Helt urlakad

Jag har fullständigt glömt bort hur trött man blir av att sitta och lyssna på föreläsning. Nu har vi inte enbart suttit och lyssnat utan även fått göra övningar för att lära känna varandra lite. Känner mig helt urlakad och inte fysiskt som det brukar vara utan rent mentalt. Känner mig tom men ändå så inspirerad och nu är det skönt att vara igång riktigt. Man har börjat få lite kläm på vissa av klasskamraterna medans några är lite mer svårtolkade. Skulle väl tippa på att jag själv tillhör den senaste.

Det är ganska intressant att studera en ny grupp som vi är. Ledarna kommer fram ganska fort och det är ofta dom som vågar höras och synas som lätt tolkas på det viset. Det intressanta är nog att se hur grupperingarna blir runt dessa personer. Sedan är det lite svårare att läsa dom andra. Är dom blyga, tystlåtna, tillbakadragna eller tänkare? Många av dom hör nog ihop. Jag räknar mig som lite tyst och framförallt som en lyssnare som kan sitta och analysera saker som sägs för att sedan inflika när jag har något att tillföra diskussionen. Men det är inte alls säkert att dom andra uppfattar mig sådan. Dom uppfattar mig kanske bara som blyg och tystlåten. Men det känns som om vi kommer att bli en bra grupp.

Spidder Gigantus 2

Jag måste faktiskt bara skryta lite. Jag har precis löst det logistiska, första som studerande, problemet med Spidder Gigantus som höll på att förstöra min kvällsdusch.

Helt ovetande gick jag ner i duschen och klädde av mig, la av mig glasögonen och satt på vattnet. Vänder mig om och där på väggen mitt emot mig sitter den, Spidder Gigantus. Jag lyckas stänga av vattnen innan jag roffar åt mig kläderna för att ta mig upp, läs rusa, för att ropa på kära maken som var ute.

-Där är ett monster nere i duschen fick jag fram. Du måste ta den nu för jag ser ingen för glasögonen ligger kvar.
Varför jag just tänkte på dom vet jag inte men det kan kanske bero på att jag inte såg så långt. Jag hade nog lika gärna kunnat ropat in någon annan men jag såg att det var rätt när han kom närmare. Ja sedan suckade han lite sådär igenkännande och frågade om den verkligen var så stor som jag sa. Han fick nästan det att låta som om jag brukar överdriva. Trams, här pratar vi verkligen Spidder Gigantus. Den var faktiskt större än den förra Spidder Gigantus så det säger en hel del.

Men det logistiska löstes i alla fall men ett brummande när han startade dammsugaren. Och nej den kommer inte att ta sig ut för den har fått smaka på en rejäl dos med kattfoder, hårda små saker som med full kraft åkt in och avslutat dagarna i detta hus.

Fasen, jag kommer bli en riktigt bra logistiker ju. 

Jag har överlevt

Jag har överlevt denna dagen. Fjärilarna har flugit sin kos och nu känns det ganska bra kan jag säga. Dom där första trevande försöken att lära känna varandra är inledda och jag tror nog det kommer bli bra.

Det känns riktigt bra med mitt val. Vi har fått en liten genomgång om vad logistik innebär och det har varit många aha-upplevelser. Visste ni till exempel att ju större containerfartygen är ju mer snällt mot miljön är det eftersom det tvingas att sänka hastigheten och detta innebär att utsläppen blir mindre per ton frakt. Sådana här saker är riktigt intressanta att höra om och det skulle inte förvåna mig om jag kommer att dra mig till att arbeta med miljövänlig logistik.
Vi var också på ett litet studiebesök på Dos Apoteket för att få en lite bättre inblick i hur en logistisk kedja kan se ut inne på ett företag. Detta var riktigt intressant eftersom jag i mitt jobb inom vården ser den slutgiltiga packningen.

Nu ska det bli spännande att komma igång riktigt imorgon med föreläsning och att lära känna dom andra lite.

Och vet ni. Skolan bjöd på middag. Det tror jag inte många skolor gör för sina studerande. Dom verkar väldigt måna om oss och vill veta vad vi tycker för att dom ska kunna göra saker bättre. Rekommendationerna var också att vi skulle läsa lite logistiktidningar så nu får jag väl kolla upp dom. Läsa, läsa, läsa.

Fjärilar stora som jumbojet

För tillfället har jag fjärilar i storlek av jumbojet som huserar i magen på mig. Jag är så jäkla nervös inför morgondagen när jag ska in och träffa alla i min klass. Jag tror jag mest är nervös över att bli dömd innan man lärt känna varandra. Sådana saker som man faktiskt går och är rädd för i grundskolan helt enkelt. Och dom är lika starka i vuxenlivet kan jag tala om. All mobbning och annat skit som man råkade ut för i småskolan kommer med kraft tillbaka nu när det åter är dags igen. Så här sitter jag nu och målar fan på väggen och är livrädd att hamna utanför. Tramsigt kan man tycka men det är precis så jag känner nu. Att jag den lilla gråa musen ska förbli den gråa musen. Det vill jag inte vara. Jag hoppas att vi alla kan lära känna varandra innan grupperingen sker. För grupperingar tror jag sker oavsett vilken sorts skola man går.

Jag hade nog behövt lära mig lite meditation känns det som. Det hade nog gjort mig gott just nu. Andas in, andas ut. In genom näsan, ut genom munnen. Tänk på en skön plats, din solplats.
Får se om jag kan sova sen. Nu ska jag bara slänga mig i soffan en stund och försöka lägga min oro åt sidan. Och hur var det nu? Positiva tankar var det ju.

Krafttag mot näthatet

Vad är det som gör att man kan känna sådant hat till någon annan ute på nätet att man går till personangrepp? Att känna ett hat mot någon man ej har träffat eller vet något om förutom det som är skrivet.

Jag kan helt ärligt inte förstå vad man själv får ut av att vara elak och skriva osanna personangrepp. Att man ger sig in i en debatt är en självklarhet men när man inte tycker som andra så måste man kunna ta den kritiken utan att gå till angrepp. Klarar man inte det så ska man kanske fundera på om man överhuvudtaget ska ge sig in i en debatt. Och är man enbart ute efter att få trycka ner andra och har någon fetisch och mår bra av det ska man kanske ta sig en funderare på hur man själv verkligen mår om man mår bra på andras bekostnad.

Aftonbladet har idag skrivit om att skärpa sina regler för läsarkommentarer så att inte kan skriva anonymt utan måste kunna stå för sin åsikt. Detta har kommit fram efter den tragiska händelsen i Norge där det kommit fram att gärningsmannen hade en massiv näthatkampanj av många slag.

Detta kan jag tycka är både bra och dåligt. Det främjer verkligen att dom som klarar att debattera eller komma med sakliga kommentarer kan göra detta. För man kan tycka att om man inte kan hålla sig till vad saken gäller så har man inte i debatten att göra heller. En typisk sådan sak var när kvinnan som inte hittade sin flicka på tåget i somras, står även om henne i artikel, och den kommentar jag kommer ihåg som var helt oviktig och helt utanför saken var något om att hon kanske skulle tänka på vad hon hade för shorts på dottern. En riktigt nedvärderande kommentar som inte ens hade behövt stå där eftersom den var helt orelevant till vad som skrevs. Och det skrämmande är att det är den jag kommer ihåg.
Men att kunna ha möjligheten till anonymitet kan i vissa fall vara viktigt och främjer yttrandefriheten. Som tur är kommer där fortfarande finnas möjlighet till detta i vissa sammanhang där det kan behövas och när där finns moderatorer som granska om jag förstod det rätt. Men man har ingen anledning att gå in som anonym för att kommentera olika artiklar, helt vanliga artiklar, för att enbart trycka ner andra och skriva smädesord.

Jag tycker fortsatt att det är fullkomligt overkligt att vuxna människor inte ska klara av att hålla en god ton på nätet. Och det är väl kanske så också att det kan vara en del av att man faktiskt inte behöver stå för vad man skriver eftersom man kan dölja sig bakom en skärm och vara helt anonym. Jag tycker det är bra att tidningar tar till krafttag mot detta eftersom inte folk förstår hur man ska bete sig mot varandra.  

Att gräva i sopor

Körde inom och köpte ett paket korvar när jag hämtade Molly på skolan innan. Stekte till dom och tag korvbröden som låg här hemma sedan i helgen. Hyfsat gott, eftersom det är grillkorv kan det bara bli hyfsat att steka dom, och mätta i magen. Inga konstigheter alls kan tyckas.

Läser tidningen för en stund sedan.

“Varmkorv återkallas”

Då har dom hittat listeria i några märken, bla det märket jag använde. Ut till soporna och grävde fram förpackningen. Jag hann inte ens ta på mig några handskar utan här bara tog jag ner handen för att hitta vad jag sökte. Datumet, var är datumet? Där var det och jag pustade ut när jag såg att det var ett helt annat än dom återkallade. Pulsen kunde återgå till normal takt.

Som en skolflicka som packar sin skolväska för första gången

Nedräkningen avklarad och sista ordinarie arbetspasset är avslutat på väldigt länge. Nu ska jag bli klok, ja snarare klokare men tanke på vad som redan finns där uppe . Det pirrar redan rejält i magen och då har jag inte inskrivning förrän på torsdag även om terminen börjar idag.

Jodå, nu ör jag förberedd. Och vem kan säga nej till ett knall rosa pennfodral? Inte jag i alla fall. Känner mig som en liten skolflicka som för första gången packar sin skolväska fast jag har bara kommit till att packa mitt pennskrin. Men vad ska man ha i det? Stiftpenna, suddi, 3 överstrykningspennor, en packe med 80 små lappar för att märka sidor med i 4 olika färger. Har jag glömt något? Som sagt, som en skolflicka som packar sin skolväska för första gången.

Fototriss ~Vid vatten~

Jag har inte hunnit kika runder så mycket på förra veckans trissar som jag velat så jag hoppas jag hinner med lite fler denna istället.

Jag bjuder denna vecka på arkivbilder. Dessa tog jag midsommarafton när vi var nere vid sjön för att mysa. Det blåste riktigt kallt men vi trotsade vinden och dom hotande molnen och åt våra jordgubbar där. Sittandes på en filt, helt ensamma på stranden med någon enstaka människa gåendes förbi.

Jag älskar att se hur färgerna i vattnet djupnar och förändras när dom mörka molnen hopar sig. Jag gillar vattenbilder och när det blir vackra mon till det också så gillar jag det ännu mer.

Fler trissar hittar du HÄR

Är gräset grönare på andra sidan?

Ibland är det bara så att saker inte är där dom ska vara.

Kan undra om gräset verkligen var grönare på fel sida. Ibland händer det spännande saker ute på småvägarna. Jag höll mig säkert inne i bilen med rutan nerrullad.
Har ni haft en lika spännande lördagskväll som jag .

Vi vet alla vad som händer med mentos och cola

Satt och åt mentos i bilen innan. Törstig som jag var drog jag upp min cola. Jag stannade upp och studerade flaskan.
Men vänta lite nu. Mentos och Cola vet vi alla vilken reaktion det ger. Jag fortsatte titta på flaskan och bestämde mig för att vara järv. Jag tog en klunk och väntade att en kaskad av cola skulle spruta ur mig. Inget hände så jag tog en klunk till. Bestämde mig för att reaktionen uteblev på grund av att jag snällt tuggat dom. Vilken lycka tänkte jag och klunkade i mig lite till av den härligt bruna drycken och fortsatte köra min runda. Lycka tänkte jag en gång till.

Är den avgiftsfria skolan avgiftsfri?

Jag och kära maken satt och diskuterade den avgiftsfria skolan igår. Framförallt var det väl att den avgiftsfria skolan faktiskt inte är så avgiftsfri som det sägs och detta följer helt enkelt skollagen eller vilken lag det nu ligger under.

Anledningen att vi kom in på detta igår var att min systerdotter som går i klass 3 ska ha med sig 3-4 frukter en dag på grund av att dom går länge. Då är frågan hur avgiftsfritt detta är? Det finns så många sätt som barn blir utsatta på grund av att dom har föräldrar som kanske inte klarar detta rent ekonomiskt. Föräldrar som på ett eller annat vis blivit av med sitt jobb eller blivit sjuk och detta vet vi alla hur det drabbar i dagens samhälle som inte är gjort för att verken vara arbetslös eller sjuk. Ja, i alla fall vi som har en normal människosyn kan se det. Alla andra som kommer dragandes med kommentarer som att det är självförvållat att man är arbetslös och det är klart man kan jobba fast man har en svår sjukdom vet inte vad det vill att säga att råka ut för det. Nätet svämmar över med dessa enkelspåriga människor som tror dom vet och är irriterade för att andra faktiskt är arbetslösa och sjuka och bara till en belastning för vårt gemensamma välfärdssystem. Människor som bara kan se till sig själva och ruffar åt sig det som går sedan får alla klara sig bäst dom vill. Så det är väl klart att alla ska ha råd att skicka med sina barn frukt och matsäckar till skolan för har man inte det skulle man kanske inte skaffat barn. Att en ensamstående flerbarnsmamma får skylla sig själv att hon skaffat många barn och skulle tänkt på det innan. Innan när? Innan mannen var otrogen eller innan känslorna försvann? Skyll dig själv och gnäll inte utan bara svälj och ta emot allt som ska köpas för du har själv satt dig i sitsen. Är det ingen mer än jag som verkligen hör hur illa dessa resonemang låter. Och det låter illa och det går ut över barnen.

Läste att dom i Umeå hade tagit fasta på just detta med den avgiftsfria skolan. Barnen skulle inte ta med sig frukt och skolan skulle inte heller kunna begära att matsäckar och dylikt skulle få tas med.
Detta tycker jag är ett bra förslag och det är enbart för att inte göra skillnad på barn och barn. Det kommer bli en ökad kostnad för skolan men det kan vi väl hjälpas åt med. Den ökade kostnaden kommer att vara frukt för med matsäcken är ju lunchen redan betald för barnen så det kommer inte att bli en ökad kostnad. 
Jag vet faktiskt inte om det fortfarande finns alla insamlingar till skolresor och dylikt. Dom insamlingarna som är helt åt helsike förbjudna. Vi i vår föräldraförening har under förra hösten och våren ordnat biokvällar till reducerade priser. Då kan dom som har möjlighet att hjälpa mer eftersom allt går till skolresan, förutom kostnaden för själva bion. Alla hjälps åt och alla barn blir lyckliga. Vad är det som är så fel med att hjälpas åt när det gynnar våra barn? Jag kan inte se något fel alls i det. 

Min plötsliga husmorlighet

Inser när jag står och rullar köttbullar och Lilly frågar vad jag gör att jag borde göra det oftare.
Inser definitivt att jag borde göra det oftare när hon säger till mig att vi har faktiskt nere i frysen så jag behöver inte göra det utan bara gå ner och hämta.
Inser till 100 % att jag måste göra det oftare när 3, 4 med mig, personer verkligen glupskar i sig av dom.
Inser att jag måste köpa hem fler latexhandskar om jag ska börja bli husmorlig nu för att bli kladdig med mat är inte min cup of coffee.

Hit me

Kände för att ljusa upp min lilla blogg lite. Det är riktigt svårt att laborera fram en bra kombination men till slut tyckte jag ändå att det blev ganska bra. Jag tyckte den kändes som ett behagligt ljus att läsa på.

Jag önskar så att jag hade kunnat detta med att pilla fram egna designer till bloggen men tekniktummen sitter verkligen mitt i handen på mig. Så jag får nöja mig med dom färdig sakerna som finns vilket kan bli fint det med. Men det blir inte unikt eftersom hur många som helst kan ha samma. Fast dom har säkert inte samma bra innehåll som jag har .

Så vad tycker ni? Blev det bra ljus som är lätt att läsa på utan att ögonen flimrar ihop efteråt? Hit me.

Pölsa i norr och äggakaka i söder

Jag skrev hittade en sida för ett tag sedan med tomma veckomatsedlar som man kunde skriva ut ut. Så det gjorde jag med dom har legat här tomma och bara väntat på att jag ska bli färdig att fylla dom. Men veckorna har gott och inget har hänt. Främst tror jag det beror på att jag helt enkelt inte tänkt på dom. Jag har lite annat i huvudet om man säger så. Levererat min första beställning med cupecake, planerat inför kommande skolstart och bara varit allmänt rörig.

Men nu äntligen blev jag färdig och bestämde mig för att googla lite matförslag och fick upp skolmatsedlar för lite olika kommuner. Det blev inte många nya förslag kan jag säga. Första matsedel kunde jag plocka lite maträtter från men sedan kom nästa och det är samma mat som kommer åter hela tiden oavsett var du bor. Enda skillnaden var att uppe i norr fanns en dag med pölsa och parisare vilket är typiskt norrländskt medans det i söder fanns skånsk äggakaka som naturligtvis är typiskt i söder. Men annars såg dom matsedlarna jag var ute och tittade på nästan identiska ut vad gäller maträtter. Men jag har fått ihop 2 veckors matsedlar nu och det känns skönt så jag slipper fundera på det när jag har skolan att tänka på då.

Så nu slipper man den ständiga frågan:
“Vad blir det för mat”
för det står på listan. Finns till och med en inköpslista för varje vecka. Kanon

Det sjuka idealet att alla ska vara stöpta i samma form

Vad håller vi på med egentligen? Att tycka att det är ok att låta barn i åldern 4-8 år få inpräntat i sig att man måste vara smal för att nå framgång och lycka?

I en bok om en 14-årig flicka som är överviktig och bantar och blir skolans fotbollsstjärna och hittar sitt självsäkra jag och blir lycklig. Denna bok vänder sig då till barn i åldern 4-8 år. Detta är inte ok enligt mig. Ett barn i den åldern ska inte ens behöva tänka i dom banorna hur man ser ut.

Är det något som kommer att dra ner ett barns självkänsla så är det sådant här trams om att man måste vara smal för att vara lycklig. Ett barn kommer att vara lycklig enda till någon bestämmer sig för att förstöra den bilden genom att påtala olika saker som ett barn inte ens har tänk på. Att bli nerplockad i skorna bara för att man ser ut på ett speciellt vis och inte motsvarar normen av hur ett lyckligt barn ska vara. Att ett barn ska behöva känna en strävan att behöva ändra på sig för att vara glad och bli accepterad är totalt oacceptable. Idealet att alla ska se likadana ut och vara stöpta i samma form är så sjukt att jag mår illa.

Övervikt är inte bra men att pränta in det på detta viset gör mig otroligt förbannad. Det är inte konstigt att det finns ätstörningar och dylikt hos barn och ungdomar när det till och mer kommer böcker till 4 åringar att man måste vara smal för att vara accepterad. Och att vara accepterad borde vara en självklarhet att kunna känna när man är så liten. Man ska inte ens behöva tänka något annat.

För att komma åt övervikten hos barn så finns det andra sätt. Men för att förhindra framtida ätstörningar så måste man som vuxen kunna göra detta på ett fint vis vid till exempel mattillfällena. Helt utan att på något vis komma fram till att det är just på grund av övervikten man gör saker.

Jag kommer själv ihåg när jag som 7-8 åring var mobbad och mamma sökte doktor för att få råd, helt i välmening naturligtvis. Men detta är något jag alltid kommer att komma ihåg. Hur doktorn instruerade mig att äta gurka och morötter i tid och otid. Och det var hela tiden prat om att jag nog behöver gå ner lite i vikt. Detta skulle säkert hjälpa mig från mina mobbare. Detta vill man inte och detta behöver man definitivt inte höra som 7 åring och jag kan garantera att det var där min dåliga självkänsla började pyra. Man behöver inte höra att man inte ska äta mer för att man måste tänka på sin vikt. Det man behöver är att bli uppmuntrad för den man är och att det inte spelar någon roll hur jag ser ut. Man kan säga på ett bra vis att barnet inte ska ta mer mat. Men ge fan i att nämna att det är på grund av vikten.

Jag får ont i magen av att vi förstör barn på detta viset. Låt barn få stöd, uppmuntran och att dom känner sig älskade hela sin barndom utan att känna tvivel på sig själva. Lär barn från börja att vi är olika och att vi alla har samma värde ändå. Att en sådan sak ska vara så jäkla svår att få fram. 

Årets nobelpris i fysiologi och medicin läckt ut?

Hittade ett bra citat. Mycket tänkvärt.

"Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar behöver vara längre än ett år - en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia." -Gunnar Nordenstam – Läkare

Dåliga upphandlingsavtal och miljöpolicy som borde vara mycket bättre

I lilla Hålan har vi ett eget ganska stort bussföretag. Ett företag som finns på orten och har tidigare skött skolskjutsarna. Men sedan terminsstart har nu ett annat företag tagit över. Detta har säkert med upphandlingskrav och bud och sådan saker att göra. Precis som det ska vara kan man tycka.

Men, och det är ett stort men, hur påverkar detta vår miljö? Absolut inte till det positiva. Nu har vi istället ett företag som ska köra 2 mil enkel resa för att komma till Hålan. Denna resan görs två gånger om dagen skulle jag tro vilket resulterar i 8 mil om dagen för en buss. Jag skulle tro att här behövs 3-5 bussar att slussa barnen till skolan och tillbaka till sina hem. Om jag då tar det minsta antal bussar så blir det en sammanlagd resa på 24 mil, om dagen. Fortsätter man då så blir det 120 mil i veckan på enbart extrakörning för att komma till Hålan från Metropolen. På höstterminen går barnen 17-18 veckor om jag räknat rätt och detta gör 2040 mil extra, en resa runt halva jorden, som inte hade behövts med ett lokalt bussföretag. Jag vill inte på något vis främja vårt bolag men räknar man efter så är det helt befängt att det ska vara såhär. Den mängd med utsläpp detta genererar är faktiskt inte försvarbart. Att på en vecka köra 120 mil, halva Sverige ungefär, är inte miljövänligt ett enda dugg. Ett bussföretag måste väl ändå ha en bättre miljöpolicy än så. Är vinsterna så pass stora rent ekonomiskt på ett sådant avtal att det i längden är försvarbart? Inte en aning men jag tycker det rimmar illa i alla fall. Jag är faktiskt själv lite chockad över dom stora siffrorna som det blev när jag började räkna. Detta kan kanske bli ett framtida examensarbete på skolan, vem vet.

Hittade det företages miljöpolicy som kör nu. Och nej, jag får inte ihop det. Får ni?

Glutenfria kladdkakecupecake med vaniljfrosting

Den sista cupecaken till min beställning kommer här. Och bara för att visa hur glad jag är så kommer omdömet en gång till. Ibland får man glänsa.

“Jeanette!!! Du fattar inte hur bra dom var! Jisses va goda dom var! :-D Alla ÄLSKADE dom! Kunde beställt dubbelt så många alla gick åt! Kan inte komma på nåt negativt. Helt ljuvliga. Passade så bra in i hela temat. Delade ut flera lappar o tack för napparna! Hängde dom på dörrhandtaget när dom skulle komma hem hihi! Tusen tack för hjälpen :-D”

Glutenfri kladdkakemuffins (ca 10 normala el. 25 små)

100 g smör (1 dl Milda Culinesse)
2 ägg
2,5 dl socker
1,5 dl glutenfri mjölmix (jag använde Lailas gula)
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
5 msk kakao

Vispa ägg och socker pösigt. Blanda alla torra ingredienser och häll ner blandningen i äggblandningen. Vänd sist ner smöret. Ställ upp formar, gärna i muffinsplåt, och fyll dom till 3/4 med smet. Grädda ca 8 min längt ner i ugnen, små ca 6 minuter. Låt dom svalna i muffinsformen eller på plåten så behåller dom formen och den fina gropen i mitten kommer fram. 

Vaniljfrosting

200 g philadelphiaost
75 g smör
2 dl florsocker
ca 1 krm vaniljarom eller efter smak.
ev. valfri karamellfärg som passar.

Vispa upp smöret och häll ner osten och vispa samman. Häll i florsocker, lite i taget och vispa till en blank frosting. Spritsa på kladdkakemuffinsen och dekorera.

Glutenfria vaniljcupecake med blåbär samt citronfrosting och geléhallonfluff

Jag har missat att tala om hur det gick för min beställning på cupecake.

Följande svar fanns i min inbox på facebook dagen efter:

“Jeanette!!! Du fattar inte hur bra dom var! Jisses va goda dom var! :-D. Alla ÄLSKADE dom! Kunde beställt dubbelt så många alla gick åt! Kan inte komma på nåt negativt. Helt ljuvliga. Passade så bra in i hela temat. Delade ut flera lappar o tack för napparna! Hängde dom på dörrhandtaget när dom skulle komma hem hihi! Tusen tack för hjälpen :-D”

Ja, man kan väl säga att jag blev glad och kände mig nöjd. Så nu är det väl bara att hoppas att jag får lite mer beställningar så jag kan dryga ut studiekassan.

Glutenfria vaniljmuffins ( ca 12 normala el ca 45 små)

2 ägg
3 dl glutenfri mjölmix (jag använde Lailas gula)
2 dl socker
50 g smör (jag använde 1/2 dl Milda Culinesse)
1 dl mjölk
2 tsk bakpulver
1 krm vaniljarom el 1 tsk vaniljsocker
(blåbär)

Ta fram två bunkar och häll äggvitorna i den ena och gulan i den andra. Vispa vitorna till hårt skum. Häll socker i gulorna och rör och till det är sammanrört.
Blanda torra ingredienser och häll sedan ner det i äggblandningen och rör lite lätt. Varva att hälla i mjölk och smör under omrörning. Rör ner vitorna. Häll upp i muffinsformar, fyll ca 3/4 av formen. Använd gärna muffinsplåt med formar i. Har du blåbär så lägg några ovanpå. Grädda ca 10 min i mitten av ugnen i 200 grader. Gör du små grädda ca 8 min. Känn med sticka.

Jag gjorde hälften med blåbär och hälften med bara vanilj.

Citronfrosting

200 g philadelphiaost
75 g smör
2 dl florsocker
ca 1 krm citronarom eller efter smak.
ev. gul karamellfärg

Vispa upp smöret och häll ner osten och vispa samman. Häll i florsocker, lite i taget och vispa till en blank frosting. Spritsa på blåbärsmuffinsen och dekorera.

Geléhallonfluff

3 dl grädde
ca 100 g geléhallon

Klipp hallonen i mindre bitar. Värm grädde och häll i hallonen. OBS! Blandningen får absolut inte koka. Rör om till hallonen smällt samman med grädden. Ställ kallt minst 6 timmar. Vispa upp till en fluffig smet och spritsa på vaniljmuffinsen och dekorera.

Detta bådar inte gott

Det är nog dags att ta en ordentligt snack med dagis, läs förskolan innan någon protesterar. Det känns inte helt ok att det händer och då är det väl lika bra att ta tjuren vid hornen och lägga fram det.

Lilly har börjat gå runder med telefonen väldigt mycket och hon kan prata många minuter i stöten. Och den hon “ringer” är sin pojkvän. Fast nu verkar det inte så enkelt att hon bara har en pojkvän utan hon har faktiskt två. Ja, herregud vart ska detta barka hän med tanke på att hon inte ens är 4 ännu. Men hon har valt en äldre, som fyllt fyra, och en yngre som fyller månaden efter henne har jag för mig.

Hon kommer ut och frågar efter telefonen.
-Vad ska du ha den till frågar jag.
-Jag ska ringa min pojkvän svarar hon och traskar iväg med telefonen i handen in på sitt rum.
-Vem är din pojkvän då frågar jag som den nyfikna mor jag är.
-Elias svarar hon mig. Elias eller ibland Bertil säger hon och återgår till telefonen.
-Ja hej hör jag henne säga. Ja, jag kommer hem till dig om en stund. Mmm. Ja. Mmm. Jag ska bara äta lite mat först. Mmm.

Och så fortsätter samtalet tills hon kommer ut till oss för att tala om att hon ska gå hem till sin pojkvän. Men så ringer hon igen och tar ett nytt samtal. Om det är med Elias eller Bertil vet jag inte men det är samma sorts samtal igen. Barn är för härliga. Jag kan inte komma ihåg att Molly lekte så bra själv som Lilly gör. Och hon pratade inte om pojkvänner vid den åldern heller fast hon har alltid bara haft killkompisar här hemmavid.

Ja, om ni inte förstod det så var jag ironisk om dagiset så jag inte får skäll.