Hur snabbt kan man känna sig lastgammal?

Ibland vet barnen exakt hur de ska göra och hur det ska säga för att man ska veta sin plats.

Efter en misslyckad tändning av majbrasan, som bara låg och pyrde, igår gick vi hem lite tidigare. När vi kom en bit kunde vi se den tilltagande elden och det var lite typiskt oss. Där gav vi upp efter en halvtimmes tittande på den pyrande högen och när vi lämnar så tar sig fanskapet.

Men fyrverkerierna hann vi naturligtvis se när vi gick hem. Och det var då som Molly filosoferade:

“Mamma, när du var liten och ni hade majbrasor för att skrämma bort häxor, fanns det fyrverkeri då?”

Ridå…

Hur snabbt kan man känna sig lastgammal? På en tiondels sekund eller något liknande kan jag meddela.

Fast det är väl som klassikern:

“Fanns det dinosaurier när farmor var liten?”

Det är minsann inte lätt att förstå detta med förr i tiden. Det är ett svårt begrepp. Verkligen svårt.