Titta vad jag fick av underbara Wicky idag med text av Kent. Den låten har blivit lite av en ny “vår-låt” för mig och kära maken så den passar så bra.
Normala människor använder detta till vad det är, en otroligt fin ljuspåse med glas inuti som man då naturligtvis eldar i. Nu är jag ju inte normal då eftersom jag aldrig skulle våga ha ett ljus i den men jag har ett fint nytt pennställ som jag kan ha på min fina nya arbetsplats. Tack Wicky
Såg en liten, liten artikel som gjorde mig alldeles euforiska.
“The Cure till Hultsfredsfestivalen”
Blodet rusade och jag blev varm i hela kroppen. Det fanns alltså en chans till att få uppleva dom. Det skulle inte bli några fler turnéer men detta var inte fy skam det heller. Robban, here i come tänkte jag och började youtuba lite härlig musik. Jag var sådär härligt hög som man blir av glädje.
Letade genast upp biljetterna och min euforiska stämning byttes snabbt ut mot grusade drömmar. Biljetterna kostar 1400-1800 kronor och detta är inga pengar en studerande småbarnsmorsa med en kär make som är elevassistent har att lägga för att åter få se dessa underbara personer på scen. Jag kände mig väldigt melankolisk med en gång. Fan, fan, fan att man inte är rik.
Jag läste lite senare att idag var årets deppigaste dag, blue monday, och jag förstod vad dom menade. Kanske inte så mycket av det just denna dagen egentligen var utan för att jag inte skulle få uppleva pulserna genom kroppen när man står nedanför scenen och musiken fyller en mer än vissa andra saker. Jag är inte deppig för att det är mitt mellan pengar eller att det är mörkt ute. Utan idag är jag enbart lite deppig för att detta troligtvis var sista chansen att få vara där. Sista chansen att få dregla över en Robert Smith som sakta rör sig som ingen annan. Fan, fan, fan.
Kan inte låta bli att fundera på om det lättaste viset inte ändå är att föda 
Jag läste precis det värsta och mest tragiska jag läst på länge.
En brittiska vars mål är att se ut som en mänsklig Barbie har gett sin 7-åriga dotter presentkort på bröstimplantat och fettsugning. Jag skulle så önska att detta är en pluffartikel men tyvärr tror jag inte det.
För det första. Hur tänker man som vuxen när man ger sin då 6-åriga dotter presentkort på bröstimplantat? Visst hon får inte använda det förrän hon är 16 år men det är inte där dilemmat ligger. Vilka signaler ger men detta stackars barn?
“Du måste ändra dig fysiskt för att bli tillräckligt fin”
Att få detta inpräntat som barn att man inte duger som man är tycker jag är ren misshandel. Det är sådan barn som växer upp i en låtsasvärld och inte vet hur verkligheten ser ut för att ständigt jaga den där kicken det måste vara. Fasen låt barn vara barn så länge dom är det. Det är så kort tid innan allt allvarligt börjar så varför ta det från henne redan som 6-åring?
För det andra.
“– Poppy bönade och bad om bröstimplantat, så jag gav henne ett presentkort”
Sedan när är det barnen som bestämmer hur det ska vara. Som vuxen ska du kunna vara en vägledning för dina barn och kunna led in på rätt och fel. Det finns inget rätt i att en 6-åring tjatar sig till bröstimplantat. Har man något som helst bakom pannbenet så säger man nej till en sådant befängt tjat. Att sedan försöka förklara för ett sådant litet barn att hon är fin som hon är och all det där är nog ganska lönlöst tyvärr när man som mamman själv inte kan vara nöjd utan behöver bekräftelse genom att ändra sig själv till oigenkännlighet.
Det är fruktansvärt att sådan sjuka ideal förs över på våra barn. Barn som behöver uppmuntran och kärlek. Och uppmuntran är inte det samma som att ge efter och försöka vara en “bra kompis”. Att köpa sina barn på det viset är bara äckligt och patetiskt. För det finns inget värre än när vuxna förstör sina barn, vad det än må vara. Och detta är definitivt ett sådant fall. Ska vi på något vis kunna bryta det sjuka idealet med oproportionella kroppar måste vi för fasen börja med oss själva. Är det värt att visa våra barn att man inte duger för att vi själva ska ha läppar som sticker ut som ankläppar eller tuttar som är fasta som kanonkulor och är tre nummer för stora för våra kroppar? Nej fy fan för sådan här misshandel.
Jag fick en award av Västgötskan. Jag blir alltid lika glad när man får sådana sådär spontant. Tack, snälla du :-).
Liebster betyder tydligen "käraste" och awarden ges endast till de som har färre än 200 följare. När man fått utmärkelsen ska man:
*Tacka den som gett utmärkelsen
*Välja ut 5 bloggar man vill ge awarden till
*Hoppas att de vill skicka vidare awarden
Jag läser många underbara bloggar, men några av dessa godbitar har ni här!
Låt er inspireras!
Annicake
Barnens hjältar
Beellaaa
En kopp kaffe
Tant Marit
Nu vet jag ju inte riktigt om det är så att alla har under 200 följare men vad jag kunde utläsa så ska det nog stämma. Gör det inte det så ber jag vederbörande om ursäkt men vill ändå ge den till dessa fem.
Blir det några kalla kårar längst med ryggraden nu?
Har vi mer otur denna dagen? Enligt ett försäkringsbolag som gjort en undersökning är det snarare så att olyckorna minskar något denna dagen. Och detta är ju en lite intressant vändning. Men frågan är kanske om det inte är så att alla som känner lite obehag av denna dagen är extra försiktig just därför. Dom tänker sig kanske för en extra gång oavsett vad som ska göras och så blir det att olyckorna minskar. Jag tycker själv, om jag nu får säga så, att detta är en helt logiskt förklaring till varför det är så.
Det där med skrock är ganska intressant att läsa om faktiskt. Jag har själv varit en mycket skrockfull person vad gäller vissa saker men som tur är har jag blivit vuxen och mycket har nästan försvunnit.
Att det just har blivit fredagen den 13 tvistar de lärda om, alltså inte jag. Där finns bud på allt från att dom var 12 runt bordet med Jesus och så kom Petrus, bedragaren eller något liknande. Ungefär samma som i nordiska mytologi där den ondskefulla guden Loke kom till Valhall och sedan gjorde att Balder blev ihjälskjuten. Men det fanns även tecken på att 13 var oturstal innan vår tideräkning också. Antika trolldomsböcker visar på att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter. Detta är bara några av teorierna om hur denna dag uppkommit.
Det är lite komiskt att det på slutet av 1800-talet uppkom “13-klubbar” som verkade för att visa att “13-vid-bordet” skrocken inte stämde. Att när där blir 13 runt ett bord kommer den ena att dö inom ett år. När dom ändå var i faten passade dom på att visa att annan skrock inte heller var något att vara rädd för. Dom gick under stegar, krossade speglar och åt med en massa välta saltkar på bordet.
Just talet 13 är nog det skrock som fortfarande lever kvar ganska starkt i samhället. Det är bara att titta på en del stora hotellkedjor som inte har ett enda rum som 13 finns med. I Turning Torso är plan 13 ett serviceplan där det aldrig kommer att finnas boende eller permanenta arbetare på. Så visst är det så att 13 fortfarande lever som en liten hotfull siffra. Och inte nog med det så kommer det att komma ett förödande asteroidnedslag 2029. Datum för detta är den 13 april och naturligtvis är detta en fredag.
Andra lite roliga skrock:
-Att trampa på A-brunnar ger otur i kärlek
-Att gå under en stege ger 3 veckors olycka
-Att krossa en spegel ger 7 års olycka
- Man ska knacka med knogen i trä och komplettera med ramsan peppar, peppar ta i trä för att förhindra att något otrevligt man sagt ska drabba en. (Denna erkänner jag mig skyldig till att använda)
-Att lägga nycklar på bordet. Kan komma från bruket på vissa hotell, där damer som erbjuder sexuella tjänster visar detta med att de har egen rumsnyckel, som de lägger på bordet bredvid sig. Något att tänka på kanske.
Ja, där finns ju många, många fler skrock än dessa.
Är du skrockfull av dig?
Vad skulle ni göra om ni fick byta kön för en dag?
Den frågan ställde dom på Bandit Rock i morse är jag körde till skolan. Jag han inte höra så många svar med blev ganska förvånad av dom jag hörde.
Komma underfund med kvinnlig intuition? Köra bil? Helt ärligt, är det vad man tänker på om man skulle byta kön för en dag?
Det är i alla fall inte vad jag tänker på. Suprice, kanske? Men helt ärligt visst hade man provat dom där sakerna som är typiska för det andra könet? Som till exempel hur det är att ha sex. Hur det känns för det andra könet när dom får orgasm. Ja det är i alla fall jag nyfiken på. För jag inbillar mig att min är skönare än hans av någon anledning. Varför vet jag inte. Kan kanske vara jämförelsen med att det kliar i örat. Vem är det skönast för? Fingret eller örat? Naturligtvis för örat. Men det hade varit häftigt att få det svart på vitt istället för att tvista om det.
Att få en pungspark. Gör det verkligen ondare än att föda barn? Jag har väldigt svårt att tro det men vad vet jag. När man föder barn kan man ha smärta kanske uppemot 24 timmar om man har otur. Pungspark, borde inte smärta under så lång tid om den nu inte blir krossad eller något liknande. Kanske öm några dagar men jag lovar att man är jäkligt öm i flera veckor efter en förlossning, minst.
Möjligtvis hade jag nog provat att sitta ner och kissa också för att se att det skulle fungera utmärk. Det finns inget positivt alls i att kunna stå upp och pinka förutom vid ett tillfälle. På resande fot hade det varit ganska skönt att slippa sätta ner sin söta ända på äckliga toaletter utan bara kunnat hala fram den. Men annars inte. Som undersköterska, nördvarning, kan jag tala om att man tömmer blåsan bättre när man sitter än när man står och en tom blåsa mår bättre än en som ständigt har lite som kanske ligger och skvalar.
När jag provat alla dom där sköna grejerna, som jag anser är ett måste, hade jag nog gått ut i garaget och skitat ner mig lite med lite bilgöra. Skruvat lite här och där, givetvis hade jag då vetat var jag skulle skruvat, och fått lite olja och smuts på händer och armar. Jag hade till och med låtit mina händer bli skitiga utan att använda handskar denna dag.
Givetvis hade jag räddat min kära fru från spindlar och andra otäcka småkryp. Och sotat ur den otäcka pannan som står i den otäcka källaren. Allt sådant som en underbar make gör.
Vad hade ni gjort om ni fått byta kön för en dag?
Ibland utför man akrobatik man inte trodde var möjligt. Kanske inte akrobatik-akrobatik men någon liknande i alla fall fast mycket mindre graciöst.
Jag har lyckats med konststycket att snubbla på dammsugarsladden. Jodå, det går. Jag trampade på sladden samtidigt som jag fick in andra foten under på något vis. Nu var det dessutom den delen som går från dammsugaren så det var ingen sladd som gav med sig när den lämnade två hål i väggen. Nej här blev det ett ganska tvärt ryck. Jag stapplade några steg framåt och viftade säkert lite osexigt med armarna medans jag försökte återfå balansen. Någon millisekund såg jag mig famla och falla mot golvet och benpipor som lämnade sina positioner när dom knäcktes. Nu blev det som tur var inte så allvarligt men med den farten jag hade skulle det faktiskt inte varit en omöjlighet. Nu slutade det ganska väl med en ordentligt öm ovansida på vänsterfoten med ett fint vitt streck tvärs över. Detta vita, fina streck kan jag mycket väl tänka mig ändra lite färg sedan.
Ja det händer mycket spännande i mitt liv
Visst ser man Stig-Helmer framför sig när man tänker på järnvägar? Jag har lite svårt att förstå fascinationen över just tåg och järnväg. Det var i alla fall fram till idag när vi skulle dra fram historia om järnvägen, som skulle få plats på 1 a4. Detta var inte lätt kan jag meddela. Men herregud vad jag har suttit och läst och kollat bilder. Det är riktigt intressant hur allt har vuxit fram. Och tittar man sedan på när den första tunneln byggdes var det fångar som fick spränga och sätta sina liv till. Men kroppsstyrka stod dom med sina hackor och spadar och grävde fram en liten dit i taget. Idag har vi borrar som Åsa (Hallandsåsen) med en borrdiameter på 10,2 meter. Lite skillnad.
Att sedan jämföra hur vagnar såg ut för att inte tala om hur loken utvecklats från stora, vackra, svarta monster till oranga tråkiga lådor.
Nu växer snart Stig-Helmertofsen upp på mig tror jag.
Det är när man sitter och letar historia på en sådan ändå relativ kort period som man faktiskt inser hur jäkla fort utvecklingen har gått det senaste seklet. Människor som man träffat som varit födda i början av 1900-talet har varit med om en otrolig utveckling. Det är inte riktigt samma utveckling nu kan jag tycka för nu finns det helt andra resurser än då. Tänk att då varit med om när bilarna började rulla på vägarna som gjorde att man kunde åka några mil och utforska mot idag när vi faktiskt är ute i rymden och utforskar. Det är verkligen häftigt.
Pjong, där vecklade den ut sig, Stig-Helmertofsen.
Molly är helt säker på att Kurre från Tjuvarnas jul är med i nya Hamilton-filmen.
-Och mamma, han kan prata engelska. Häftigt va?
Vad besviken hon kommer att bli när hon inser att det inte är någon barnfilm så hon inte får se den.Det är en vuxenfilm som Lilly brukar säga även om jag nog inte tycker att Hamilton är så mycket vuxenfilm. Möjligtvis om det stått en massa xxx efter.
På något vis känns det som om jag är förföljd och att dom försöker säga mig något.
“Vi ser vad du gör och HUR du ser ut så vi vill bara hinta dig lite“
Hmm, jag får väl kolla hur min webkamera är riktad 
Man ska tydligen skicka in en studieförsäkran varje termin. Detta hade jag inte en aning om när jag fick meddelande om detta i förra veckan. Men det är ju inte så svårt tänkte jag och loggade in på CSN.
Upp ploppar en sida som meddelar mig att jag måste fylla i min adress först så jag knabbrar snabbt in det och tryckte på skicka. Upp ploppar samma ruta igen och samma procedur görs igen och faktiskt igen. Jag kan väl säga att jag morrade lite vid detta laget men jag bestämde mig för att försöka dagen efter. Jag morrade lika mycket dagen efter också och nu blev jag även lite sådär röd av ilska och irritation. Ja sedan var det ju trettondagarna och inte jobbar några myndigheter då.
Lyckades få tag på dom i förmiddags och blev skickad enbart en gång till en kvinna som först inte riktigt förstod vad som hänt. Hon skulle kolla upp det till mig och höra av sig efter.
Hon ringde vid lunch och jag hade fått någon spärr som låg sedan 2005. Say what? Jag har aldrig haft med CSN att göra innan i höstas och då kunde jag komma in. Hon kunde inte riktigt förklara det men hon löste det till mig i alla fall. Och jag måste säga att hon var riktigt trevlig också.
Så nu sitter jag här stolt med en studieförsäkran vid sidan om mig som jag ska skicka till skolan.
Man må säga vad man vill om fotboll men det är ändå så att det finns vissa legender. Jag har lite svårt att förstå besattheten man kan få för vissa lag och vad det är som gör att man väljer ett lag framför ett annat. Hur man hittar sitt eget favoritlag. Det går säkert i arv många gånger men när det inte gör det.
Men finns det sådana legender som Paul Scholes så kan jag också tänka mig att heja en lite stund. I alla fall så pass länge som man kan vila ögonen på honom. Jag har haft det uppe innan men det tåls att ta upp igen. Denna man är bara så jäkla sexig och jag vet att jag är ganska ensam om att tycka detta. Men det struntar jag i för fotboll kan han spela och på ett hårt sett. Så då får kanske jag också bänka mig framför tv när Man U spelar och hålla kära maken sällskap. Men vi behöver ju inte säga att jag inte bryr mig så mycket om vad som händer utan jag vill bara ha en lite glimt av legenden.
Fick en förfrågan om jag kunder göra cupecake med italienskt tema. Jag funderade ett tag på hur jag skulle lösa detta. Jag började tänka i banan att göra frosting som var grön, vit och röd. Jag vet inte men jag tyckte det var lite tråkigt så jag funderade lite till. Och eureka, jag kom på det. Tiramisucupecake. Nästa dilemma blev att luska ut hur jag skulle lösa detta med smakerna och jag var ute och läste om olika sorters tiramisu. Så till slut lyckades jag få ihop en alldeles egenkomponerad cupecake, vilket jag förövrigt är mycket stolt över att klarat av.
Vaniljmuffins med kaffe (12 st i muffinsplåt)
125 g smör
2 dl strösocker
2 ägg
1,5 dl mjölk
1-1½ krm vaniljarom
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
Blanda mjöl och bakpulver i en skål. Vispa rumstempererat smör och strösockret luftigt. Häll i ett ägg i taget och häll sedan i mjölk och vaniljarom. Rör snabbt ner mjölblandningen.
Ställ muffinsformar i en muffinsplåt och fyll ca 2/3 med smet. Grädda i 12-15 minuter (känn med sticka) i 200 grader mitt i ugnen. Låt svalna.
Brygg en kopp starkt kaffe och låt svalna. Häll i någon tesked strösocker och blanda rund. Skär av toppen på muffinsen och häll ca 2 teskedar med kaffe på den kalla muffinsen som får suga åt sig det i mitten.
Mascarponefrosting
3 dl grädde
1 pkt (250g) mascarpone
1 dl florsocker
Vispa grädde, bara så pass mycket att det bildas små toppar. Vispa ihop mascarpone och florsocker. Klicka i mascarponeblandningen i grädden och vispa ihop det snabbt till en fast frosting. OBS! Vispa inte för länge för då blir det grynigt. Spritsa med en gång. Frostingen blir sådär härligt vit.
Pudra, med en finmaskig sil, kakao över alla cupecake.
Dekorera med rosetter gjorda på kolasnören.
Voila, Nettans tiramisucupecake som blev mycket smarriga om jag får säga så själv.
Vi hade en lite diskussion om alkoholens vara eller icke vara igår.
Att alkoholkonsumtionen har ökat är ett faktum men frågan är varför det verkar vara så ok att den gör det. Att tillgängligheten till alkohol har ökat kan kanske vara ett faktum. Vi här nere i södra Sverige har tillgängligheten till Tyskland där vi kan åka för en billig peng och för en ännu billigare peng rent bokstavligt fylla våra bilar med öl, vin och sprit. Men förråden fyllda kan det sedan drickat när som helst.
Det är väl framförallt detta när som helst som jag tycker är riktigt tragiskt. Man ska inte inta alkohol dagligen. Alkohol är till för festliga tillfällen och inget annat. Det är skrämmande hur “europeiserade” vi plötsligt blivit och att så många tycker att det är fullt normalt.
Jag tror att man behöver ta sig en funderare om man känner att man behöver dricka vin eller öl varje dag för att till exempel kunna varva ner efter jobbet. Behöver man alkohol för detta ändamålet tror jag att man behöver ta sig en funderare på vad som egentligen är fel. Man ska inte behöva alkohol för att kunna varva ner.
Människokroppen är inte gjord för den mängd alkohol som innebär några bag in box i veckan. Det är fruktansvärt att den acceptansen finns mot detta. Dagens alkoholister är inte dom som ligger utslagna på parkbänken utan dom som sitter hemma på kammaren och är lite smålullig kväll efter kväll. Men detta blundas det för eftersom det verkar vara ok. Ok för att andra européer dricker vin till maten varje kväll. Problemet med detta är att dessa européer har en helt annan kost än vi har och detta tror jag spelar stor roll mot kommande alkoholskador. För det andra så dricker dessa européer enbart det där glaset till maten. Jag köper inte argumentet med att det går bra för dessa så varför inte för oss.
Frågan är när uppvaknandet kommer eller snarare om det kommer. Men risken är stor att det kommer alldeles för sent.
Jag tycker inte det är ok att dricka alkohol dagligen eller ens flera gånger i veckan. Vad är din åsikt?
Hittade en roligt utmaning hos Västgötskan. Och utmaningar är svåra att låta bli. Så läs och gottas åt detaljerna.
1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
För tio år sedan var vi framme i kön till IVF. Så vi hade många turer ner till Curakliniken i Malmö för att få uppleva föräldraskapet. Dock lyckades det inte då utan det tog nästan 1 1/2 år innan vi orkade göra nästa försök. Helt enkelt en av många jobbiga år med längtan och förväntningar och många brustna drömmar.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Då hade jag planerat hela min höst med ansökningar till olika skolor. Jag visste vilken som var min prio 1 och ja, vi vet ju också nu att så blev det.
3) FEM SNACKS DU GILLAR?
Oj, vad svårt.
Jag är lite av den typen som gillar chips, speciellt Pringles Sourcreame & onion är en liten favorit.
Sedan är jag väldigt förtjust i lakrits men kan emellanåt få lite cravings efter surt. Sådan där Fizz eller Fuzz eller vad som heter. Små sura flaskor med en blå del och en rosa.
Sen är det så att jag är barnsligt förtjust i glass med strössel också och det får räknas in som snacks idag tycker jag.
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL?
Hihi, ja frågar man kära maken så skulle han nog säga att jag inte kan någon. Lite rätt har han nog för jag är riktigt usel på låttexter även om jag inte gillar när han påpekar det, hela tiden. Men några kan jag faktiskt.
Bä, bä vita lamm kan jag stolt skryta med att den sitter riktigt ordentligt. Helt rätt också. Och det är väl kanske lite fler barnvisor som jag kan hela texten på.
Jag tror faktiskt att jag skulle kunna dra av några 80-tals dängor också, sjungna helt rätt. Final countdown med Europe är helt klar en sådan men där är fler sådan. Men jag kan inte komma på några såhär på rak arm.
Jag skulle tro att jag kan en hel del The Cure också, i alla fall när jag hör dom.
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR?
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra. Det finns så mycket man skulle vilja ha pengar till när man sitter och längtar efter saker.
Jag skulle i alla fall säkrat tjejernas framtid. Att kunna ge dom den möjligheten att börja sina liv utan penningbekymmer är en ganska skön tanke.
Jag tror jag hade försökt att ge släktingar lite också men med vår stora släkt hade nog pengarna bara räckt till dit.
Men att få lite guldkant på tillvaron hade inte varit helt fel. Att kunnat göra enkla saker utan att behöva vända på varenda krona.
6) FEM DÅLIGA VANOR?
Jaha, där kom en sådan där tråkig en. Var ska jag börja?
Jag är väldigt envis av mig har jag hört men blir jag överbevisad så ger jag mig även om det kanske är med ett litet muttrande.
Jag är en fruktansvärt dålig förlorare i sällskapsspel. När det börjar gå dåligt kan jag kinka ihop rejält men det brukar gå över efter en stund.
Jag är tyvärr inte den mest ordningsamma person som finns. Inte här hemma i alla fall. Jag är en jäkel på att flytta runder saker som hamnar i samma hög som tidigare när jag är färdig eftersom jag flyttat den till A sedan vidare till B när jag är vid A och så vidare i en oändlighet. Men det är mest bara högar med papper för när det kommer till rent organisatorisk planering är det få som slår mig (lite skryt måste det bli i en sådan fråga).
Jag vill gärna ha kontroll på saker även om detta blivit mycket, mycket bättre de senaste åren.
Morgonhumör, behöver jag säga mer.
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA?
Älskar att skriva. I jakt på min kommande bok så håller jag mig till min lilla blogg där jag kan lindra den värst skrivabstinensen.
Jag älskar att kura upp mig i soffan efter middagen och ha ett barn uppkurad på varje sida och titta på Bolibompa med dom. Den tiden har nästan blivit helig för mig eftersom man inte träffar dom så mycket nu.
Med risk att låta übertöntig så gillar jag verkligen att sätta mig i bilen och köra till skolan. Jag har längtat så länge att kunna göra något spännande för min skull så det är säkert därför.
Fota är ett intresse jag har som går lite upp och ner. Jag gillar att fota men det är inte alltid jag hinner med det. Det är väl likadant som med att göra cupecake. Gillar men hinner inte så mycket nu. Skolan tar mycket tid eftersom det är det som gäller nu. Det är ju once in a lifetime för mig.
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA?
Onepiece. Jag har ett öppet sinne för dom flesta fetischer men hur vill man som vuxen springa omkring i en jättepyjamas ute bland folk. Har man nu den läggningen får man kanske göra det i sin egen inredda kammare tillsammans med sin sugerdaddy eller sugermommy.
Jag skulle aldrig dra på mig en stringbikini. Detta är inte enbart för att skona andra utan helt enkelt för att det är gräsligt fult på alla.
Nätstrumpbyxor. Behöver jag säga kasslervarning.
Kortkort är också en sådan där grej som jag aldrig förstått mig på. Det är inte snyggt någonstans att ha en liten kjol som slutar precis under skinkorna som kasar upp vid minsta rörelse. Även den är inte fin på någon. Tänk att böja sig fram och plötsligt vara “öppen” för alla.
Stilettklackar. Jag har aldrig förstått hur man lyckas gå i sådan. Jag kan i och för sig inte ens gå i ett par skor med liten klack. Men jag måste erkänna att kvinnor som har höga klackar och kan gå i dom har ofta jäkligt snygga spiror.
9) FEM FAVORITLEKSAKER?
Leksaker? Alltså en sådan fråga kan man inte ställa till en med sådan fantasi som mig. Bzzzzzz.
Kameran gillar jag. Den kan man leka fram väldigt häftiga bilder med.
Och min lilla dator. Hade jag inte haft den hade jag ju inte kunnat dela med mig av allt viktigt jag har att dela med mig av.
Min lilla telefon är kanske mer en leksak än en telefon. Wordfeud kan man väl säga.
10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN
Den som känner sig manad. Alltid kul att läsa lite privata saker om andra. (Tagit dom orden direkt från Västgötskan)
Så vågar du anta utmaningen?
Nejdå, jag sitter inte och leker en kväll som denna.
Det ser väl alla att jag staplar gods i containrar som ska gå på sjön. Piece of cake liksom 
Det är så skönt när man gör sig av med saker som har stått här hemma ett tag. Men samtidigt känns det ganska konstigt att göra sig av med saker som vi har kämpat för och inte sett som självklarheter att dom sak finnas här.
Lillys barnstol åkte iväg idag och även babycallern har fått ny ägare idag. Det spelar ingen roll att vi är helt säkra på att vi inte ska ha fler barn eftersom det på något vis ändå blir som ett avslut som inte känns som om det ska vara så. Att vi vill ha avslutet men när vi väl får det så känns det konstigt och på något vis ledsamt. Någon som överhuvudtaget förstår mina kryptiska ord idag?
Jag vet inte om det kanske är för att vi så länga har längtat efter dessa saker som tillhör barn och när vi väl lyckades så tillhör dom barnen. Att dom var en del av dom så att säga. Men vi kan inte sitta på saker bara för att vi blir nostalgiska. Men det spelar ingen roll för det känns ändå konstigt även om vi vet vad vi gör. Jäkla mysko faktiskt.
Efter nästan 2 veckor utan skola, dock inte helt frivilligt, var det åter dags igen. Det kändes faktiskt lite segt och hela dagen har varit lite seg. Känns fortfarande som om hjärnan har semester men det är väl bara att försöka kicka igång den igen. Kanske ska försöka med en skål glass och lite CSI. Hmm, kommer den att vakna eller återta sin slumrande semester 
En snabb tillbakablick på året som vi precis har lämnat bakom oss.
Januari: Snö, snö och snö. Det var fint och ljust inser jag nu när jag sitter här och regnet smattrar på rutan. Kära maken fick ut på en räddningsaktion när Molly fastnade i bebisgungan.
Februari: Var det fortfarande snö och framförallt kallt. Men ut med husväggen började det sakta spira.
Mars: Premiärgrillning med våra kära grannar och jag tror att Lilly längtade efter sommar och bad.
April: I slutet på april var marken täckt av ett vitt täcke med vitsippor och björkarna började skifta färg till grönt. Vi hade några riktigt sköna vårdagar som vi var ute och lapade sol i. Naturligtvis var vi nere och värmde oss vid majbrasan också.
Maj: Vi var ett gäng med karlar som uppvaktade vår brud.
Juni: Jag hade fått den stora äran att fota våra kära vänners bröllop. Ett mycket fint bröllop med mycket kärlek från alla.
Jag fick också mitt efterlängtade besked. Antagen på skolan.
Juli: Vi tog tåget till Helsingborg och gick på Tropicariet och stötte på Kung Loui. En riktig höjdpunkt visade det sig eftersom tjejerna pratade länge om tåg- buss- och båtresan. Vi hamnade ju en runda i Danmark också.
Augusti: Jag fick min första beställning på cupecake.
September: Det visade sig att det inte enbart är barnen som blir glade över små saker. Kära maken blev sådär barnsligt glad också tydligen.
Oktober: Är födelsedagsmånad här med 3 av 4 som firar då. Lilly hade sitt första barnkalas och Molly slog till med ett ordentligt disco.
November: Molly spelade sin första Snapphanecup och var väldigt nöjd över sin fina medalj. Dom kom dock sist men det var glada miner ändå.
December: Jag gjorde en barnfotografering med Bertil och Viktor som jag gjorde magfotografering på 2 månader tidigare.
Året avslutades med god mat och goda vänner.
Det var lite av vad som hände 2011. Nu är det 2012 och nu kommer nya utmaningar och spännande saker. Så gott nytt 2012 på er alla.
