Ibland kan det hända att jag brister ut i sång. Eller jag vet inte om det kallas sång med det är något läte med en melodi i bakgrunden i alla fall. Sedan upptäcker man det pinsamma när man inser att det är Boten Anna som kommer ur min mun.
Det finns så mycket bra musik och så är det denna jag trallar på. Allvarligt?
Morgonstund har guld i mund. Allvarligt?
Morgonen är ett ont måste som måste kommas genom för att komma till resten av dagen. Jag försöker skutta ur sängen med ett leende på läpparna och försöker intala mig att idag är en ny dag med nya möjligheter. Istället faller fötterna med en duns till golvet och jag blir sittandes med ryggen krökt som ett s innan jag orkar mig ur sängen.
Utanför sitter kära maken i soffan. Jag vill så gärna säga ett glatt hej älskling till honom men istället ger jag honom knappt en blick när jag går förbi. Inte ens ett litet hej undslipper mina läppar. Han säger ett litet försiktigt godmorgon och djupt nerifrån magen känner jag en liten grymtning komma fram och jag lämnar sakta rummet i en släpande stil. Detta är ungefär vad som händer när jag vaknar av mig själv.
I morse ringde klockan tidigt för första gången efter sommaren. Kära maken har sin klocka ställd femton minuter efter mig. Jag har inte en aning om hur det kommer sig.
Tala är silver, tiga är guld. Att komma på kollisionskurs är dessutom livsfarligt. Han vet, min kloka man.
All the coffee in
Columbia won´t make
me a morning person.
Engelska är ett språk. Ett språk som talas av 322 och en halv miljoner människor världen över. Den halva kan vara jag.
Vardagsengelskan är inga problem att förstå när man hör den. Att tala den är kanske lite värre eller snarare mycket värre. Att hitta de där rätta orden som man normalt bara säger utan att tänka på det. Lägger man sedan till att det är affärsengelska inom logistiken så kan det bli snäppet värre igen. Så med andra ord så är det skitsvårt. Ord som bara finns inom logistiken och dessutom på icke modersmål.
Sedan är det då skrivandet, the writing. Detta var nog det jag tyckte var mest frustrerande. Jag som i vanliga fall inte har några problem at få fram ord och få det att flyta när jag skriver satt plötsligt där och tittade på mitt papper. Jag visste precis vad jag skulle skriva men jag visste inte hur jag skulle formulera mig. Jag var tvungen att börja fundera över vad det var jag skrev och det tyckte jag inte alls om. Kanske en vanesak
Så första dagen tillbaka i skolbänken ger mig ganska delade känslor minst sagt. Kursen avslutas med tenta den 3 september så tiden är ganska knapp. Jag känner mig riktigt orolig över detta eftersom det inte är något som jag kan plugga mig till på samma vis som de andra kurserna.
Jag hoppas i alla fall att det i slutändan kommer att vara 322 och en miljoner människor som klarar av detta. Håll tummarna.
Jag tar min gula bok i handen och beger mig upp till byn. Öppnar försiktigt dörren, som suger lite tillbaka av den lilla tryckskillnaden som bli, till biblioteket och den där speciella lukten som bara finns på bibblor kommer emot mig. Det spelar egentligen ingen roll hur stort biblioteket är för den finns där ändå. Böcker luktar och böcker luktar gott.
Jag tar min gula bok och lägger den på den lilla maskinen som står där och trycker på återlämna. Maskinen blippar till och på skärmen står det nu att min gula bok är återlämnad. Jag ställde den i hyllan och tar mig sedan längre in i lokalen.
Jag har under tiden inte pratat med en enda människa. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag älskar det eller om jag blir skrämd av det. Allt ska göras så enkelt som möjligt i vår raplexa värld. Men detta betyder också att den mänskliga kontakten raderas mer och mer.
Jag älskar att det går fort när jag gör något. Jag hatar att stå i kö, jag bryter mig ut från denna svenskhet, och vänta. Därför gillar jag dessa nya tekniker som kommer mer och mer ute på ställen. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite skrämmande på något vis. Att vi ska behöva känna en lätthet över att själva bara dra kortet utan att fundera på andra. Att vi lever i vår egen lilla bubbla enbart för att vi behöver ha den där snabbheten och flexibiliteten det ändå ger.
Så jag har någon slags hatkärlek till allt detta. Vad tycker du?
Såg ni det spektakulära igår?
Jag gick med gott mod ut och ställde mig på altanen och lyfte blicken mot skyn. Sedan väntade jag. Sedan väntade jag en stund till. Med ett tålamod som vilken paleontolog som helst var jag tvungen att kolla upp mina uppgifter så jag gick in för att läsa.
“Själv kommer han ta med sig en solstol och sätta sig med fötterna mot öster” stod det. Jag började fundera på om mitt öst var ett annat öst eftersom inget hade hänt på den stund jag var ute. Det enda som hänt var att en gatlampa gett fartränder i ögonvrån när jag vände på huvudet. Jag tror dock inte jag kan önska mig något vid den händelsen.
Till slut bestämde jag mig för att mitt öster var fel öster och gjorde en helomvändning. Och där precis i början av mitt synfält kom den. Ett litet stjärnfall som lika snabbt som jag uppfattade det var det borta. Jag rabblade min önskning för att verkligen vara säker på att den kom med.
Så ställde jag mig i skuggan av buskarna för att minimera ljuset och vände åter blicken upp mot den stjärnklara himlen. Stjärnorna glittrade mot mig som ett solblankt hav men inga mer fall kom. Tålamodet började tryta och det var ju det man skulle ha gott om. Men efter en halv timme var jag åter inne igen och tjurade lite över att jag inte fått se det spektakulära som skulle inträffa. Jag förbannar mitt tålamod.
Det känns som om jag får ge det en chans ikväll igen. Och ikväll kanske jag ska ta solstolen med mig och bara ligga och vänta på att himlen ska falla. Jag har ju så många önskningar jag vill få iväg.
Åter dags för fototriss, denna roliga fotoutmaning som för min del både har resulterat i väldigt bra serier men även dåliga. Denna är väl sådär men den speglar lite av vad sommarmat är, förutom grillandet som vi gör flera gånger i veckan, för mig.
Sommaren började med att tjejerna gjorde den mest underbart, fina tårta till mig när jag fyllde år och jag och kära maken hade bröllopsdag. Det är inte mycket som slår den. Sedan var det midsommar och midsommarmaten är också en sådan sak som vi äter otroligt mycket av under sommaren. Lätt att slänga ihop och sedan är det ju underbart gott också. Och det avrundas lite med lite Peppes Pizza från min Oslo-tripp till syrran. Det har helt enkelt varit en bra sommar.
Denna vecka är det dessutom tävling där alla finalisterna vinner något från Coolstuff.
Fler trissar hittar du HÄR
1.
För att få tid till annat bör Facebook undvikas. Du träffar visserligen en massa både gamla och nya bekanta som det är väldigt trevligt att få kontakt med men alla är så lyckliga utan bråkande barn. Detta har i alla fall tidningarna fastställt eftersom du riskerar att få the Big depp. Så undviker du detta så kommer du långt. Bry dig inte om att alla andra har det och får reda på allt innan dig själv. Kan hända att man får the Big depp även av att alltid vara den som alltid får reda på allt sist.
2.
Har du mot förmodan fallit för frestelsen och gått med i Facebook, ja jag är med, så undvik i alla fall att börja spela alla spel som erbjuds och som alla spelar och pratar om. Undvik in i det längsta. Sedan faller du dit och sedan går dagen ut på att vänta in tiden så att nya liv fås så att nya bubblor kan skjutas. Jag förbannar min svaghet och nyfikenhet igår. Fan har det inte gått några timmar snart så jag har mina fem liv igen. Jag har en stad att rädda.
3.
Undvik otäcka filmer för att undvika otäcka mardrömmar. För vem vill vakna mitt i natten, genomsvettig med hjärtklappning, och inse att Voldemort precis har fångat världen och gjort den ond. Nej, sådant avråds å det bestämdaste. Klassiker? Jag vet inte det.
4.
Se till att det är fuktigt i huset. Detta för att undvika Spidder Gigantus-attacker helt enkelt. Det skulle även kunna underlätta med terapi, för vem vill gå runt och vara rädd för allting liksom.
5.
Överanalysera inte allting. Ja menar är det “Låt den rätte komma in”, “Ensam hemma”, “Mannen med den gyllene pistolen”, “From dusk till dawn” eller “Den tredje mannen”? Det är sådan där saker som man inte ska fundera på helt enkelt. Så analysera inte allt för då sitter du kanske här och funderar på att bara den rätta får komma in, gärna med en gudagåva, annars är det skönt att vara ensam hemma men du är ingen ungdom längre så from dusk till dawn är liksom inte att tänka på. Den tredje mannen? Nej att analysera är inte bra.
Så enkla saker att undvika för att underlätta i livet. Kunder inte bli lättare. Lycka till.
Har barnen tråkigt? Jag har den perfekta lösningen. Säg till dem att det är dags att städa.
Lilly försvann in på rummet med en liten butter uppsyn. Hon har under två och en halv timme jagat katten, rastat hunden, matat hunden, dansat, sjungit, varit på toa, varit och druckit, ätit vindruvor, frågat om hon får bada, gett tjuvnyp på storasyster, ritat, byggt med lego, frågat om hon får spela, lekt med dockan. Inte städat dock förutom att hon hittat en fleecetröja under sängen som hon faktiskt har slängt ner i tvätten. Så visst kan de sysselsätta sig.
Det har inte varit så att hela hennes rum har varit uppställt utan där har legat lite grejer på golvet. Så när jag hade städat resten av huset och dammsugit och torkat golven så tog liksom mammatålamodet slut och jag skulle tro att jag gick upp i lite falsett över detta slow-motion städandet. Hon sitter där på golvet och pillar med något som ligger där och vänder sig lugnt mot mig:
-Mamma, du behöver faktiskt inte skälla på mig.
Lite sådär lagom paff med en massa men, men utan någon mening fortsatte jag att torka mina golv. Kära maken står utanför och målar fönster och han står där och fnissar. Så till slut blev det lite ultimatum att när jag var färdig med golven så tog jag hennes oavsett om det var färdigt eller inte. Då städar ungen på fem minuter. Jaja, hon har i alla fall fått dagen att gå.
-Du är en lyxmamma sa Molly mellan tuggorna på de salta chipen som smulade ner hela bilen.
-Jaså svarade jag med ett litet leende. Hur kommer det sig?
-Du är den bästa mamma som vi har.
Det kom på vägen hem från The Big Metropol där jag släppt lös dem i tre timmar bland rutschkanor och andra roliga leksaker. Det har varit en lite annorlunda dag på det där stället. Det är ett tag sedan jag var där och numera finns en stor hoppborg inhyst bland allt annat. Denna hoppborg pumpas som alla andra hoppborgar med en stor kompressor. Detta bråkar en hel del som min kära svorska syster hade uttryckt sig. Det bråkar väldigt mycket. Men jag slog upp min bok och satt mig tillrätta i fåtöljen med min caffelatte på lagom avstånd för att den skulle nås ändå.
Sedan tystnade allt. Borgen började sjunka ihop som en nöjd snopp och hamnade till slut plant med golvet. I min egoism njöt jag i fulla drag och kurade ner mig ännu skönare i fåtöljen.
Sedan var katastrofen ett faktum. Det var inte bara kompressorn som slutat fungera utan det var strömmen som tagit en annan väg. Detta innebar att även slush-maskinen hade slutat fungera. Detta mottogs kanske inte sådär bra men snabb som en vessla ryckte min mammalistighet in så innan det blev allt för kinkigt stod de med en vars en glass i handen och betalade. Problemet löst, nöjda barn och nöjd mamma.
Och precis när Billy blev fastspikad i golvet av monstret i boken så rungade kompressorn igång igen. Jag försökte koncentrera mig på hur stackars Billy kom loss med det gick inget vidare. Slush-maskinen var dock fortfarande icke fungerande men de var nöjda ändå.
-Du är den bästa mamman som vi har fortsatte hon. Kan vi köpa glass när vi kommer hem?
Jag nickade och när jag stod där med glasspaketet i famnen när vi kom hem insåg jag det:
Herregud, jag är så ägd.
Men det känns ju helt rimligt att man får sparken och ändå får behålla sin lön. Det är väl så det fungerar för alla arbetare i vårt land. Skulle inte tro det va.
Jag måste säga att vi har många helt förkastliga regler i Sverige. Att högt uppsatta generaldirektörer inte kan sparkas utan bara omplaceras till andra arbetsuppgifter men med samma lön är en sådan. Att bara ha mage att först slarva med våra, skattebetalarnas, pengar på en massa mat och dryck och sedan ändå kunna fortsätta att ta emot dem gör mig illamående.
Det är kanske inte så konstigt att vi har sådan klasskillnader som vi har i landet. När överklassen verkligen bevisar att de är äckliga i sitt sätt att se på andra människor och bevisar att andra, så länge de inte tillhör samma rikemannafolk, inte är något värda. De där som inte inser att vi andra också behövs. Någon behöver alltid köra din taxi, någon behöver alltid plåstra om dig, någon behöver alltid städa efter dig.
Va fan, sköter inte vanligt folk sina arbetsuppgifter så åker de ut med huvudet före. Sedan är det bara att harva sig fram med a-kassa och genomgå en massa faser som regeringen så snällt införskaffat. Så varför ska inte det gälla alla? Missköter man sig så får man gå, utan lön, och stå sitt kast. Det ska inte behöva finnas någon diskussion om det överhuvudtaget.
Vi måste har dessa regler sa något klokhuvud eftersom det krävs en viss kompetens för jobben. Vad för slags kompetens då? Kompetens är faktiskt inte samma sak som pålitlighet. Men det finns ingen piska på ryggen heller för att det ska bli pålitligt eftersom det inte finns någon risk att man ska få sparken. Istället skapas ett nytt jobb som verkar trevligt men som i slutändan inte ger oss vanligt dödliga ett skit. Mer än mer hål i plånboken eftersom vi måste betala för alla nötter som inte sköter sitt jobb. Det är fan ett hån mot oss som arbetar, betalar skatt och verkligen sköter vårt jobb.
Ett jävla hån är även tanken på att utredningar görs av precis samma folk som själva är kåta på dessa platser. Det är klart att det är ett bra system då. Klyftor finns alltid men man borde lära sig att inte sparka på de som betalar för kalaset och samtidigt skratta dem rakt upp i ansiktet. För det är precis det som görs nu. Äckligt.
Myter finns det gott om. Men ska man tro på dem eller de är bara precis myter. Men stoppa pressarna, här kommer lite avslöjanden.
Myt 1
Jag har under hela min barndom fått höra att man ska inte bada direkt efter maten utan man måste vänta en timme. Så under våra havsutflykter till Åhus var det ingen av oss barn som ville äta. Jag föraktar dessutom äggmackor efter detta eftersom det var givet att ha med sig men det var fasen inte gott. Det knastrade lite men inte var det saltet. Men i alla fall. Men efter den där äggmackan och de köpta kanelgifflarna, som var rena lyxen då, fick vi snällt sitta och titta trånande ut på det glittrande havet. Var det en lugn stund de, mina föräldrar, var ute efter misstog de sig riktigt ordentligt. För vad vet en 7-åring, 5-åring och 2-åring om tiden? Inte mycket så medan vi satt där och suktade efter att få hoppa i frågade vi säkert 20 gånger om den där timmen inte gått snart. 
Nu vet vi att detta inte är sant. Men jag tror helt ärligt att mina föräldrar inte visste det då. Ibland kan det hända att man råkar meddela barnen att det får vänta en stund efter maten för det är “bäst så”. Det kan vara så att det bara är så att vi vill ha en liten lugn stund där man kan slappna av innan vilddjuren åter beger sig i böljorna.
Myt 2
En myt som jag har fått stora men efter även om jag vet att den inte stämmer.
Min mormor sa alltid att man var tvungen att vara noga med att hålla öronen rena annars kröp tvestjärtar in och byggde bo och la ägg i örat. Så varje gång det kluckar eller klickar i mitt öra, vilket det gör ganska ofta öronbarn som jag var, får jag rysningar och tänker på den där tvestjärten som kanske ändå har krupit in och börjar göra sig hemmastadda. Men jag tror inte den skulle trivas eftersom det nog är de renaste öron i Hålan som sitter här. Och allt beror på skrämseltaktik från vuxna som sedan gör ett barn fanatiskt över att öronen ska vara rena. Eller så är det bara så att det är så jäkla skönt att köra med topz.
Myt 3
Humlor borde inte kunna flyga. Jag viftar lite generat med handen att det är en myt som jag länge fört vidare. Det skulle vara en omöjlighet med deras stora kroppar och små vingar att lyfta från marken. Och det ser väl vem som helst att det borde stämma. Men det var förstås någon klok fysiker som kom på hur det kom sig att de ändå kunde det och så var diskussionen slut liksom. Och när vi ändå är inne på humlor så kan vi ta nästa myt också. Att humlor bränns när de stryker sig mot oss. Men se, det där stämmer inte heller för humlor har faktiskt gadd och kan som getingen sticka mer än en gång. Men de har så lite gift att det känns som om det bränns istället för att stickas. Tada, så mytomspunna de små liven verkar vara.
Myt 4
Ta det lugn med glassen så du inte får brainfreeze. Jodå, det vet väl alla att det stämmer. Aj, aj, aj.
Lite bullbak tänkte jag i morse. Frysen gapade tom på bjudkakor så ja, det var väl dag.
Av någon anledning kände jag att jag minsann skulle gå lite All american housewife och bestämde mig därför att köra med en rosett i håret. Jag såg bilden på en liten pinuppig sak med rosett i håret och minimal hushållerskedräkt framför mig. Jag misslyckades totalt, trots putande mun och svartvitt förkläde och svart kjol. Det kan bero på att det var helt fel snitt i mina kläder men bara kanske. För det hade absolut inte med latexhandskarna eller svettdropparna som bildades på min näsa. Ånej, sexiga husmödrar är alltid fräsch som nyponrosor vad de än gör.
Hoppsan Kerstin. Vaniljbullar som näsan täcker hela min handflata. På något vis har de muterat mer än vanligt och blivit enorma. Men det är vara mer att mumsa på eftersom jag kan baka bullar.
Ja herregud vad duktig jag är på det trots mitt misslyckande att se sådär sexig ut.
“Det började som en skakning på nedre däck
Den fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck”
Ett dovt mullrande väckte mig i morse. Lite yrvaken tänkte jag att det måste vara ett sjuhelvetes godståg som fick rutorna att skallra enda ner hit. Ett godståg som kändes oändligt långt och troligtvis måste vara lastat med enorma mängder. Lite mer vaken låg jag och funderade på att det där mullrandet lät som för fyra år sedan när vi hade ett litet jordskalv häromkring. Då satt jag på toa och toadörren lät som om den skulle skallra loss från fästena. Men vad skulle oddsen vara för det tänkte jag och vände mig om igen när mullrande avtog och rutan stillade sig.
Nu vet jag att oddsen faktiskt var så.
Det där mullrandet är lite svårt att beskriva. Det kommer “rullandes” på något vis och det låter riktigt otäckt. Jag skulle absolut inte vilja uppleva ett större skalv med tanke på hur ett litet låter. Det är nog det jag minns mest som otäckt vid båda dessa tillfällena. Så nu tycker jag har haft min beskärda del av jordskalv och avsäger mig här med eventuellt kommande sådana. Det måste man väl kunna göra?
Den som ändå kunde varit född rik, snygg och icke flygrädd. Om så varit fallet hade jag idag inte suttit där jag är just nu. Jag hade befunnit mig utomland och njutit i fulla drag av det som hända skulle.
Bara tanken på att befinna sig i England där allt det stora just nu händer gör mig nästan exalterad. Att fått stå i ett hav med andra människor och bara njuta av det som händer.
Men istället sitter jag här som en fattig student och bara tanken på att äntra ett flygplan gör mig illamående. Det enda som något så när stämmer då är snyggheten. Jag sitter här och drömmer mig bort och känner mig nästan lite melankolisk.
Ikväll kommer massa av människor få sitt livs upplevelse och inte är det OS de är där för. De är där för att få lyssna på mannen och bandet. Lite myten och legenden.
Mr Hussey och hans The Mission spelar ikväll. Jag försökte på ett snällt vis be om att de skulle komma närmare mig men icke. Så här sitter jag nu som en liten melankolisk bitterfitta och bannar avsaknaden av pengar och de otäcka flygmaskinerna. Jag hoppas de ger dem vad de tål ikväll. Och lite för mig också.
Jag ordnade en ny arbetsplats till mig i början av året. Allt för att jag skulle slippa asa datorn hit och dit och att jag lätt skulle kunna sitta och läsa i lugn och ro. I samband med detta frigjordes några hyllor i bokhyllan också så att jag skulle kunna ha plats till mina böcker och anteckningsblock. Det enda problemet med detta var att jag själv fick ställa i ordning det.
Så är det ju detta med jag och mitt ordningssinne då. Jag har liksom tittat på de där hyllorna och på något konstigt vis har det bara blivit mer och mer efterhand som kurserna avlöpt varandra. Om man skulle, är en tanke som vandrat genom mitt söta huvud många gånger. Men lika snabbt har det lämnat med en axelryckning och lite mer plats finns det till att stoppa in på. Och det har det gjort och den där högen med böcker, anteckningsblock och mappar har blivit högre och högre. För även om jag tittat och önskat att det varit fint i min hylla så har det inte hänt. Pfh, konstigt.
Men så har den där högen i bokhyllan börjat föröka sig och även invadera mitt arbetsbord. 
Så nu kan nästa termin komma för nu är jag redo för många studietimmar. Ja jäklar, jag kan ju om jag vill.
Skvallertidningar är ett kapitel för sig själva. De där tidningarna som kan kabla ut de mest otroliga saker utan att ens skämmas för det, oavsett om det är sant eller falsk. Folk köper och läser och de fortsätter att producera. Varför folk gottar sig i falskheter vet jag inte men på något vis gör det säkert livet lättare en stund eftersom ingen behöver tänka på det vardagliga man själv lever i.
Jag är skyldig till att dessa tidningar kan fortsättas att producera. I alla fall om man räknar två inköpta nummer per år som en allmosa. Jag vet inte varför jag köper dem när jag väl gör det eftersom jag vet att minst hälften är ren lögn och andra halvan är vinklat till tidningens fördel.
Något jag aldrig har blivit klok på är hur alla dessa avslöjande kommer i daga. På framsidan på en av dessa hemska tidningar, som stod placerade precis i lagom ögonhöjd för mina 170 centimeter när jag stod i kön, stod följande att läsa:
“Kate och prins Williams sexliv är obefintligt. Därför dröjer babylyckan”
Och jag kan inte för mitt liv komma fram till vem som har avslöjat detta som en sanning. Jag har svårt att tro att någon av dem själva har gått ut i pressen och meddelat att, nej tyvärr vi har inget sexliv. Vi lever inte på 1800-talet så jag har svårt att tro att någon betjänt står och lyfter på hennes kjol medan han sätter på henne och sedan meddelar omvärlden att detta bara sker ytterst sällan. Fast det är ju kungligt så vem vet vad som händer innanför de stängda dörrarna.
Jag har svårt att tänka mig att prydda engelsmän, som prinsen då kanske, skulle dela med sig av sina bekymmer till sina vänner över en bytta med Hägen Daz:
“Jag får inte upp den. Jag tror det kan bero på all press utifrån världen samtidigt som hon bara tjatar om barn. Vill jag verkligen ha barn just nu? Vill jag sätta barn till denna onda plats?”
Och efter detta har den trogne vännen “tala ut” för att själv få bort traumat från näthinnan.
Helt ärligt har jag inte en aning om hur någon skulle kunna få det till att de har ett obefintligt sexliv, om man nu inte är en “journalist” som tolkar in och läser mellan raderna då. Inga barn = inget sex. Att de sedan knullar som kaniner spelar liksom ingen roll. Men jag undrar ändå vem flugan på väggen är. Flugan som kan meddela världen hur det ser ut hos alla kändisar som vi så gärna suktar efter att få läsa om. Usch, patetiska fantasiskapare.
Så var det det där med halva koppar. Inte att koppen är halv utan att påtåren är det. Det fungerar dock sällan. I alla fall inte om man är hos syster.
-Bara en halv kopp till svarade jag med ett litet leende.
-Jag lovar sa hon.
Så kom hon med koppen.
-Men den är i alla fall nästan halv svarade hon när jag tittade ner i min mugg.
Jag försöker se det positivt och anser att den nästan är full.
Undra om den blir halv om jag ber om 1/4 mugg 
Mystik kan vara så väldigt mycket.
Mystiken hur de överhuvudtaget kunde bygga en sådan borg för 500 år sedan. Att de fick det att hålla ihop och inte enbart falla som ett korthus. Dessutom hade de toa inne fast det var mer ute ändå eftersom den hängde utanför på de där utstickarna som syns. Kan bara tänka mig hur det skulle kännas att sitta där, tre våningar upp, på träbjälkar och en planka med hål i. Fritt fall neråt. Hade jag inte blivit förstoppad innan hade jag nog blivit det då. I alla fall enligt mina moderna ögon sett.
Att försöka tänka sig in hur det har sett ut med möbler och utsmyckningar. Lite Robin Hood-känningar kanske.
Mystiken i en mörk dörröppning. Förväntningarna hur det ser ut.
Mystiken i vem som gömmer sig i skuggan. Är det godsherren, godsfrun, en snäll dräng eller det är bara en misslyckat foto?
Mystiken i vad den där tanten gjort för att hamna där hon är.
Mystiken i ett oändligt hav. Så långt ögat kunde se fanns där bara hav. Som något magisk kunde man nästan skönja jorden rundning borta i horisonten. Mystiken i gässens dans på vågornas toppar som sedan med kraft rullar in över stranden. Rofullt och vackert. För att inte tala om mystiken i att tjejerna verkligen sitter där, i det inte allt för varma vattnet.
Mystiken att tre kilometer is har skapat miltals med backar och raviner längst med dess framfart. Att det vackra landskapet vi besökte igår är där för att isen har gett oss den för 10 000 år sedan. Skånes högsta vattenfall. Jag hade dock sett framför mig ett lite större än en liten bäck. Men högt var det i alla fall och hade jag vetat det hade jag nog undvikit det. Men det är väl lite mystik bara i det, mitt otroliga hajkande hit och dit i år.
Mystiken av att ingen kommit på dessa visdomsord innan. Jag är helt förstummad.
Vi hade en helt fantastisk dag igår. Dammiga borgar och slingrande stigar med massor av mystik. Skåne är vackert och här finns många små smultronställen, om man bara hittar dem.
Glimmingehus och Forsakar
Vi är, ska vi kalla oss überskåningar. Ja, i alla fall om man räknar bort 25 % ångermanlänning och 25 % hälsinge då. Vi har en sådan där härlig bonnig dialekt som man troligtvis bara kan få i en liten Håla, Sådan där dialekt som det lätt blir att man brer på brädden. Vissa av oss i alla fall. Men vi dras långt ifrån med finskånskan som Malmöiterna har utan den är lite egen.
Därför är det lite underligt att tjejerna plötsligt börjar prata stockholmska. Båda två. Sådan där hemsk stockholmska som alla videobloggande pinuppor har där varje ord på något konstigt vis har en massa iii som säg långt fram på tungan samtidigt som den nästan lämnar munnen (jag har inga källor på att det är så men när jag sitter här och säger: Vad säger fåglarna i Danderyd? Piiip, piiip så sker det så).
Här heter det ursäkta, rätt och slätt. Men tjejerna har nu lagt till ett sch-ljud av någon anledning. Så nu heter det tydligen urschäkta. Så det kan låta lite konstigt:
-Urschäkta, jag raupade.
Både pinuppigt och bonnigt i samma mening. Herregud alltså. De kunde väl i alla fall ha valt en fin dialekt att förvränga vår vackra skånska med. De kunde ju gått tillbaka till mina 25 % ångermanlänning om de nu tvunget inte ville säga ursäkta. Jag håller tummarna att det är en fas, en kortvarig sådan.
Oj, oj, oj säger jag bara. Vilken måndag. Vi traskade bort till grannarna för att umgås lite. De hade bjudit in oss till en spa-kväll med mat och dryck efteråt. Lite som tack för att kära maken hade hjälp till att bygga deras pool och spenderat ganska mycket tid där borta.
Vi fick inta gästrummet på gården. Det kändes lite konstigt måste jag säga att vara där borta men inte umgås med värdfolket. I alla fall till en början men sedan var det som vilken hotellvistelse som helst en stund. Fast vi är inte så vana vid kyld champagne.
Och eftersom vi inte är vana vid kyl, eller för den delen varm heller, champagne så har jag aldrig fått göra såhär innan. Jag har faktiskt sett det på film att det är lite tufft att göra såhär. Lite brats-aktigt.
Bastun var sedan varm och kunde njutas och varvas med ett dopp i poolen. Att få en hel pool själva var hur lyxigt som helst. Att känns sig lite sådär tonårig av att leka runder för att i nästa stund bara vara omslingrade.
Det där med att vi faktiskt var hos våra kära granna släppte ganska fort och tiden vi fick att spendera med varandra de timmarna var guld värd. Det är det där lilla som kan göra en så gott under så lång tid efteråt. De där små stunderna som man kan leva på.
Inte nog med det så blev vi bjudna på en trerättersmeny efteråt med massa gott att dricka. Nu fick vi sällskap av “tjänstehjonen” och sedan fortsatte kvällen men god dricka och singstar. Kvällen övergick i natt som sedan övergick i morgon innan vi var hemma.
Det är fantastik att vi har så underbara människor runt oss som gör en sådan här sak för oss. Det finns underbara grannar och sedan finns det våra som är snäppet över.
Gårdagen? Den förstör vi inte ett kärleksfullt inlägg med. Det räcker med att säga, I´m to old for this shit liksom.
