Livskvalitet

Idag föds verkligen hoppet.

Sol och fågelkvitter med en temperatur på 8,5 grader. Det där kunde vi inte missa så jag och tjejerna tog på oss och gick ner till slingan.

Att sitta och lapa sol medan barnen leker i skogen är underbart. Att sitta och lapa sol och höra de dova sättningarna när isen sakta värms av solen är inte helt fel det heller. För varje sättning som blev ekade det i skogen och jag kunde för mitt inre se hur revorna for längs med isen och bildade en sicksack mönster som skulle spricka upp vilken sekund som helst.

Att känna sig sådär vår-cool. Att råka ta rundan om den nya kiosken för att köpa årets första pinnglass för att sedan åter igen hitta en bänk där solen strålar mot.

Att upptäcka den första gula krokusen i gräsmattan när vi kom hem. Att känna av småkliande ögon och rinnande näsa. Att känna hur kinderna bränner lite lätt av solen strålar som de tacksamt mottagit.

Vår tänka lilla runda som var planerad att bara få komma ut en runda runt sjön a´30 minuter slutade till slut på en runda hit och dit på över två timmar.

Livskvalitet på hög nivå. Och det finns åter hopp om det som komma skall. Och så jag längtar.

Så var hemligheten röjd

Viktigt samtal i köket klockan 7.30 en påskaftonsmorgon som uppkom efter följande.

Lilly kommer inrusandes, lite innan den där tidigare tiden, och meddelar glatt att hon hittat ett påskägg. Sedan tar hon naturligtvis sitt påskägg och rusar in till en sovande storasyster och meddelar henne samma sak varav vild påskäggsjakt utbryter. När båda är hittade står de där i köket och diskuterar medan mamman försöker dra täcket längre om sig för att möjligtvis kunna slumra till en stund till. Det gick inget bra kan jag avslöja.

M: Lilly du vet väl att det är inte finns någon påskhare utan att det är mamma och pappa som gömmer det?

Lilly fick naturligtvis en smärre chock över detta avslöjandet och kommer in, igen, för att fråga om det verkligen är så. Mamman lugnar och meddelar att det är påskharen som kommit i natt.

L: Molly det är faktiskt påskharen som har gömt. Det sa mamma.
M: Nej svarade storasyster lugnt.
L: Men vet du vad? Jag hörde faktiskt påskharen stampa i mitt rum i natt så det så.
M: Alltså det gjorde inte jag. Det är liksom så att jag stänger mina öron när jag somnar. Jag har gjort så att de bara hör min musik så jag hörde inget.

Så avslöjandet är gjort och tvivlets frö är sått och lär har börjat gro till nästa påsk.

Men jag undrar om påskharen vågar sig ut för att gömma sina chokladkaniner i trädgården i år. Tvivlar ganska mycket faktiskt.

I kväll blir det påskbuffé och jag måste säga att det gör att tankarna automatiskt faller på en högtid som infaller i slutet av året. Lite av den känslan. För är det inte så att buffén ikväll har i princip samma saker som buffén som serveras när mannen i det vita skägget kommer. Det är liksom bara högtidens namn som byts ut. Precis som på musten. Samma goda dryck men med olika man.

Men jag passar på att önska er alla en trevlig påsk och glöm bort det som vräkte ner i natt och ljusade upp vår värld. Ignorera det och tänk på knoppande träd och blommande krokusar. Som det ska vara.

Och så åkte de till paris och levde lycklig i alla sina dagar…

Ibland blir man lite stolt när man kan imponera på barnen.

Som när man kan berätta om tiden innan datorer och hur vi byggde djur med kottar och tändstickor. Nja, kanske inte så gammal men jag fick snilleblixten att dra fram ett snöre.

Så började jag svinga runt det på mina fingrar och den ena figuren efter den andra framträdde. Vaggor, bord och flaggstänger bildades av mitt lilla snöre. Lilly såg lite imponerad ut och jag tror minsann hon vara det också.

Jag försökte komma på sagan bortom figurerna men jag fick inte upp något alls. Jag försökte även få fram Eiffeltornet men även det var som bortblåst även om jag hade för mig att sagan slutade med att de åkte till Paris och levde lyckliga i alla sina dagar.

Ja, sen lekte jag och syster yster, norskan, vidare och började plocka från varandra och några nya mönster framträdde. Men även där gick vi bet efter ett par gånger då snöret blev just bara ett snöre.

Att uppleva barndomens lekar är nostalgi på hög nivå. Nostalgitankad och mår toppen.

Kanske någon som minns hur sagan gick?

Home alone

Home alone. Kära maken och frugan, man och hustru, man och kvinna, käraste, älskande. En lätt förvirring över vad man ska göra då infinner sig.

Planer smids: Passa på att ha sex, mitt på dagen, var som helst vi känner för det. Sedan en god middag och viktiga och romantiska samtal innan vi kurar upp oss i soffan tillsammans.

Verkligheten: Pommes och kött till middag, det går ju liksom snabbt. Sedan kurar vi upp oss i en vars en soffa med vars två mikrade bullar. Här gäller det minsann att passa på och vara riktigt busiga och då är det inte mycket som slår mikrade bullar, en onsdag dessutom.

Små smekningar och varma blickar och endorfinerna rusar i kroppen. Så jag älskar den mannen.

Det är äkta kärlek det.

Så han fnissade lite och denna gången ger jag honom det

Jag har köpt ögondroppar till Molly för hon har haft kli i ögonen ett tag.

Jag ringde vårdcentralen, som bemannas av en distriktsköterska så vill man ha läkarkontakt så är det fel ställe, för att fråga lite om det. Och tydligen kunde det finns pollen ute fast det fortfarande är vintertemperaturer ut. Detta bliv jag faktiskt riktigt förvånad över och jag har dessutom inte känt av min allergi ännu.

Men hon tyckte i alla fall att vi skulle prova med droppar mot allergi eftersom det gav resultat snabbt om det visar sig att det är allergi. Så nu gäller det bara att vänta och se. Oavsett hur det blir så måste vi ha tag på en läkartid sedan.

Hon var otroligt duktig när jag droppade henne. Kära maken stod mest och fnittrade när jag berömde henne. Det kan kanske ha att göra med hur jag beter mig de gånger han har försökt ge mig droppar.

Ni vet när man slappnar av i ögonen och har de vidöppna men så fort någon kommer i närheten så åker de igen som en rädd mussla. Så försöker man slappna av när man känner hans varma hand mot pannan och så kommer fingrarna. Jag försöker verkligen slappna av med ögonen är hårdare slutna en den förbannade musslan. Han stod där och försökte bända upp mitt öga och jag tror till och med att han svor lite åt min tramsighet. Jag slappnar av nu sa jag men så fort hans hand kom i närheten så var ögat stängt igen. Jag försökte öppna ögat men det enda jag öppnade var nog min mun. Jag avskyr verkligen ögondroppar.

Jag kan tycka att det skulle varit skönt att bli av med glasögonen men har bara ett litet problem. Hur? Kanske inte det lilla problemet heller. Linser? Jo men självklart om jag skaffar sådan där ställning som de använder sig av i A Clockwork orange. Då kanske någon hade kunnat stoppa in dem på mig men efter en dag sådär hade de nog suttit fast på ögat sedan.

Laser? Ja kanske o jag hade varit beredd att bli lasrad i resten av ansiktet också eftersom jag hade legat där och vridit mig i ångest. 

Så han fnissade lite och denna gången ger jag honom det. Han har liksom varit med om det. Så jag är väl mest glad att Molly inte fått den genen från mig i alla fall.

Tänk själva för en gång skull

Jag tror fasen jag har varit med om den mest intelligensbefriade kommentaren på väldigt länge.

Någon har länkat en artikel om att regeringen tagit beslut om att skattebetalare ska amortera invandrares studielån. Under denna länkning har någon kommenterarat:

“är man inte redan rasist så blir man”

Jag blir så jäkla arg och frustrerad över hur folk tänker om andra. Så på grund av att regeringen har bestämt en sak som missgynnar någon så är det befogat att hata den som det gynnar? Fast det är klart, det är ju bara när det gäller invandrare som det verkar vara ok att kläcka ur sig något sådant idiotiskt.

För jag har inte hört några hatiska ord över att regeringen vill ge ännu mer till de som redan har genom att gynna rikemansknösar med skattelindringar av diverse konstiga slag. Ingen yppar ett dugg över detta.

Det är inte så konstigt att främlingsfientliga partier ökar när folk tänker i dessa banor. Och det visar väl ännu tydligare på hur alliansen hjälper till med det också. För ju större klyftor och ju bredare utanförskap ju större blir grogrunden för hatiska tanka och förmågan inte sluta tänka själva.

Skulle vi efter varje förslag som regeringen lägger som verkligen inte är bra gå runt och hata alla som det berör då skulle inte bli mycket kvar att tycka om. Men nämns invandrare så är det plötsligt legitimt att verkligen tycka illa om dessa? Men lyssna på hur idiotiskt det låter.

Fan, ta reda på hur saker och ting ligger till innan ord yppas som får oss normalt funtade att häpna.

Det är inte invandrarnas fel att regeringen ta konstiga beslut och spär på fördomar. Tänk själva för en gång skull.

 

Testa aldrig Ben & Jerry om det inte är så att ni vill komma den där biten närmare himlen

Jag, galssomanen, väljer att köpa ett paket glass som lördagsgodis igår. Detta med motivationen att jag sedan har några lördagar framåt. Ja, och hur tänkte jag där?

När jag dessutom bestämde mig för att nu var det minsann dags att prova den där Ben & Jerryglassen som alla pratar om. När jag stod där och skulle välja vilken smak föll det sig naturligt med en chocolate fudge brownie. Inte så värst genomtänk kan jag avslöja.

För i den där paketet fanns den mest lena chokladglass jag ätit. Och i den lena chokladglassen fanns mörka bitar av seg browniefudge-kaka. När det landade i min mun ville jag bara slänga huvudet tillbaka i ett utdraget stön och bara utbrista: Yes, yes, yes. Den söta glassen tillsammans med den bitterljuva, sega kakan kan slå hål på vilken diet som helst. Och det gjorde den.

För det där med att jag nu kommer att ha lördagsgodis några lördagar framåt är ganska kört redan nu. Jag har liksom söndagslunchat lite också om man säger så. Och jag sitter här nu och är sådär ljuvligt chokladhög som det kan hända att man blir ibland. Jag är en bit närmare himlen.

Och är man en bit närmare himlen fungerar inte det där resonemanget att det nog är bästa att gå och slänga den halvan som är kvar. Som en säkerhetssak. Finns det inget så kan jag inte heller bli frestad av det. Men det är bara så att en bit av himlen kan man inte slänga. Big no, no.

Så det är väl bara att inse att jag kommer att få offra mig på detta. Jag kommer aldrig att kunna låta den vara där den är nu. Helt ensammen i kylan. Så jag får låta den komma ut och känna min oändliga värmande kärlek. Herregud vad jag är omtänksam.

Så jag höjer ett varningens finger här. Testa aldrig Ben & Jerry om det inte är så att ni vill komma den där biten närmare himlen. Men då gör ni det på eget bevåg. Det gjorde tyvärr jag. Suck…

Fototriss ~Siluetter~

Det är ett tag sedan jag var med i en fototriss. Mitt fotograferande har hamnat lite på avsides när det varit mycket med skolan och nu är jag dessutom på sluttampen och håller på med mitt examensarbete.

Men veckans tema kändes väldigt spännande även om jag inte hade en aning om hur jag skulle angripa det. Men medan jag satt här och filosoferade så vände jag ut blicken och då såg jag det, tror jag i alla fall. Så enkelt det kan vara om man släpper det där att tänka så stort. Så min triss har jag bland annat lånat in minsta dottern som modell som faktiskt gärna ställde upp denna gången. De har liksom tröttnat på att jag kommer och kör upp kameran i ansiktet på dem så fort det är något.

Ja, nu svamlar jag iväg lite. Det är inte texten som ska granskas utan mina siluetter.

 

Fler trissar hittar du HÄR

Så nu är jag nöjd och stolt över mig själv igen

När jag ett tag har haft en ond mage, och då menar jag inte att den är i maskopi med djävulen utan att den varit ajaj, har jag inte varit så aktiv med mitt tränande.

Det blir liksom inte att man kommer iväg när magen bullrar och ändan muttrar. Inte så värst trevligt att stå på crosstrainern med magknip och vädra för fulla muggar.

Så idag var det extra skönt att komma iväg på gymmet efter nästan två veckor därifrån. Och herregud vad man tappar orken fort. Det hade varit väldigt bra om man hade lyckats bygga upp den lika fort som den ramlar av. Det där är faktiskt lite orättvis att det negativa ska vara så lätt att komma åt men åt det positiva hållet får man jobba som fan.

Jag kör intervall på crosstrainern och kör tre minuters intervaller. Sedan går jag av och kör 20 swing med kettlebellsen innan jag kör tre minuters cross igen. Jag har senaste gångerna kört sex upprepningar per grej. När jag idag hade kört fyra gånger och steg upp på crossen igen mötte jag den. Det sa bara smack och jag körde näsan och resten av kroppen rakt in i den osynliga väggen. Jag tror inte jag råkat ut för det så pass innan men detta var hemskt.

Det var som om kroppen inte svarade på något och att någon lagt tegelstenar under tramporna på crosstrainern. Jag fick kämpa som ett djur för att lyckas få igång trampandet igen men det fanns liksom ingen styrka alls i mitt trampande.

Jag lyckades köra mina tre minuter men det var ingen fart på det. Otäckt var det. Men sedan var jag igen som vanligt även om det känns i kroppen att den har fått jobba mer än vanligt även om jag inte gjort mer än vanligt.

Förutom de där sista fem minuterna på löpbandet, springandes i faktiskt springfart på 8, som jag är grymt nöjd över. När jag hade sprungit fyra minuter såg nog tjejen på cykeln min panik i blicken och började heja på mig. Så mycket lättare det går när någon annan hejar på och visar intresse för min duktighet.

Så nu är jag nöjd och stolt över mig själv igen. Skönt att vara igång och hoppas att magen håller sig i schakt nu så jag kan fortsätta.

DUKTIG 

 

Det har blivit en liten missuppfattning

I sagornas värld kan det hända att det finns en tydlig avgränsning mellan regn och sol. En helt vertikal vägg som du i princip kan stå med ena halvan i regn och den andra i sol.

Det var i alla fall vad jag trodde. Att det enbart var i sagornas värld. Jag kan nu undervisa er och meddela att det även finns i den riktiga köttvärlden. Här i denna värld vi befinner oss i.

Men strålande solsken lämnade jag metropolen i eftermiddags. Jag lirkade på mig mina solglasögon under mössa. För även om det var solsken så var det en bister kyla ute. Vädersnubbarna har pratat om isdygn, ett ord som faktiskt inte medierna har hittat på, vilket innebär att det är minusgrader hela dygnet. Kanske inte så konstigt om man befinner sig på den vintriga delen av året men nu ska vi egentligen befinna oss på den våriga delen av året. Det har blivit något fel tror jag. En liten missuppfattning hur väder ska levereras.

Nåväl, jag njöt i alla fall av solen när jag satt mig i bilen och begav mig hemåt. Halvvägs hem försvann solen i några grå moln och framför mig tornade en vit vägg upp sig. När jag passerade den nästan knivraka linjen möttes jag av ett tät snöfall. Det var så tät att jag inte ens såg bilen framför mig. Flingorna yrde omkring mig och jag sänkte hastigheten för att kunna ta mig säkert fram.

Så efter någon kilometer kom jag fram till nästa vertikala vägg och lika snabbt som jag kommit in i snöovädret lika snabbt lämnade jag det. Solen orkade sig dock inte till den andra sidan utan det var enbart gråa moln som täckte himlen. Jag såg hur väggen avlägsnades bakom mig när jag ökade hastigheten.

Jag har hört talas om lokala nederbörder med detta var helt otroligt. Otäckt och ganska häftigt på samma gång. Jag kände mig nästan som en tecknad figur som hade ett regnmoln precis ovanför huvudet och hur jag än flyttade mig så följde molnet med. Sådär overkligt kändes faktiskt hela händelsen.

Men nu hoppas jag att det där isdygnet, om det blir något för såhär sent har det tydligen inte varit sedan 1978, gör sitt och sedan att Kung Bore verkligen går i ide. Han är inte välkommen här längre.

Vårdagjämning för två dagar sedan och snöstorm idag. Man borde inte förvånas över vädret efter att ha vandrat på denna jord i 36 år. Men man slutar aldrig förvånas faktiskt även om man var med om det samma för 34 år sedan. Det är ju liksom ingen nyhet.

Jag har lite svårt att bestämma mig

Jag är ute efter en ny lampa i storarummet. Det finns många fina verk som jag skulle kunna tänka mig.

Det är mycket naturliga former och material. Maskrosor, stenar och droppformade och en och en annan annan form.

Så jag har lite svårt att bestämma mig. Kristall känns så gammalmodigt på något vis. Något som hänger i mormors vardagsrum och som mormor stänger in sig i två gånger om året för att putsa. Hon vill liksom vara helt själv för att, som hon uttrycker det, veta vilka detaljer hon putsat. Hm, det kan väl inte vara så svårt att putsa en helt vanlig kristallkrona. Jag börjar fundera på om det ligger något annat bakom.

Så jag fortsätter att fundera och kommer troligtvis ha det som jag har det i sex år till. Vad vet jag.

Inte för att skryta men jag har gjort det alldeles själv

Låt mig säga att jag är faktiskt klokare idag än jag var igår.

Detta med tanke på att jag idag har lärt mig en teknisk detalj. En tekniks detalj som troligtvis alla som är lite tekniska på något vis redan vet. Detta innebär troligtvis alla.

Många lägger ut bilder på sina sms-konversationer, frågor om spel eller bara skryt över att de vunnit med över 300 poäng mot någon i wordfeud. Jag har liksom gått och funderat på hur man gör detta men inte kunnat lösa det.

Så jag har väl kommit fram till att det är något som alla med ajfåns kan göra. Någon lite sån där finess.

Jag hade fel. Nu visar det sig att man kan göra sådant med alla lurar. Dra mig baklänges alltså vill jag utbrista. Jo, helt ärligt kan man det. I´d kid you not eller något liknande.

Jag är verkligen kass på sådant här. Men för att mildra min totala okunnighet så var det faktiskt kära maken, den tekniska nissen i da family, som kom tidigare och var alldeles lyrisk över att han löst detta problem. Så jag var faktiskt inte ensam, otroligt nog. Vi var lite efter båda två helt enkelt (och nu kan ni börja andas och torka tårarna efter ert skrattanfall över vår otroliga okunnighet).

Inte för att skryta men jag har gjort det alldeles själv. Och skulle någon kunna ordet så meddela mig gärna.

Åh, vad jag avskyr godis

Åh, vad jag avskyr godis. Jag avskyr röda bönor, lila hårda karameller, oranga apelsinkarameller, randiga gröna karameller och runda punschkottar . Avskyr, avskyr, avskyr.

För att inte tala om kristyrtoppar och geleblobbar. Avskyr, avskyr, avskyr.

Och det som är värst är minsann choklad. Choklad som smälter för att sedan börja växa när man fått smak på det. Avskyr, avskyr, avskyr.

Och jag avskyr att det ändå lockar mig i fördärvet och tvingar sig på mig. Jag känner ett tvång att fortsätta med mitt godis fast jag kanske vill sluta. Det är ett helsike att vara beroende och med tom, sockerstinn blick ändå knapra mängder.

Det är fruktansvärt frustrerande när man inte kommer förbi en bana. Jag vet inte hur länge jag suttit fast på denna bana men jag får helt enkelt inte dragen att räcka. Men jag sitter där, troget, och flyttar mina karameller i hopp om att denna gången är den gången det kommer att hända. Kan väl säga att det är tur att det bara finns 5 liv åt gången. Jag har ju ett liv vid sidan om också.

Candy Crash, jag varnar er. Börja aldrig med det.

Sackande tuttar och grånande hår

Vissa saker kan jag förlika mig med med att bli gammal.

Sackande tuttar och grånande hår är väl sådan saker. Det finns väldigt bra tutthållare som kan trolla långa tuttar till böljande, fylliga kullar. Det finns en uppsjö med färger som man kan slänga i håret och trolla bort skimrande hårstrå. Magiska saker som är ett måste för en kvinna i sina bästa år.

Det jag däremot inte kan förlika mig med är mina händer. Jag har så svårt att acceptera att de har förändras. Skrynkliga små saker som inte stämmer överens med hur mina händer ska se ut.

Händer syns alltid och de kan inte döljas. Jag kan inte på något vis trolla bort mina exploderande antal av rynkor som pryder mina händer. Händer ska inte vara skrynkliga när man är 40 –. Man ska vara dubbelt så gammal när man har det.

Usch, jag gillar inte alls det.

 
Vad ogillar du med din kropp när den förändras (för det kan väl ändå inte bara vara min)?

Klänning är liksom inte smickrande till en kropp som har väldigt mycket volanger

Jag har nu i mina ägor en klänning.

Trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle bli tvungen att äga men det blev så med det stundande bröllopet som vi ska på.

Klänning är liksom inte smickrande till en kropp som har väldigt mycket volanger men valet fanns inte att välja bort den.

Jag hittade en som jag tyckte var fin, med mycket färg, och beställde den. Jag beställde snarare två eftersom jag inte har en aning om vilken klänningsstorlek jag har. Kan väl säga att jag var väldigt glad när jag fick välja den minsta av de två. Dessutom var det en storlek 48 så det var extra skönt att gå under 50-strecket (duktiga jag).

Den satt hyfsat bra och med rätt sådan där håll-in-underkläder eller hej-älskling-jag-är-så-sexig-med-beischa-trosor-som-slutar-under-brösten-och-som-är-omöjliga-att-slita-av-i-stundens-hette kan det nog bli ok.

Men nu sitter jag här och funderar på om det kanske är en tantklänning och så börjar jag tvivla på om den överhuvudtaget passar på ett bröllop. Fast jag får väl intala mig att alla klänningar jag någonsin hade köpt hade jag troligtvis tvivlat på av olika anledningar. Men det där avlånga mönstret verkade faktiskt lite smickrande.

Det hade varit skönt att bara kunna välja och vraka på alla klänningar som fanns storleksmässigt men se det går ju inte. Inte ännu i alla fall.

Så med risk att bli såga så frågar jag om jag kan ha denna på ett bröllop? Verken formen eller färgerna gör sig riktigt rätt på bilden men en liten uppfattning får man ändå. Och nej, jag visar inte den på ännu. Det måste jag smala mod till.

Ja ä´ int bitter, Jau och lite morgongumpa

Kära maken ligger och tittar på Smala Sussie, med text.

Jag förstår honom faktiskt för den där dialekten är fasen inte lätt att förstå för oss finspråkiga skåningar.

Det är ganska roligt detta med dialekter. Hur vi ständigt klagar på varandras dialekter och anser att vår är den finaste. Och det är den ju med.

Skånskan är vacker vad än 08:orna säger. Det som är lite intressant med det som kallas rikssvenskan är att de pratar lika illa som de tycker att vi pratar här nere i södern.

Det jag mest syftar på, i detta fall för jag lovar att det finns fler, är väl att de pratar faktiskt inte heller som ord skrivs. Det är ju det argumentet som vi skåningar många gånger få, att vi inte pratar som ord ska sägas.

Äppel eller äpple? För mig heter det givetvis äppel. Det är ofta det är ändelser som vi skiftar om på så att det låter finare.
Hyvlen eller hyveln? Reglen eller regeln? Ja ni förstår. Vårt sätt är mycket lättare att prata på.

Jag kan också reta mig lite på när de på barnprogram ska ha morgongumpa. Sedan när heter det gumpa? Det heter faktiskt gympa med ett tydligt y. Skärpning där alltså med tanke på att det är barn som tittar och hör.

Men den här diskussionen om dialekter kan fortgå i evigheter och lär också göra det. Vi tycker olika dialekter är charmigare än andra och att vissa är riktigt hemska. Och det är väl lite av charmen med dialekterna också. Att de finns även om vissa skaver i öronen. Så jag förespråkar att vi fortsätter med dem.

 

Molly skriver om sin träff med Robin Stjernberg

Han här skäner alla igen eller?Eller skäner ingen igen honom? Man vet inte än!

Här skriver robin stjernberg i cd-singel! Robin skäner ni nog bra allt?

Här håller jag molly up den som Robin har singnerat!

Så här ser fram sidan ut!Visst ser fram sidan tråkig och grå ut vad tycker ni da? Den är fin med autografen på i alla fall.

/Molly

Originalet här. Tjejerna var väldigt nöjda över eftermiddagen i stan. Perfekt väder med sol även om det var kallt i luften. Och det där kallt i luften fick vi erfara när vi stod i kö till skivsigneringen. Två timmar närmare bestämt. Ja, vad gör man inte för sina barn.

Efter fjärde gången i bilen på vägen hem fick det faktiskt räcka. Lär nog bli ganska mycket wailande med You här hemma redan som det är. När de dessutom fick en vars ett exemplar så lär det säker bli lite kreativa stämmor också.

Nu blir det till att försöka få upp värmen lite. Passar nog ganska bra med lite helgrillad ytterfilé, grillad potatis och tzatziki. Tro vi alla är hungriga som vargar efter en hel eftermiddag ståendes ute med mycket väntat. Maaat.

Dagens outfit, porrfläkten och fjortisbilder

Tömde den lilla kameran idag. Där var tydligen över 200 bilder som jag inte ens hade en aning om att där fanns.

Jag fann bland annat bilder på:

Dagens outfit

Porrfläkten

Naturbilder

Säkert 30 bilder som skulle kunna skapa en intressant tv-tablå

Säkert 20 bilder på vackert lila hörlurar

Fjortisbilder

Det kreativa konsten att visa att världen inte är vad den en gång varit utan den är ganska omvänd ibland

Samt den skyldige, upptäckt med handen i kakburken.

Alltid lika intressant när den lilla kameran töms.

Jag känner mig tuff

Fredag igen. Åter en vecka närmare vår, sol, sommar, bad och konstant grillning.

Men helgen är här och jag känner mig tuff och påstår att jag släpper fram min andra sida. Jag är tuff nu men om någon timme sussar jag nog gott på soffan. Det är ok när det är fredag. Men sedan får jag bli tuff igen och påstår att jag släpper fram den andra sidan imorgon. Det man inte gör idag får man göra imorgon.

Jag håller fast vid den tuffheten än så länge. Be aware eller kanske be awake.

Vilket är ditt frikort?

Har ni några frikort liggandes där hemma?

Inga kort som ger dig var 6:te kaffe gratis eller gratis inträde på Andys var 10:de gång. Inte heller menar jag kort som ger dig extra mycket poäng när ni spelar något spännande kortspel.

Nej jag menar något mycket smarrigare.

Frikort att när tillfälle ges få idka vuxenlekar med någon annan än den du lever med men att den du lever med har sagt att det är ok.

Det är väl mest på skoj skulle jag tro att ha sådan. Detta med anledning av att det kanske inte är så att man bestämmer sig för att ha ett frikort när man går på kvartersfesten för att få leva loppan med grannen precis. Det är väl snarare så att de där frikorten är på personer som är helt onåbara.

Alltså på kändisar som är lite sådär wow, wow, wow. Den där fantasin kanske. Där tanken är att ges tillfället så ska det minsann gå hett till. Är det månne groupies-genen som försöker locka lite? Locka med det häftiga att blivit påsatt av en kändis som troligtvis skulle visat sig att det är en helt vanliga människor som säkert hade skjutit på 4 sekunder. Skulle kunna bero på att det är jag som är alldeles för het för dem.

Observera att det är tanken. Jag har kanske ändå lite svårt att se att man skulle genomför det om tillfället verkligen skulle ges. Ja, om det inte gäller Robban då vill säga.

Så vem är ditt frikort?