En underbar eftermiddag

Efter mitt totala misslyckande hos tannamagaren igår kan jag idag sträcka lite extra på mig.

Jag har självmant, ingen som burit, puttat eller hotat mig på något vis, gått in i en hage med 5 stycken av dessa giganter.
Otroligt vackra djur att se på håll och det är just där jag brukar hålla mig. Men idag har jag varit nere hos en arbetskamrat och hon har dessa vackra varelser. Så på något vis var jag plötsligt inne i hage. Var nog mest för att inte visa tjejerna att jag var rädd. För rädd var jag allt när jag stod där inne och hade 4 av dessa muskelpaket runt mig. Den ena ville gå närmare än den andra och när dom var både fram och bak och stod med sina varma mular tryckta mot mig kände jag mig ganska lite och ville nog mest teleportera mig till säker mark. Detta hade naturligtvis varit på andra sidan staketet.

 Efter att ha stått och kikat en stund vågade Molly sig fram. Den största hästen var den som var mest förtjust i barn och han stod där och bara tog emot lite kel. Och kelades det inte så kom han lite närmare för att lägga mulen mot för att stjäla lite.
Lilly stod och tryckte säkert bakom mig och var inte alls intresserad av att kela med några hästar.

Det var helt fantastiskt att se Lena handskas med dom. Det såg helt ut som om hon inte hade någon respekt alls för dom men det är väl snarare så att hon inte kan visa någon svaghet mot dom. Det är ju inte någon liten chiwawa som man kan platsa utan problem utan det är stora saker på flera 100 kilo. Så det är ju hon som bestämmer. Och det var nog främst på grund av det som jag vågade mig in. Jag vet att hon hade koll och hon skulle aldrig släppt in oss där om hon märkt att det inte var ok på något vis från pållarnas håll.

Nu är det inte enbart pållar hon har på gården. En gård som ligger med gröna ängar runt sig och på baksidan ramas allt in med en skogsdunge. Lugnt och fridfullt och otroligt tyst.
Lite höns går också runt och pickar lite. Men främst är det faktiskt denna gentlemannen jag tänker mest på. Möt Emil. Han ser otroligt grym ut men är en verklig gentleman mot sina pullor, om det nu inte rör sig om att krypa på för då tar han tydligen bara för sig även om pullorna skriker nej. Men om man ser förbi den detaljen så går han runt, helt som tuppen i hönsgården, grävde upp mask till dom. När han hittade kallade han dit dom så dom kunde få sig en fet, glansig mask att mätta magen med. Lena hade lärt honom att hoppa och ta mat från hennes hand när hon sa till. Och när han gjorde det la han första biten på maken så att hönsen fick först. Helt otroligt. Barnen kunde till och med klappa honom.

Vi har haft en underbar eftermiddag om man bortser ifrån min allergikänning. Men att bara sitta där på gården och titta ut över hästhagen och ha pullorna gåendes omkring en gör att man blir ganska rofull. Jag mådde så bra inombords när jag körde hem och det var helt på grund av omgivningen. Ja sällskapet gjorde en hel del också.

Det gick som det gick och inte var det bra

Hon parkerade bilen utanför på vägen. Hon slängde en blick i backspegel och såg huset. Visste man inte vad som föregick innanför dessa väggar skulle man aldrig ana det.

En nagel hade råkat gå av, långt ner så det blödde lite från hennes finger. Den där dunkande känslan kändes långt upp på handen och hon försökte koncentrera sig på den för att slippa fundera på var hon skulle.
Hon steg ur bilen och gick dom få meterna fram till dörren som gick upp utan minsta ljud. Enbart ett tyst svischande när den varma luften ute mötte sen svala inomhusluften.

Hon steg in och kände den otäcka sterila lukten som var en blandning på desinficeringsmedel och en lätt mintlukt. Hon slog sig ner i soffan och tog upp dagens tidning som låg på sidobordet. Hon bladade lite förstrött och försökte skingra tankarna. Akvariets, som stod i en hörna, brummande tyst och överröstade tyvärr inte alls ljuden inifrån. Pysande och vinande ljud som gjorde henne lite lätt illamående. Någon pratade där inne och dom skrattade lite lätt. Allt lät mycket lättfullt och hon försökte intala sig att så även var fallet.

-Tack för idag hörde hon en kvinna säga. Några sekunder senare stegade kvinnan ut. Hon såg mycket lugna och nöjd ut.

Lätta steg hördes inifrån och med ens stod en trevligt leendes kvinna där. Hon kände hur det knöt sig i magen och hon tog två djupa andetag och försökte lugna sitt skenande hjärta.
Kvinnan log och visade henne in. Och så var hon inne i hjärtat av huset.

-Varsågod sa kvinnan med len röst.
Hon satt sig i den stoppade stolen. Lukten var skarpare här inne och åter igen rusade hjärtat på henne. Hon svalde några gånger för tårarna var inte långt borta nu.
Så kom han då in. Gick fram till henne och tag henne i handen, sådär som han alltid gör. 
Stolen förde henne sakta ner till halvliggandes och hon djupandades för att försöka att lugna ner sig. Pappret hon hade i handen, på grund av sitt skadade finger, pillade hon okontrollerat på och hon kom på sig själv med att gnida fötterna i en orolig gest mot varandra.

-Känner du dig redo frågade han.
-Nja lyckade hon få fram. Nu svalde hon hårt för tårarna brände bakom ögonlocken. Hon lyckades inte riktigt utan sakta svämmade ögonen över och varma tårar rullade ner för hennes kinder. Hon tog snabbt upp pappret och torkade bort dom. Kanske hoppades hon att ingen skulle ha hunnit se.
-Vet du vad sa han. Jag ser att du mår inte alls bra av detta nu och så ska det inte vara. Jag ser det rent fysiskt på dig.
Hon nickade och nu fanns det ingen hejd på hennes tårar. En efter en strömmade dom ner för kinderna.
-Du ska inte må så dåligt av detta fortsatte han. Vi avbryter för idag så bokar vi ny tid och så ska du få en tablett med dig hem som du tar innan nästa gång.
-Mm fick hon fram, hela tiden frenetiskt torkandes tårar. Samtidigt som hon ville ha flera stycken av tabletterna skrek hela hennes sjukvårdande sinne att sådana tabletter ska man helst inte ta. 
-Se det inte som ett misslyckande sa han till henne, precis som om han läst hennes tankar. Det blir så ibland och det är därför det finns hjälp som detta.

Hon reste sig från stolen. Känslan hon hade nu var inte alls toppen. Hon kände sig väldigt dum, tramsig och urbota löjlig. Hon hoppades att där inte skulle sitta någon i den där soffan hon för 10 minuter sedan själv satt i. Hon ville inte möta någons blick med sina rödgråtna ögon. Så gick hon ut genom den ljudlösa dörren fast denna gången hade hon en liten burk med en liten tablett i i handen.

Hon satt sig i bilen och kände en väldig tacksamhet över att hon hade en sådan bra tandsköterska och tandläkare som ville hjälpa henne till det bästa. Och aldrig mer skulle hon vara kaxig och tacka nej till något lugnande inför ett räligt besök.

Vuxet ansvar???

Som förälder har man ett stort ansvar för sina barn. Man ska lära dom ansvar och respekt mot andra samt sociala spel. Inga konstigheter kan man tycka.

Därför blir man alldeles kall inombords när man läser följande:

”Knattelag avstängt – domaren attackerad”

Det handlar om att föräldrar till barn som är 8 år gamla attackerar en 16 årig domare för att denna dömt fel.
Då är frågan vad man lär sina barn. Att det är ok att hoppa på andra för att dom gjort fel? Att det inte är lönt att prata om saker och ting utan enbart “prata med knutna händer”?

Att vuxna människor skämmer ut sig på detta viset är helt sjukt. Att gå ihop i mobb och attackerar ett barn på 16 år som dömer och är där för att lära. Att skämma ut sina barn på detta viset.
Det finns absolut inget försvarbart i ett sådant agerande. Man kan tycka att det heter vuxet ansvar av en anledningen men vid sådan här tillfällen funderar man på om sådant ens existerar.
Men vissa fotbollsföräldrar är inte gjorda för att stå bredvid planen och försöka stötta sina barn. Nej, vissa borde stanna i omklädningsrummet eller bli utvisade dit.
Jag har varit med på några knattematcher när kära maken tränade och det är vidrigt att se vissa. Istället för att peppa fram barnen trycks dom ner i skorna. Skällda på som om dom skulle vara några proffs. Vi pratar fortfarande knattelag på 8-9 åringar. Dessa barn ska att det är roligt att spela, att allt inte alltid handlar om att vinna. Att få känna glädjen och samhörigheten i sporten lär man sig en hel del i vad gäller det sociala spelet.

Inte nog med att barnen blir utskämda över föräldrar som inte vet hur man uppför sig. Nu straffas dom dessutom för deras dumhet genom att bli avstängda från vidare spel. Så där sitter dessa 8 åringar och dom blir dubbelt bestraffade.

Drar man dessutom allt lite längre så är det kanske inte så konstigt att det finns så mycket skit inom idrotten.
Huliganer som inte främjer sitt lag ett dugg utan istället bara förstör för det. Jag har så svårt att förstå varför man väljer att göra så när det sägs att “hjärtat klappar för” det eller det laget och ändå förstörs det bara.

Man brukar säga att “barn gör inte som föräldrar säger utan barn gör som föräldra gör”.

Sug på den en stund och tala sedan om för mig vem som vinner på föräldrarna beteende i detta fall?
Svaret är ganska lätt. Det finns inte en själ som vinner på det utan alla är förlorare.
Föräldrarna förlorar respekten, värdigheten och vuxenheten. Domaren förlorar tilliten på föräldrar och vågar kanske inte döma igen. Och dom stora förlorarna, barnen. Barnen som förlorar respekt för föräldrarna och sporten.

För helvete människor. Skärp er och ta ert vuxna ansvar.

Två tappra själar

Två tappra själar har idag, efter mycket bearbetning av sina föräldrar, trotsat 15 grader och badat. Så i det Medelhavsblåa vattnet gick dom huttrandes omkring. Lilly var ganska snabb i medans Molly när hon väl kom i gick rundor som om hon hade ett kylskåp under armarna. Dom badade nog 10 minuter innan dom fick gå upp. Molly kom med en gång medans Lilly var lite mer seg att få upp. Jag tror hon kände på sig att det inte var någon risk att någon skulle gå i och hämta henne om man säger så. Vuxna är lite mer fega har jag hört ryktas om.

Och nu kan mamman höra tjatet, 90-120 dagar framöver, om att få bada. Härligt med pool.

Fototriss ~Drömmar~

Veckans fototriss är
Drömmar

Detta temat är enormt brett eftersom vi alla har våra egna drömmar. Vissa drömmar vill man inte dela med sig av för att dom är för privata. Vissa drömmar har redan slagit in fast man inte trodde det skulle vara möjligt. Som drömmen om barn som blev sann efter 9 års kämpande. Det är sådana drömmar som man kan älta om och om igen bara för att man är så lyckligt lottad. Men idag tänker jag inte tolka mina drömmar med hjälp av tjejerna. Idag är min tolkning på drömmar mycket mer ytligt.
Men det är några av drömmarna som finns.

Drömmar om att bli rik finns alltid där och gnager.
Jag kräver inte mycket och vill inte nödvändigtvis bli multimiljonär men lite mer än vad som finns idag. Att kunna unna sig saker som känns självklara men hela tiden måste man tänka efter hur det slår sig senare.
Så drömmar om pengar finns.
Och en alternativ lösning skulle kunna vara följande:

Författardrömmar
Jag skulle så gärna vilja skriva en bok. Men som jag har sagt vid tidigare tillfällen så har jag inte en aning om hur jag ska gå till väga.
Jag är just nu inne i en period där jag faktiskt drömmer otroligt mycket nattetid. Det är dom mest konstiga historier och dessa hade säkert kunna bli till en novellsamling i alla fall. Men då hade jag nog behövt att ha ett block vid sängen som jag hade kunnat skriva ner mina drömmar med en gång. Problemet med detta är att jag är lite morgontrött, om man säger det lite försiktigt bara, så hade aldrig orkat sätta mig och skriva ner något alls då.
Så mina författardrömmar lever vidare som drömmar som jag hoppas bli sanna någon gång.
Och om mina författardrömmar skulle slå in skulle det kunna innebära:

Många lata dagar i poolen. Fast jag drömmer naturligtvis om 25 grader istället för dom härliga 15 grader vi har idag.

Fler drömska trissar hittar du HÄR

Vanilj/rabarbercupecake med vit chokladfrosting dekorerade med jordgubbskulor

Vaniljmuffins med rabarberkompott (12 stora el. 18 normala)

125 g smör
2 dl socker
3 ägg
2,5 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
1 krm salt
5 dl vetemjöl
1 dl mjölk

Vispa rumsvarmt smör och socker fluffigt och rör sedan ner 1 ägg i taget.
Tillsätt vaniljsocker, bakpulver och salt.
Rör sedan ner mjölet. Sluta med elvispen om det går för trögt. Häll sedan ner mjölken och rör till en jämn smet. Kör inte för länge med elvispen utan sluta när smeten går ihop. 
Lägg en klick smet i en form, gärna pappersform satt i muffinsplåt, så det täcker botten. Lägg en klick av rabarberkompotten på och klicka sedan ut mer smet som ett lock på kompotten. Fyll bara ca 3/4 av formen. 
Grädda i mitten av ugnen i ca 17-20 minuter beroende på storlek. Prova med sticka om du är osäker.

Rabarberkompotten görs bara genom att koka ihop lite rabarber, vatten och socker efter smak. Jag gjorde rabarberkräm som jag använde så jag använde även potatismjöl att göra krämen lite tjockare.

Naturligtvis kan jag inte nöja mig med bara vanliga muffins utan här blir det numera cupecake. Så även ikväll.

Vit chokladfrotsing ( räcker till 6 stycken)

100 g smält vit choklad
100 g  philadelphiaost
1/2 dl florsocker.

Smält chokladen i mikron eller över vattenbad. Låt svalna lite. Vispa upp osten och häll ner den svalnade chokladen. Vispa i florsockret. Spritsa på. Dekorera med jordgubbskulor.

Utmaningar på Vetgirig

Vill man bli lite mer allmänbildad än man redan är kan jag rekommendera sidan Vetgirig. Finns allt mellan himmel och jord som man kan prova sina kunskaper i. Och är man så allmänbildad som jag då är, om man inte räknar in Ma B, så är det ändå en liten utmaning .

Och man kan utmana varandra också och det brukar jag och kära maken roa oss med ibland om vi har tråkigt. Och det satt vi och gjorde igår. Jag fick en utmaning skickad till mig om Man Utd, ni vet det där engelska laget. Det där laget som kära makens hjärta klappar lite, lite extra för. Ok, det klappar mycket. Han har till och med skrivit in Champions League-finalen i kalendern för att inte på något vis missa den. Eller det är nog snarare så att det är för att inte jag ska råka planera in något annat då.

Och titta så det kan gå.
Plötsligt kommer sadisten inom mig fram. Den där som riktigt kan bada i lite skadeglädje.
En sådan fru jag är men vad fasen. Det får jag bjuda på ibland.

Graviditet, amning och alkohol?

Senaste dagarna har en debatt om ammande mammor och vindrickande rasat överallt på nätet. Efter att tidningarna kablat ut berättelsen om mamman som ammade sitt barn ute på krogen och sedan blev nekad att beställa mer vin finns debatten på i princip alla svenska forum jag klickat in mig på.

Berättelsens början är i alla fall att en mamma ammat sitt barn samtidigt som hon och en väninnan varit ute på krogen och druckit ett glas vin. Detta hade en bartender sett och vid nästa beställning hade han nekat mamman att beställa mer vin.

Och nu kan jag inte låta bli att lägga min åsikt i det hela. Och för min del är det faktiskt lite tvetydigt.

För det första så tycker jag och har aldrig tyckt att alkohol i samband med graviditet och amning hör ihop. Det spelar ingen roll att Livsmedelsverket, eller vilket verk det nu är som gått ut med rekommendationerna säger att, säger att 1-2 glas vin i veckan är ingen fara för barnet. Jag kan ändå inte se hur man inte kan låta bli alkohol under den korta tiden man är gravid och ammar. Jag vet att man inte blir speciellt berusad på 1-2 glas vin men man blir tillräckligt grusad i skallen för att man ska säga nej. Jag anser faktiskt inte att alkohol tillhör.

Vi vet också, när man slänger en blick i backspegeln, att lite på myndigheters rekommendationer inte alltid slår väl ut.
GI och LCHF anhängare skriker idag över livsmedelsverkets gamla rekommendationer att 8 mackor om dagen är bra.
Att vi sedan tidigare fått i tutade i oss att vissa mediciner inte är farliga att ta men sedan visar det på massiva skador.
Så vi borde ha lärt oss vid detta laget att inte lita blint på dessa myndigheter.
Men jag är även en sådan person som ifrågasätter till exempel en läkare som ger en diagnos också. Jag vill veta varför jag fått den diagnosen och varför jag får viss medicin. Jag tackar inte bara och tar emot bara för att det är en läkare och att denne ligger långt över mig i heriakistegen. Jag har ett eget ansvar också.

Detta ansvar måste man ha som förälder också.
Alkohol är en drog likasom cigaretter. Vad man väljer att göra med sig egen kropp är upp till var och en men det är väldigt egoistiskt att utsätta andra för det. Och är då dessa andra små barn som inte har något val än att vara just där vid just det tillfället tycker jag man ska tänka om.

Alkohol är en drog. Och barn ska inte utsättas för det.
Sedan är jag också av den åsikten att barn ska slippa se sina föräldra berusade.
För ett barn, som inte förstår varför plötsligt beteende förändras, är inte detta någon trevlig upplevelse.
Det är fruktansvärt att se ens förälder bete sig helt annorlunda. Och detta är inget jag bara slänger ur mig för att det ska låta bra. Detta är helt från egna erfarenheter efter att ha en pappa som är nykter alkolist. Detta är något jag, 35 år gammal, först nu kan skriva. För jag har känt skam över att min far har haft ett beroende. Så nej, barn ska inte utsättas för detta.
Steget kan verka långt från att bli jämförd med att ta 2 glas vin på krogen till en nykter alkolist. Men kan man inte gå ut och välja dricka något annat under den korta tiden så anser jag att där finns problem.

Men av erfarenhet har jag svårt för den nya svenska synen på till exempel vindrickandet också. Alkohol ska inte förtäras varje dag i dom mängder som verkar göras.

Och nej, jag är ingen bitter nykterist om dom tankarna har dykt upp. Jag dricker alkohol ibland men jag gör inte det när barnen är i närheten. Kalla mig gammalmodig men det är min åsikt.

För det andra känns tanken på att en bartender ska gå in och stoppa lite konstigt. Men detta är väl kanske bara för att det inte ska behövas egentligen. 

Åsikterna om detta ämne går brett isär. Och detta är min.

En mya

Vi, jag och Lilly, gick där på skolgården för att hämta Molly. Vi småpratade lite om vad hon gjort på dagis (ja, jag vet att det inte heter så) och vi gick där och njöt av solen.

-Titta mamma. En mya sa hon och böjde sig lite lätt fram.
Jag skulle precis svara henne när jag ser henne lyfta sin gympadojklädda fot och smack. Myran fanns nu inte längre om jag säger så.
-Jag trampade på den sa hon lite nöjt.
-Varför gjorde du det frågade jag henne.
-Jag tycker om döda myror svarade hon mig.

Och vi traskade vidare och lämnade den platta myran åt vinden som kunde föra den till sin sista vila.

3 minibilar

På parkeringen utanför jobbet ikväll kunde man skåda följande.

På den stora parkeringen stod 3 minibilar. Och Lilla Blå syntes knappt bredvid dessa. Men det ser otroligt roligt ut när jag kom gåendes.
Det är bara att inse att vi inte har det fett när vi bara har råd med minibilar .

Nu är det gjort

Sådär ja. Nu var det äntligen gjort.

Jag har idag lyckats skriv ansökningen till dom sista utbildningarna. Det är dom utbildningarna jag verkligen vill göra. Jag kan väl säga att det var inte det lättaste att plötsligt sätta sig och skriva ett personligt brev om mig själv (naturligtvis), varför jag vill läsa just den utbildningen samt mina kommande arbetslivsambitioner. Men med lite hjälp av brorsans alla papper han skickat till mig så tror jag att jag fick ihop något bra i alla fall. Jag hoppas det. Tack kära broder.

Nu ska bara någon läsa igenom dom. Fast jag kan inte ändra så mycket eftersom allt är skrivet på datorn och man kunde bara spara det tomma dokumentet, smart va. Det är i alla fall vad jag tror.

Så är det då fortfarande ett litet problem kvar som kan sätta stora käppar i hjulet för mig.
Ma B, say no more.
Det går inte alls längre. Helt tvärstopp. Jag fattar verkligen inget längre och jag blandar ihop allt. Jag tror jag hade behövt läsa det under live lärare så att säga. Jag skrev även det i ansökan att jag är villig att läsa kvällskurser för att klara matten för jag vill verkligen läsa denna utbildning.
Jag vill, jag vill, jag vill. Japp så är det.

Känns som om att jag kan behöva en sådan här för att klara mig fram till svaren på alla utbildningar jag sökt.

En otrolig vandring

Längs den slingriga, smala grusvägen kom dom gåendes, hand i hand, och småpratade. Vägen var så smal att några fordon hade knappt fått plats där men ändå var det en grusväg för just fordon. Den ljusa grönskan tydde på att det var tidig vår men dom var klädda som om det var sommar, med bara ben och bara armar. På fötterna hade dom tunna sandaler, inga skor gjorda för en vandring. Men dom gick där och verkade inte lägga märke till dessa små detaljer.
Vandringen verkade inte ha något mål utan verkade mer som om dom bara blivit ditslängda genom någon magisk port. Som tur var vad det inget paret verkade bry sig så mycket om.

Vid vägens slut fanns en liten rondell. Denna rondell var kantad av björnbärsbuskar vars taggar bara väntade på att få tränga in i bara sommarben. Men för att komma vidare på sin vandring var paret tvungna att ta sig igenom. Och där på andra sidan, med sönderrivna, blodiga ben och tårande ögon, tittade dom upp på en stor herrgård.  På något viss visste dom att det var hit vandringen var meningen att sluta. Det var detta hus som var deras mål.

Dom gick den grusade gången fram för att mötas av en gigantisk trädörr. Där fanns inget handtag och inte heller fanns där någon klocka att ringa på. Dom puttade lätt på dörren. Inget hände. Dom knackade lätt och dörren gick upp med ett vinande ljud.

Dom kom in i en stor sal. En sådan sal som är lite typisk för stora herrgårdar om man får tro gamla filmer. På golvet låg ett golv som en gång i tiden hade varit spegelblankt men nu var täckt med ett tjockt lager grått damm. Framför fanns en stor, bred trappa som ledde upp till en stor loftgång som gick rund hela salen och längst med gången fanns en mängd med stängda dörrar. I tystnaden kunde dom nästan höra husets gamla andetag som små knäppningar. Öde, så öde det var.

Dom gick in och deras nu nakna fötter lämnade avtryck i det gråa dammet på golvet. Deras händer var hårt flätade tillsammans när dom gick igenom huset, in i monstrets mage fick dom en känsla av. Men dom kunde inte vända utan dom visste nu att deras mål var inom räckhåll.

Dom nådde slutet på huset och kom åter fram till en dörr. En glasdörr men dom kunder inte se något på andra sidan för där verkade inte finnas något. Dom tittade på varandra och tog lätt i handtaget och öppnade sakta dörren. Vakuumet där bakom tog tag i dom och dom klamrade sig hårt fast vid varandra. Hjärtan som slog hårt av rädsla för vad som skulle hända.

Som i ett trollslag låg dom plötsligt på en äng. Bakom dom fanns ingenting men framför fanns en liten stuga. En liten timmerstuga som var snickrad för hand av någon händig man en gång för länge sedan. På verandan stod där en gammal man. Den första levande varelsen dom stött på på hela sin vandring. Han lyfte handen till en hälsning.
-Välkomna sa han med sin skrovliga röst. Ni är väntade. Kom fortsatte han. Kom till mig.
Kvinnan släppte sin man och gick fram till den gamla mannen. Hon tittade ner och insåg att hon inte längre hade några kläder på sig. Hon stod där helt naken framför den gamla mannen. Hon vände sig om och såg sin man stå kvar på ängen. Han bara stod där och tittade på henne och gjorde inga försök till att ta sig fram. Som om han var helt hypnotiserad.

Så stod kvinnan och den gamla mannen inomhus. Hon fortfarande utan kläder, naken med solen spelande på sin ljusa hud.
-Ni är väntade sa den gamla mannen igen. Samtidigt sträckte han fram sin krumma hand för att kupa hennes bröst. Han smekte det lätt och hon förvånades över sin känsla av vällust som strömmande igenom henne.
-Du är här för att rädda världen viskade han i hennes öra. Du är den som kan.

Jag vaknade av att Lilly pratade ute i storarummet. Jag låg och funderade på min, åter igen, väldigt konstiga dröm. Vilka paret var hade jag ingen aning om. Men jag kände att det nog är dags att försöka avslut Stephen Kings “Det svarta tornet” serien. För det måste vara därifrån jag fick delar av denna dröm.
Det hade kanske kunnat bli en trevlig liten saga om jag lagt ihop mina drömmar på något vis.

Ordlös Onsdag ~Eld~

Fler Ordlösa bidrag hittar du HÄR

-Once again you are cute

-Gumman, visst står det att jag är gift på min profil på facebook frågade kära maken mig när han satt framför datorn.
-Jodå, det står ju där sa jag och visade honom. Vet inte riktigt varför jag kände att jag var tvungen att vara så övertydlig. Varför undrar du det frågade jag.
-Jag har fått ett meddelande från en tjej som hittat mig på singelsidan svarade han mig lite fnissande.
-Men vad fan svarade jag lite kort. Jag kände ett litet sting av svartsjuka komma bubblandes.
Han läste upp hennes lilla meddelande:

-Once again you are cute läste han ännu lite mer fnissande. Jag måste bara kolla henne sa han och klickade sig vidare till hennes profil. Ah, det är lugnt gumman (han hörde säkert min lilla bubblande svartsjuka) hon bor i Kuala Lumpur.
-Bra svarade jag lite kort. Hon vill säkert bara bli svenskfru ska du se sa jag och kände mig mycket nöjd med detta.

Men jag har fortfarande lite svårt att smälta att en lite flicksnärta sitter där borta i Malaysia och trånar efter min kära make. Fast det är ganska smickrande också så länge hon inte skickar fler meddelande då vill säga.

Samtidigt skäms jag över min egen svartsjuka som bara anföll mig med full kraft. Det gör ont i mig att bli så svartsjuk när jag samtidigt vet att det inte är befogat. Men ändå blir jag så förbannat svartsjuk. Åter en KBT sak kanske?

Våren är nyckfull

Man kan nog lugnt säga att våren är ganska nyckfull.

Under 1-2 veckor har vi fått njuta av sommartemperaturer på 25 grader. Många ben har nog blivit lurvfria för att kunna släppas lösa på grönbete och många armhålor har nog rakats en extra gång. Så en mängd bleka spiror har vandrat omkring i byarna och lapat sol. Precis som man vill att våren ska vara.

-På med solglasögon för här kommer två lysande spiror sittandes på den Nettuanska nederdelen.
Fast problemet är väl att dom är lika lysande senare på sommaren också. Men underbart har det varit med lite förkänning på vad som komma skall.

Därför kan man bli ganska deprimerad när jag idag fick ta jacka på mig för att det kom snöblandat regn. Ja, ni kommer säkert ihåg det vita, pudriga som täckte backen i nästan ett halvår. Så idag, 2 maj, bestämde det sig för att överraska den skånska bygden med ett intensivt anfall. Men lugn, bara lugn det var inget som stannade.

Men våren är nyckfull.

Styled by Lilly

Är man 3,5 år gammal så vet man vad man vill. Det kan denna mamman intyga i alla fall.

Lilly har den senaste tiden blivit mycket intresserad av kläder. Hon går och plockar ihop vad hon ska ha på sig själv. Ibland i alla fall. Men dagar hon gör det kan hon få lite härliga kombinationer på sig. Och dom dagarna få hon ha det på sig också för den fighten är väldigt onödig att ta. Hon tycker ju hon har varit jätteduktig och är jättefin så jag tycker inte jag ska gå in och plocka ner den känslan. Ser det allt för bedrövligt ut har jag lyckats styra upp det lite men oftast tycker jag det är ganska ok.

 

Idag blev det en härlig kombination med lila top med blommor på som matchades med en svart och vitrandig Hello Kittykjol. Och som toppen på cupecaken, fast här på botten, ett par rosa strumpisar med glittriga prickar på. Helt by Lilly-style.

Och tydligen ska man posera såhär också när man blir fotad.

Ps. Jag lovar att det inte ska bli några fler dagens outfitinlägg. Men detta var inget vanligt sådan som görs för att visa vilka märken man väljer till bebisen/barnen. Detta var ju helt Styled By Lilly.  

 

 

Vad tycker ni?

Upptäckt något här?
Jag har satt in kolumner på båda sidorna av inläggen. Jag är dock lite kluven om det är så att det blir för svårläst med massa saker på båda sidorna. Men sedan har min vänsterkolumn blivit längre och längre.

Så därför behöver jag er hjälp. Är det ok med kolumner på båda sidorna eller det är för svårläst?

Kläder efter väder

Tjejerna har sprungit här in och ut hela dagen idag. Precis som det ska vara. Men mellan varven har Lilly naturligtvis hunnit klä av sig. Så till slut orkade hon nog inte klä på sig igen utan gick ut i trosor. Och jag kan väl säga så mycket att det inte är sommarvärme idag utan lite småkyligt. Men hon försvann ut och upp på studsmattan. Så hoppade hon lite innan hon försvann in för att åter dyka upp på studsmattan. Fast denna gången lite mer klädd. Hon hade ju faktiskt hämtat sin vinterjacka men hon hade bara den också. Så hon såg ganska rolig ut när hon hoppade rundor på studsmattan i trosor och vinterjacka.

I eftermiddag har hon roat sig med att lägga en fin make up. Vet inte om det är hennes färg riktigt.

SYNTAX ERROR

Med stora bokstäver lyser det:

SYNTAX ERROR

på min nya miniräknare. Jag kan inte låta bli att fnissa lite lätt när jag ser samtidigt som jag hör en släpig stockholmare säga orden.
Varför kommer jag inte på och varifrån hittar jag inte när jag varit ute och sökt. Men ändå sitter jag där och fnissar när det gång på gång dyker upp innan jag inser att jag matar in talen alldeles fel i min high tech miniräknare med en massa konstiga knappar.

Kan någon hjälpa mig och tala om för mig varför jag fnissar vid detta uttrycket?

Fototriss ~Så här ser det ut där jag är~

Fototriss är tillbaka efter några veckors mammaledighet. Och jag passar nu också på att säga grattis till den lilla sonen till Helena som driver fototriss.

Mitt på valborgsmässoafton ser man denna härliga syn nere i Skåneland.

Små spirande syrener

Gula klickar på gräsmattan gör faktiskt inte mig så mycket. Jag tycker det är vackert. Jag har en känsla över att jag är ganska ensam om det.

Grannens körsbärsträd står i blom. Bakom har skogen fått en härligt ljusgrön färg.
Jag älskar verkligen när färgerna kommer ut. Jag mår bra av det i själen dock ej lika bra i ögon och näsa. Men det är färg i alla fall.

Fler trissar hittar du HÄR