2011/05/07

Graviditet, amning och alkohol?

Senaste dagarna har en debatt om ammande mammor och vindrickande rasat överallt på nätet. Efter att tidningarna kablat ut berättelsen om mamman som ammade sitt barn ute på krogen och sedan blev nekad att beställa mer vin finns debatten på i princip alla svenska forum jag klickat in mig på.

Berättelsens början är i alla fall att en mamma ammat sitt barn samtidigt som hon och en väninnan varit ute på krogen och druckit ett glas vin. Detta hade en bartender sett och vid nästa beställning hade han nekat mamman att beställa mer vin.

Och nu kan jag inte låta bli att lägga min åsikt i det hela. Och för min del är det faktiskt lite tvetydigt.

För det första så tycker jag och har aldrig tyckt att alkohol i samband med graviditet och amning hör ihop. Det spelar ingen roll att Livsmedelsverket, eller vilket verk det nu är som gått ut med rekommendationerna säger att, säger att 1-2 glas vin i veckan är ingen fara för barnet. Jag kan ändå inte se hur man inte kan låta bli alkohol under den korta tiden man är gravid och ammar. Jag vet att man inte blir speciellt berusad på 1-2 glas vin men man blir tillräckligt grusad i skallen för att man ska säga nej. Jag anser faktiskt inte att alkohol tillhör.

Vi vet också, när man slänger en blick i backspegeln, att lite på myndigheters rekommendationer inte alltid slår väl ut.
GI och LCHF anhängare skriker idag över livsmedelsverkets gamla rekommendationer att 8 mackor om dagen är bra.
Att vi sedan tidigare fått i tutade i oss att vissa mediciner inte är farliga att ta men sedan visar det på massiva skador.
Så vi borde ha lärt oss vid detta laget att inte lita blint på dessa myndigheter.
Men jag är även en sådan person som ifrågasätter till exempel en läkare som ger en diagnos också. Jag vill veta varför jag fått den diagnosen och varför jag får viss medicin. Jag tackar inte bara och tar emot bara för att det är en läkare och att denne ligger långt över mig i heriakistegen. Jag har ett eget ansvar också.

Detta ansvar måste man ha som förälder också.
Alkohol är en drog likasom cigaretter. Vad man väljer att göra med sig egen kropp är upp till var och en men det är väldigt egoistiskt att utsätta andra för det. Och är då dessa andra små barn som inte har något val än att vara just där vid just det tillfället tycker jag man ska tänka om.

Alkohol är en drog. Och barn ska inte utsättas för det.
Sedan är jag också av den åsikten att barn ska slippa se sina föräldra berusade.
För ett barn, som inte förstår varför plötsligt beteende förändras, är inte detta någon trevlig upplevelse.
Det är fruktansvärt att se ens förälder bete sig helt annorlunda. Och detta är inget jag bara slänger ur mig för att det ska låta bra. Detta är helt från egna erfarenheter efter att ha en pappa som är nykter alkolist. Detta är något jag, 35 år gammal, först nu kan skriva. För jag har känt skam över att min far har haft ett beroende. Så nej, barn ska inte utsättas för detta.
Steget kan verka långt från att bli jämförd med att ta 2 glas vin på krogen till en nykter alkolist. Men kan man inte gå ut och välja dricka något annat under den korta tiden så anser jag att där finns problem.

Men av erfarenhet har jag svårt för den nya svenska synen på till exempel vindrickandet också. Alkohol ska inte förtäras varje dag i dom mängder som verkar göras.

Och nej, jag är ingen bitter nykterist om dom tankarna har dykt upp. Jag dricker alkohol ibland men jag gör inte det när barnen är i närheten. Kalla mig gammalmodig men det är min åsikt.

För det andra känns tanken på att en bartender ska gå in och stoppa lite konstigt. Men detta är väl kanske bara för att det inte ska behövas egentligen. 

Åsikterna om detta ämne går brett isär. Och detta är min.

2011/05/06

En mya

Vi, jag och Lilly, gick där på skolgården för att hämta Molly. Vi småpratade lite om vad hon gjort på dagis (ja, jag vet att det inte heter så) och vi gick där och njöt av solen.

-Titta mamma. En mya sa hon och böjde sig lite lätt fram.
Jag skulle precis svara henne när jag ser henne lyfta sin gympadojklädda fot och smack. Myran fanns nu inte längre om jag säger så.
-Jag trampade på den sa hon lite nöjt.
-Varför gjorde du det frågade jag henne.
-Jag tycker om döda myror svarade hon mig.

Och vi traskade vidare och lämnade den platta myran åt vinden som kunde föra den till sin sista vila.

172

2011/05/05

3 minibilar

På parkeringen utanför jobbet ikväll kunde man skåda följande.

015

På den stora parkeringen stod 3 minibilar. Och Lilla Blå syntes knappt bredvid dessa. Men det ser otroligt roligt ut när jag kom gåendes.
Det är bara att inse att vi inte har det fett när vi bara har råd med minibilar Blinkar.

Nu är det gjort

Sådär ja. Nu var det äntligen gjort.

Jag har idag lyckats skriv ansökningen till dom sista utbildningarna. Det är dom utbildningarna jag verkligen vill göra. Jag kan väl säga att det var inte det lättaste att plötsligt sätta sig och skriva ett personligt brev om mig själv (naturligtvis), varför jag vill läsa just den utbildningen samt mina kommande arbetslivsambitioner. Men med lite hjälp av brorsans alla papper han skickat till mig så tror jag att jag fick ihop något bra i alla fall. Jag hoppas det. Tack kära broder.

Nu ska bara någon läsa igenom dom. Fast jag kan inte ändra så mycket eftersom allt är skrivet på datorn och man kunde bara spara det tomma dokumentet, smart va. Det är i alla fall vad jag tror.

Så är det då fortfarande ett litet problem kvar som kan sätta stora käppar i hjulet för mig.
Ma B, say no more.
Det går inte alls längre. Helt tvärstopp. Jag fattar verkligen inget längre och jag blandar ihop allt. Jag tror jag hade behövt läsa det under live lärare så att säga. Jag skrev även det i ansökan att jag är villig att läsa kvällskurser för att klara matten för jag vill verkligen läsa denna utbildning.
Jag vill, jag vill, jag vill. Japp så är det.

113

Känns som om att jag kan behöva en sådan här för att klara mig fram till svaren på alla utbildningar jag sökt.

2011/05/04

En otrolig vandring

Längs den slingriga, smala grusvägen kom dom gåendes, hand i hand, och småpratade. Vägen var så smal att några fordon hade knappt fått plats där men ändå var det en grusväg för just fordon. Den ljusa grönskan tydde på att det var tidig vår men dom var klädda som om det var sommar, med bara ben och bara armar. På fötterna hade dom tunna sandaler, inga skor gjorda för en vandring. Men dom gick där och verkade inte lägga märke till dessa små detaljer.
Vandringen verkade inte ha något mål utan verkade mer som om dom bara blivit ditslängda genom någon magisk port. Som tur var vad det inget paret verkade bry sig så mycket om.

Vid vägens slut fanns en liten rondell. Denna rondell var kantad av björnbärsbuskar vars taggar bara väntade på att få tränga in i bara sommarben. Men för att komma vidare på sin vandring var paret tvungna att ta sig igenom. Och där på andra sidan, med sönderrivna, blodiga ben och tårande ögon, tittade dom upp på en stor herrgård.  På något viss visste dom att det var hit vandringen var meningen att sluta. Det var detta hus som var deras mål.

Dom gick den grusade gången fram för att mötas av en gigantisk trädörr. Där fanns inget handtag och inte heller fanns där någon klocka att ringa på. Dom puttade lätt på dörren. Inget hände. Dom knackade lätt och dörren gick upp med ett vinande ljud.

Dom kom in i en stor sal. En sådan sal som är lite typisk för stora herrgårdar om man får tro gamla filmer. På golvet låg ett golv som en gång i tiden hade varit spegelblankt men nu var täckt med ett tjockt lager grått damm. Framför fanns en stor, bred trappa som ledde upp till en stor loftgång som gick rund hela salen och längst med gången fanns en mängd med stängda dörrar. I tystnaden kunde dom nästan höra husets gamla andetag som små knäppningar. Öde, så öde det var.

Dom gick in och deras nu nakna fötter lämnade avtryck i det gråa dammet på golvet. Deras händer var hårt flätade tillsammans när dom gick igenom huset, in i monstrets mage fick dom en känsla av. Men dom kunde inte vända utan dom visste nu att deras mål var inom räckhåll.

Dom nådde slutet på huset och kom åter fram till en dörr. En glasdörr men dom kunder inte se något på andra sidan för där verkade inte finnas något. Dom tittade på varandra och tog lätt i handtaget och öppnade sakta dörren. Vakuumet där bakom tog tag i dom och dom klamrade sig hårt fast vid varandra. Hjärtan som slog hårt av rädsla för vad som skulle hända.

Som i ett trollslag låg dom plötsligt på en äng. Bakom dom fanns ingenting men framför fanns en liten stuga. En liten timmerstuga som var snickrad för hand av någon händig man en gång för länge sedan. På verandan stod där en gammal man. Den första levande varelsen dom stött på på hela sin vandring. Han lyfte handen till en hälsning.
-Välkomna sa han med sin skrovliga röst. Ni är väntade. Kom fortsatte han. Kom till mig.
Kvinnan släppte sin man och gick fram till den gamla mannen. Hon tittade ner och insåg att hon inte längre hade några kläder på sig. Hon stod där helt naken framför den gamla mannen. Hon vände sig om och såg sin man stå kvar på ängen. Han bara stod där och tittade på henne och gjorde inga försök till att ta sig fram. Som om han var helt hypnotiserad.

Så stod kvinnan och den gamla mannen inomhus. Hon fortfarande utan kläder, naken med solen spelande på sin ljusa hud.
-Ni är väntade sa den gamla mannen igen. Samtidigt sträckte han fram sin krumma hand för att kupa hennes bröst. Han smekte det lätt och hon förvånades över sin känsla av vällust som strömmande igenom henne.
-Du är här för att rädda världen viskade han i hennes öra. Du är den som kan.

Jag vaknade av att Lilly pratade ute i storarummet. Jag låg och funderade på min, åter igen, väldigt konstiga dröm. Vilka paret var hade jag ingen aning om. Men jag kände att det nog är dags att försöka avslut Stephen Kings “Det svarta tornet” serien. För det måste vara därifrån jag fick delar av denna dröm.
Det hade kanske kunnat bli en trevlig liten saga om jag lagt ihop mina drömmar på något vis.

Ordlös Onsdag ~Eld~

099

Fler Ordlösa bidrag hittar du HÄR

2011/05/03

-Once again you are cute

-Gumman, visst står det att jag är gift på min profil på facebook frågade kära maken mig när han satt framför datorn.
-Jodå, det står ju där sa jag och visade honom. Vet inte riktigt varför jag kände att jag var tvungen att vara så övertydlig. Varför undrar du det frågade jag.
-Jag har fått ett meddelande från en tjej som hittat mig på singelsidan svarade han mig lite fnissande.
-Men vad fan svarade jag lite kort. Jag kände ett litet sting av svartsjuka komma bubblandes.
Han läste upp hennes lilla meddelande:

image

-Once again you are cute läste han ännu lite mer fnissande. Jag måste bara kolla henne sa han och klickade sig vidare till hennes profil. Ah, det är lugnt gumman (han hörde säkert min lilla bubblande svartsjuka) hon bor i Kuala Lumpur.
-Bra svarade jag lite kort. Hon vill säkert bara bli svenskfru ska du se sa jag och kände mig mycket nöjd med detta.

Men jag har fortfarande lite svårt att smälta att en lite flicksnärta sitter där borta i Malaysia och trånar efter min kära make. Fast det är ganska smickrande också så länge hon inte skickar fler meddelande då vill säga.

Samtidigt skäms jag över min egen svartsjuka som bara anföll mig med full kraft. Det gör ont i mig att bli så svartsjuk när jag samtidigt vet att det inte är befogat. Men ändå blir jag så förbannat svartsjuk. Åter en KBT sak kanske?

2011/05/02

Våren är nyckfull

Man kan nog lugnt säga att våren är ganska nyckfull.

Under 1-2 veckor har vi fått njuta av sommartemperaturer på 25 grader. Många ben har nog blivit lurvfria för att kunna släppas lösa på grönbete och många armhålor har nog rakats en extra gång. Så en mängd bleka spiror har vandrat omkring i byarna och lapat sol. Precis som man vill att våren ska vara.

-På med solglasögon för här kommer två lysande spiror sittandes på den Nettuanska nederdelen.
Fast problemet är väl att dom är lika lysande senare på sommaren också. Men underbart har det varit med lite förkänning på vad som komma skall.

Därför kan man bli ganska deprimerad när jag idag fick ta jacka på mig för att det kom snöblandat regn. Ja, ni kommer säkert ihåg det vita, pudriga som täckte backen i nästan ett halvår. Så idag, 2 maj, bestämde det sig för att överraska den skånska bygden med ett intensivt anfall. Men lugn, bara lugn det var inget som stannade.

Men våren är nyckfull.

Styled by Lilly

Är man 3,5 år gammal så vet man vad man vill. Det kan denna mamman intyga i alla fall.

Lilly har den senaste tiden blivit mycket intresserad av kläder. Hon001 går och plockar ihop vad hon ska ha på sig själv. Ibland i alla fall. Men dagar hon gör det kan hon få lite härliga kombinationer på sig. Och dom dagarna få hon ha det på sig också för den fighten är väldigt onödig att ta. Hon tycker ju hon har varit jätteduktig och är jättefin så jag tycker inte jag ska gå in och plocka ner den känslan. Ser det allt för bedrövligt ut har jag lyckats styra upp det lite men oftast tycker jag det är ganska ok.

 

002Idag blev det en härlig kombination med lila top med blommor på som matchades med en svart och vitrandig Hello Kittykjol. Och som toppen på cupecaken, fast här på botten, ett par rosa strumpisar med glittriga prickar på. Helt by Lilly-style.

Och tydligen ska man posera såhär också när man blir fotad.

Ps. Jag lovar att det inte ska bli några fler dagens outfitinlägg. Men detta var inget vanligt sådan som görs för att visa vilka märken man väljer till bebisen/barnen. Detta var ju helt Styled By Lilly.  

 

 

Vad tycker ni?

Upptäckt något här?
Jag har satt in kolumner på båda sidorna av inläggen. Jag är dock lite kluven om det är så att det blir för svårläst med massa saker på båda sidorna. Men sedan har min vänsterkolumn blivit längre och längre.

Så därför behöver jag er hjälp. Är det ok med kolumner på båda sidorna eller det är för svårläst?

015

2011/05/01

Kläder efter väder

Tjejerna har sprungit här in och ut hela dagen idag. Precis som det ska vara. Men mellan varven har Lilly naturligtvis hunnit klä av sig. Så till slut orkade hon nog inte klä på sig igen utan gick ut i trosor. Och jag kan väl säga så mycket att det inte är sommarvärme idag utan lite småkyligt. Men hon försvann ut och upp på studsmattan. Så hoppade hon lite innan hon försvann in för att åter dyka upp på studsmattan. Fast denna gången lite mer klädd. Hon hade ju faktiskt hämtat sin vinterjacka men hon hade bara den också. Så hon såg ganska rolig ut när hon hoppade rundor på studsmattan i trosor och vinterjacka.

002

I eftermiddag har hon roat sig med att lägga en fin make up. Vet inte om det är hennes färg riktigt.

Rött hjärta

SYNTAX ERROR

Med stora bokstäver lyser det:

SYNTAX ERROR

på min nya miniräknare. Jag kan inte låta bli att fnissa lite lätt när jag ser samtidigt som jag hör en släpig stockholmare säga orden.
Varför kommer jag inte på och varifrån hittar jag inte när jag varit ute och sökt. Men ändå sitter jag där och fnissar när det gång på gång dyker upp innan jag inser att jag matar in talen alldeles fel i min high tech miniräknare med en massa konstiga knappar.

Kan någon hjälpa mig och tala om för mig varför jag fnissar vid detta uttrycket?

Fototriss ~Så här ser det ut där jag är~

Fototriss är tillbaka efter några veckors mammaledighet. Och jag passar nu också på att säga grattis till den lilla sonen till Helena som driver fototriss.

Mitt på valborgsmässoafton ser man denna härliga syn nere i Skåneland.

004

Små spirande syrener

007

Gula klickar på gräsmattan gör faktiskt inte mig så mycket. Jag tycker det är vackert. Jag har en känsla över att jag är ganska ensam om det.

018

Grannens körsbärsträd står i blom. Bakom har skogen fått en härligt ljusgrön färg.
Jag älskar verkligen när färgerna kommer ut. Jag mår bra av det i själen dock ej lika bra i ögon och näsa. Men det är färg i alla fall.

Fler trissar hittar du HÄR

2011/04/30

Valborgsmässoafton

Som vanligt vid denna tiden varje år har vi avverkat några timmar vid brasan. Vi går ner varje år och har trotsat både regn och kyla. Vissa år har vi blivit snuvade på brasan för att det bara legat och pyrt. För något år sedan försökte till och med brandmännen, ni vet dom där små sexiga sakerna i uniform, att hälla bensin på bålet. Helt utan resultat visade det sig. Vi kom hem med en sur bensinlukt på oss eftersom det bara pyrt och rökt ännu mer.

Vi kom ner till bålet och köpte den obligatoriska fikan. Lotterna hoppade vi över i år eftersom jag ändå alltid vinner kaffe som jag inte dricker. Jag vinner nästan aldrig något i andra lotteri men i detta vinner jag kaffe varje gång. Och jag dricker inte Zoégas längre så därav ingen sponsring från mig heller längre.

027

Som alltid kom dom paddlandes över sjön med facklorna samtidigt som körens hyllning ljudade från scenen. Och som vanligt gick det i lite sicksack när kanoterna kom också. Men det är lite charmigt när det är lite b.
Så tände dom äntligen brasan. Och man kan nog säga att det sa puff för sedan brann det bra och värmen spred sig snabbt. Ringen runt brasan vidgades sakta mer och mer ju hårdare det brann.

065 Det är väldigt vackert med eld. När man står där och nästan blir hypnotiserad av lågornas dans kan man lätt förstå pyromaners fascination. Nu har man som tur är dom normala spärrar som dessa människor inte har.
Kameran gick varm, kanske i dubbel mening, för att kanske lyckas få den där speciella bilden. Men tyvärr blev det inte någon som stack ut sådär så man får rysningar. Men vackert är det.

075 Det som är så vackert med eld är nog hur den bildar mönster.
Ser ni det arga ansiktet? Eller ni ser kanske något helt annat där. Eller kanske inget alls? Men vad man än ser så är det vackert.

Den absolut bästa bilden ikväll är nog denna.

104

Eller kanske denna?

099

Hoppas ni haft en bra valborg.

Kära makens filmkarriär

Hur många kan skryta med att dom lever tillsammans med en filmstjärna?
Jag kan göra det nu i alla fall. Fast jag vet inte om det är något positivs egentligen.

Kära maken har börjat filma.
Vi satt där på ett släktkalas och åt gott och pratade om allt allvarligt som finns att förtälja. Så kommer filmteamet in och säger att det är dags att börja filma. Så kära maken bara reser sig och följder med. Och han följer med till rummet bredvid. Först frågar han mig om det är ok och jag svarar ja.

Så sitter vi där i rummet vi sidan om och hör hur dom filmar. Nu kan jag säga så mycket, utan att avslöja film och handling, att det är en ganska barnförbjuden film. Och till slut tycker jag det är väldigt jobbigt, fast jag sagt att det är ok, så jag börjar gråta. Och där sitter jag och gråter medans Leo försöker trösta mig och hör kära maken filma. Så brister det helt och jag rusar in i rummet bredvid och skriker att det är inte alls ok, han är bara min. Så sätter jag mig i ett fönster och stirrar ut, med gråten hulkandes i halsen. Jag hör hur allt tystnar och jag inser att jag har förstört makens filmkarriär, lika fort som den startade.

Vad som hände med kalaset vet jag inte. Vad som hände med filmen vet jag inte. Vad som hände sedan vet jag.
Jag vaknade upp med ett leende på läpparna. För jag visste att kära maken var min och inte någon annans, oavsett förlorad filmkarriär och filmmiljonär.

Kära maken skrattade åt mig vid frukosten när jag berättade om hans korta filmkarriär.
-Du har rätt knasiga drömmar ibland Nettan sa han med ett kärleksfullt leende.

Rött hjärta

2011/04/29

Som en gummiboll…..

Ibland får man för att man är lite kartig. Så häromdagen att det nog skulle bli ett bra allergiår för mig. Jag tar genast tillbaka detta påståendet och sedan kan vi låtsas om att det aldrig var sagt.

Jag är så grymt trött och har varit dom senaste dagarna. Lite lätt hög på min allergimedicin som hjälper kliet i ögonen men inte ett dugg mot tröttheten. Det känns lite som om jag har ett bowlingklot till huvud så tungt känns det samtidigt som jag hade behövt ett par fina styltor till ögonen.

Jag älskar att det blivit färg ute men jag gillar absolut inte tröttheten det givit mig. Är aldrig Bitterfittan nöjd? Jodå många gånger Ler.

Min kartighet fick mig osökt att tänka på denna underbara låt. Kanske inte hans text om kärleken men utan refrängen. Hur mycket studsar tillbaka på oss. Släng iväg uttryck som kommer tillbaka i full kraft och slår oss i nacken så vi hamnar platt på backen.
Hur vår kartighet kan bli ganska pinsam när vi ligger där med den studsande bollen på oss. Men that´s life. Eller?

2011/04/28

-Jag lägger i något skit…

Jag satt mig i den blå, stoppade stolen som sedan sakta sänkte ner mig i liggande ställning. Den rälige kom in och med ett daskande läte tog han på sig dom rosa handskarna.
Hjärtat slog hårt, hårt i bröstet på mig när han siktade lampan rätt.
-Oj, oj, oj sa han. Sådär som han alltid brukar göra men ändå slår hjärtat ett slag hårdare ändå.
Jodå, där var ett hål som inte varit där tidigare. Jo det hade ju varit där tidigare men det hade blivit igenfyllt men nu var det åter där igen.

-Vi får ta det sa han. Jag rekommenderar lite bedövning.
Där förlorade han mig lite. Jag kan tänka mig att jag såg ut som en blank vägg eller något liknande.
-Äh, svarade jag.
-Gillar du inte bedövning frågade han.
-Äh, svarade jag igen. Äh kanske inte så mycket men det måste nog till. Men fortsatte jag och tittade upp på stolen vid väggen. Där satt lillan snällt och tittade på vad han gjorde. Lika svårflörtad som mamman satt hon bara där med en allvarlig blick. Inte ens några roliga gester från den rälige fick henne att dra på smilbanden lite. Hon visste redan vad detta var för ställe.
-Ah, sa han. Men vi kan lägga i något skit nu så får du en tid sedan.
-Ja det låter bra sa jag. Delvis för att jag slapp det idag men sedan visste jag också att jag kommer inte kunna slappna av förrän det är gjort.
-Du kan få ta en tablett innan om du vill erbjöd han mig.
Jag funderade lite och tänkte vilken tablett han menade.
-Det är en sådan där lugnande Stesolid sa han precis som om han läst mina tankar. Men den blanka väggen hade kanske övergått till att se ut som ett stort frågetecken istället.
-Nja svarade jag honom. Jag tror jag hoppar över det. Tack ändå.

Så han stoppade i lite skit, hans ord, och drog sedan av dom rosa handskarna med samma lilla daskande ljus. Och med lätta steg dansade jag ut därifrån. Och jag visste att jag skulle kunna få en himmelsk tablett när det riktigt stora jobben nalkades. Fast jag hoppades att dom aldrig skulle göra det.

003

2011/04/27

Blir besök till den räliga imorgon

Satt snällt i jobbebilen och tuggade på mitt tuggummi. Så plötsligt är tuggummit inte sådär slätt och tuggvänligt längre utan där är en hård liten bit. Förskräckt spottar jag ut det i handen för att undersöka vad det kan vara, nyfiken som man är. Ser ut som en ljus nästan fyrkantig sten. Jag fattade verkligen ingenting.
Så skär jag mig nästan på tungan av något vasst i munnen och då slår det mig. Jag har nog tappat en plomb.

Ville bara skrika:
-Skoja med mig eller något liknande. Helt i fjortisstil.
Jag har inte ont men en av tänderna är jäkligt vass när jag känner med tungan.
Skit också. Nu måste jag besöka den räliga på tid som inte är skickad till mig. Även om jag inte har ont kan jag ju inte gå med ett hål i en tand som kanske blir större och medför ännu fler besök hos den räliga.

Fasen vad sur jag är just nu.

Ordlös Onsdag ~Påsken 2011~

015

Fler ordlösa bidrag hittar du HÄR.

Och nu återgår jag till precis detta.

2011/04/26

Den förbannade fegisgenen

Jag tog fika med mig när jag hämtade Molly tidigare idag. Eftersom hon skulle på kören bara en dryg timme efter att dom slutade tyckte jag det var lite onödigt att köra hem. Så med lite muffins och drickyoghurt körde vi upp till den andra lekplatsen här i Hålan.

013

Som alltid slank muffinsarna ner med god aptit. Dom verkar vara väldigt förtjusta i hallon/blåbärssmaken för det är den dom önskar mest. Får väl ge mig på att göra fler för där är bara en stackare kvar, som hamnade tillsammans med citronmuffinsen nu, och det kan bli lite ensamt.
Så långt var allt ok där uppe. Sen upptäckte Lilly att där fanns flygfän där. Och då var det inte alls lika roligt längre.

047

Molly var i alla fall och klättrade lite men det var inte mycket. Det kommer att bli ganska jobbigt i sommar om Lilly ska fortsätta på detta viset med små flygfän. Och problemet är också att hon “tramsar” inte bara sig för man ser hur skärrad hon blir när dom närmar sig. Jag förbannar åter igen fegisgenen som ligger här och skvalpar i deras arvsmassa.

 

062

066067

099

Så det blev inte så länge på lekplatsen idag. Jag som gjorde mig till nu bara för att dom skulle få vara någon annanstans att leka. Jag hoppas verkligen Lilly rädsla för dessa kryp försvinner.

058

Björkarna är riktigt gröna nu. Många har sagt att dom känner av sin allergi men än så långe känner jag inget större obehag av min. Konstigt nog för det är när björkarna kommer igång som jag brukar vara ganska snörvlig. Men min allergi beter sig inte riktigt som allergi beräknas att göra. Så det kanske blir ett bra allergiår för mig. Ja man kan ju alltid hoppas i alla fall.

Jag hörde dessutom ryckte, på facebook, att Hålan hade haft varmast idag med 23,2 grader. Sköna, härliga vår.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails