En hel dag på IKEA och rekat kök. Slita och trötta kommer vi hem. Lägger filén i marinad som ska på grillen lite senare och öppnar mig ett vin och häller upp ett glas. Och där kom det.
Tanken, samvetet och åsikten som ligger där djupt rotad i mig. Åsikten som säger att alkohol intar man vid festligheter och inget annat. Alkohol intas inte bara för att.
Jag försöker få bort denna tanke. Det är lördagskväll och det måste väl ändå vara ok att ta ett glas vin eller två bara för att det är gott även om det är en helt vanlig lördag.
Jag har analyserat den tanken så många gånger om varför jag känner så. Jag vet svaret på det eftersom min egen analys inte gav något gjorde kära maken en till mig. En som träffade precis rätt insåg jag när vi diskuterade detta en gång. Frågan jag fick gjorde både ont men var ändå skön att få:
-Är du rädd att du ska hamna i samma sits som din far?
Tankarna bara for genom mig och jag insåg att det var precis det som var mitt svar. Jag är rädd för att hamna i samma beroende som min far. Jag hamnar så lätt i beroende, oavsett om det är mat, godis, rökning och så vidare, så därför är jag rädd för detta. Jag har det runt knuten och det gör mig livrädd eftersom det är en ärftlig sjukdom. Jag vill inte ha den, jag har sett vad den gör.
Så därför tror jag att jag har den inställningen till alkohol som jag har. Att alkohol intas till festliga tillfällen och aldrig ska bli en del av vardagen. Men samtidigt har jag också förstått att det är ok att som ikväll ta ett glas vin, enbart för att det är gott.
Kommer dagen då alkohol behövs för att kunna slappna av efter en hård dag, som en belöning för en hård dag eller på annat sätt för att man söker det lilla ruset det är då man lever på gränsen.
Så den enkla sanningen är helt enkelt att jag är rädd att själv hamna i ett missbruk. Ett glas gör inget missbruk men någonstans börjar det. Det är min rädsla.
Men ikväll ska jag försöka njuta av mitt kalla glas vin, enbart för att det är gott, och inte försöka fundera mer på det.
2 kommentarer:
Oj, vad jag känner igen det där. Det har tagit ett antal år för att jag nu ska kunna ta ett glas på helgen utan att jag ska känna att jag gör fel, att jag är en hemsk mamma osv. Ibland kommer känslorna över mig fortfarande, men de är lättare att få bort.
Vi måste lära oss att vi inte är våra föräldrar och att vi kan ta ansvaret som de inte gjorde. Eftersom vi är så medvetna om vad som kan hända, så hoppas och tror jag att vi stoppar i tid om tendenserna skulle börja komma. Som det absolut inte ens behöver göra. Det de gjorde får stå för dem, vi är andra individer.
Kram på dig och hoppas vinet smakade gott!
Bra skrivet.
Jag dricker så sällan numera att jag nästan är nykterist. Men jag vill vara körbar om något händer smurfsen och de ska inte behöva se en mamma som uppför sig "konstigt". Överkänslig? Nej, men det räcker att de har närstående som dricker och beter sig illa.
Tyr det finns gott alkoholfritt vin och öl!
:-D Kram
Skicka en kommentar