Att njuta så som hon gjort…

Längs den slingriga lilla stigen kom hon gåendes. Sanden smekte hennes bara fötter och hon njöt av värmen den spred. När hon kom över kanten på dynen möttes hon av det oändliga havet, djupt blått med en stilla krusning på ytan. En krusning som fick henne att tänka på skälvningarna i hennes kropp efter den underbara natten hon haft. Att njuta så som hon gjort i sex timmar gjorde henne alldeles matt och ett leende spred sig på hennes läppar. Hon kände sig utvilad för det var precis vad hon hade behövt. Dessa timmars mörker, helt frånvarnade fångad i drömmarnas land. Som småbarnsförälder var detta en bristvara som hennes kropp skrek efter.

Hon la ut filten på fina sanden och drog av sig tröjan. Hon tog flaskan med solkräm och tryckte ut en stor klick i handen. Solen började redan bränna henne på näsan för likt Pippi Långstrump bar den små söta fräknar och hennes ljusa hud behövde snabbt skydd. Hon smorde in sig och blev sedan sittandes, blickandes ut över havet. Hon drog in doften, doften av salt blandat med tång. En mås skriade en bit bort men annars var det väldigt lugnt.

Stunden hon hade i solen gjorde henne törstig. Man skulle kunna missta den genomskinliga vätskan för sockerdrickan men hon var inte förtjust i sådant som Pippi annars gillade. Hon svalde några klunkar av det svala vattnet och svalkan spred sig i hennes varma kropp. Magen började kurra och hon plockade upp sin macka med gårdagens köttfärslimpa som pålägg. Den inlagda gurkan hon lagt på hade glidit av och låg klar i lådan men hon la tillbaka dom på mackan. Hon tog ett bett och gurkan krasade i munnen på henne. Just i denna stund ville hon vara, njuta av en stunds ensamhet och andas havets sälta och känna sig helt utvilad. Att samla energi för att klara av vardagen som hon ändå längtade tillbaka till.

Lugn, bara lugn jag har inte tappat förmågan att skriva för detta var helt enkelt en bloggutmaning.

Recept på en bloggutmaning   

“Uppdrag: att skriva ett blogginlägg som kan handla om precis vad som helst. Men som ska innehålla följande ingredienser:
*hav
*sex
*köttfärslimpa
*Pippi Långstrump
Samt icke skrivas ur din egen synvinkel utan från en annan persons perspektiv. Personen kan vara verklig eller fiktiv.”

Så löd utmaningen och jag utmanar givetvis vidare till den som vill anta utmaningen.

Ett filosofiskt tillfälle

Efter att ha kört Lilly på kalas mitt ute i ingenstans bestämde jag mig för att ta kameran med mig och själv gå en fotorunda. Upptäckten blev att ska man gå en fotorunda är det en bra idé att anpassa skor efter detta. Så min tilltänkta runda blev ingen runda. Istället sitter jag här, på en äng med vatten skapade en bit bort. Solen vågar sig fram ibland och värmer min rygg. Fåglarna pratar glatt med varandra och träden susar när vinden sakta drar fram. Det är väldigt njutfullt att komma bort från alla normala ljud som finns runt omkring i vanliga fall. Det är väldigt njutbar att bara sitta här och bara vara. Funderar på varför man inte blir färdig till sådant oftare. Att andas natur i sin ensamhet och filosofer över livets vara. Underbart säger jag bara.

Skånes bästa mamma?

Känner du Skånes bästa mamma?

“TÄVLING. Har du en mamma som alltid ställer upp? Som gör det där lilla extra som får dig att bli varm i hela hjärtat? Eller kanske är hon din kompis som du ser ställa upp för sina barn i vått och torrt? Ta chansen att nominera den mamma du tycker är bäst.”

Läs det en gång till och tänk efter. Jag ser detta och det får mig att bli väldigt illa till mods. Jag blir illa till mods och tycker att det är fruktansvärt osmakligt att tävla om sitt föräldraskap. För som en helt vanlig vardagsmamma som ständigt slåss med samvetet över vilka val jag gör för att det ska bli så bra som möjligt för mina barn har jag plötsligt ännu mer att slåss mot. Att ständigt få smäll på fingrarna av prettomorsorna som finns där ute och som aldrig gör fel och nu då dessutom få det bekräftat genom en tävling. Jag tror jag kräks.

För hur ska jag, vanlig dödlig moder, kunna slåss med mammor som ammar sina barn till dom är 4 år, är hemma till barnen börjar skolan eller som curlar barnen till dom bli blå.

Det jag blir så arg över i dessa sammanhang är hur dessa mammor verkar se sig överlägsna alla andra. För visst är det så att man kan amma länge om man vill, det är en valmöjlighet man gör. Att det finns mammor som ständigt dras med sitt dåliga samvete för att dom överhuvudtaget inte kan amma spelar ingen roll. Det är ett val man gör, punkt slut liksom.

Att ha möjlighet att vara hemma länge med barnen är även detta en valmöjlighet man gör. Visst gör man ett val men ibland finns det i princip inget val att göra. Att ständigt se ner på oss som varit tvungna att lämna barnen tidigt på dagis för att det helt enkelt inte fungerar rent ekonomiskt finns inte för dessa. Jag läste om en mamma som kräktes galla över att inte andra bara kunde dra in på ekonomin som dom gjort. Dom hade faktiskt levt på 19 000 kronor i 5 månader och det hade gått. Det var snålt men det gick. Att få en sådan person att förstå att andra kanske har 19 000 tillsammans eller ens så mycket finns inte.

Och det är detta som gör mig så jäkla arg. Att enbart för att dessa väljer och har möjlighet att välja det gör att dom automatiskt skulle vara en bättre mamma än mig. Bara för att jag inte har råd att köpa trendiga märkeskläder utan får hålla mig till Lindex gör inte mig till en sämre mamma. Bara för att jag inte har råd att springa på diverse lekland varje vecka gör inte mig till en sämre mamma.

Att packa picknickkorgen och bege oss ut till en av alla naturliga lekplatser vi har i våra skogar är en underbar upplevelse som barnen älskar. Men på något vis så är det precis som om kostar det inte så gör man inget för sina barn. Jag blir så jäkla trött på denna rivaliteten som finns, mammor mellan.

Så med detta i baktanke så undrar jag om det främjar att slänga ut en tävling där det ska avgöras vem som är Skånes bästa mamma. För är det inte så att vi normalt funtade föräldrar, tyvärr finns det alltid undantag skulle jag tro, gör allt för våra barn och ställer upp för dom. Att få deras bekräftelse känns som om det är viktigare än att behöva få bekräftelse från andra som ska sitta och bedöma min insats som förälder. Att höra barnen prata om till exempel en eftermiddag i skogen med fika, en hel vecka efteråt gör att jag mår bra. För tro det eller ej så är jag helt klart den bästa mamman mina barn kan få och det är inget jag skulle vilja tävla i. Fasen håll tävlingar till sådan delar där det finns en boll eller puck men ge fasen i dom där det spelar på människors känslor som bildar en rivalitet som definitivt inte är sund. Jag har sagt det många gånger men samhället är sjuk med många sjuka ideal. Ideal som verkar tro att det är de som är människans skapare och frälsare. Usch för sådant.

Shoppingspree?

-Jag funderar på att skicka upp dig till Ikea sa kära maken vid frukostbordet.
Först tittade jag mig lite förvirrat omkring eftersom denna affär brukar undvikas. I alla fall att skicka en ensam fruga.
-Mig frågade jag när jag insåg att han faktiskt tittade rakt på mig och jag inte hade hittat några vålnader runt mig.
-Ja sa han. Tänkte du kunde köpa ett nytt skrivbord till Molly.

Det bubblade lite i mig och jag dolde min entusiasm med en neutral min. Ikea, själv utan make och barn. Shoppingspree, joho. Precis när jag tänkte tanken föddes min misstänksamhet mot kära maken. För hur kan det komma sig att han tänkte skicka mig till Ikea själv. Denna underbara affär som har allt som man kan tänkas att köpa. Så kom jag på det. Pengar, denna underbara vara att ha med sig på en shoppingspree var tyvärr en bristvara här. Detta innebär att alla dom där bra att ha köpen inte kommer att ske. Mitt mod sjönk lite. Så lite nervös kommer jag säkert vara när alla bra att ha saker kommer att stilla ropa och pocka på min uppmärksamhet.

Men jag måste ge kära maken ett poäng för sin slughet i detta fall. En kärleksfull make som låter frugan åka själv till Ikea. Det där låter underbart om det inte hade varit för den där lilla saken som gör att han vågar. Det finns inget att handla för. Han är smart min man, mycket smart.

Ord 2, Farlig åtrå

Åtrå för mig är och kommer nog alltid att förbli förknippat med något sexuellt. Jag är en väldigt sexuell varelse så jag hade bara hymlat om jag påstått något annat.

Jag träffade kära maken för 21 år sedan. Då mina vänner var det kanske inte så mycket ren åtrå utan ren och skär kåthet. Men den där åtrån som man ändå känner när man är nyförälskad är ganska obeskrivlig. När man inte kan få nog av varandra utan vill utforska varje millimeter av varandra för att lära känna varandra. Det som är så fantastiskt är att få varit med och se denna åtrån förändras. Åtrån finns alltid där men som med allt annat går den lite upp och lite ner beroende på var livet vi har befunnit oss. Att ta, klappa, smeka, krama eller pussa varandra är saker vi gör många gånger om dagen. Ett sätt som får kropp och själ att må bra och mår det bra så mår vi bra tillsammans. Att hålla den där gnistan som så många pratar om vid liv så länge verkar för många vara lite av en sensation. Att längta efter en värmande hand på ryggen eller en lätt smekning på rumpan är sådana enkla men ack så viktiga saker som få den där längtan att växa sig större. För enligt min egen teori så tror jag att många som tar varandra för givet också är dom som inte klarar det i längden. Vissa tycker kanske inte att det sexuella är så viktigt men för att klara av att fortsätta leva tillsammans måste man troligtvis ändå jobba på sin relation. Jag har dock svårt att se mig själv klara av att leva i en icke sexuell relation med kära maken och därför har jag svårt att förstå hur man kan klara sig utan denna underbara sak.

Om jag inte känner mig varm inombords när han tittar på mig eller rör vid mig så har den där gnistan slocknat. Och kan jag inte känna den där längtan efter honom så finns inget kvar. Och det är detta som man måste ha i tankarna. Att hur mycket jag än längtar efter hans blick eller hans smekning så är det något som måste vårdas. Man är två som måste ge och ta i olika situationer och detta är vårdande. När vardagstrallet kommer trippande efter den första förälskelsefasen och smekmånadsfasen så början den riktiga resan i förhållandet. För vardagstrallet kommer men det är då det är så viktigt att komma ihåg att verkligen jobba på förhållandet och hålla åtrån vid liv. För olika faser i livet behövs olika tillvägagångsätt på att inte börja ta varandra för givet. Det låter säkert både töntigt och lätt men det är min teori hur man får åtrån att leva. Det har i alla fall fungerat för oss och jag hoppas att det kommer att fungera i många, många år till.

Farlig åtrå faller då naturligt in på otrohet. Kanske inte själva otroheten utan kanske mer på det som blir till en otrohet. Att kanske känna längtan efter någon annan och lägga energin på denna personen istället för sin partner. När åtrån flyttas från den självklara personen till någon annan som inte funnits där innan. Att kanske på så vis känna åtrån till någon annan som faktiskt inte ska ha den. Nu vet jag inte hur vanligt det är att börja känna såhär innan otrohet eller om det kanske ändå är vanligare med ett one night stand med det är ändå en farlig åtrå som troligtvis kan förstöra en hel del.

Så jag håller mig till min längtan efter min kära make.

För vad vore jag utan dina andetag.

Mohahaha, jag tror jag dör av uppfinningsrikedom

Låt mig uttrycka min åsikt om pärlor.

Pärlor är en liten avlång, rund sak med ett hål i mitten. Denna lilla sak är till för att barn ska sitta sysselsatta i timmar och peta ner på ett bräde med piggar på som bildar fina och lite annorlunda mönster. Att denna sysselsättning främjar barns finmotorik är det ingen tvekan om.

Vad dessa små avlånga runda saker med hål i inte främjar är föräldrarnas fötter. Jag kan gå i god för att dessa små färgglada sakerna inte är trevliga att trampa på. Man sätter ner foten och lyfter den fort igen och säger några väl valda ord som utomlands heter pip. När detta är gjort träffar man naturligtvis nästa lilla färgglada pärla med andra foten. Fler pip strömmar ur munnen. Nu blänger man lite sådär mögigt på den söta lilla rosa och blå pärlan som ligger där, fortfarande lite avlång och rund trots tyngden dom nyss utstått. Bara detta gör att man förstår hur tåliga dom är. Och jag har inte bestämt mig för om det är för barnens skull dom är det eller för att det var en sadist som skapade dom.

“Haha, nu har vi gjort pärlor. Vad kan vi nu hitta på som är steget värre. Jag vet, vi gör små saker som man kan bygga ihop till olika figurer och jag tror vi kan kalla det LEGO. Dessa gör säkert lite ondare när inte ont anande föräldrar smyger in för att titta till sovande barn och då ska vara tysta. Mohahaha, jag tror jag dör av uppfinningsrikedom”

Helt säkert var det så. Jäkla sadister.

I vilken värld då?

Litet samtal vid middagen:

-Mamma, vi har inte alltid bott här sa Lilly. Jag svarade henne att hon hade bara bott här med att vi hade bott någon annanstans innan hon kom.
-I vilken värld då frågade hon.

Jag kan tänka mig att vi kan verka som Aliens för barnen ibland men hallå alltså.
Jag fnissade fram ett litet svar att det faktiskt bara var uppe i byn.

-Jaha, och sedan flyttade ni till mig konstaterade hon.

Snacka om att världen kretsar kring dom.

Lite om vuxendricka och vuxenfilm

Det finns vuxendricka. Detta är alkoholhaltiga drycker och vi har döpt dessa till vuxendricka för att tjejerna ska veta att det just är enbart för vuxna. Enkelt och skulle man ta en öl till maten så vet dom att det enbart är till vuxna. Inga konstigheter alls.

Det finns vuxenfilm. Detta är filmer som bara vuxna får se och tjejerna har döpt dessa till vuxenfilmer för att vi ska veta att det just är enbart för vuxna. Dock är inte detta enkelt för oss eftersom det gör oss vuxna lite förvirrade. För enligt oss vuxna så är vuxenfilm precis enbart för vuxna men inte av den anledningen dom tror. Inte för att det hoppas från höghus och folk blir skjutna, i alla fall inte skjutna pang pang, utan för att det är filmer med helt andra skjut. Detta kan bli lite konstigheter när tjejerna frågar om jag och kära maken ska titta på vuxenfilm. Vi förstår men det kan bli lite sisådär när dom kanske meddelar andra att mamma och pappa kollar vuxenfilm på kvällarna. Då kan det bli lite konstigt. Bara en liten tanke.

En snabb, skön dusch…

Med hurtiga steg gick jag ner för trappan för att skynda mig ta en snabb dusch. Och en snabb dusch blev det när det svala vattnet träffade min kropp. Med ett tappert försök försökte sig lite varmvatten pressa sig fram med ett ljudligt klunkande i rören. Men allt det blev var en liten teaser att där borde finnas lite varmvatten när det nu blev lite pissljummet. Jag huttrade, ojade och stönade så hade kära maken kommit ner hade han nog misstänkt att jag sysslat med annat än sång i duschen. Men effektivt var det och snabbt gick det så det fyllde sin funktion. Men skönt var det då rakt inte.

Borde jag bli orolig nu?

Do, do, do, do, do………

Borde jag bli orolig?

Japp, nu borde jag nog bli det när jag vet vad det var dom egentligen sa .

Nostalgitripp med Coca cola float och Skid Row

Snacka om nostalgikick. Av någon anledning har jag varit sugen på en Coca cola float. För att friska upp minnet på er.
Ett glas cola som förfinats med en eller två kulor vaniljglass. När glassen träffar colan börjar med bildas ett skum och låter man det vara en liten stund blir detta colasmakande isbitar. Jag har som sagt var längtat efter en sådan idag och nu gick det inte längre utan jag var tvungen att uppfylla min craving. Och ja, det var precis så gott som jag kom ihåg att det skulle vara.

Och det var med denna lilla craving som jag fick en riktigt liten nostalgitripp också när jag meddelade detta i en status på facebook. Jag var tvungen att kolla om det bara var jag som mindes denna lilla goding. Det visade sig att jag har några kompanjoner i denna för mig 80-talare.

Jag och en kompis, i vår ungdoms glansdagar när jag hade glasögon som täckte halva ansiktet och en väldig Vanilla Ice:ig plattåfrissa, cyklade 2 mil till IKEA för att få sätta oss i dåvarande glassbaren och beställa en Coca cola floater. Ni vet den där tiden då det faktiskt fanns massor med glassdrinkar att välja på just på IKEA:s glassbar. I alla fall hade dom det i Älmhult. Men vi cyklade alltså dessa 2 mil för att enbart få en sådan goding på bordet framför oss. Nu såhär 23-24 år senare kan jag inte låta bli att undra om det inte varit lättare att cykla upp till byn och köpt en cola och lite glass. Men det är klart. Hade vi gjort det hade vi inte haft dessa goa minnen att le åt.

Det kom också upp en liten incident där vi faktiskt liftade till Växjö. Vi hade “råkat” tulla lite på mammas alkoholhaltiga dricka, som faktiskt hade stått där väldigt länge så vi tänkte kanske mest att det var synd att den blev gammal, och fick skäll för detta. Det slutade med att vi bestämde oss för att rymma så vi gick ut till den stora vägen, som låg precis bakom vårt hus, och satt ut våra tummar. Och vi fick lift med en gång. Men sedan visade det sig att det var ganska tråkigt i Växjö och allt vi hade planerat att göra kostade pengar och det hade vi inte alls med oss. Så vi fick hemlängtan och ville hem igen men detta visade sig inte vara alls lika lätt som att komma upp dit. Först stannade det en liten folkvagnsbuss och vi fick krypa in i kyffet. Det såg precis ut som det gör i filmer när hippies kommer körandes. En liten madrass och ett gäng glada ungdomar som jag nu såhär några år efter kan säga vara ganska höga. Men vad fattade vi. Vi fick skjuts ut ur Växjö innan dom skulle vidare på annat håll. 
Så där gick två tjejer längst en landsväg och satt ut tummen så fort det kom en bil men ingen ville stanna innan en polsk eller nederländsk lastbil stannade. På knacklig engelska frågade vi om vi kunde åka med. Chauffören nickade och sa, på klockren skånska, “Hoppa in”. Kan väl tänka mig att vi såg lite snopna ut. Ja, herregud vilka tider. Både på gott och ont. För hur man än kan tycka att tiden går fort och att man vill vara kvar lite längre i dåtiden så är det ändå ganska skönt att bli äldre och framförallt klokare. För det hoppas jag i alla fall att vi blivit Mia.

Men min lilla nostalgitripp slutade inte där utan den drog snarare med sig lite mer. För min tid i köket idag har varit några timmar och då vill jag ha lite musik. Så för att fortsätta Nettan goe´s 80:s fick Skid Row göra mig sällskap. Dessa läckra små 80-talsrockare som gjort några helt oförglömliga låtar.

Fototriss ~Så här ser det ut där jag är~

Återkommande tema som man egentligen inte behöver fundera så mycket på. Alltid roligt att se hur det ser ut i vårt avlånga land.
Så jag presenterar hur det ser ut i norra Skåneland så här års. Sedan ska jag ut och plocka rabarber och göra årets första kräm och till efterrätt efter söndagsmiddagen kommer det bli en rabarberpaj. Härligt att att utanför dörren.

Fler våriga trissar hittar du HÄR.

Jäkla egoister

Inte nog med att jag lidit mig genom nästan två timmar i kyrkan med konfirmation utan jag har gjort det med en kärring framför mig som inte verkade ha någon som helst tankar om andra.
Den jävla kärring hade en halv flaska parfym på sig och för varje gång vi reste oss upp spred sig denna stank mer och mer. Denna parfym var en sådan där som står på hyllorna i diverse badrumsskåp och blir mer och mer pissgult medans den lagras för speciella tidpunkter. Tidpunkter där alla andra tvingas lida sig genom med ett huvud som blir tyngre och tyngre av denna odör.

Detta gör mig så jäkla irriterad, om nu någon har missat mitt tonfall, och arg. Jag fattar verkligen inte vad dessa kärringar tänker på när dom stänker på sig denna smörja. Är dom bland folk dom känner och vet hur dom reagerar säger jag inte så mycket men gör man det och sätter sig i en stor, fullsatt kyrka så kan man inte ha mycket medkänsla och tanke på hur andra . Jäkla egoister, ni kan sitta i ett hörn med ett moln runt er och stinka tillsammans så andra slipper lukta på det.

Så kan det gå!

Det gifta paret gjorde lite äktenskapliga saker, inlåsta på toaletten. Och då, just i den där stunden på slutet, knackade det på dörren.
-Får jag klä på mig hördes en liten röst.
-Vänta lite fick makan ur sig.
-Vad gör du frågade den lilla rösten. Varför låter du så konstigt?
Makan svarade att hon var på toa och ville vara ifred en stund till, skulle väl tro att hon menade det sista i alla fall.
Det gifta paren bröt ihop i ett fnittrande när dom mötte varandras blickar. Maken satt på kranen. 
-Är du färdig fråga rösten.
-Nej inte ännu svarade makan.
-Men varför tvättade du händerna då?

Jag ville väl mest visa barns observationsförmåga med denna lilla fiktiva berättelse . Jag tror jag bryter ihop.

 

Ord 1, Klåda

Finns det något värre än när det mitt på ryggen börjar klia. Att försöka nå stället uppifrån går inte utan man kan känna att hade fingrarna varit 2 centimeter längre hade det gått. Att nå det underifrån går inte heller för antingen är valkarna för stora eller så är fingrarna dom 2 centimeter för korta även där. Och medans man gör den ena konstiga vridningen efter den andra och säkert ser ut som en kossa som försöker klia sig på rumpan så sitter den där lilla elaka saken och gnager på ryggen. Gnager och gnager bara för att den kan och på något vis hånar den för att man inte har en kossas vighet.

Så till slut står man och gnider ryggen mot en dörrkarm samtidigt som man försöker hitta rätt ställe. För likt dom centimeterkorta fingrarna är det på något vis precis som om det är riktigt svårt att hitta rätt. Men så hittar man rätt och kan med ett ljudligt stön febrilt gnida ryggen mot karmen samtidigt som man men halvslutna ögon fortsätta att utstöta små njutande läten. Så där står man och troligtvis är det inte den stoltaste stunden man har i livet och definitivt inte den vackraste. Och just då, när man stått och gnidit sig mot karmen och träffat det där kliande stället ungefär varannan gång och varannan gnidning kommer det där lilla stönandet, som den snygga 23 åringen kommer runt hörnet. Inte för att det egentligen spelar någon roll eftersom man har sitt på det torra men på någon vis är har man hamnat i den där tantsjuka ålder. Åldern då dom där små parvlarna på 20-25 är sådär härligt läckra och då vill man kanske visa sin bästa sida. Inte för att det spelar någon roll men helst vill man inte stå men halvböjda knän med ryggen mot karmen och med halvslutna ögon utstöta små stön och mmm:ande. Låter man inte tantsjuk innan så gör man det säkert då. Och just i det ögonblicket när den där snygga 23 åringen kommer så slutar det klia på ryggen och man utstöter det där lite längre stönet samtidigt som man ser snyggingen stå där. Och tro fasen att klådan då lyckas flytta sig ner till hålfoten och blir en sådan där stickande klåda som man inte kan ignorera. Så från att ha stått och gnidit sig mot dörrkarmen är man nu tvungen att slänga upp foten på benet och få av sig skorna. Så fortfarande med ryggen mot dörrkarmen och med lätt böjda ben men nu med foten uppe och fingrarna frenetiskt fnattande mot foten och den där blicken som är lite lost vill du nu bara sjunka genom marken.
-Lite yoga säger snyggingen.
Du nickar och dagen är räddad när du inser att snyggingen nu tror att du är en hurtig filur.

Oj vad jag känner mig lyckligt lottad att ha en egen klipinne för att slippa sådan här pinsamheter.    

Ni har mycket att vänta

Kommande ämnen kommer att bearbetas efterhand:

Klåda, farlig åtrå, ost och änglar.

Detta är de ämnen jag har fått från min raljerar-utmaning. Och det är fritt fram att komma med ännu fler förslag till ämnen jag ska försöka raljera i. För visst måste där finnas ämnen som ni vill att jag ska skriva om eller skriva mer om. Meddela mig dessa.

En skitig unge är en glad unge

Helt ärligt förstår jag inte hur folk klarar av att arbeta till klockan 5 varje dag. Det finns ju ingen tid över till något annat än att hem och göra middag och lite Bolibompa-mys med tjejerna innan det är dags för dom att lägga sig. Det är kanske en vanesak men jag har svårt att se den.

Jag hämtade faktiskt tjejerna från dagis och fritids idag eftersom kära maken hade något möte. Möttes av följande när jag hämtade Lilly.

En glad, svettig och totalt nerjordad tjej. Jag vet faktiskt inte varför och jag tycker det är väldigt synd men många gånger så ursäktar fröknarna sig när barnen är smutsiga. Jag svarar samma sak varje gång:

“En skitig ungen är en glad unge”

I alla fall något liknande men jag tycker faktiskt att det ska synas att dom har lekt och att dom har lekt ute. Jag struntar fullständigt om hon är skitig av smuts och damm i hela ansiktet. Det tillhör liksom litegrann. Men jag vet inte om andra föräldrar har klagat på smutsiga barn eftersom dom ursäktar sig. Nej, hon har bra fröknar och dom ska inte behöva ursäkta sig över sådana struntsaker. Jag är rak med vad jag tycker mot dom och säger när jag tycker något är fel och det är väl så det ska vara. Men låt ungarna lorta ner sig. Det mår dom bara bra av.

Dagens aha

Idag har jag blivit lite klokare och lärt mig saker. Som till exempel att en finne på gäddhäng inte är det lättaste att bli av med. Det stämmer nog ganska bra, det där ordspråket eller vad det nu är:

“Man lär så länge man lever”

Jag nickar och håller med och inser att jag är en erfarenhet klokare idag. Detta utan någon som lärt mig det också utan helt självlärd. Stolt och inser att man nog kan lära gamla hundar att sitta. Ni behöver inte se så förvånade ut.

Årets innefärg…

Då var den här. Jag kan nog inte säga äntligen men det är ändå ganska härligt.

Årets första färg har satt sig. Och som dom tidigare 35 åren eller något liknande är det grisskärt som är innefärgen och det är den där moderna v-stilen som gäller även i år också. Det är ju synd att gå ifrån ett vinnande koncept liksom.

Kosläpp ~Sprittande ben får en annan betydelse~

Sol som gassande från en klarblå himmel och doften av koskit mötte oss när vi steg ur bilen. Jag har bara hört talas om dessa kosläpp men aldrig blivit färdig att köra iväg. Men nu så.
Tjejerna har tyckt det var roligt och framförallt intressant då dom frågat om diverse saker som inte deras föräldrar kunde svara på. Jag menar det är ju inte allt för ofta vi befinna oss i öppna landskap utan vi brukar hålla oss till skogen. Det har varit en helt underbar dag.

Dagens makabra sak. Det såldes nygrillade hamburgare som mumsades framför kossorna. Nu menar jag inte att kossorna förstår att det är rumskompisen Rosa som ligger mellan bröden utan att vi står och tittar på dom samtidigt som vi faktiskt mumsar på deras rumskompisar. Lite sådär ironiskt när Rosa bytte plats för att det var mest skit där hon stod och att hon på grund av detta blev den som hamnade mellan bröden och dom andra fick skutta vidare.

Ska vi leka kompis?

Kan ni vara snälla och dämpa belysningen!

Fika på den nysådda ängen och kossornas glada vår-muande i bakgrunden. Ibland behövs det inte mycket för att få lite guldkant på tillvaron.