med ett hippt namn på sitt barn.

Kära användare

Kanske för att jag har avanmält mig minst 30 gånger eller för att jag inte vill att alla jäkla företag ska ringa och tracka på mig en massa saker som jag själv kan anmäla mig till om jag är intresserad. Eller varför inte för att det bara är falsk jäkla marknadsföring där ni lovar mig saker i mail och sedan har jag bara chans, alltså inga garantier, att vinna.

Jag är inte intresserad, varför är det så jäkla svårt att fatta speciellt efter alla avanmälningarna.

Magsjuk, titta in på egen risk

Jag tycker faktiskt idag riktigt, riktigt synd om mig själv.
Anledning: Magsjuka som bara flög på mig i morse. Vaknade med lite magknip och efter lite morgontoalett insåg jag att det inte var tipp topp om man säger så. Men jag gjorde mig ändå i ordning och tänkte att det säkert skulle bli bättre. Var på väg ut och skulle köra när jag insåg att det inte alls skulle bli bättre.

Jag kan nog inte komma på senast jag var ordentligt magsjuk som jag är nu. Som tur är har jag en snäll syster som fixade hem lite blåbärssoppa och skorpor till mig för jag vågar minsann inte gå utanför dörren.

Jag lovar att det framöver ska bli lite roligare inlägg men inte idag. Idag kan jag knappt sitta.

Omklädningsrumsdoftande mig

Ett liniments som sakta smörjs in på ömma axlar och skuldror är underbart. Underbart tills det börjar kännas som huden börjar bubbla av värme. Det sticker och bränner från nacken och ner mellan skuldrorna och jag är helt säker på att huden kokar bort från min arma rygg. Jag visste att det är otäckt men jag glömmer alltid hur otäckt det är. Men sedan när huden slutat koka på mig sprider sig ett lugn över ryggen. Ett lugn som vara en stund innan det åter igen börjar bränna “normalt” i axlarna och skuldrorna.

Jag gillar inte alls att jag har börjat få så ont i nacke, axlar och skuldror den senaste tiden. Detta med för även en otrevlig huvudvärk med jämna mellanrum. Idag fick jag stoppa i mig tabletter när jag kom hem och lägga mig för att slippa huvudvärken. Och det måste komma från nacke och axlar. Inte nog med huvudvärken så blir jag lite lätt snurrig också. Hade kanske behövt en rejäl massage. Nu blir set till att krypa upp i soffan och bli uppkopplad med TENS. Det brukar hjälpa ganska bra för stunden.

Så nu tar jag min omklädningsrumsdoftande mig och parkerar mig och väntar in CSI.

Fyra byten och en tvätthög

Tvätt, tvätt, tvätt. Det blir lite grann av det när man är fyra. Sedan är det kanske inte så konstigt heller när jag i eftermiddag kollade i soffan och där ligger 2 rena klänningar och en smutsig. När jag sedan studerar den skyldige så sitter där ytterligare en klänning på. Jag håller på att bli tokig på Lillys bytande av kläder och med tanke på att hon ta av dom så fort hon kommer in så blir det en hög. Och den där högen ligger ju inte på samma ställe heller utan den ligger i mindre högar lite var stans, lite beroende på var hon var när dom åkte av.

Så påpekar man detta för henne. Att hon inte kan ta rent varje gång eller hålla på att byta flera gånger om dagen. Så lägger hon huvudet lite på snedd och lyfter lite lätt på ögonbrynen:

-Men mamma, jag måste vara pin svara hon och man smälter med en gång.
-Du är alltid fin gumman svarar jag henne och hon nickar instämmande. Men frågan är kanske var mamman försökte säga från början eftersom hon minuten senare kommer med en annan kjol.

En liten möhippa

Minsann så sitter vi här alla idag och överlevde jordens undergång igår. Ganska häftigt att fixat det ännu en gång.

Gårdagen var en rejält lång dag. Nu var det ju inte längre än någon annan dag men vi var igång från morgon till kväll.
Anledningen till detta var att ett gäng herrar i olika delar av livet samt med väldigt olika ställningar började dagen med att storma vår brud. Japp, möhippa på g. Så där stod vi, hallick, drängar, kapten, bonde, cowboy och fler och dessa goa gubbar hade hon fri tillgång till hela dagen.

Jag vet inte om hon kände sig ganska säker på att hon skulle klara sig med den gröna fina slöjan. Men ack så fel hon hade. Med en liten slant på fickan fick hon själv inventera modebutik A ´la Second hand. Och där fanns en uppsjö med kläder att välja mellan. Allt från storblommigt till modernt hemmagjort. Till slut fastande hon för, eller gubbarna fastnade för, en söt ljusgrön klänning som visade mycket hud. Fint skuren upptill med en modern tyllkjol nertill. Till detta fanns en otroligt vacker västkorsett som på ett modernt sätt snörades på.

Vi började sedan en liten vandring där hon bland annat hjälpte 3 behövande personer över vägen. Gick utmärkt även om någon sa nej följde hon snällt med en dam över. Det märks när man arbetar med människor eftersom man känner vilka som är behövande.
Så fortsatte vi gatan ner. Sista huset på höger sida stod där sedan ett glatt leendes äldre par. Och där mellanlandade vi på lite dricka, paj och lekar. Ett alldeles behövlig paus. Denna gubben vågade ta sig en blå burk med gult bubblande innehåll. Man ville ju orka med hela dagen och med tanke på hur ofta, not, denna gubben dricker alkoholhaltiga drycker så gjorde han rätt i att vara försiktig.

Mitt inne i ett villakvarter stannade vi för nästa anhalt. Ute på en terrass satt vi sedan och väntade. Sadisterna i oss var på i full gång och peppade bruden för det erotiska film som skulle spelas in bakom den stängda vita dörren. Ja menar det är ju bra om skorna matchar underkläderna i dessa sammanhang. Så öppnades den vita dörren och i dörröppningen stod nu en man, helt klädd i svart, och bjöd in oss. Vi kom in i studion, musikstudio istället för filmstudio till brudens lättnad (tror jag i alla fall). Och där fick hon sedan stå bakom den stora glasrutan, till allas beskådning. Sedan kom nog 10 minuters hysteriskt skrattande och fnissande. Vi hörde allt och jag vet inte om hon förstod det först. Det var inte många ögon som var torra då kan jag nog säga. Vi skrattande så vi låg dubbla av hennes skratt. Ja sedan började hon sjunga. Och jag är ledsen att såra bruden men någon Madonna är hon inte. Med sig ut hade sedan tärnan, eller hallicken för kvällen, med sig en vit skiva. Och på denna skiva finns innehåll som är ganska konfensiellt.

Efter en sådan eftermiddag var vi ganska hungriga. Men först lite bowling och jäkla vilka proffs vi inte är. Vi åt en underbar grillbuffé där också och sedan var vi fit for fight igen.

En liten underbar påfågeldans hann och också med ute på terrassen vid bowlingen. Med ett litet prrrr, prrrr läte fällde hon ut sina stjärtfjädrar för att locka till sig eventuella hanar som kanske gick där ute på fältet. Dock fick hon inget napp denna kväll med sin dans men vi visste alla att hennes toffel-sparv fanns tryggt hemma i boet.

Vi avslutade denna underbara dag hemma hos en av våra goa gubbar. Så med mer sång hälsade vi söndagen välkommen. En söndag som nu känns välkommen eftersom vi fortfarande finns här efter undergången.
Tack alla inblandade för en underbar dag.

 
Undertecknat
Den buskige