2013/07/15

Det var ju liksom bara av välmening

Ibland när man gör saker av välmening kan det slå lite fel.

Som när jag i all välmening hann med att ta ett gympass i går. För en och en halv vecka sedan gjorde jag en pass med backintervall. Jag trodde jag skulle avlida eller i alla fall bara falla ihop och kippa efter andan men jag fixade det. Det gjorde inte knät. Så när jag nu då varit stilla under denna tiden så tänkte jag i en solklar välmening att nu skulle minsann fläsket rastas och må bra.

Så jag tänkte att jag klarar nog att köra ett cirkelpass med fyra övningar med Tabata, 20 sekunder aktiv, 10 sekunder vila x 8 rep per övning. Sagt och gjort så drog jag på och det kändes helt ok. Det började bränna lite i fläsket och min välmening var liksom klockren.

Så vad fasen det är väl bara att köra på tänkte jag, fortfarande i välmening. Så jag körde på med cirkelpass med tre nya övningar med Tabata. Alltså nu började det bränna rejält och jag var nära att ge upp efter repetition sex men jag kämpade, pustade, stönade, självklart i välmening. Så jäkla nöjd över mig själv låg jag sedan där på golvet och pustade ut medan varenda muskel i min kropp antog ett lätt skakande läge.

Igår var det av välmening över att jag äntligen skulle få röra på mig och att jag minsann skulle göra det ordentligt. Inga mestag här inte när jag väl kom iväg.

Idag är jag dock av en annan uppfattning av vad det där ordet välmening betyder. Jag kan nog säga att jag har träningsvärk i större delen av kroppen. Ingen sådan där småjobbig utan en sådan där riktigt jäkla jobbig. Jag hade nästan glömt hur det känns att ha sådan träningsvärk för det är riktigt längesedan jag hade det. Kan väl säga att jag bävar lite för morgondagen, eftersom just två dagar efter brukar vara kulmen på träningsvärken. Undra om jag kommer ur sängen då. Hemska men ändå njutningsbart på något vis.

Det var ju liksom bara av välmening.

2 kommentarer:

Maggan Andersson sa...

Heja dig! Det kan vara lite väl ömt ibland. Det är väl lite hat-kärlek över den känslan. Men man vet att man har kämpat. Inte gett upp när man tror att man håller på att dö, men klarar det med skakiga muskler som avslut. :)

Nettan sa...

Tack :-). Visst är det en hat-kärlek till den där underbara men hemska känslan. / Nettan

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails