Usla snöröjda vägar

Alltså jag är ledsen men jag måste ändå få gnälla lite. Gillar du inte gnäll så hoppa över detta och vänta in något trevligare inlägg istället . 
Och det om snöröjningen och halkbekämpning i Hålan.
Jag förstår att snöröjarna jobbar på högtryck men jag kan inte förstå hur kommunen sätter stopp för viss moment. Vaktmästarna får alltså inte ut och fixa som dom gjort tidigare utan måste nu vänta in klartecken högre ifrån.
Genomfartsleden är nog den enda väg som är ok i hela Hålan. Villakvarters vägarna är inte fina men dom förstår jag att dom inte prioriteras. Men eftersom man inte prioriterar dessa borde man istället prioritera dom få större vägar som faktiskt finns här som till exempel utfarten mot MiniHålan, vägen ner mot sjön för att nämna några. Dessa vägar är väldigt trafikerade på grund av det körs mycket lastbilar till såg och så vidare samt att det finns militäranläggning här i närheten.
Jag har sett tjälskadade vägar som har varit avstängda och dom har inte varit hälften så hemska som våra vägar är.
Där ligger ett lager på kanske 10-15 centimeter med packad snö och is på vägen och i detta lager har det på vissa stället tinat bort. Detta gör att det är stora hålor i “vägen”. Och jag pratar om riktigt stora hålor också. Så ser det ut även nere vid skolan och jobbet också. Man är ganska rädd att man ska råka studsa ut i mötande körbana för hur man än puttrar fram så studsar bilen lite som den själv vill. Risken är också att man kör sönder bilarna när det är sådan hålor (nej jag har inga källor på att det är så men jag har lite sunt förnuft).
Hade dom skrapat vägarna när det varit lite tö ut hade det inte blivit sådana hål. Men det kostar väl för mycket för kommunen.

Så nu har jag fått det ur mig.

Dag 19 ~Detta ångrar jag~

Jag tror inte det är mycket jag ångrar. Inte vad jag kommer på såhär i stunden i alla fall.

Men någon jag kan ångra lite är att jag inte har tagit tag i studierna tidigare. Men vännen har studerat väldigt mycket och rent ekonomiskt har vi inte kunnat klara det med 2 som studerar. Sedan har han även varit arbetslös och, suprice, ekonomin har satt stopp åter igen.
Men nu är det äntligen min tur och jag har äntligen tagit beslutet också. För även om ekonomin satt stopp innan så är frågan om jag hade blivit färdig till det. Lite tveksam faktiskt. Men jag tror att det hade varit lättare att studera tidigare. Nu har det gått 15 år sedan sist och jag vet inte hur man gör längre. Men det kommer jag förhoppningsvis på.

Jag kan också ångra lite att jag inte är bättre på att hålla kontakt med folk. Fast det är kanske inte ångra på det viset men jag tycker ändå att det är synd att jag har så svårt för det. Men det hänger väl ihop med det jag skrev för ett tag sedan, men min självkänsla.

Ikväll blir det faktiskt inte roligare än såhär.
Inte i bloggen i alla fall. Jag och maken tänkte ta en drink och spendera lite kvalitetstid tillsammans. Och det mina vänner kan bli ganska roligt för oss .

I morgon: Dag 20 ~Den här månaden~

Dag 18 ~Min favoritfödelsedag~

Oj jag skulle nog ha sparat gårdagens inlägg (skrolla ner 2 inlägg) om favoritminne till idag med favoritfödelsedag. För min bröllopsdag är min absoluta favorit. Kanske inte så konstigt. Och tyvärr inte så mycket mer att säga om det.
Min 24 årsdag är min favorit.

Men jag har naturligtvis haft andra födelsedagar som har varit toppen även om jag faktiskt har svårt att komma ihåg mer än några stycken.

5 år: Då fick jag en ny cykel. Tidigare hade jag en liten cykel som kuggade över emellanåt så tramporna bara gick runt. Eftersom mamma inte hade något körkort så cyklade vi överallt och det var ganska jobbigt med den gamla cykel kommer jag ihåg. Så jag fick i alla fall en ny cykel och när jag provade den ute på parkeringen ramlade jag. Och detta resulterade i att jag vägrade att cykla på den ny. Ni vet, jag var ju rädd för allting när jag var liten och nu innebar den nya cykeln fara. Det tog faktiskt flera månader innan jag försökte igen.

10 år: Då fick jag en kamera. Jag fick två paket och dom var väldigt noga med att tala om att det var det stora jag skulle öppna först för det visade sig att där låg blixtar i det lilla. För det är ganska längesedan jag fyllde 10 år och då hade man små fyrkantiga blixtar som man satt på kameran. I varje sida fanns en blixt så man fick snurra den efter varje använd blixt. Då valde man sina fototillfällen med omsorg. Jag körde en lite session med min kompis Jessica och hennes lillasyster Linda när dom fick stå ute på gången och fotomodella. Blev nog 5-6 bilder. Det roliga är att jag har dessa foto kvar någonstans. Lite annorlunda från idag när jag kan dra 200 bilder på en promenad.

15 år: Då hade syrran skrivit BYXMYNDIG med stora bokstäver på mammas väggkalender i köket.
Mia undrade om jag ville komma ner till henne för dom skulle festa lite och där fanns en kille som hette Rickard som ville träffa mig. Så den dagen jag fyllde 15 pratade jag för första gången med min blivande make. Men jag kunde inte komma den dagen för jag skulle åka till en annan kompis och fira midsommar. 1 vecka senare träffades vi för första gången, jag och vännen .

17 år: Vi var på middag hos svärmor. Jag fick ett fint vinställ med en flaska vin i. När jag fått det kom dom på att jag inte var tillräckligt gammal för att dricka. Dom har nog alltid sett mig för äldre än jag är.

20 år: Då hade vi flyttat till 3:an i Hålan och vi hade ett stort kalas. Jag stod och gjorde landgångar till ganska många gäster. Har aldrig bjudit på landgångar igen.
Jag fick en jättefin armbandsklocka av svärfamiljen. Använde den alltid väldigt länge. Det var en av sakerna som försvann i inbrottet flera år senare.
Jag har en bild på mig, Jessica och Josse där vi står vid farfar. Sista bilden jag har på honom innan han dog.

25 år: Hade jag min enda stora fest jag haft, tror jag. Jag hade tema med figurer från filmvärlden. Keke kom som hulken och var helt grönmålad. Josse hade fått skrubba honom sedan eftersom han till och med hade grön färg i öronen.

30 år: Ops, nu avslöjade jag ju att jag inte är 29 längre. Jag som har försökt att intala alla att jag fyller 29 varje år .
Hade stort kalas här hemma. Blev inte så mycket festande eftersom vi nu var föräldrar till lilla Mollymoll och hon var inte så gammal då.

Jag är faktiskt ganska dålig på att komma ihåg födelsedagar. Att jag minns dessa är kanske för att det varit lite jämna födelsedagar och då brukar dom vara lite större.
Så jag ska kanske satsa på en större i år eftersom jag fyller 29+6 till sommaren. Jag tror minsann vi klubbar det.  

I morgon: Dag 19 ~Detta ångrar jag~

PLOPP

Stolt mamma pratar.
Lilly har idag lyckats göra 2:an på toa.
Vi låste in oss och jag tog en bok med mig och satt mig på pallen.
Och efter lite prat och pek i boken om råttor och en och en annan prinsessa kom det.
PLOPP.
Att man som förälder kan bli så glad över en sådan sak. Jag försökte dock inte göra så stor sak av det inför henne. Men jag hoppas verkligen det släpper nu så vi snart kan bli av med dom tråkiga blöjorna. För blöjorna används just nu på natten och till bajs då hon säger till. Men börjar hon lägga det där det ska vara så tror jag det är lättare att försöka utan på natten också.

Och nu övergick detta till en tvättäkta mamma-blogg.
Och dessa innehåller väldigt mycket bajsprat men jag lovar att jag ska återgå som vanligt nu igen .

Dag 17 ~Mitt favoritminne~

Favoritminne? Jäkla vad svårt.
Känns lite som en deja vu när jag säger det. Har varit några stycken inlägg när man ska behöva sålla ut en specifik sak och det är riktigt svårt. Känns nästan lite omöjligt.
Men jag får väl försöka välja ut ett minne som ligger mig extra varmt om hjärtat.

Ett sådant minne, om man inte ska prata om barnen, är när vi gifte oss.
En varm solig måndag, på min 24 årsdag.
Hur vi hade hela huset fullt med folk på förmiddagen. Alla var småstressade men alla var på topp. Och alla passade upp mig vilket kändes väldigt lyxigt.
Jessica hjälpte mig att sätta upp mitt hår i en liten “bula” i nacken som hon smyckade med brudslöja runt om.
Hur jag satt på knä i köket och mamma, Jessica och Camilla hjälpte mig på med min enkla klänning. En höll mig på huvudet för att akta Jessicas kreation, en höll upp klänningen och en drog ner den.
När vi skulle åka och Micke överraskade oss genom att kommer körandes i en svart, snygg cabbe. Och där åkte vi och vi kändes oss verkligen speciella. 
När vi stod där ute i vapenhuset, eller vad nu hallen i kyrkan heter, och bara väntade på att musiken skulle börja. Fjärilarna som flög rundor i magen på mig. Våra händer som hela tiden smekte den andres. Vi kunde inte släppa varandra. 
Och där, den första tonen och dörrarna gick upp och vi började gå. Vi såg nog på varandra hela vägen fram. Leendes och varma inombords. Kändes som om det bara var vi som existerade.
Väl framme och prästen började prata.
Vännen var så nervös så svetten rann på honom och han torkade med servetter hela tiden och till slut fick ta av sig glasögonen för att dom immade igen hela tiden.
När vi sa våra löften och vi båda fällde en tår eller två för vännen.
När ringen sattes på fingret och vännen frågade lite försynt om det var rätt.
Och när allt var klart och vi vände oss om och såg att där var andra också i kyrkan. För det kändes som om det bara var han och jag i vår lilla lyckliga bubbla. Men att få vända sig om och se leenden gjorde nog mitt leende ännu bredare. Att vår lilla skara av nära och kära delade vår dag.
Vi hade det så enkelt men ack så underbart.

Och detta är ett av många favoritminnen jag har.
När vi blev man och hustru.

 

I morgon: Dag 18 ~Min favoritfödelsedag~

Dag 16 ~Min första kyss~

Once upon a time…
Jag kan inte sluta le. Här snackar vi nostalgi big time. För vem blir inte nostalgisk över en sådan sak. Den där spännande tiden då man inte visste så mycket om något egentligen. Då det var spännande bara att titta och röra vid en pöjk.

Min första kyss hände efter ett kvartersdisco i Grann Hålan. Jag var nog 10-11 år. Vi gick ut för en nypa luft. Det kunde faktiskt gå vilt till inne i lokalen när Baltimora med Tarzan Boy spelats några gånger eller Culture Clubs Karma Chameleon eller när man fick kramas lite till Alphaville och Forever young. Så där stod vi, han äldst av dom 3 och jag. Så lutar han sig bara fram och ger mig en kyss. Pussas hade vi gjort innan men nu kom en liten tunga också. Jag kommer ihåg att jag blev väldigt paff och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag gick därifrån. Så romantiskt av mig va? Men jag insåg att jag inte var okysst längre och jag hade klarat av en trevande första kyss.
Jag kan inte påminna mig om att vi var tillsammans sen men vi var nog HK. Ja HK istället för KK. Hångelkompisar istället för knullkompisar . För vi kunde bara träffas och hångla loss lite. Stilla sitt begär och sedan var det liksom bra.
Ja vilka tider det var.

Men om jag idag tittar på barn i 11-12 års åldern så har jag svårt att förstå att man faktiskt var så liten när man började “experimentera” med pojkar. För man är inte stor då och man vet inte mycket vad det handlar om med lite kyss och smek även om det var mysigt.
Men det räcker vidare med att titta på 14-15 åringar och förstår att man nog inte var så stor som man ville vara då heller. Och att dessa små “knattarna” skulle göra sådana saker som jag gjorde i den åldern finns inte på kartan bara. Eller det är bara jag som börjar bli gammal. Som när man själv var där inte trodde att vuxna över 30 hade sex så vill man idag tro att ungdomar väljer att hålla på sig.
Men en hemlighet bara mellan dig och mig. Vuxna sammanför visst det sina pinke don och det görs nog minst lika ofta som för ungdomar. Tror jag i alla fall. Fast dessa vuxna är inte kvar i förälskelsen längre så 3-4 gånger per natt skulle vara lite overkill nu tror jag. Fast det sägs ju att man behöver mindre och mindre timmars sömn ju äldre man är så då har man mer tid till annat.
Måste nog kläcka den tanken för kära maken .

I morgon: Dag 17 ~Mitt favoritminne~

Dag 15 ~Mina drömmar~

Detta var faktiskt också lite svårt. Svårt på grund av att jag hela mitt liv har drömt om att få äran att bli förälder. Ett av dom största drömmarna man kan ha när man har den längtan tror jag. Efter det har jag nog inte tänkt på just drömmar. Så jag har gått och funderat på det idag och jag har kommit fram till att jag har ju visst drömmar. Några stora och några lite mindre men det är ändå drömmar.

*Jag drömmer om att göra något annat än att jobba i vården.
Fast egentligen gillar jag mycket att jobba i vården och med människor men jag gillar inte och jag mår inte bra av att tiden man behöver lägga på varje vårdtagare inte finns. Jag känner inte som om jag gör ett bra jobb och det är inte roligt att gå till jobbet längre. Nej jag är inte otacksam som det säkert finns dom som tycker nu, jag känner mig bara otillräcklig. Jag vill kunna gå in till en vårdtagare och inte behöva gå ut därifrån förrän jag ser att denne mår bra av min hjälp. Så därför drömmer jag om att göra något annat. Vad det sedan är har jag inte kommit på ännu. Och det börjar bli lite bråttom med tanke på att jag ska börja läsa till hösten om jag kommer in. Jag vill jobba med människor men det hade varit skönt att jobba med döda ting också. Fasen vad svårt det ska vara.

*Jag drömmer om att skriva en bok.
Detta spåret har jag varit inne på tidigare. Jag vet faktiskt inte riktigt varför det kommer sig att jag vill det. Jag har alltid tyckt om att skriva men aldrig varit speciellt bra på att skriva berättelser. Jag har skrivit lite erotiska (porriga) noveller men det är också det enda. Men jag gillar tanken på att kunna skriva ner en story på 200-400 sidor och kunna binda ihop hela berättelsen för att trollbinda läsaren. Måste kanske först komma på hur man gör för att få ihop en sådan lång story.

*Jag drömmer om att vinna mycket pengar.
Jag är ganska trött på att jämt känna att man inte kan göra något extra utan hela tiden behöva vända och vrida på saker och ting för att det ska fungera. Man blir inte lyckligare av pengar säger många man jag har faktiskt svårt att se hur det skulle kunna göra oss olyckliga. Att kunna låta tjejerna hitta på en massa saker. Mycket är gratis som man kan hitta på men tjejerna säger många. Japp så är det men det finns saker som kosta också som jag skulle önska att dom fick uppleva.

*Jag drömmer om en värld där människor bara är människor.
Att ingen ska läggas in i grupper som ras, religion, sexualitet.
Att mobbning och utanförskap inte ska existera. Känns tyvärr ganska ouppnåeligt men jag kan försöka att sprida min lilla “tro”. Att världen helt enkelt ska bli en bättre plats att leva på.

Ja lite drömmar har jag nog ändå och fler finns där. Känns lite konstigt att sitta och rabbla upp mina drömma på detta viset men det var dom jag bara sådär kom på under dagen. Dom som hela tiden ploppade upp i mina tanka. Känner mig nästan lite löjlig ikväll. Och då har jag skrivit om mycket och så är det dröm-inlägget som får mig att känna så. Kanske för att det just är drömmar. Eftersom man oftast inte pratar om dom på det viset. På samma vis som att man ofta låter sina fantasier stanna innanför skalet. Eller så kanske det är så att begreppet drömmar och fantasier ligger så nära varandra. Och nu börjar jag analysera igen . Att jag alltid måste.

 

I morgon: Dag 16 ~Min första kyss~

Planeringsmöte

Till frukost hade vi ett ordentligt planeringsmöte. Eller det var snarare Molly som hade ett planeringsmöte och talade om hur det skulle vara.

-Mamma vi måste ha choklad. Både sådant som jag tycker om och sådant Julia tycker om. Och läsk i sådana små burkar (hon måttade höjde mellan sina händer) fast man kan hälla upp dom i glas om man vill. Vi måste ha godis, chips och sådana goda ringar. Vi måste göra mysigt nere i källaren också med en sådan lampa. Åh mamma vad jag längtar.

Ja den 26 oktober närmar sig med stormsteg och det är bra att vara ute i god tid till sitt planerade disco. Jag är mycket för planering med detta känns lite tidigt även för mig.

Hon övar så länge för kläderna är även dom redan planerade.

Dag 14 ~Vad hade jag på mig idag~

Vad hade jag på mig idag?
Jag hade en jäkla press på mig idag att verkligen stanna på vägen.
Idag har vissa vägar och gångar legat helt spegelblanka av is så pressen att verkligen ta det försiktigt har varit stor. Man vill ju inte råka ut för något otäckt.
När jag öppnat bildörren har jag sakta satt ut foten för att bedöma glattheten. Och på vissa ställen försvann foten innan jag ens ställt mig upp.
Jag kan garantera att vi har sett roliga ut där vi kommit och trippat fram samtidigt som det ser ut som om vi gjort ner oss. Dock har det inte varit så roligt som det sett ut. För rädslan att råka sätta sig och få en arm konstigt under sig har funnits hela tiden.
Men nu är jag i alla fall hemma och kan pusta ut att helgen äntligen är slut för denna gången. Och jag hoppas att det riktigt hala lägger sig till jag ska jobba på tisdag igen.

Ha, ha vad nöjd jag blev över mitt:
Vad hade jag på mig idag-inlägg.
För ni trodde väl inte att det skulle komma ett till dagens outfit? A, nej ett räcker.

Nu ska jag bara ögna igenom lite sedan blir det boken och sängen.
Puss och kram

 

I morgon: Dag 15 ~Mina drömmar~

Fototriss ~Gissa temat~

Det är väldigt längesedan jag var med i en fototriss.
Men nu är det nytt år och nya utmaningar som gäller så jag hoppas det blir lite fler under dom kommande veckorna.

Jag börjar året lite lätt. Fast är det lätt egentligen?

Kan du lista ut min röda tråd?
Svaret finns i kommentarsfältet så gissa färdigt innan du kikar och skriver din egen gissning.

Ha en skön söndag

Fler trissar hittar du HÄR

Dag 13 ~Den här veckan~

Den här veckan är den första veckan på ett helt nytt år. För vi är idag precis en vecka in på det nya året.
Det är ganska häftigt att tänka på att det är första av kommande 52 stycken.
Ett helt nytt år med massa nya möjligheter. Almanackan, som ännu inte kommit på posten, börjar sakta men säkert fyllas lite smått.
En liten resa för att fira svärmors 70-årsdag, påsken då jag äntligen får krama om syster, ett stundande bröllop i början av juni, några som nollar, semester och sedan ska skolbänken värmas upp igen.
Sedan tillkommer alla saker som ännu inte är inplanerade.
Det kan nog bli ett bra och spännande år.
Det kommer bli ännu bättre om jag någon gång kan lyckas gå ner i vikt och hålla det också.

Veckan i sig själv har väl inte varit så speciell för min del. Vännen och tjejerna har varit ledig och kunnat haft det skönt. Jag har i och för sig inte jobbat så mycket heller så det har blivit ganska många, sköna sovmorgnar.

Veckan började med en lugn och skön nyårsdag. Var en del bra barnfilmer som pappa och tjejerna satt och myste till.

I mitten av veckan när tjejerna var ute och lekte kom Lilly in och hämtade oss och tala om att Molly hade fastnat i hennes gunga. Jag såg för min inre syn hur Molly hade lyckats åla sig ner i babygungan men som tur var det bara med foten hon satt fast.

Vi var hos svärmor och dansade ut julen.

Lilly lyckades få sylt i hela ansiktet efter en syltmacka till frukost i går morse.

Fast det har nog ändå varit en ganska fullspäckad vecka ändå när man staplar upp det såhär. Kändes inte som det var så mycket men vi har ju ändå hittat på lite saker.

Har du haft en bra vecka?

Nu ska jag byta om för att gå iväg och jobba.
Ha en bra kväll.

I morgon: Dag 14 ~Vad hade jag på mig idag~

Dag 12 ~I min handväska~

I min handväska finns det alltid skräp. Men jag rensade den för några dagar sedan, för jag fick inte ner mer i den, och slängde en hel sådan “fruktpåse” med bara skit som hamnat där.

 

Saker som ALLTID ligger i väskan är min kalender, mp3-spelaren, plånboken med alla kort, våtservetter, näsdukar och handsprit. Och just våtservetter och handsprit är mycket viktigt att ha med sig. Jag måste kunna få rena händer när jag känner att jag behöver det. Jag skulle nog kalla det arbetsskada eftersom jag alltid måste ha handsprit med mig så att jag kan sprita mellan besöken. Både för min del och för mina vårdtagares skull. Så handhygien är väldigt viktig för mig och jag kan må illa när jag hör folk som är på toaletten, spolar och går ut utan att tvätta händerna. Så jäkla snuskigt och äckligt. Bara tanken på att denna person sedan ställer sig för att göra mat är ännu värre. Nä fy. En god handhygien kommer man väldigt långt med och förhindrar mycket onödig spridning av diverse baciller man kan bli sjuk av. Och nu låter det som om jag har världens nojja över att ha rena händer men det anser jag mig inte alls ha. Bara sunt förnuft tycker jag.

Lite säsongsbundna saker som jag hittade i väskan är skrapan, min mössa och vantarna. Mössan har jag varit mycket duktig att använda och det är riktigt skönt att ha den på sig.

Halstabletter, tuggummi och allevóbar.
Man vet aldrig vad och när man blir sugen på något och då är alla dom sakerna bra att ha. Jag tror dock att allevóbaret möjligtvis är lite gammalt för det har hängt med ganska länge. Bra och ha med om man kommer ihåg att man har det med sig kanske.

Bindor, skoskydd, panodil och läppglans.
Bindorna har hängt med ett tag också men jag får plocka bort dom eftersom jag inte behöver sådant otrevligt längre. Nopp, inte gravid bara en kanonbra hormonspiral. Skönt är det i alla fall att slippa blöda och istället kunna vara en “god hustru” när man vill även om säkert maken gillade en vilovecka .
Skoskydden är naturligtvis också arbetsrelaterade. Panodilen behöver jag nog inte nämna. Läppglans är alltid bra att ha med sig. Sätt lite på läpparna och det känns genast lite lättare att gå in på affären även om man inte känner sig så fräsch efter en arbetsdag.

Ja, vad har jag kvar?
Cola, ett måste för att klara en kväll ute på vägarna. Råkade bli en liten påse med sådan där goda hårda godisar som är salta på utsidan och lite sura inuti. Även om jag allt som oftast har en påse med salta patroner i väskan och sedan en massa tompapper över allt efter det eftersom varje karamell har plast runt sig.. Salta patroner är starkt beroendeframkallande måste jag varna om också så jag rekommenderar ingen att börja med dom.

Sen är det nog bara min lilla voodoll och min lilla börs för mynt som alltid är tom. Voodollen vann jag på någon bloggtävling och den är från Thailand så den finns tyvärr inte med på bild.

Ja man får plats med lite grann i väskan. Men det är skönt att den är rensad nu i alla fall.

Har du något i din väska som du aldrig lämnar hemma? 

I morgon: Dag 13 ~Den här veckan~

Att skriva en krönika

Jag fick en väldigt fin kommentar igår av vännens underbara systerdöttrar.

-Du borde bli journalist eller skriva några krönikor (kanske inte ordagrant men ni förstår innebörden).

Jag blev riktigt smickrad över detta och har naturligtvis suttit och googlat som fasen idag för att se vad en krönika är. Vännen sa att det är sådant jag redan skriver här så jag var bara tvungen och se om det stämde.
Journalist tror jag inte jag skulle klarat av. Men det är klart. Det finns kanske snälla journalister också.

“Hur skriver man en krönika?

Krönikan har på senare år blivit en mycket populär genre. Den dyker upp i nästan alla dagstidningar och även i TV. När det är ett stort sportevenemang , tex OS, brukar ofta någon kändis i slutet av programmet ge sin bild av händelserna. Om du skriver ner det som du har upplevt och hur du reagerade på det, skriver du en krönika. En krönika är en personligt skriven artikel om vardagliga händelser.

Krönikan bygger på en personlig upplevelse. Krönikören iakttar vardagen och lägger märke till saker som andra kanske inte tänker på. Men han beskriver inte bara det han ser och upplever, utan berättar också vad han personligen tycker och tänker om det han ser. Det är just de personliga åsikterna som är krönikans kärna.

En krönika är ofta en kommentar till vad som just nu händer i samhället, en nutidsanalys. Den kommenterar de små sakerna som händer i samhället, och som ingen tänker på. Krönikörens plats är i vardagen bland ”vanligt folk”. Krönikören känner av åsikter och stämningar, men följer inte bara flocken. Uppgiften är att ifrågasätta och fundera på varför folk beter sig som de gör.

Krönikans uppgift är att vara underhållande. Att kunna måla upp bilder som läsaren kan se framför sig och beskriva situationer på ett humoristiskt sätt är ett stort plus när man skriver krönikor. Så det är fritt fram för lite ljug och överdrifter. De upplevda händelserna kan behöva bättras på lite grann.

Igenkänningsfaktorn är också viktig. Läsaren tycker att det är roligt att känna igen sig. Om du tex skriver en krönika om den dåliga skolmaten räcker det inte att gnälla, utan krönikan ska också kryddas med självupplevda händelser i skolans matsal.

Den som skriver en krönika har en stor frihet vad det gäller språket. Det är en personlig text. Man ska använda sitt eget språk inom rimliga gränser.

Om ämnet är allvarligt passar det inte alltid med humor. Men en allvarlig text kan vara både underhållande och personligt skriven.”
Texten är hämtad HÄR.

Och naturligtvis stämde det när vännen sagt det . Många av mina inlägg är faktiskt små krönikor av händelser i och runt mitt liv. Lästa reflektioner eller bara små aha-upplevelser som ploppar upp i huvudet på mig.
Men jag hade nog haft svårt att plocka ut vilka av mina inlägg som faktiskt är krönikor och vilka som ligger på gränsen.

Men det tändes ett litet frö av hopp ändå.
Man kanske skulle försöka få lite publicerat, tillsammans med miljontals fjortisar antagligen, för att visa vad man kan.
Jag älskar verkligen att skriva och när jag dessutom hittar vissa ämnen som engagerar så går jag igång med en gång. Då kommer det bara ord och fingrarna dansar fram på tangenterna och jag är väldigt svårkontaktad just då. Jag blir helt enkelt en liten ordbajsare fast med något vettigt att säga. För ordbajsare kan jag nog vara många gånger med det blir inte så vettiga saker.

Och någon gång kanske alla mina publicerade krönikor kan bli en efterlängtad bok. För jag vill fortfarande skriva en bok men jag vet fortfarande inte om vad och hur jag gör.
Bra dröm, eller hur som tål att funderas på?

Julgransplundring

Vi har varit och julgransplundrat hos svärmor i eftermiddag.

Jag hade fått en liten beställning om jag kunde göra lite cupecakes och ta med mig. Och eftersom jag är en sådan snäll svärdotter så gjorde jag gärna det. Ja, jag gillar ju faktiskt att göra dom också.
Och naturligtvis ville jag bjuda på kladdkakecupecake med vit chokladfrosting. Jag gjorde dom i stora formar denna gången och var faktiskt lite nervös över att dom inte skulle bli bra.

Men dom försvann i en rasande fart precis som muffinsen med stekta äppel i. Dessa tänker jag dock inte visa eftersom Gekås egna muffinsformar verkligen suger och blir jättefula om man inte serverar med en gång. Dom släpper runt muffinsen samt att kanten rullar ut sig.

Ok då. Såhär såg dom ut så ni inte köper dom formarna.
Fult, fult och så kan man inte servera delikata delikatesser .

Men efter lite god fika var det faktiskt tid för lite dans. Ibland är det ganska skönt att vara fotograf även om jag var med och drog några varv.

 

Tjejerna tyckte dansen var rolig.
Dom hade senare en privat balettuppvisning för farmor där dom gjorde piruetter och diverse svanhopp.

Ja dom “råkade” få tag på en vars en telefon också och var okontaktbara en bra stund.

Tage fick lite kel också.

Vi har haft en superbra dag.

Dag 11 ~Mina syskon~

Nu kan det bli långt eftersom jag har några stycken. Och häng med i svängarna från början för det kan nog bli lite invecklat .

Camilla: 4 år äldre, som jag tyvärr inte har så mycket kontakt med. Hon har aldrig bott hos oss. När jag var yngre och var hos dom, vilket jag var ganska ofta periodvis, lekte jag mycket med hennes “andra” småsyskon. Hon var helt tokig i kaviar och när Lilly får sina kaviarcravings tänker jag alltid på henne. Hon var min idol och var så tuff så när hon lyssnade på Def Leppard eller Scorpions så skulle jag också göra det. Jag kommer ihåg en gång när hon skulle ut och visade sin snygga 80-talsbody med knäppning i grenen. Jag fattade inte varför det skulle vara knäppning där men nu är jag äldre och kan tala om minns 2 bra anledningar.
Tack vare Facebook har vi nu lite sporadisk kontakt men det känns bra att se henne där på min familjesida och veta att hon har det bra utan att behöva gå och fundera på det.

Jessica: 2 år yngre, som jag är uppvuxen med fram till mina tonår. Vi bråkade en hel del när vi var små och hon hade ett helsikes humör. Tvärilsk blev hon. Jag hade en ful ovana att knipas när vi bråkade och många gånger blev det på överkroppen och där tuttarna en gång i framtiden skulle sitta. Detta har vi idag mycket roligt över eftersom mammas standardkommentar var:
-Knip inte där för då växer dom kanske inte sen.
Kan då tillägga att syster har stora bobbisar idag så mammas förmaningar var som tur var inte sanna.
Hon åkte till Norge och stannade där så det blir inte så ofta vi träffas 2-3 gånger om året blir det bara. Saknar henne enormt mycket.

Josse: 5 år yngre, som jag är uppvuxen med fram till  mina tonår. Hon var bara en jobbig lillasyster när vi var små. Så blir det säkert eftersom det var 5 år mellan oss så när jag var med kompisar lekte hon fortfarande med barbie.
När allt blev som det blev med mamma också vidare bodde hon hos oss. Så under hennes gymnasietid bodde hon här.
Vi är ganska lika till vårt humör så ibland kan vi tjura ihop totalt på varandra. Idag har vi jättebra kontakt och vi är riktigt tighta. Vi bor i samma Håla och har barn i samma ålder. Hon är en av mina bästa vänner.

Johan: 15 år yngre och jag bodde hos pappa fram till han var 3-4 år tror jag. Han hade en tuff start på livet då han föddes 11-12 veckor för tidigt. Första gången jag var med på sjukhuset för att träffa honom fick jag en chock. Han var så liten, så liten. Jag grät för jag var livrädd, eftersom han var så liten och såg ut som en liten fågelunge, att han inte skulle orka stanna. När jag första gången fick sticka in handen i kuvösen och lägga handen på honom försvann han nästan under den.
När han var 2-3 år gammal satt vi ofta och rabblade bokstäver och siffror tillsammans och han älskade det.
Vi passade både honom och Emelie ganska ofta när pappa och Mona jobbade på helgerna.
Idag träffas vi inte så ofta men har nog ett ganska starkt förhållande ändå. Han har gått igenom en hel del på grund av sin läggning och jag finns alltid där för honom om han behöver, som med alla andra också naturligtvis.
Förövrigt så fyller han 20  år idag så många grattiskramar.

Carl-Henric (Kalle): 16 år yngre. Jag träffade bara honom när mamma kom på besök. Jag känner tyvärr inte honom så bra och det bli kanske så när det är så stor åldersskillnad och att vi dessutom inte vuxit upp tillsammans. Jag kan bli lite avundsjuk när både Jessica och Josse träffar honom och man ser att dom har ett mycket starkare band än vi har eftersom dom fanns där när han var liten.

Emelie: 17 år yngre och minstingen. Hon var nog 1-2 år när jag flyttade från pappa. Hon var en liten docka när hon var liten.
Hon var väldigt förtjust i Rickard och när vi kom båda och hämtade dom på dagis kom hon springande emot oss men var väldigt snabb på att putta undan mig för att få slänga sig i vännens famn.
Hon höll på att krossa sin fot en helg hos oss när dom var ute och lekte på gården och fick en stenplatta på den. Som tur var gick det bra men fy vad ledsen hon var. 
Dom helgerna vi hade dom hittade vi alltid på en massa roliga saker. Vi kunde bara få för oss att åka till Danmark för att dom skulle få något roligt att göra.
Hon är en riktig sångfågel och säg en låt så kan jag nästan garantera att hon kan den. Helt otrolig på texter. Hon skulle sökt till Idol förra året men blev sjuk så jag hoppas det blir i år istället.

Camilla, Emelie och Josse

Johan

Jessica och en gammal bild på Kalle eftersom jag inte hittade någon nyare.

Och detta är min tappra lilla syskonskara, om det nu finns någon som orkat läsa allt för det blev ju lite.

I morgon: Dag 12 ~I min handväska~