-Mjölk är bra för skelettet säger Molly förnuftigt. Det är vitt och det är skelettet också.
Så enkelt kan det vara ibland att vara en förnuftig Molly. Speciellt en som inte ens dricker mjölk. Men då kan det vara bra att kunna tala om det för lillasyster.
Mamman börjar däremot att fundera lite. Om nu mjölk är bra för skelettet för att dom är vita båda två så borde cola vara bra för många organ. Alltså kan jag med gott samvete dricka vidare.
Det har känts väldigt konstigt att inte suttit med matte idag eftersom jag jobbade undan det sista för denna veckan igår. Men jag kommer troligtvis sätta mig ikväll för att börja med nästa veckas uppgifter. Jag vill ju gärna har lite fritid då eftersom syster yster kommer hem imorgon. Men jag har mitt första delprov nästa helg så jag får se hur mycket fritid jag får. Jag vill verkligen klara det även om jag inte känner mig allt för hoppfull. Jag fattar inte riktigt varför det ska vara så jäkla svårt att få in dessa saker i huvudet. Det är kanske som min “privata” (Anneli) mattelärare sa till mig. Att jag tänker för mycket och gör det svårare än jag behöver. Ja, jag vet inte riktigt vad det är men jag tycker det är riktigt svårt.
Söndagar innebär också simning för Molly. Det går framåt men det känns tyvärr inte som om hon skulle vara simmandes till sommaren. Troligtvis har det med hennes medärvda fegisgen, den mamman råkat föra vidare, för hon stoppar så fort hon tycker det är lite otäckt. Idag skulle dom flyta på lite djupare vatten. Hon är riktigt duktig på att flyta med ansiktet nere i vattnet men så skulle hon då resa sig och det gick ju inte så bra när det inte fanns någon botten hon bottnade i. Ledarna är med hela tiden men det räckte för att hon inte skulle flyta igen. Jäkla mamman att föra sådana gener vidare.
Lilly kom idag på hur hon själv kunde snurra i snurrkopparna på lekplatsen. Och det gick minsann undan när hon fick upp farten. Jag satt där ute med henne och jag kunde inte riktigt komma på vad jag tyckte om vädret. När solen var framme värmde den ordentligt men så fort ett moln skymde var det riktigt kallt. Men jag kan dock gå ut med en liten lätt pollenprognos och meddela att något blommar. Kände av ögonen så jag får väl kolla över mitt lilla husapotek och se så där ligger allergitabletter.
Den inte allt för vackra men dock så viktiga poolinhängnaden är nu flyttad. Mitt på gräsmattan står den. Allt för att vi ska kunna ligga och lapa sol i poolen så länge som möjligt på kvällarna. Åh vad jag längtar till sol och sommarvärme. Liggandes på en luftmadrass och bara njuta av att vara.
Det börjar hände en hel del ute nu. Efterlängtade färger som kommer och förgyller vår tillvara.
Små rabarberknoppar. Lilly var väldigt förtjust över detta eftersom hon var helt säker på att jag skulle gör rabarberpaj idag. Inte idag men mycket, mycket snart.
Här kan vi snacka om en riktigt härlig chokladkoma. Har haft otrolig abstinens efter att göra cupecake. Det har inte blivit några på någon vecka nu eftersom all min lediga tid går till att sitta med matteböckerna. Men idag har jag jobbat undan veckans matte så jag kunde med gott samvete ge mig på att experimentera lite. Jag har känt för att göra en chokladmuffins med någon frosting. Och efter en liten inventering av skåp och kyl blev det en rejäl chokladmuffins med bitar av vit, ljus och mörk choklad. Till detta tänkte jag mig en mjölkchokladfrosting. Vattnas det i munnen?
Ställ formar i en muffinsplåt. Hacka chokladen, inte för smått bara. Blanda alla torra ingredienser i separat skål. Vispa rumstempererat smör och socker till en jämn smet. Vispa ner äggen, ett i taget och vispa till en slät smet. Vispa ner dom torra ingredienserna. Vispa bara snabbt ihop och tillsätt sedan mjölken. Rör gärna ihop det sista så det blir ordentligt. Vänd sedan ner chokladen och klicka ut smeten i formarna. Fyll bara 3/4. Grädda i mitten av ugnen ca 15-16 minuter, använd gärna en sticka för att vara säker.
Mjölkchokladfrosting (räcker till 12 normala)
200 g ljus choklad, gärna mjölkchoklad 200 g philadelphiaost 1 1/2 dl florsocker
Smällt chokladen över vattenbad eller i mikron och låt sedan svalna lite. Vispa upp osten lite pösigt och vispa sedan ner den smälta chokladen. När allt är riktigt blandat så vispa i florsockret. Spritsa på muffinsen så, Voila, härliga cupecakes.
Detta är kärlek för en chokladälskare som mig. Jag hade kunnat öka på kakaon med 1-2 msk till för att få dom ännu mer mustigare men jag vet vad barnen brukar säga om det.
Tjejerna står inne på toaletten för att göra sig färdiga till natten. Molly smörjer sina händer och naturligtvis vill lillan också ha lite smörja. Hon får en klick i handen, tittar på det och trycker ihop händerna. -Vad kladdig jag blev sa hon med en liten sådan där min som säger att det inte är helt skönt. Var ska jag smörja mig fortsätter hon sedan. -Det trodde jag du visste eftersom du ville ha lite smörja svarade jag och kära maken nästan samtidigt. Hon smörjer armarna lite men hon får inte ut det utan blir bara vitare. Vi hjälper henne på en vars en arm. -Nu är ju tummen med kladdig så då får den torka till i morgon försöker jag lite hoppfullt. Hon tittar på mig som om jag inte skulle ha alla chips i påsen eller att hissen inte går ända upp. -Man kan ha den fast den är kladdig säger hon förnuftigt till mig. Så kryper hon ner under täcket och stoppar tummen i munnen för att lika snabbt dra ut den. -Se det gick säger hon mycket nöjt.
Jag har fått ett mycket trevligt fotouppdrag. Det har legat på lut tidigare men idag blev det nog bekräftat.
Jag ska fota ett bröllop i början av sommaren. Naturligtvis är jag smickrad över att få ett sådant uppdrag men jag ska inte sticka under stolen med att jag är nervös. Ett bröllop är ändå något man vill ha ett bra minne av. Men jag har pratat med “the bride to be” och det kändes bättre efter att jag gjort det. Att vi alla förstår att jag inte är något proffs även om jag önskar det. Så nu blir det till att släppa barnen på grönbete och öva lite.
Tack mina kära vänner för att jag får detta förtroendet av er.
En liten tanke slog mig innan när jag pratade med min kära svärmor. Hon sa nämligen en sak som min kära far också brukar säga:
-Det var längesedan man hörde från er.
Det som slog mig var då om det finns några oskrivna regler att det ska vara barnen som hör av sig. Jag bara fick upp denna tanken och blir ju naturligtvis tvungen att fråga vad ni anser. För är det längesedan man hörts av och den andra parten reagerar på detta då borde det väl vara lika mycket i den andres intresse att ringa. Eller jag har helt fel? För går jag här hemma och tycker det var längesedan jag pratade med till exempel pappa så ringer jag eller skickar iväg ett sms. Jag är ju som bekant ingen vidare telefonmänniskor ändå så. Eller är det bara en tom liten fras som sägs? En sådan fras som: -Hur mår du som kan sägas när man träffar någon. En sådan som man bara vill höra att det är ok. En liten artighetsfras kanske. Eller det är bara jag då får igång maskineriet där uppe på lite konstiga funderingar?
Så säg mig nu. Finns det några oskrivna regler som gått mig helt förbi?
Det skulle inte förvåna mig om jag har en blivande naturist här hemma. Så fort vi kommer innanför dörren springer Lilly in i storarummet och innan jag har fått av mig ytterkläderna kommer hon ut i hallen igen, i bara trosor. Hon gör det på två röda. Jag kan gå här och småfrysa och inte blir det bättre av att hon bara kommer i trosor. Visst det kan vara skönt att vara utan kläder men inte när det är småruggigt inne. Ge mig 25 grader varmt så kan jag gå med på det men hon gör det oavsett värme ute. Problemet är väl bara att hon alltid lägger strumporna på olika ställen så det kan gå lite strumpor om vi är ute 3-4 gånger. Det verkar som om det inte enbart i tvättmaskinen där finns ett svart hål som slukar strumpor utan även någonstans i storarummet har detta svarta hål hittat hit. Det måste vara otroligt frustrerande att bo på andra sidan det svarta hålet också. Där finns ju inget hopp att hitta maka till den utspottade strumpan som kommer farandes.
Jag avskyr verkligen matten. Jag hatar hur den får mig att känna mig så otroligt korkad. För så korkad är jag faktiskt inte.
Jag är van att kunna lösa saker och ting. Ge mig ett schema och jag löser det. Jag ska kunna lösa problem och jag gör det också. Så därför känner jag mig väldigt frustrerad just nu när jag inte ens får rätt på dom enklaste uppgifterna. Jag sitter och stirrar mig blind på talet. Jag gör som exemplen säger att jag ska göra och ändå blir det fel. Känner mig nästan lite deprimerad för tillfället för jag ser mina chanser till logistik-utbildningen minska för varje dag.
Böckerna ligger där ute på köksbordet nu. Öppna och väntar bara på att bli lösta. Ska rensa huvudet med en runda betabet och sedan en dusch och hoppas sedan att jag sätter världen i gungning när polletterna trillar ner.
Säger man stilleben så tänker jag automatiskt på målad frukt i trasiga lerfat och vinkaraffer. Detta är stilleben för mig. Och därför tänkte jag att jag skulle göra något helt annat. Detta var dock svårt. Vi har varit iväg ikväll och jag har sprungit och fotat hela kvällen. Lite olika saker som jag tyckte passade in på temat. Jag ville få det att se lite proffsigt ut i alla fall men insåg ganska snabbt att man behöver lite mer rekvisita än bara en kamera och motiv då. Men tre bilder blev valda från tre olika bord.
Fasen vad tragiskt. Jag kommer aldrig kunna bli någon cirkusprinsessa. Varje gång dom drog bort “golvet” och blottade marken med sågspån började jag känna av mina ögon och nu, 1 timme efter, är jag ganska tjock i näsan. Endast denna lilla detalj för annars har jag det mesta.
Jag gillar verkligen att vara högt uppe i luften. Jag är dessutom en mycket bra lagarbetare så jag kan arbeta med flera.
Jag är väldigt vig, bra balanssinne och akrobatisk. Ett skönt ryggläge säger man ju dessutom inte nej till.
Jag är en hyfsat bra buktalare och en fantastisk sångare.
Jag älskar verkligen stora fyrbenta djur.
Ja ni förstår mitt dilemma. Vilken tragik att lite sågspån ska sätta stopp för allt detta .
Visst är det härligt när företag använder barn för att sälja saker. Och att dom använder barn som sedan sak ge sina föräldrar ännu mer dåligt samvete. För föräldrar idag har ju absolut inget att oroa sig över. Nejdå jag är inte alls ironisk, inte alls.
På radion går nu en reklam som KIA gör. Jag vet inte om den är lokal för Skåneland eller om den är rikstäckande men det spelar kanske ingen större roll. Är den bara lokal är det kanske bara skånska föräldrar som ska känna ett sting i hjärtat då.
I helgen, tror jag att det var i alla fall, kan man provköra en KIA-bil. Och gör man det kan man vinna en resa till Kolmården. Hade det bara varit detta hade det kanske inte varit så farligt. Men problemet, enligt bitterfittan vid tangenterna, är att det är två barn som gör reklamen. Två barn som glatt talar om att OM mamma eller pappa provkör en bil så kan man vinna en resa till en stor och roligt djurpark. Men detta ligger förstås helt i föräldrarnas hand om den möjligheten ska kunna ges. Sedan talar dom ännu gladare om att alla barnen får en nalle också när mamma eller pappa ska prova den där bilen. Ja vilket barn vill inte ha en gratis nalle?
Nu brukar jag inte reagera på reklam men just denna satt jag och irriterade mig på igår. Tro att det just är för att det är så solklart att det är barnen som utnyttjas. Många gånger är jag nog snarare en liten sån där som inte riktigt förstår varför viss reklam blir fälld, som till exempel sexistisk reklam. Vissa är kanske solklara men en del känns lite blaha bara.
Sedan kan viss reklam missuppfattas lite också, speciellt om man då har lite fantasi som inte alltid är så rumsren om man säger så med lite finare ord.
Den första jag tänker på är ju Orio, tror jag i alla fall att dom heter. Vem kommer ihåg namn när man ska vrida, doppa och slicka. Inte riktigt jag.
Om jag säger Cheerios så kan man lätt få upp bilder på prostitution kanske. Jag menar dom uttrycker ju helt klart: Give those “hoos” a go Det måste vara fler som reagerat på detta eftersom det nu finns en liten skylt i reklamen där det står: Give those o:s a go
Men vad sägs om: Smaken sitter i hålen Ostreklam och ingen bordellreklam. Denna blev dessutom fälld så nej, jag är inte ensam om min fantasi även om jag inte skulle anmäla reklam. Inte för sådana ordväxlingar i alla fall.
Sedan finns det ju reklam som bara sätter sig. En gång i tiden sprang alla omkring och sa: Gott, Gotti gott gott Idag springer alla omkring och sjunger: Snabbt, stabilt och jätte, jättebra.
Reklam är reklam och det kommer nog alltid att finnas. Tyvärr.
Hittade en utlottning som jag bara inte kan låta bli. Vem vill inte ha möjlighet att vinna dessa fina saker. Jag håller tummarna att det blir jag för för tillfället har jag ganska stora abstinens över att få baka. Men vem hinner det nu när jag sitter med matteboken i tid och otid. Men hade jag haft dessa fina saker hade jag kanske hunnit ta mig tid. Jag vill baka cupecakes nu.
Jag tävlar hos Bakverk och Fikastunder om detta bak-kit! Tävla du också! Tävlingen pågår t.o.m den 25 april.
-Får man sminka sig frågade hon mig när jag stod och la på lite mascara. -Ja, när man blir lite större får man det svarade jag. Jag ville ju inte att hon ska tro att det är ok för en 7 åring. -Men dom gamla får väl inte gör det frågade hon. -Jo där är många som sminkar sig som är gamla. Hon funderade en stund. -Men mamma, då får du hjälpa dom då.
Så mamman kan se synen hon fick där jag står och hjälper mina gamlingar med mascara istället för kläder. Det händer ju att man får hjälpa till med lite läppstift men ingen 1 timmars makeup-läggning. Så troligtvis tror hon att jag hjälper mina gamla med det mesta eftersom hon vet att jag hjälper gamla. Så nu är det dags att ladda för en ny dag på jobbet.
Jobbat till 4, hämtat Molly på kören halv 5, lämnat Lilly på gympan 5, satt och degade i omklädningsrummet för jag tycker inte det är lönt att köra hem, hemma kvart över 6. Äntligen.
Åt lite kvällsmat och frågade tjejerna om dom ville ha varm chokladmjölk. Ett rungande unisont ja kom naturligtvis. Hällde upp den varma chokladen till dom och Molly frågar efter lite mjölk. Kall mjöl som hon sedan hällde i den varma chokladen.
-Mmm, sådär mamma. Nu blev den kall och god.
Och där sitter en förvånad mamma och gapar och funderar på varför hon smutsat ner en gryta. SPD-klubben nästa (SparPåDisk). Det är uppskattat med ansträngningar.
Ibland när man är ute och läser bloggar och kollar kommentarerna kan man bli väldigt förvirrad. Anledningen till detta är att många kommenterar och svarar fram och tillbaka i varandras bloggar istället för att svara på kommentaren i sin egen blogg.
Så en kommentar på ett inlägg om till exempel bitterfittan kan vara:
Sv: Jo tack jag gillar dom också. Har tänkt köpa upp fler.
Och detta är riktigt förvirrande eftersom det inte många gånger inte har med inlägget att göra utan ett svar på en kommentar från ett helt annat inlägg. Jag gjorde precis på detta viset innan också men sedan en tid tillbaka svarar jag på mina kommentaren på min blogg. Gör man detta kan man ibland följa en intressant dialog, 2 cyberspace:ade människor emellan.
Jag skulle tro att det vanligaste nog fortfarande är den “hoppande” kommenteringen men jag sticker ut lite och ska vara lite tvärt om. För att få det lite intressantare.
Årets första riktiga vårdag har sakta värmt upp små, små kroppar. Små kroppar som sakta vaknat till liv och som plötsligt bara har en drift. Att sätta sig på vägen och studera stora saker med 4 hjul som fort närmar sig. Allt för att kunna sitta och filosofera vad det är för saker som närmar sig. Men innan tanken avslutas har den lilla nyvaknade kroppen somnat för gott.
Jag vet varför det finns så otroligt mycket grodor. För att dom sak kunna spela in sina splatter-filmer. Och jag har varit statist idag när jag säkert har kört ihjäl 15-20 stycken på väldigt kort tid. Jag försökte undvika dom men dom hade ställt upp sig i klungor och verkade bestämt sig för att få filmen färdig. Stackars grodor.
Nämn orden rakat eller orakat och genast har man en hop med både för och emot.
Nämn orden ”Det är sexigt att ha håret kvar” och genast kommer en hög med, framför allt män, som genast måste säga att så inte är fallet.
För tydligen är det väldigt känsligt att gå ut att säga att det är ok att ha hår på muffen. Ni vet den där naturliga looken. För idag fick jag lära mig att kvinnor som inte rakar sig är smutsiga, lata, ofräscha och väldigt osexiga. Sådana uttalanden gör mig lite fundersam på vad man egentligen ser hos sin partner. Har inte lust och sexighet att göra lite med hur man känner det tillsammans med vederbörande. Är lust och sexualitet enbart rakade kön?
Kravet på den kvinnliga ohårigheten har gått lite för långt kan jag tycka. Allt en produkt från porrindustrin. Och förändringen på 10-15 år är enorm. För 10-15 år sedan reagerade man ganska mycket på en rakad muff med porrsträng medans man idag inte ens skulle fundera på att det är så. Man skulle nog kunna kalla hela fenomenet porrskadat, som så många andra konstiga ideal. För utan porren hade detta idealet inte kommit. Men som med så mycket annat ska vi kvinnor göra allt för att behaga mannen.
Mannen styrs bara av lust. Denna lilla klyscha trodde jag var död men när man läser vissa kommentarer som till exempel: ”Har min kvinna minsta stubb blir det absolut inget. Det ska vara rent och blankt” Say what? Hur många gånger om dagen måste denna tjej raka sig då. För jag kan säga att efter en halv dag är man inte len och blank längre. Redan då känner man ett litet lätt stubb. Så en muff som rakas så ofta kan inte må speciellt bra. För upplysnings skull så mår inte muffen bra av för mycket tvätt.
Den stora frågan är kanske då också. Alla dessa män som tycker det är så äckligt med hår. Hur ser era era regioner ut? För jag hoppas ju att ni har porrpung och helrakade runt hela paketet. För vi tjejer vill ju inte ha hår i munnen. Bara att skriva orden och läsa dom gör att man förstår det tramsiga i hela debatten.
Det är ganska tragiskt att det ska behöva tvistas om hårets vara eller icke vara. Och det som gör det så tragiskt är smutskastningen av det icke rakade. Det är verken smutsigt eller ofräscht med hår. Vad gäller sexighet så sitter det väl i betraktarens ögon. Men att hänga upp sig på enbart detta. Nopp, det blir inte bra. Det är väl upp till var och en hur man själv vill ha sin muff. Vill man raka så gör det men personligen skulle jag aldrig raka för att någon kräver det utan jag skulle göra det för att jag själv vill. Men det är väl som med allt annat. Jag skulle aldrig ställa upp på något sexuellt som jag inte skulle känna mig bekväm med. Jag skulle aldrig göra något enbart för att min parter vill.
Jag tror att man många måste lära sig att tycka om sig själva mer på det sexuella planet för att våga säga nej. Så raka inte bara för att porrstinna partners vill. Och nej, jag är ingen frigid liten sak som verken gillar sex eller porr. Jag är ingen überkvinna som aldrig rakar mig. Jag har bara en liten åsikt om det.
Rubriken lyser med sina feta bokstäver. Den speglar lite av förbud-Sverige. Men Region Skåne har i alla fall hoppat på detta tåget med heta namn som Eje Pikuré (KD), Oxfordprofessorn John McFeast, Mats Ahl, Jemeij Suker, Descain Tevacul i spetsen.
Min första tanke var hur dom skulle gå till väga med ett sådant förbud. Ska dom gå runt i folks matlådor och kontrollera vad som ligger i den? Jodå det var precis vad som skulle kunna hända. Inte ens falukorv ska vara ok att ha med sig i lådan. Jag kan undra hur dom gör när det upptäcks att det ligger förbjuden mat i lådan. Ska lådan krasst dras bort under näsan för att slängas ut i slasken. Var skulle gränsen gå för vad som är fett och inte fett. Jag har gjort en pastasås på 4 %:ig grädde men det går inte att skilja på vad det är för % i den bara genom att se på den.
Så nu ska kioskerna rensas från sötsaker, matsalen ska ta bort allt fett och Region Skånes anställda ska få ett sundare liv.
Lite taskigt om du går på GI- eller LCHF-dieterna som enbart går ut på att få i sig en massa fett. Fast det är kanske bra att någon sätter stopp för dom för jag tror dom är livsfarliga i långa loppet. Att proppa kroppen full på fett borde i slutänden inte vara alls bra för kroppen. Du blir smal på utsidan med fet som ett svin på insidan i längden. Bara min lilla teori som inte finns några belägg för. Så Region Skåne har något att bita i när dessa LCHF- anhängare går till uppror.
Men vet ni? Det är en jäkla tur att det är 1: April idag. Bara sätt er och kolla namnen på personerna som går ut i artikel. Visst att det finns mycket annorlunda namn som är ihopsatta på dom mest konstiga sätt men dessa slår nog allt.
Mats Ahl = Matsal Passande namn eftersom han ska patrullera lunchrummet på Lunds lasarett.
Jemeij Suker = Ge mig socker Denna stackars kvinna protesterar mot förbudet. Inte så konstigt med ett sådant namn.
Descain Tevacul = De ska inte va kul Här kan man nog snacka om klyschor för hur en dietist är. Hård med knuten i nacken och en pekpinne som slår mot handflatan.