Det är dessa stunder man som vuxen saknar

Tänk att vara liten. Att kunna sätta sig på en trappavsats och sticka ut fötterna och låta dem dingla fritt. Och den viktigaste tanken för stunden är om man ska ut och cykla eller om man bara ska sitta där man är och fortsätta att låta fötterna dingla. Det är dessa stunder man som vuxen saknar medan man som som barn inte ens vet om att de finns. Att kunna värdesätta det där lilla. Så underbart.

Jag ska bege mig ut på förbjuden mark

Jag skäms. Jag ska bege mig ut på förbjuden mark idag och jag kommer att trippa fram försiktigt, försiktigt. Det kommer vara som att bege sig ut på ett minfält.

Där kommer inte att finnas mycket östrogen där utan allt kommer att osa, och jag menar verkligen osa, testosteron. Testosteronstinna män som strosar omkring som små herrar på täppan. Det är de som äger. De äger varje gång som finns.

Jodå, jag ska bege mig in, helt allena, på Biltema. Detta kommer troligtvis vara som att be sin pojkvän köpa tamponger första gången. Jobbigt med andra ord. Men jag är modig och kommer att klara detta. Med positiva tankar kommer man långt.

Wish me luck

Jag lyfter armarna mot skyn och prisar semesterlagen

Jag lyfter armarna mot skyn och prisar semesterlagen.

Nu ska jag parkera mina arbetskläder långt in i garderoben och de ska få hänga där och samla damm fram till i höst när jag måste in och göra någon helg mellan alla trevliga böcker som ska plöjas genom i skolan.

Så jag trallar en glad melodi och känner mig sådär härligt upprymd över att jag får vara ledig i två och en halv vecka. Jag tar till och med några danssteg när ingen ser.

Jag beger mig snart till västliga breddgrader

Om en vecka lämnar jag landet och beger mig till västliga breddgrader. Jag ska packa hajk-dojorna, kameran och bekväma kläder för att kunna bege mig ut på några turer.

Jag ska följa med systeryster hem till Norge. Helt själv utan barn och det är det som känns så konstigt. Det är ju så att det inte är ofta jag gör något utan att barnen är med. Inte för att jag inte tycker om att ha dem med mig för det gör jag. Jag älskar att hitta på saker med dem. Men det är också därför som jag längtar till denna minisemester. Samla energi och enbart tänka på sig själv, det är det jag längtar efter. Inte behöva tänka på lunch, middagar, insmörjningar och hitta på saker att göra tillsammans.

Lite sådär egoistisk känner jag mig faktiskt. Det ska jag väl inte egentligen men det är nog oundvikligt känns det som. Men tänk vilken härlig morsa de får tillbaka sedan. Japp, så är det säkert.

Det är vid det tillfället du känner dig totalt grundlurad

Försvarsmekanismer, det är sådan där saker vi har för att kunna försvara oss i stundens hetta. De ligger där utan att vi vet om det och de rycker in när de tycker att vi behöver ett försvar av något slag och det är fara för våra liv. Klokt många gånger. I alla fall om man är människa.

Sedan har vi bi. Sådan där små surrande saker som bor i tätt sammansvetsade samhällen, där alla har sin givna plats. Man skulle kunna säga att de inte är ett dugg lika oss människor eftersom vårt samhälle inte alls har den strukturen som de har. Vi har mer ett flytande sådant.

I alla fall så har de också försvarsmekanismer. Kanske inte så smarta som våra. Tänk dig in i följande scenario, i en frodig trädgård någonstans i vårt avlånga land. Där finns fina blommor så att det ska vara lätt att hämta hem föda och en och en annan människa kommer med lite konstiga dräkter ibland men annars är det lugnt och skönt. Så kommer där en minimänniska och fångar dig. Den håller dig hårt i handen och skakar dig lite maracas-artat. Det är då det händer.

Med fara för livet, för i denna knubbiga lilla hand kan du bli krossad, gäller det att försvara dig. Du fäller snabbt ut din gadd för att med samma snabbhet borra in den i handen. Aha, räddad när minimänniskan med ett gallskrik öppnar sin hand och du är fri.

Då kommer liksom nästa överraskning. Den där försvarsmekanismen som slagit in för att rädda dig från att bli ihjälklämd har en annan överraskning. Den tar verkligen död på dig när du lämnar gadd och lite av innanmätet kvar i handen på minimänniskan. Det är vid det tillfället du känner dig totalt grundlurad. Det finns liksom ingen bra utgång på detta. Men den sista tanken kommer ändå att bli att minimänniskan fick minsann känna på ditt vrede innan du sakta flyger vidare till de sälla jaktmarkerna där floderna består av honung och blomsterängar som ingen någonsin skådat.

Men på något vis kan du inte förstå dig på hur det kan kallas försvarsmekanismer. Bullshit liksom. 

Namngivning a´la france

Det har varit mycket kärlek i luften idag. Bland surrande bin och härliga macroner har jag fotat en namngivning idag. Det var inte det lättaste faktiskt med tanke på min yrsel så tyvärr är det inte min bästa fotografering. Men några bilder blev det ändå och jag bjuder på ett litet smakprov.

Huvudpersonen, Viktor, Hugo, som har sin namngivning på Frankrikes nationaldag. Tror det är svårt att få det mer passande än så.

Tack för att jag fick komma och fota idag även om jag inte hade riktigt go i mig.

Här snackar vi mer än 4 sekunders njutning

Ibland är ord överflödiga men vissa är nöjda med 4 sekunder. Jag föredrar i alla fall 2 minuter.

Det hänger till och med på det berömda hårstråt

Ibland är gränsen hårfin. Så pass hårfin att det till och med hänger på det berömda hårstråt.

Att ha positiva människor runt sig är bara bra. Positiva människor som säker vaknar upp varje morgon och är glada att det åter igen är en ny dag så det får ta tag i nya saker. Som slänger benen över sängkanten med ett jajamensan och går ut och brygger en kanna kaffe och sätter sig ut och njuter. Detta är på helt rätt sida.

Sedan finns det de som ligger på andra sidan. Bara för att nämna någon så kan man väl bara ta ett namn i luften, Ernst. Jag måste säga att jag har lite svårt för den überglättiga och überpositivitet som han har. Att köra ner händerna i jord och berätta dess underbarhet känns lite väl. Man kan tycka att jag skulle gilla det där beskrivande när saker utförs eftersom jag själv tycker om att skriva beskrivande. Men det blir för mycket även för mig. Kanske en sak att skriva det och en annan sak att höra orden sägas. Nej, jag har verkligen svårt för det. Men det är väl som med så många andra personer. Antingen älskar man honom eller så avskyr man honom. Jag tillhör icke den första skaran om någon har några som helt tvivel.

Sen kan det kanske vara så att min egen pysslighet sträcker sig till att titta när någon annan, kära maken, skruvar ihop nästan färdiga möbler från ett småländskt möbelvaruhus. Jan kan nästan ana en lite bitterhet över detta .

Det där patetiska tycka-synd-om-sig-själv

Känner mig lite lätt småkinkig och övergiven. Att lyckats med konststycket att bli sjuk när det händer saker i Hålan är helt jäkla förkastligt. Idag ska det vara strosande längst med gatorna, alla de speciella dofterna, karuseller och langosätande. Men inget sådant för mig idag. Jag tycker faktiskt riktigt synd om mig själv. Det där patetiska tycka-synd-om-sig-själv, det är jag idag.

När alla är ute och träffar folk idag sitter jag hemma och ugglar framför tv. Att det är Sveriges slappaste dag idag stämmer nog bara på mig i Hålan idag. Fasen också.

Jag hoppas jag kan gå en liten runda i morgon i alla fall. Bara att få andas marknad. Tjurar en stund till och förbannar mina semestrande kristaller.

Ett riktigt Alien-uppvaknande

Ni vet hur det känns att komma hem efter en ordentlig fylla. Hur man tungt lägger sig i sängen med spannen bredvid sig i fall att. Hur man försöker att få tag på fasta saker så att sängen ska sluta snurra. Hur man sakta försöker vända på sig för att inte väcka det där snurrande monstret mer än nödvändigt.

Gånga detta med 10 och jag lovar yrsel from hell. Och det är dags igen när jag vaknade med kraftig yrsel i går morse. Att några jäkla små kristaller kan orsaker ett sådant snurrande är helt obegripligt.

Kära maken råkade ut för mig i natt. Jag kan bara ligga på vänster sida och i natt har jag vänt mig mot kära maken och hamnat på höger sida. Detta resulterade i en skräckupplevelse när jag med ett ryck vaknade och allt snurrade och det kändes som om jag inte hade någon fast punkt alls. Tydligen hittade jag en till slut och det råkade bli kära makens ansikte. Så där låg jag och ojade mig över hur jag skulle få allt att sluta snurra medans han fick ett riktigt Alien-uppvaknande med en hand i ansiktet som dessutom kramade rejält. När jag väl lyckats vända mig och fått tag på världen igen hörde jag hur kära maken tassade ut och la sig på soffan. Det säger jag inte om efter det uppvaknandet. Jag kan tänka mig att han såg små Aliens komma ur magen så fort han blundade.

Nu blir det till att föröka göra lite övningar för att tvinga kristallerna på plats. Jag försökte igår men det slutade med att jag vinglade till toaletten och nästa kräktes. Men det är väl bara på att och föröka igen för jag vill verkligen bli av med detta. Otäcka jäkla snurrsjuka.

Gratis är väl alltid gott

Tror minsann det blir invigning av livemusik för barnen idag. När både Daniel "Put your hands up" eller något liknande och "La la lala love" eller något liknande kommer och gör gratisuppträdande kommer Mollan bli överlycklig. Gratis är väl alltid gott. Troligtvis innebär det mer lalala:nde här hemma men det är kära maken som har semester så det kommer inte att drabba undertecknande då.

Jo så får det bli. Hoppas öronpluggarna går att mosa in i deras öron. Det står small på dem men jag vet inte det. De ser nästan ut som ljusbruna stolpiller så de är hyfsat stora. Jag kan gärna inte sätta kära makens hörselskydd på Lilly. Möjligtvis om jag vill att hon aldrig mer ska besöka någon konsert. Hmm, kanske något att fundera på.

Det ligger något i luften

Jo, jo nu börjar det hända saker i Hålan.

I mitten av veckan kom där en karavan med lite äldre människor med en massa röjsågar eller liknande leksaker på magen och började röja gräs lite här och var i Hålan. Med glansiga pannor och ett leende på läpparna höll de hårt i sina redskap och svingade dem fram och tillbaka allt medan gräset sakta försvann och la sig i små bunkar. Kom det ut på vägen var någon snabb och sopa bort det.

I mitten av veckan kom två män körandes längs med Hålans gator. De stannade med jämna mellanrum och den ena lastade ut en lång pinne med ett långt handtag. Det såg nästan ut som ett upp och nervänt T. Den andra mannen gick med en sprayflaska och skrev siffror med oranga färg efterhand som den första mannen mätte ut längd på gatan med sin pinne.

Det ligger något i luften. Och ikväll kom ytterligare ett bevis.

Där på den stora grusplanen stod det nu. Lastbil efter lastbil med hopplockade karuseller och stånd med mängder av gulliga nallar eller stora chokladkakor.

Det är något stort på gång och i morgon kommer det slutgiltiga beviset. Då drar ett gäng genom Hålan med sina maskiner i handen. En efter en kommer stånden sakta att byggas upp när skruvdragare går varma och de sista får skruvas för hand eftersom batteriet är slut. Sedan är det bara att vänta in invasionen av människor när Hålan vaknar till liv i två dagar och en av Skånes störta marknader drar igång. Då är vi ett enat Hålanfolk, för vem är inte stolt över marknaden. Det är inte många Hålor som kan skryta om det.

Garantera häng vid skålen så vågar du chansa?

Nu är det längesedan jag kom med något gott recept så därför är det väl dags. Så följ detta enkla recept och jag lovar en lyckad kväll.

1 skvätt olja, ej oliv
2 skvättar smör, gärna flytande
3 skvättar hårda majsfrön

Värm allt under lock i i kastrull på spisen ca 3-4 minuter. Viktigt att ha locket på hela tiden och inte bli nyfiken när det börjar väsa för sakerna hoppar runder där i och jag kan garantera att man inte vill ha dessa innanför tröjan. Se till att rista lite i grytan.
Häll upp i en skål och häll på lite salt. Ät och njut och var beredd att dricka lite eftersom det där lite salt ofta kan hända att det blir lite mer eftersom det först inte smakar så mycket.

Jag har hört att det finns färdiga små paket att stoppa i mikron som ska ge samma resultat. Detta rekommenderas dock inte eftersom mitt recept är garanterat mycket smarrigare. Tidsmässigt nästan det samma. Du kan dock inte passa på att gå på dass när du gör mina men med tanke på att vi är människor med tid så hinner man nog göra det innan.

Jag kan garantera häng vid skålen så vågar du chansa?

Min verken leker man med eller skojar om

Ett par helt normala saker att använda på toaletten.

Därför kan man fundera på när Molly kom och sa att de låg på hennes skrivbord. Jag kan väl säga att jag är själaglad att hon kom och visade det och inte bara satt tillbaka tandborsten. Den är nämligen min och min tandborste verken leker man med eller skojar om. Den är min, hands off. Blir lite lätt illamående bara av tanken att de bara satt tillbaka den i stället. Så nu har jag en ny tandborste igen.

Jag har dock inte fått fram vad det skulle göra med det. Vet inte riktigt vad man skulle få ut av att plocka och klippa en tandborste. Förutom en ilsk mamma då vill säga.

Var ska jag sätta den arga lappen?

Ibland blir jag så jäkla förundrad över vad folk tänker på. Eller det är väl snarare bristen på att kunna tänka som gör mig förundrad.

Att starta gräsklipparen klockan kvart i åtta är så jäkla ogenomtänkt som det kan vara. 7:45 smaka lite på tiden och säga att det är ok? Tänker inte folk på andra? Det säger väl sig själv att det finns folk som kanske sover då eftersom det fortfarande är MORGON och dessutom semestertider för vissa. Jag tror man skulle kunna läsa in en viss irritation här och det är bara milt sagt. Hade jag varit piggare på morgonen, precis när man blir väckt av en jäkla gräsklippare hade jag nog gått ut. Men bh-lös och knullrufsig vill jag skona mina granna från den synen. 

Till klockan 10 tycker jag man håller sig lugn med saker som kan störa grannar. Jag ska kanske skicka runt mina barn till andra när de vaknar vid 7 och vill ut och leka med andra.

Alltså man får inte vara så jäkla egoistisk. När man bor i kvarter måste man för fasen tänka ett steg längre. Alla har inte 7-4 jobb utan det finns faktiskt andra som jobbar när andra är lediga och därför håller helg mitt i veckan.

Kan undra om gräsklippning är bostadskvarterens tvättstugeproblem i hyreshus? Undra var jag ska sätta den arga lappen eftersom jag inte vet vem den skyldiga är? 

Mitt namn är Nettan och jag är topzoholic

Det är lika bra att bara erkänna det. Jag har ett beroende, ett helt nypåkommet men som funnits där i många år. Men det är första när avsaknaden av något infinner sig som man inser:

Helvete, jag är helt jäkla beroende av topz.

Det skulle mycket väl kunna vara så att det är lite fingret och örat syndrom men jag vet inte säkert. Men hur det än ligger till så är de slut och jag sitter här nu nyduschad med otopzade öron. Det där är bara hur nasty som helst.

Så det är bara att erkänna. Jag är en topzoholic eller till och med så illa som en topzoman. Skulle väl luta mer åt topzoman eftersom jag inte smyger med det utan fullt öppet kan njuta, med små njutningsfulla stön naturligtvis, av topzandet.

Ja, det finns många konstiga beroenden. Eller så kan det vara så att det bara är jag som hittar på dem efterhand som de äntrar min kropp. Så skulle det mycket väl kunna vara. Mest troligt kanske till och med.

Jag smekte den sakta och monstret fick liv

Ibland kan man bli lite stolt. När det gäller tekniska saker kan man dessutom bli mycket stolt.

Datorer är bra saker att ha. Man kan viktiga saker som att skriva i bloggen, logga in på facebook och just fucking Google it. De där viktiga sakerna för en skön sinnesro. När det sedan kommer till de där andra sakerna som att installera, avinstallera eller uppdatera program så känns inte de så viktiga. Dock har jag fått det till mig att de visst är det och på något konstigt vis så blir uppdateringar gjorda fast jag inte gör dem. Det skulle möjligtvis kunna vara min eviga support som gör dem när han tröttnar på mitt tjat om att det är segt och inte alls vill som jag vill. Det kan lätt bli lite tjurigt då, speciellt om jag är uppe i viktigheter som bloggande eller facebookande. Ni vet viktiga saker helt enkelt.

Så när syster ringde för en stund sedan och ville ha hjälp med lite papper svartnade det nästan för ögonen. Helt själv skulle jag nu attackera skrivaren, den där skrivaren som faktiskt var både skanner och kopiator också. Och det var just till kopiator jag skulle använda den.

Jag närmade mig det lilla svarta monstret med försiktighet. Här gäller det att från början visa sina goda avsikter och behålla den som vän. Smekte försiktigt knappen med kopia och plötsligt lös den upp som en julgran. Jag försökte fukta mina torra läppar. Tänkt logiskt nu frun försökte jag lugna mig själv med. Jag såg min hand sträckas fram och trycka på en knapp. På denna knapp stod det naturligtvis något bara att veta för att utesluta hur det ska fungera.

Monstret fick liv. Det surrade och burrade i den. Jag sköt mig lite bakåt på min rullande stol. Jag ville liksom inte att den skulle visa sitt vreda och låta det gå ut över mig. Så plötsligt började den spotta ut papper. Likadana papper som låg uppe i maskinen. Med ett nöjt leende klappade jag om monstret och kände mig väldigt nöjd över att vi idag är vänner. För nästa gång kan det mycket väl vara så att knapparna inte alls ser likadana ut eller sitter på samma ställe. Måste vara monstret som ändrar för jag vet minsann vilka knappar jag har tryckt på idag. Eller kanske inte.

Hmm, hur tänkte jag nu liksom?

Av någon anledning gick jag med i en tävling. En tävling där jag har möjlighet att vinna två biljetter till Thåström på fredag. Nu skulle det inte förvåna mig om jag vinner eftersom jag jobbar. Hmm, hur tänkte jag nu liksom? Men, men ibland händer det även att den mest klipska inte tänker efter.

Men skulle det nu vara så så får jag väl lösa det då. Hade varit mycket intressant att gå och höra honom. Inte för att jag är en superfan utan mest för att det är Mr Thåström, the legend.

Vem fasen är Carter?

Vem fasen är Carter? Det är en fundering jag har haft ett tag och jag funderar fortfarande. Jag funderar men kommer inte fram till något förutom följande då.

Carter är kocken som jobbar där och därför blir det en a´la carte enligt Carter då. En möjlighet. En annan möjlighet skulle vara den första, att kocken hette Carter men de var inte nöjda med honom så de gick all maffiastyle in på honom och han blev en del av matsedeln.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. På något vis känns det som om jag inte riktigt är rätt på det, inte riktigt riktigt. Men avhämtningsmenyn hänger där på kylskåpet och ännu har vi inte vågat beställa. För tänk om vi då får reda på vem Carter verkligen är. Tror jag letar fram menyn från den lokala pizzerian nästa gång istället.

En partypingla helt enkelt

Ja vad ska man säga. Jag en pingla som kan detta med party. Man skulle kunna kallad mig en partypingla helt enkelt. Jag har på något konstigt vis lite ont i min höft och mitt ena knä. Det skulle kunna vara åldern men sådant tror jag inte på.

Jag var igår iväg på mim 20-årsreunion sedan 9:an. Jag kan väl säga att jag var riktigt nervös innan. Nervös av alla de där anledningarna som har med jämförandet hur perfekta alla verkar ha det. Men herregud vad jag hade roligt. Att få träffa och skvallra med personer som jag inte träffat på 20 år var otroligt roligt och nervositeten släppte ganska fort.

Ja sen var det detta med partypingla då. För vem gjorde dansgolvet hela kvällen om inte jag och en gammal barndomsbästis. Att få dansa och verkligen släppa loss är fasen det bästa som finns. När man kommer förbi dem första två låtaren när man är lite sådär avvaktande för vad alla andra ska tycka och sedan bara skita i det totalt. Man skulle väl kunna säga att det såg nog ut som om vi hade gått minst tre aerobikpass. Svettiga och jäkligt nöjda och man insåg att det var isvatten som gällde för att verkligen orka med den sista timmen på dansgolvet. För inte ger man upp det. Det brukar bli att musiken tystnar och lamporna tänds innan man inser att det faktiskt är slut och det inte blir mer dans och man tittar på klockan och undrar var kvällen tagit vägen.

Jag har haft en oförglömlig kväll helt klart och jag är oerhört tacksam att kära maken betalade in när jag satt och tvekade för annars är nog risken stor att jag inte gått. Jag hoppas att jag kan hålla kontakten och träffa vissa av dem jag träffade igår. Det hade varit ytterligare en anledning till att det var en mycket lyckad kväll. Ser fram emot kommande 30-årsreunion nu då.