Slimmat som slimmat

Något har nästlat sig in hos mig. Som en maskros som hittar sin väg genom asfalten har det letat sig in genom mig och nu inser jag det.

Det började med ett litet förslag. Allt lades fram på ett mycket fint vis. En ny tv, en sådan platt sak har min kära make gått och suktat efter ett bra tag. Och nu hade han hittat den och han hade hittat alla fördelar också. På något vis verkade han väldigt påläst över hur allt skulle läggas fram.

Försiktigt började jag brytas ner. Bit för bit försvann mitt försvar utan att jag först märkte det. Jag nickade lite instämmande och han insåg att han hade mig på kroken.  

Slug som en räv gav han mig sedan stöten. Han hade hittat en som var mycket billigare och jag nickade ännu mer instämmande. Och plötsligt insåg jag att han snärjt in mig i nätet och likt en mask på kroken fanns det inget mycket till utväg. Men jag undrar om han var medveten om taktiken själv eller om det faktiskt bara var så att det bara blev så.

Men tänker man efter lite så varför inte. Ska man själv lämna tjockisvärlden så kanske det även är dags att slimma tv:n också. Bara en tanke liksom. Slimmat som slimmat.

“Tantpetar”-inspektion

Att uppsöka “tantpetaren” är för oss kvinnor ett ont måste. Att ligga där med benen hängandes på benstöd och ha en hundra wattare riktad rakt upp är inte så värt trevligt. 

Jag kan vid detta tillfället förstå varför vissa envisas med att kalla sin muff för snäckan. För vid detta tillfället, när det är knäpptyst i rummet, skulle man troligtvis nästan kunna höra havets brus som sakta kluckar mot grottans väggar.

Det är också då man förstår varför vissa envisas med att kalla sin muff för musslan. För det finns nog inget tydligare tillfället då musslan bara vill slå ihop och vara stängd som när man ligger där med en okänd människa mellan benen.

Och det är då, när musslan vill slå igen, som man ändå är lite glad att man tog sig tid att ansa sin lilla buske lite för vem vill fastna med “skägget” i brevlådan liksom. För om det inte är för den saken skull så vet jag inte varför ansningen gjordes. Jag skulle tro att “tantpetaren” inte bryr sig ett dugg om det är en brazilian vax eller en german bush. Jag kan ju ha fel men jag tror faktiskt inte det.

Och av någon anledning är det nog enda gången man längtar efter en läkerol. Inte så mycket för andedräktens skull utan mer att faktiskt få sätta den mellan knäna. Men ack nej, ingen läkerol i sikte.

Så när man två minuter senare både blivit upplyst och inspekterad är man ganska glad att ha fötterna på marken igen. Och man förundras över vilken analytisk förmåga man har.

En analys om superhjältar

Visst är det något speciellt med superhjältar?

Jag vet inte varför men jag är lite fascinerad av dessa hjältar faktiskt. Det kan vara så att det är mystiken i att kunna förvandla sig till någon annan. Att kunna gömma sig bakom en mask för en stund och bli någon helt annan. Tänk att vara den som räddar världen.

Men samtidigt verkar de så ledsna. Ledsna när de dras mellan att få vara hjälten och rädda världen till den melankoliska känslan av att vara missfoster. Och den där balansgången till galenskap verkar ligga och vippa hela tiden men på något vis är det ändå alltid det goda som vinner och hjältarna får vara hjältar.

Det är kanske det jag är ute efter. Att det alltid är det goda som vinner. Att det på något vis finns hopp för oss vanligt dödliga när vi får svart på vitt att det finns de som kämpar för godheten och dessutom vinner även om de bara är fiktiva.

Eller så kan det vara så att de bara är vackert att titta på.

(Bilder från Google)

För när godheten glorifieras med män och kvinnor med fantastiska kroppar så pirrar det lite extra. Inte nog med att de är hjältar som räddar alla utan de är hjältar som är som gjorda för att förföra en uttorkad värld. Så mystiken kring dem tätnar samtidigt som den växer.

(Bilder från Google)

Sedan kan jag naturligtvis inte låta bli att fundera på att det inte enbart verkar vara superkrafter de har fått utan även superorgan. Alla superhjältar, speciellt de med kalsongerna utanpå eller de med tighta spandexdräkter, verkar fått en superbralla också. Så de har liksom fått superkrafter överallt.

Så visst är superhjältar lite fascinerande och eggande. De osar självsäkerhet i sina dräkter medan de verkar känna sig vilsna utan. Ändå är de alltid där för oss. Så vem skulle inte vilja vara den som Batman sveper sin kappa runt eller den som Wolverine drar sina vapen för att rädda.

Så superhjältar är fascinerande på många sätt. Men framförallt så är det de goda som vinner och det är det vi behöver. Hoppet.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland blir det bättre

Vi började häromveckan med att renovera hallen. Vi hade bestämt oss för en ljusgrå panel och vitmålade väggar. Det blev inte riktigt som vi planerade. Dock tror jag att det blev mycket bättre.

Vi började i vår gul/oranga hall med mörk träpanel och brunt golv. Det har sedan vuxit fram till vår nya fina hall.

Vi hittade en riktigt snygg tapet med olika tjocka linjer som går i olika nyanser av grå och lite silverstänk i vissa. Panelen blev mycket mörkare grå än vi från början planerat med det är så snyggt. Kära maken fick golvet på plats igår och plötsligt ser hallen så stor ut. Jag kan tänka mig hur snyggt det blir när vi fått upp golv- och taklister och när lamporna är på plats.

Kära maken har dessutom målat vår före detta träfärgade hatthylla vit och även tjejernas lilla hängare är vitmålad. Hyllan blir lite pricken över i:et.

Jag är så nöjd med resultatet. Och jag är så nöjd med att ha en sådan händig och duktig käraste.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland blir det bättre.

Våga vara obekväm och ifrågasätt

Just nu känner jag mig jäkligt nöjd. Detta efter att jag har fått besked om att som det ser ut idag inte kommer att bli någon fritidsgård på dagiset.

Jag är så nöjd med mig själv att jag faktiskt har använd min medborgliga rätt och visat vad jag tycker och tänker om saken. Jag är jäkligt nöjd och glad med det fina stöd jag har fått från så många håll.

Jag är så jäkla nöjd över mig själv att jag inte bara har suttit och gnällt utan verkligen skrivit och skrivit och spridit och spridit e-mail, inlägg och facebook-statusar i ämnet.

Jag vill tro att jag gjort något nytta i detta beslut att inte skriva kontraktet. Att jag varit en liten pusselbit som till slut blivit en helhet.

Det är bara att inse att man som medborgare ska vara obekväm och ifrågasätta saker som man tycker är fel. Att våga är otroligt viktigt och vår rättighet.

Så nu är det kanske dags och få dem att lösa fritidsgården då. För jag vill poängtera att jag vill att ungdomarna ska ha en fritidsgård. Det är inte den jag varit emot utan placeringen. Så jag kanske ska gnugga geniknölarna och plita ihop en frågan om det nu då. Fast just nu är jag ganska matt efter alla dessa turer. Jag har inte ens kunnat plugga med någon reda så jag kanske helt enkelt måste ta tag i det först med tanke på att jag tentar på fredag.

Men jag är så stolt över mig själv med det jag gjort hittills i all fall.

Behöver vi fler?

Jag har köpt nytt rivjärn.
Kära maken funderade på om vi verkligen behöver fler i huset. Jag har inte en aaannniiinnnggg om vad han menar.

Grrrr…

Den där melankoliska känslan

Jag gillar inte riktigt denna tiden på året. Jag kommer på mig själv med att bli sådär nostalgiskt deppig som jag känner mig nu varje år.

Jag vet inte om det är rädslan för att åldras, att åren går så fort och vi åter igen är på hösten. Det tickar på så förbannat fort och jag kan inte göra något för att stoppa det.

Men en liten stund kan jag stoppa tiden med hjälp av den nostalgin jag får med viss musik. En stund kan jag stanna tiden och få vistas då. Men i gengäld kommer den där melankoliska känslan som liksom gnager i magen på mig. Jag vill ta mig ur den men istället har jag grävt en djup grop med branta väggar som bara blir djupare och djupare för varje låt jag spelar. Men jag måste få spela de där låtarna som betyder så mycket men när det är höstlikt ut har det ett pris.

Jag kommer ur men den är jobbig att gräva igen. Men ännu blöder inte mina fingrar men hjärtat gör över tiden.

Hjältestämplad

Hitta ett fel.

Precis, solkräm. Vem har behövt det i sommar liksom ;-).

Ok, där var två och det var det andra jag tänkte på. Känner mig som en hjälte som gjorde denna upptäckt innan den skulle användas ikväll eftersom det inte hade tagits emot med glädje. Observera att det inte är jag som lagt den där. Det skulle kunna vara det men jag är helt oskyldig denna gången. Därav hjältestämpeln.

Jag vet inte varför saker hamnar på toaletten av någon anledning.

Det är väl sin sak att de hamnar på bänken men när de äntrar skåp blir man lite förvånad. Inte för att skryta men jag var faktiskt hjälte i detta fall också. Tror det snart är dags att leta fram någon gammal spandexdräkt som jag kan sy om. Får väl komma på ett bra namn och framförallt ett bra märke att ha på bröstet. Kanske en kikare. Det blir ju kanonfint att sätta en sådan på bröstet för med min sykunskap hade nog ett kikaröga hamnat över varje bröst. Det är nog bäst att enbart spela hjälte ;-).

Den avlånga tingesten med massa sprickor

Lilly pekade på den hårda, äggskalsfärgade, avlånga tingesten med massa sprickor i som låg kvarglömd långt in på en av hyllorna i duschen. Hon petade lite på den och med frågande min undrade hon förstås vad det var.

-Det är en gammal tvål svarade jag.

Hon petade lite försiktigt på den och tog fingret till näsan för att lukta. Jag tror inte hon riktigt trodde på mig vad det var. Hennes tvål kommer flytande på flaska, med eller utan pump beroende på var den är, och hon fick helt enkelt inte ihop det.

-Hur har den kunnat bli så hård mamma frågade hon. Jag försökte förklara att den kommer så hård från början. Hon nickade.

Men gladast var ändå jag att hon faktiskt inte har behövt stöta på denna hemska, ohygieniska sak. Glad att folk insett att flytande är da shit. Naturligtvis sa jag inget om detta till henne men jag kände mig väldigt nöjd inombords. Ja, kanske lite gammal också eftersom den inte ens verkar ha varit med i något pekbok när hon var lite.

1-0 till pumptvålen.

Just då tyckte jag det var en bra idé

Jag köpte nya saxar till tjejerna förra veckan. Just då tyckte jag det var en bra idé. Jag har en helt annan uppfattning idag.

Jag har en känsla av att Lilly försöker saxa sig till en vinst i Havet eller som vi kallar det, Finns i sjön. Bara en lite känsla i alla fall.

Hon har dessutom klippt bort en stor bit på klänningen också. Vet inte om hon ville ha något mer följsamt att pyssla med.

Så just nu råder det saxförbud. Hon tycker bara jag är orättvis. Arg och orättvis. Konstigt.

Jag låter Robban förföra mig

Hemmastudie-dagarna är hektiska måste jag säga. Det är mycket att läsa och emellanåt känns det som om man läser samma stycke om och om igen för att tankarna plötsligt börjat vandra.

Jag pausar därför en stund nu och låter Robban förföra mig med sig sexiga stämma. Jag låter honom ta mig på en resa där vi åker andras tåg ut i skogen för att hälsa på den där Charlotte. Han får mig att höra andra röster, någonstans där mellan dagarna när han sensuellt viskar: Låt oss gå till sängs.
Jag svarar att bara det är så länge det är nära mig.
10.15 en lördagskväll visar han mig den hängande trädgården. Vi leker för stunden och jag känner mig som hans primärval.

Jag vaknar på morgonen och han viskar: Ge mig åter en natt som denna.
Jag stirrar ut på havet innan vi går vidare.

Ja, den där Robban kan verkligen förtrolla en.

Undra om det blir lättare att läsa nu eller om jag bara gjort saken värre ;-).

De mystiska tomteögonbrynstråna

Att ärva saker är många gånger trevligt. Att ärva något som har ett affektionsvärde och som man håller väldigt kärt. Sådan arv är trevliga.

Sedan har man de mindre trevliga arv. Som tomteögonbrynsstråna. Dessa lite tjockare strån som plötsligt börjar dyka upp i det annars finansade ögonbrynet. Och de sitter där som små krökta spindelben. Man har liksom lite svårt att se hur ett sådant tjockt hårstrå kan tränga genom utan att det smärtar överhuvudtaget. Tanken på hur det trycker på insidan så att det dra ändå bort i nacken innan det lyckas komma genom. Men på något vis bara är de där ändå.

Och inte nog med att de är väldigt missprydande där de sitter några centimeter utanför alla andra så är de på något vis kopplade direkt till tårkanalen. För drar man dem så kommer en störtflod med tårar. Som en ensam glödlampa med ett snöre fast det finns liksom ingen avstängning som man kan sköta själv. Bara ett påläge tills den stora kratern sakta drar ihop sig.

Så det är viktigt att tänka på att kolla dessa tomteögonbrynstråna innan man är färdigsminkad och ska iväg på galej. Det blir annars till att dra fram avsminkningsservetterna och börja om.

Så alla arv är inte av godo. Ja det är vad jag har hört i alla fall. 

Fått luddiga politikersvar

Jag blir så jäkla frustrerad på dessa politiker. Efter mitt mail till fem stycken i kommunen angående fritidsgårdens placering på dagiset har där droppat in tre svar. Om jag har fått svar på det jag frågat? Ha, jag tror jag garvar ihjäl mig efter tre moderaters svar. För att friska upp minnet så var mina specifika frågeställningar följande:

1. Hur är det tänkt att lösa situationen på förskolan när de platser som finns kvar är fyllda?
Jag vill naturligtvis höra en praktisk lösning på detta och inte ett politiskt svar som bara pratar runt problemet. Jag önskar får svaret utformat: Lösningen ser ut som följande…. För visst måste det finnas en lösning på detta med tanke på vad lagen säger. Eller det skjuts på framtiden? Har herrarna hört talas om ringar på vattnet?

2. Hur är det tänkt att ett samhälle ska kunna växa utan en ordentlig barnomsorg?
Satsa enbart på de äldre så utarmar samhället sig själv efterhand? Problemet löst? Jag önskar få svaret utformat: Lösningen ser ut som följande….

Jag må vara lekman men jag är fan inte dum. Jag kan inte se en enda lösning på de frågor jag ställt. Bara en massa politikersnack som pratar runt problemet för att på något vis snirkla in sig på någon annan väg. Precis det jag specifikt poängterade att jag inte ville. Jag fattar inte hur de gör faktiskt och jag har inte en aning om hur jag svarar på dessa mail som inte ger mig det jag är ute efter. 

“Hej, och tack för synpunkter.

Med tanke på omständigheterna (dels att fritidsgårdsverksamheten blev husvill, dels att det finns lediga utrymmen i lokalerna som förskolan disponerat, dels Hästveda skolas problem med dåliga resultat, men framförallt att det rör sig om barn och ungdomar med många beröringspunkter), ser jag detta som ett tillfälle att på ett positivt och professionellt sätt ge Hästveda skola i samarbete med fritidsverksamheten en framgångsrik nystart. För Hästveda som ort är det också av yttersta vikt att man har en fungerande barn- och ungdomsverksamhet, något det nu ges utmärkta förutsättningar för. Med tanke på den professionalitet som personalen på såväl förskola som fritidsgårdsverksamhet besitter, är jag övertygad om att man gör detta till en för både skola, barn och ungdomar positiv händelse där alla parter tjänar på samarbete.

Hälsningar
Ernst …..
ledamot tekniska utskottet”

“Hej och tack för dina synpunkter!
Vår målsättning är att alla tätorter skall vara livskraftiga och att vi ska kunna erbjuda en god kommunal service i hela kommunen. Kommunen, och jag, har även engagerat oss stort Pågatågsprojektet, vilket jag tror är oerhört viktigt för bl.a. Hästvedas framtida utveckling. Genom tågstoppet och förbättrade kommunikationer skapar vi möjligheter för inflyttning till Hästveda, vilket är av avgörande betydelse för tätortens utveckling.
Jag ser inte att det finns fog för din oro. Från politiskt håll är det tydligt att vi värnar förskolorna runt om i tätorterna. Vi har en bra förskoleverksamhet i Hästveda idag och det skall vi ha även framgent!
Med vänliga hälsningar
Urban ……
Kommunstyrelsens ordförande”

“Hej Jeanette!

Tack för Ditt mail. Om Du har frågor om förskolan bör Du i första hand vända Dig till företrädare för barn-och utbildningsnämnden.
Såvitt jag vet är det gott om förskoleplatser i Hästveda. Senast jag kontrollerade var det 60-70 barn inskrivna på förskolan i Hästveda medan lokalerna är anpassade för nästan 100 barn. Därtill tror jag att kyrkans förskola Änglabus har lediga platser. Även om det skulle bli så att en del av förskolans lokaler tas i anspråk för en fritidsgård så finns det lediga platser kvar.
Om inflyttningen till Hästveda skulle bli så stor att brist på förskoleplatser uppstår så tror jag inte det finns någon politiker som kommer att motsätta sig en utbyggnad av barnomsorgen.

Med vänlig hälsning
Lars …… (m)
ordförande i Fritidsnämnden”

 

Något i stil med, tanken är god kanske

Ibland fungerar inte lösningar som det är tänkt tror jag.

Återförslutningsbara förpackningar är toppen. Det vill säga så länge man kommer i dem först.

För ni ser, det är ett problem jag inte riktigt löst ännu. Att öppna en rispåse som bara på något konstigt vis spricker upp på sidorna är inte så funktionellt. Inte om man har i tanken att använda den där lilla tejpbiten som så bra hade tänks försluta påsen igen. Jag behöver kanske först hämta silvertejpen för att fixa påsen. Det som inte går att fixa med silvertejp är sönder sägs det ju.

Om man väl löst det så långt så är det bara att dra i den lilla tejpbiten som ska försluta påsen. Naturligtvis är där ris på hela vilket resulterar i att den inte fäster någonstans. Istället fångar den sakta upp de riskornen som fortfarande sipprar ut från revorna i sidan.

Så praktiskt lösningar som är så bra om de fungerar. Något i stil med, tanken är god kanske.

Jag har skicka mail till våra politiker

Jag är arg och jag har för första gången skickat meddelande till våra politiker. Nu har jag ont i magen men jag funderar allvarligt på att skicka iväg det till tidningen också.
Följande e-post har precis gått iväg till fem politiker.

“Kära politiker

Jag har gått och funderat på några saker som jag önskar få hjälp med att förstå.

Jag bor i Hästveda, ni vet den där lilla orten som kommer att växa sig stor och frodig när tågstoppet införs nästa år. Detta är väldigt bra tycker jag naturligtvis men har ändå funderingar kring lösningen av människorna som ska flytta hit.

Jag förmodar att det är äldre personer ni vill ska flytta hit. Detta med tanke på att vi snart inte har fler platser på vår förskola till de barn som redan bor i samhället. Och med tanke på att ni nu har bestämt att öppna fritidsgård på den avdelning som kommer att behövas efter att de få platser som finns kvar innan ny avdelning behövs samt att en dagmamma snart går i pension så växer mina funderingar ännu mer.

Jag förstår helt ärligt inte hur ett samhälle ska kunna växa om det inte finns barnomsorg till de tilltänkta invånarna. Som det ser ut idag handlar det inte ens om att växa utan enbart ta hand om de barn som redan finns på orten, vilket snart inte går.

Det är kanske tänkt att öppna ett ”akutdagis” i någon ledig lägenhet då istället eftersom den avdelningen som snart kommer att behövas är upptagen av annan verksamhet?

Kommunen ska, som det står i lagen, "utan skäligt dröjsmål" erbjuda en barnomsorgsplats. Ni vet den där blå tjocka boken som det står vad man får och inte får göra och vad vi vanliga folk har rätt till.

Så mina herrar jag skulle vilja ha svar på följande frågor:

Hur är det tänkt att lösa situationen på förskolan när de platser som finns kvar är fyllda?

Jag vill naturligtvis höra en praktisk lösning på detta och inte ett politiskt svar som bara pratar runt problemet. Jag önskar får svaret utformat: Lösningen ser ut som följande…. För visst måste det finnas en lösning på detta med tanke på vad lagen säger. Eller det skjuts på framtiden? Har herrarna hört talas om ringar på vattnet?

Hur är det tänkt att ett samhälle ska kunna växa utan en ordentlig barnomsorg?

Satsa enbart på de äldre så utarmar samhället sig själv efterhand? Problemet löst? Jag önskar få svaret utformat: Lösningen ser ut som följande….

Tacksam för svar

Jeanette Sjöstrand”

Hoppas inte jag gjort något dumt och impulsivt nu bara men jag var bara tvungen att få det gjort.

Kommer politiker någon gång bli kloka?

Tillfälliga lösningar låter för mig som lösningar som inte ska vara permanenta. Och ska de inte vara permanenta så lägger man inte ner så mycket arbete på lösningarna eftersom det kostar både tid och pengar. Och eftersom det inte ska finnas kvar så länge så är det totalt bortkastat.

Detta kan i alla fall vi normalt funtade människor tycka. Vi som tänker ett steg längre.

Som jag har nämnt tidigare har de pratat om att flytta fritidsgården upp till dagiset. Naturligtvis som en tillfällig läsning tills någon bättre lokal hittas. Ja, precis.

Detta är nu ett faktum. Vi har fått ett brev att den första oktober kommer det att hända. Eftermiddagsverksamhet kommer att bedrivas vissa dagar i veckan och på fredagskvällarna kommer de att ha tillgång till lekhallen. Ursäkta men vad ska ungdomar göra i en lekhall?.

Jag är så in i helvetes trött på att politiker totalt strunta i oss små skattebetalare som bor i kransorter. I hjärtat av kommunen, The Big Metropol, ska det satsas miljontals kronor på diverse trevliga saker. Det ska fräschas upp hit och dit men självklart bara så länge det gäller stan där allt syns.

Att ha mage att spara in på barn och ungdomar istället är så uselt det kan bli. Att inte kunna bygga en ordentlig ungdomsgård för det kostar för mycket så istället gör vi en tillfällig lösning med att ta en avdelning på dagis. Jag skiter i om det är olika kassor som bekostar olika saker för det är fullständigt förkastligt att köra över folk på detta viset.

Det är ett hån mot våra ungdomar som får kastat i ansiktet att det inte är något att satsa på. Hur trevligt är det att känna att vi får ta den där förbannade nödlösningen eftersom kommunen hellre lägger pengar på att få ett flott centrum. Att inte vara mer värda än att få en plats på dagisområdet.

Det är ett hån mot barn och personal på dagiset som inte haft något att säga till om.

Det är ett hån mot specialpedagogen som förlorar mycket av sin arbetsplats. Utrymmen som jag skulle kunna tänka mig är speciellt framtagna för barn med speciella behov. Vad kommer att hända med de barn som behöver hennes extrastöd? Jo, det är klart att det löser sig men på vilkens bekostnad? Naturligtvis barnens.

Det är fan ta mig ett hån mot alla inblandade. Förutom politikerna då som skrattar hela vägen till banken för att kunna satsa på sitt eget centrum. Ja, jag är arg, förbannad och jävligt besviken över hela situationen. Det är synd att inte fler, de som bestämmer, kan se vad det gör.

Det är fan ett hån mot samhället.

Jag och min vän T9

Så var det ju det där med att vara noga att titta vad man skriver i sms. Jag är lite av specialist på detta. Att inte titta alltså.

Jag: Du skojar. Tävla juni.
Kära maken: Jävla hund menar du va? :-*

Jag: Tror hon här lämna tider som förra året så det blir det bidrag tjugo i två. :-*
Kära maken: Va? :-*
Jag: Ojdå ;-). Sitter på lektion. Tror hon har samma tider som förra året så hon slutar nog tjugo i två. :-*

Jag: Här Milly match den 23:dje?
Kära maken: Nej den 22. Molly heter hon. :-*

Kära maken: Kunde inte spackla för jag glömde spacklet uppe hos morsan :-(
Jag: Keke har nog så många Josse :-*

En vän: Stängde 18 :( skit
Jag: Feyenoord gör de nog ;-)
Jag: Det gör de nog skulle det stå ;-)

Hur svårt ska det vara egentligen?

Hoppsan Kerstin

Barn nyfikenhet är ibland ett kapitel för sig själv.

Jag undrar vad som händer om jag petar på den där listen som pappa precis har målat och som han har sagt till mig några gånger att jag inte ska röra.

Pet.

Hoppsan Kerstin, jag fick tydligen färg på fingret och har förevigat mitt fingeravtryck på listen. Minsann det hände precis det min kära pappa sa skulle hända. Tänk vad vuxna är kloka men det gäller att ha koll på dem.

Japp, det är barn det. Och jag såg att hon verkligen ville peta på den där listen. Ja, ni vet, för att hålla koll på de vuxna.

En sneak peek från hallen bjuder jag på. Och det är verkligen bara en liten sneak peek.

När saknaden blir stor

Det gör så ont i hjärtat när barnen är ledsna.

Jag kom upp efter duschen igår kväll och Molly ropade på mig. När jag kommer in ligger hon och gråter.

-Jag saknar farfar sa hon mellan tårarna. Jag hann inte ens träffa honom ju fortsatte hon medan tårarna rann.

Jag satt mig ner och vi pratade en stund. Jag fick verkligen kämpa för att inte själv släppa fram tårarna som nästan svämmade över i mina ögon.

Jag vet inte vad det var som gjorde att hon just då började fundera över farfar och att hon just då fick sådan enorm längtan. Jag skulle tro att hon kanske plötsligt börjat inse att ingen är odödlig.

Hon är så lik mig i så många avseenden. Jag minns när jag själv formligen bröt ihop hemma på kökssoffan, ungefär i Mollys ålder, över att jag inte ville dö. Jag ville verkligen få mamma att säga till mig att jag inte skulle det men naturligtvis kunde hon inte göra det.

Hon är som jag väldigt känslig för otäcka filmer och dylikt. Mardrömmar kommer som ett brev på posten så fort det varit minsta otäckt. Och det behöver inte vara otäckt för någon annan heller för det räcker med den där lilla klumpen i magen som sakta blidas när det blir obehagligt.

Jag gick sedan ut till kära maken och berättade. Och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. När hon en stund senare ropade igen gick kära maken in.

-Pappa, när vi åker långt vill jag att vi tar bilden på farfar med oss så att han är med oss och vi inte glömmer honom.

Älskade unge.

En liten tidsresa

Tidsresor är fantastiska att göra. Lugn jag har inte gått och blivit tokig, i alla fall inte mer än vanligt, utan vi har haft lite jubileum.

Tydligen är det 150 år sedan vi fick tågstopp i Hålan. Detta skulle firas med pompa och ståt eftersom vi är på väg att få tågstopp igen. Detta är en riktigt Big deal här för tydligen ska Hålan nu växa och få en massa fler boende och jobb. Jag är lite skeptisk till detta faktiskt men jag hoppas det har rätt. Jag säger som någon annan har sagt “Tydligen ska någon Messias stiga ur tåget med armarna i luften och få under att ske”

Skylten ute vid den stora autostradan har till och med bytts ut för att visa att vi minsann har tågstation. Jag ser dock ett problem med detta eftersom det fortfarande är ett och ett halvt år till innan tågen verkligen stannar. Men det är ju bra att vara ute i god tid.

Nå, tidsresan då. Mollys klass har varit med på detta jubileum och visat tidsenliga kläder och lekar.

Molly förvandlades från Molly till pigan Alma. Alla barnen som var med fick nämligen tidsenliga namn också.

De fick välja om de ville låna kläder på skolan eller om de skulle ha egna. Vi lånade till Molly men det var många som hade egna. Det roliga är att de lyckats få en väldigt bra variation utan att ens veta om det. Det var rikemansfolk, medelklassfolk och tjänstefolk som pigor och drängar.

De var väldigt duktiga sedan när de uppträdde med sina lekar samt att de dansade tillsamman med Hålans revy-gäng. De blev små Babusjkor som gick och bjöd på bullar, så passande.

 
Sedan blev det lite mer nutid.

Men att sänka sig så lågt som till att låta måla sitt ansikte var inget Lilly tänkte göra i alla fall. Hon nöjde sig liksom bara med att strosa omkring och ha gympauppvisning med kullerbyttande på gräsmattan så att hon hade löv i hela håret.

Nu är vi tillbaka till verkligheten igen. Hmm, vad blir det för mat?