Besserwissa om väder och vind

Vissa saker kan jag bli väldigt fascinerad av och förundrad över. Likt en katt som sitter och studerar en fisk i ett akvarium i timmar eller en bebis som försöker fånga sin leksaksmobil till den somnar kan jag bli väldigt begeistrad över vind och tro det eller ej så är det framförallt åskvinden.

 Det är så att vissa saker lär man sig utan att behöva anstränga sig och detta händer även mig ibland. Så när jag var en ung ogift snärta och bara levde i synd hjälpte jag kära maken med diverse förhör till skolan. Bland annat geografi och lite lektyr om åska, regn och vind. Och detta har satt sig och jag tycker det är så jäkla häftigt för det stämmer nästan alltid.

Så när jag vill raljera lite och bli lite besserwissig så kan jag vid vissa tillfällen, rätt tillfället när allt händer förstås eftersom ingen annars kommer ihåg det och därför inte kan bli imponerade, så kan jag tala om i förväg vad som kommer att hända med vädret.

Jag kan vända min blick upp mot himlen och säga att det snart kommer att börja blåsa och får ofta lite visst och jaja till svar. När det börjar blåsa lite och det börjar ta i lite mer kan jag tala om att nu är det nog bästa att ta in fikat och ta skydd. Blir ofta lite visst och jaja igen ändå till det första, ofta ganska stora dropparna träffar ett huvud. Det blir väldigt tyst ute samtidigt. Fåglarna slutar sjunga och surrande insekter har hittat små skrymslen att gömma sig i. Nu är det bäst att vi skyndar oss och då blir det lite fart och det är väl ungefär när första knallen kommer. Och sedan brakar helvetet lös med enorma skyfall och blåst och en åska som ligger precis ovanför husnocken. Det skallrar i rutorna och smällarna och vinden formligen piskar regnet mot rutan och blöter ner ställen som man anser ska vara helt skyddade mot regnet. Och när man tror att nästan huset ska blåsa bort och regnet ska slå hål i taket så upphör det. Det börjar spricka upp och när mullret försvinner i fjärran vill de som jag vill besserwissa bege sig ut med fikat igen.

Jag kan då säga att vi nog ska vänta lite till eftersom vi ligger i mitten av ovädret och det oftast kommer ett slut på det med mer regn och blåst men långt ifrån så mycket som i framkanten. De där visst och jaja lyser nu med sin frånvara och jag kan känna mig lite sådär barnsligt stolt över att nu har jag besserwissat färdigt och lite beundrande blickar får jag nog allt. Antingen det eller så är jag klassad som häxa, vad vet jag. Samtidigt är det nästan som att vrida på volymratten för plötsligt vaknar fåglarna till liv igen och börjar kvittra.

Men detta fenomen tycker jag är så jäkla läckert, übertöntigt jag vet. Jag tycker det är läckert att titta på hur vinden piskar vattenpölarna och nästan tömmer dem ibland och jag kan bli väldigt förundrad över mängden regn som kan komma på en och samma gång. Denna regnfallvind är typisk är ett åskoväder även om den kan variera i styrka (jag vet jag kunde inte låsta bli att bli lite besserwissig även här).

“Vind är flödet av luft i atmosfären. Skillnader i lufttryck får luften att röra sig. Ju större tryckskillnad desto kraftigare vind.”

Så nu vet vi det.

Fototriss ~Träd~

Träd kan man fånga på många olika vis och de är lite spännande att fota. Spänningen sitter väl mest i att det oftast aldrig blir som man hade tänkt sig när man ska försöka sig på det. Jag har försökt att fånga ett träd nerifrån och upp väldigt många gånger men ännu inte lyckats få den där bilden jag har i huvudet. Men idag är det när men inte riktigt där.

Fler trissar hittar du HÄR

Läs och lär, De = Jag och Dem = Mig

Nä du frun jag undra om det inte är dags satt jag och funderade på när jag skrev mitt arbete. Det är minsann dags att ta tag i det där stora problemet och verkligen komma någonstans. Och så blev det.

“Hej!
Jag är en tjej på snart 36 somrar och jag har ett problem. Snälla grammatikläraren kan du berätta för mig så att det blir rätt så jag slipper att skämmas? Det är så att jag helt enkelt har svårt för att skilja på när de och dem ska användas och har därför använt det tråkiga dom i snart 36 år. Detta eftersom det ser ännu tråkigare ut när de eller dem står på fel ställe som dom faktiskt gör på många ställen. Men nu är det slut med det.
Tacksam för svar. En som undrar.”

Grammatikläraren, alias samhällslärare, alias kära maken i detta fallet, googlade genast om detta. Nu hände det saker. Han hittade en väldigt bra regel som jag nu kör med och det är bara en gång som jag verkligen funderat på om det stämde.

På dem ställen man kan ersätta dom med JAG ska DE användas.
På dem ställen man kan ersätta dom med MIG ska DEM användas.
För att komma ihåg vilket som tillhör vilket så är det de med M i som tillhör varandra och kan kontrolleras mot varandra.

Tex:
Jag bor här = De bor här
Alla är rädda för mig = Alla är rädda för dem

Testa ska ni få se. Jag hade lite svårt att tänka rätt från början men nu tror jag det sitter. Om man tar första orden på regeln så kan man kolla enkelt med: På mig eller På jag och man ser att mig passar och då ska det vara dem.

Så sprid nu detta så den stora massan kan sluta använda dem i tid och otid som de nu gör. 
Tack för ordet / Pedagogiska Nettan 

En liten kurs i hur man blir gravid

Mitt otroliga sug efter sushi igår fick tydligen mina vänner att fundera. Gravid?

En liten kurs i hur man blir gravid.
För det första måste man ha sex var tredje dag och under perioden då tempen går upp lite är det bara att bonka på i en si sådär tre-fyra dagar. När inte detta fungerar så är det farbror doktorn som får göra sitt, dock inte bokstavligt. Och vad jag vet så har vi inte uppsökt farbror doktorn för babymaking.

Dock vidhåller tidningar och böcker att det bara är till att ha sex och sedan är man gravid. Blow your load darling. Då kan vi ligga risigt till eftersom vi faktiskt är gifta och gör sådan där härliga saker som gifta får göra. Det visade ju sig faktiskt att det på något vis kunde bli så då när minstingen kom. Hon bara var där.

Men det ska inte bli fler barn gjorda här. Nu har vi bara den där andra trevliga biten som vi kan syssla med utan att tänka på att vi måste spara oss till var tredje dag. Så jag kan nu säga ord som jag aldrig trodde jag skulle säga. Jag hoppas verkligen inte att mina vänners fråga är sann för jag vill verkligen inte ha fler barn. Vi har lyckats med det omöjliga känns det som och det har vi gjort två gånger och det räcker utmärkt med det. Så enkelt är det.

Så jag var helt enkelt bara helt vanligt sugen på lite sushi eftersom det var längesedan jag åt det. De där rullarna, mm säger jag bara.

Mitt liv som musikal

Har ni någon gång funderat på hur det är att leva i en musikal? Hur det är att brista ut i sång över den enklaste detaljer i vardagen samtidigt som fåglar börjar kvittra med och alla människor börjar dansa okontrollerat till sången. 

Jag vet hur det är. Jag har en Lilly som just nu kan brista ut i sång när hon tvättar sig, när hon leker, ja när som helst. Och hon sjunger om vad hon gör också. Jag har någon gång försökt ta mig in som statist genom att ta några danssteg och sjunga med. Detta genomskådas på en hundradels sekund och sågas längs med fotknölarna med smalnande ögon och en skarp blick samtidigt som en liten suck och ett utdraget mamma då yttras.

Med ett litet sårat hjärta tar jag mig några ensamma danssteg vid spisen istället när ingen ser. Nu återstår det bara att brista ut i sång: Jag lagar mat, jag lagar jättegod mat till alla hungriga… Det får jag prova nästa gång men risken är nog stor att de kommer att stå i dörröppningen båda två: Men mamma då. Ibland gäller det att vara järv.

Skäll gärna på mig för min White trashighet

Vi har fått ett nytt och fräscht personalrum på jobbet. Nu är det kanske inte så värst nytt för de andra men för mig som knappt har jobbat eftersom jag levt i böckernas värld i snart ett år, så är det väldigt nytt.

Så jag tog mitt glas cola, prisa glömskan från personalfesten att den stod där, och tassade in i rummet på min rast. Mina illgula Foppatofflor, skäll gärna på mig för min White trashighet men jag kommer inte att lyssna eftersom de är sköna att jobba i och Prada ej passar, ställde jag av. Jag lutade mig lite framåt och sniffade snabbt in. Jag ville inte börja med att kontaminera soffan och jag hade helt enkelt glömt om de vackra tassarna luktade efter några timmar i de gula White trashiga sakerna. Inga flugor och ingen konstig doft så jag kunde nu med en skamfri rörelse slänga upp dem i soffan. Sedan var det bara att inta en liten halvliggande ställning och dra den mjuka pläden över benen. Jag funderade att sluta ögonen en stund men funderade på om den där tomten hittade till jobbet också. Ni vet den där tomten som passar på att blöta ner kudden precis vid en sovandes halvöppna mun. Det är helt enkelt den enda anledningen jag kan komma på och av någon anledning kommer han alltid när man slumrar en stund på soffan. Den lyckas dessutom göra det blött på hakan också. Det måste väl ändå finnas roligare tomteuppdrag kan man tycka. Så jag bestämde mig för att inte utmana ödet och locka dit den med risk att det skulle bli en mörk blöt fläck på den fina lila kudden.

Men det var jäkligt skönt att ha skön soffa att mysa i en stund.

Jag måste klassas som en av dom bästa fruarna

Alltså jag måste klassas som en av dom bästa fruarna som finns.

Jag är alltid villig, i ur och skur kom och ta mig ungefär, och jag har hört att en bra fru är det. Jag smörjer hans rygg och klämmer en och en annan finne och det måste räknas som väldigt omtänksamt för vem vill ha en torris med finnar. Jag förbereder dessutom middagen om jag jobbar kväll och de har mycket på agendan när de kommer hem. Helt enkelt en underbar fru och jag kände av någon anledning att jag ville dela med mig av detta onödigt vetande till andra. Ibland känns det bara bra att dra ett streck över jantelagen och istället bara bekräfta sig själv. Så det gjorde jag.

 

Negerboll V. Kines

Jag var på ett fik förra veckan. Bredvid chokladbollarna låg det kineser. Och jag började naturligtvis fundera lite över detta.

Debatten om det ska heta negerboll eller chokladboll har pågått ett tag. Jag tycker inte om att använda negerboll. Det spelar ingen större roll att det alltid har hetat så för är det ändå inte så att vi är människor som borde kunna ändra på oss. För hur skulle det sett ut om vi alltid hävdat att saker och ting alltid varit på ett vis så då ska det alltid förbli så. För mig låter det väldigt gammaldags att alltid sträva efter att saker och ting alltid har varit så. Så enkelspåriga kan vi ändå inte vara. För bara för att vi förr fick aga barn så är det inte det som är det bästa och detta framkom också och förbjöds. Kanske inte riktigt jämförbart men förstå min poäng.

Jag förstår faktiskt inte riktigt mig på de som ständigt hävdar att det ska heta negerboll med argumentet att det alltid hetat det. Kan man inte se lite längre än till de som anser att det är ett nedvärderande ord. Har vi sådan skygglappar att vi inte ser dessa eller ens vill se att det kan såra andra. Men eftersom det alltid har varit så så är det klart att vi ska fortsätta.

Så med detta i tanken så har de nu istället börjat göra en kines. En kaka med två marängbottnar och lite nougatkräm mellan och sedan helt täckta i ljus, ljus nougat som är gulaktig. Ja, detta känns mycket bättre, verkligen. Dock är väl inte själva ordet ett skällsord i samma utsträckning som neger men hela konceptet kändes riktigt b faktiskt. Jag är lite nyfiken på hur man tänker där. Att bredvid de legendariska negerbollarna som numera heter chokladbollar placerar man nu istället en gulaktig kaka och kallar den kines. Vad är skillnaden? De måste ha missa debatten om kinapuffpåsens utseende för ett tag sedan. Att den överdrivna ritade kinesen med bara streck som ögon inte skulle finnas kvar. Men tror ni inte vi kan vinna på det genom att skapa ett bakverk som vi kallar kines? Jag reagerade lite på det i alla fall.

Sedan är jag inte en sådan person som läser in saker som inte finns. Som till exempel för några år sedan när Nogger Black kom. En Nogger för mig är en glass med en god rippel i. När andra började härja över namnet med black efter fattade jag faktiskt ingenting. Tydligen kunde man omvandla Nogger till ett annat ord och då var det hemska att sätta black efter eller något liknande pratades det om. Jag hade inte ens tänkt tanken förrän många började prata om det. Så jag anser att det får inte gå till överdrift på andra hållet heller, att kopplingar dras ihop på de mest konstiga sätt.

Är det någon som överhuvudtaget är med vad jag menar?

Jag funderar så snart tänds ljuset

Vem kommer på alla dessa ordspråk? Vaknar man bara upp en dag och tänker att allt som händer idag ska jag omvandla till ordspråk och så börjar man.

Att göra en fruktsallad innebär många olika frukter och jag undrar om jag kan köpa alla samtidigt? Men vänta…
”Var frukt har sin mognadstid.” Självklart ju.

Men jag undrar om det blir något av det eftersom soffan är så skön…
”Från det sagda till det gjorda är vägen lång.” Det där vet jag ingenting om (harkel, harkel).

Får kanske göra en soppa istället men det är så förbannat mycket bananflugor. Det skulle kanske kunna gå ändå…
”Till kokande gryta kommer inga flugor.” Men passar jag mig inte så lägger den sig i soppan efteråt kanske.

Men fy fasen vad grannarna har det hemskt på sin tomt…
”Döm inte din granne förrän du har gått två månader i hans mockasiner.” Han kanske är sjuk eller något men det kan även hända att han struntar i vad du tycker?

Börjar tröttna på att vänta på att bli påsatt…
”Tålamod är nyckeln till paradiset.” Behövs nog inte utvecklas mer.

Det är ju inte så att det är några krångliga saker som är sagda, inte de flesta i alla fall. Men undra vad det är som gör att det som sägs just blir ordspråk? Är det när de sprids tillräckligt mycket för att bli legendariska som de klassa som det. Ja, jag vet inte men det verkar vara som om det bara är att börja mynta en massa uttryck nu då.

Jag funderar så snart tänds ljuset (Nettan, 20120610)
Molnen börjar hopa sig så snart blir det blött (Nettan 20120610)
Utan sked är det svårt att äta gröt (Nettan 20120610)
När både för- och efternamn ropas ligger du risigt till (Nettan 20120610)
Känns ögonlocken tunga är John Blund aktiv (Nettan 20120610)

Jag är fasen som gjord för att mynta ordspråk. Kom bara ihåg var du hörde dem först. Just saying.

 

Fototriss ~Lugn och ro~

Lugn och ro kan vara så mycket. Att få njuta av en fika vid ett myllrande torg i solsken. Att få njuta av en själslig orgasm av en chokladbit. Att få befinna sig mitt ute i ingenstans helt själv.

Första trissen helt i instagram.

Fler trissar hittar du HÄR

Att lite på expertråd

Att lyckas tippa krävs kunskap och engagemang. Därför kände kära maken att han behövde min expertis och frågade hur Tyskland – Portugal kommer att sluta.

- Naturligtvis kommer Tyskland vinna eftersom Portugal bara har två spelare svarade jag honom.  
Han tittade lite skeptiskt på mig.
- Ronaldo och vem mer frågade han
-Nani så klart sa jag.
Av någon anledning trodde han inte på mitt expertråd.
-Av någon anledning kan du Manchester Uniteds spelare.

Han påstod faktiskt att där fanns fler. Oj, oj vad okunnig han är. Vem är det som kan sin sport med den runda bollen med spelare med ego så stora som hela Sverige som lika väl hade kunnat blivit dramaskådisar och med skor med små pluttar till förhöjningar under hela liksom.

Idag går vi ut med det

Idag vågar vi äntligen gå ut med det. Det har varit lite ovisst de senaste veckorna hur utgången skulle bli men i veckan var det säkert. Med lite påtryckningar från kära maken gav jag med mig för ett tag sedan och nu är det så. Han har varit mycket mer sugen än vad jag varit men det känns helt ok nu ändå.

Jag och kära maken är med alkohol. I källaren lägger nu några flak öl och lite starkare spiritus, varsamt hemburet inlindade i handdukar. Efter en liten Danmarkstripp är det lite bunkrat här för första gången.

Jag måste säga att jag blev lite besviken. Danisch smakade ju precis som svenska wienerbröd .
Vi hade sådan underbar tur med vädret och kunde sitta på det mysiga torget mitt i Helsingör och mysa. Ja lovar på heder och samvete att bilden är äkta för tro det eller ej så intogs inte en droppe öl.

  
Dock gick inte kära maken omkring såhär hos våra rödvita grannar.

Jag älskar sådana här dagar där man bara är med hela familjen. Att bara ströva omkring, äta lite glass och ingen tid att passa. Det är godis för själen det.

I hallen ligger några grusiga fingervantar

I hallen ligger några grusiga fingervantar. Det är inte vantar som är kvarglömda sedan i vintras utan det är faktiskt vantar som är använda idag när tjejerna var ute och lekte. De frågagade efter vintermössa också men där avstyrde jag dem.

Den ena vanten är betydligt grusigare är den andra. Detta på grund av att Lilly fick för sig att gräva ner den ena vanten i sandlådan. Varför? Ja, ni om jag det visste. Jag såg henne när hon gick hem hur hon vart femte steg vände sig och vinkade och jag funderade lite på vad det var hon vinkade på. Tydligen var det den ensamma vanten som låg där under den blöta gruset eftersom hon inte hade hittat den igen. Så kära maken fick ta skyffeln med sig och gräva fram den och den låg djupt. På något vis är jag inte förvånad.

Men det som är värst är att jag den 8 juni ska behöva sitta och skriva om fingervantar istället för pooläventyr.

Bikini V. underkläder

Strandlivet börjar snart. Åh, så jag längtar (hör ironin som bara dryper). Det innebär lättklätt och lättklätt är som gjort för en välsvarvad kropp.

Med en färgglad nederdel och en enfärgad topp är det alltså snart dags. Lite generat kommer jag att dra av mig kläderna och jag kommer att försöka smyga mig ner till vattnet. Lite sådär obekvämt men på stranden får man ju gå sådär.

Hemma ringer det på dörren. Jag har precis lika mycket kläder på mig som på stranden. De kanske dock inte kan jämföras med den färgglada bikinin för den mjuka trosan, troligtvis köpt på ett billigt varuhus i den halländska skogen, känns inte alls så fräsch som den. Det kan även hända att landningsbanan under den mörka tiden på året har växt på sig och brett ut sig. Så den där släta ytan utanför bikinikanten är faktiskt inte naturligt sådan. Helt ärligt, detta växer utan ljus i stillhet som något sjögräs i Marianergraven helt anpassat efter förhållanden. Det kan även vara så att denna lilla matta i lugn och ro kan ge små smekningar av njutning på låret utan att det räknas som otrohet. På överdelen finns en ganska snygg sak. Den sitter bra runt om men av någon anledning har de mjuka kuddarna i den på något vis pyst ihop och innehållet har förflyttat sig några våningar ner. På bara några månader? De välfyllda kuporna glipar nu med lite luft här och var och det har konstaterats att så är det bara. Snabbt hämtas det plagg att dra över för man vill verkligen skona den som står på andra sidan. Är det kompisar till barnen vill man inte ge dem men för livet.

Att samma kompisar ser mig i bikini på stranden bryr jag mig inte ett dugg om. Eller om samma kompisar ser min graciösa istigning i polen, där jag på skakiga ben klättrar två steg upp för tre är för högt och med ännu darrigare ben sakta gränslar stegen innan jag får med mig det andra benet, gör mig inget. Ok, kanske lite men det har nog inte så mycket med bikinin att göra. Men bevare mig väl om de skulle se mig i underkläder. Men det kan nog vara så att det är lite mycket på det stället som inte ska vara det och lite lite på det stället som inte ska vara det. På något spegelvänt vis.

Men visst känns det väldigt logiskt att ena gången ska det skylas medan det andra gången är ok? Jo verkligen.     

Nasty, awful, och äckliga

Vissa saker är bara hur nasty, awful, och äckliga som helst. Saker som får kroppen att likt en hund som skakar av sig väta darra till uppifrån och ner. Saker som gör att minsta hårstrå på huvudet reser sig och likt skakningen kan man känna en våg när håren reser sig en efter en längts med hela kroppen. En otäck känsla som inte är lika lätt att skaka av sig som hundens väta.

Jag pratar om glasspinnar. Detta otäcka påhitt. Glass är underbart gott men träiga pinnar? Bara tanken på att ta den i munnen gör att håren på min kropp reser sig. Jag äter glass på pinne men jag ser till att hålla längst ut på pinnen och jag ser till att hålla fingrarna stilla så de inte råkar gnida sig mot det. Jag har dock alltid glass kvar på pinnen eftersom jag inte får av det sista utan att komma åt pinnen. Om det inte är någon glass typ päronsplitt med lite hårdare vaniljglass i. Detta gör att men med enkla medel kan bita av sidorna på det sista och kvar är två bitar som ligger på pinnen. Dessa kan man sedan snyggt, yeah right, lyfta av med tänderna samtidigt som läpparna är säkert bakåtdragna för att inte komma åt pinnen.

-Mamma, titta vad jag kan sa Lilly medan hon med lite frånvarande blick satt och tuggade på pinnen.
-Mmm, svarade jag och försökte ignorera kära makens hysteriska fnittrande i bakgrunden medans varenda hår på min kropp stod i full givakt.

Det bara är så att rått trä är hemska. Så här blir det ingen användning av hemmagjorda smörknivar när de kommer. Inte heller kommer här att finnas någon snygg, rå köksbänk. Bestick men antydan till råhet i skaftet kommer här heller aldrig att dukas med. Någon trägaffel eller träsked till grötgrytan har här en gång i tiden funnits. Den tiden när jag träffade kära maken hade han många sådana men på något konstigt vis försvann de en efter en. Borta, puff liksom.

Men annars är jag fullt normal.

Tanken är god

Vissa saker gör man om och om igen utan att ha lärt sig någonting. Med en tanke att denna gången ska det bli annorlunda så gör man naturligtvis misstaget åter igen för inte blir det bättre bara för att man tänker tanken. Tanken är god heter det väl men hallå, vad hjälper det egentligen. Inte ett dugg när det blir som det bli.

Visst, tanken är god när jag åter igen köper hem hel ananas. Tanken på att få sätta tänderna i en färsk ananasbit gör att det vattnas i munnen. Men tydligen är det en bit från tanke till handling, i alla fall när det gäller ananaser. För tanken igår när jag köpte den var att nu ska jag minsann inte låta den ligga där i kylen utan nu ska jag minsann förtära den. Kanske skära upp den och ha som lite gottigt till Csi. Tjo flöjt liksom. Den ligger naturligtvis kvar i kylen. Så påminn mig gärna om en vecka eller två när kära maken slänger den och muttrar lite över varför jag nu köpt ananas igen och att han åter får slänga den.

-Jo se du kära make. Tanken var god när jag köpte den. Den var god och den smakade gudomligt. 
-Och varför slänger jag den då?
-Tanken, älskling, tanken.

Fungerar inte så bra kanske. Men tanken är god att jag tänker så ändå. För nu har jag en saftig och fin ananas liggandes om tanken mot förmodan skulle övergå i handling. Och skulle den det så är det ju himla dumt att inte haft en god tanke och köpt hem från början. Så enkelt. Case closed. 

 

Ord 6, Byhåla

Vad ska man säga om Byhålan?

En Byhåla är en liten håla med lite människor boendes i. En si sådär 2500 tappra själar. Den går inte att missta med en vanlig Håla, ibland benämnd som Grannhåla, eftersom detta då naturligtvis är en lite större håla än Byhålan. Men detta är inte nog. Det finns även The Big Metropol, vilket är en betydligt större håla än Byhålan. Där kan man hitta både tåg och systembolag vilket lyser med sin frånvaro i en Byhåla. Dock händer under ibland och det kan vara så att tåg kan vara på väg att hitta stoppreglaget till just Byhålan. Det andra, systembolag, är nog värre med men Byhålaninvånare klarar sig ändå. Sedan finns något sådant stort som The Big City. Den är ungefär som The Big Metropol men i närheten av denna finns en stor motorväg. Det är ganska tufft. Nu är definitionerna helt klara.

I Byhålan bor många som bott här hela livet. Många är gifta med andra som bott här hela livet. Allt detta gör att utomsockningar som en annan kan ha lite svårt att slå sig in. För eftersom de bott här hela livet har de också vänner som bott här hela livet så det är en tuff ring att forcera. Det vill säga om du inte är intresserad av fotboll eller kanske ännu bättre, brottning. Skulle du vara det är biljetten till den innersta kretsen i Byhålan given. Tanter och farbrödrar kan på sina tio fingrar tala om en massa bra att veta saker om man är inne på detta. Dock ska man ha klart för sig att det kan hända att saker kan ha blivit lite förvrängda genom åren eller kanske bara inom den tiominutersram sen de hände. Det går alltså fort med saker.

Dock har jag under den senaste tiden upptäckt att fler utomsocknare försöker ta sig in. Men taktiken är ändrad för utomsocknarna går till anfall på bred front och med samlad trupp. För fler och fler samlas och snart har vi en egen lite inre ring men jag tror vi är lättare att forcera eftersom vi villigt släpper in andra.

Jag tror inte vår Byhåla är specifik på något vis. Jag tror alla mindre hålor beter sig precis på samma vis. Att folk alltid känt varandra och har upplevt varandras första kärlekar och sett oskulder försvinna. De där sakerna som gör banden så starka. I en liten Byhåla har man ingen möjlighet att vara anonym på något vis eftersom de där sluga rävarna som alltid verkar finnas och sitter och lurar bakom sina gardiner för att lyckas vara den första som får slå på djungeltrumman när det väl händer. Och det händer oavsett om vi vill det eller inte. Det har visat sig att jag och kära maken har skilt oss två gånger. Trots att vi påpekat att så inte varit fallet ens en gång så vidhöll vederbörande att så var det visst. Hör man något på byn så är det så. På så vis tror jag det är lättare att bo i The Big Metropol. Där är alla ganska anonyma så länge man vill det. Alla är lite utomsocknare på något vis.

Men vi har väldigt fin natur här i alla fall.

Kan inte säga FML men väl FMD

Då var det dags igen. Jag mår inte speciellt bra just nu. Inget fel kroppsligt men inuti mig kryper det. Det kryper av någon sorts oro som jag inte riktigt kan ta på. Jag funderar och funderar och ju mer jag funderar ju mer låg känner jag mig. Det har eskalerat under veckan som har gått och jag avskyr det. Jag skulle bara vilja sätta mig i ett hörn och böla men jag hade inte riktigt vetat varför.

Jag tror jag vet lite av anledningen till detta. För varje gång jag kör en funderarrunda, vilket är ofta just nu, slutar alltid tankarna på den kommande 20årsreunion som vi ska ha i slutet av månaden. Den skrämmer skiten ur mig samtidigt som jag ser fram emot att träffa de andra. Den skrämmer mig för att jag är skiträdd att de andra ska se ner på mig för att jag inte blivit smal och snygg som alla andra verkar vara. Den skrämmer mig för att jag inte vill bli betraktad som någon misslyckad tjockis som kommer att falla tillbaka i sitt mönster från skolan. Jag avskyr dessa tankar och jag försöker verkligen slå ifrån mig dem men de ligger där och gnager. Gnager och hånar mig för att jag är som jag är. Jag vill bara känna glädje över denna träff och få möjlighet att prata minnen och ta igen tid med mina härliga gamla klasskompisar. Det är den känslan jag enbart vill ha. Men den där förbannade hornklädda på ena axeln påtalar hela tiden att så kommer det inte bli eftersom de kommer att skratta bakom min rygg.

Jag vet också att jag kommer att ångra mig om jag inte går. Jag har de senaste 10 år sedan förra återträffen funderat på hur de hade det. Den gången vann den hornklädda eftersom det var precis av samma anledning som jag hoppade över den.

Det är så jäkla sjukt att jag känner att jag måste bevisa mig för andra. Att jag inte bara kan njuta av de underbara människor jag faktiskt har omkring mig. Att bara kunna sopa ner den där saken från axeln och skratta åt den. Jag vill inte behöva känna såhär men jag vet inte hur jag ska få bort det. Det har liksom funnits med mig från tidig barndom då andra talade om för mig att jag inget var värd så hur ska jag lyckas bli av med det?

Nu vill jag ha bort klumpen jag har i magen och den växande oron jag känner. Jag vill gå in med huvudet högt till den där återträffen och bevisa att detta är jag och det är jag stolt över. Det är bara så lätt att skriva det men så mycket svårare att verkligen lyckas med det.

Jag kan inte säga FML, fuck my life, som alla fjortisar gör eftersom det gör jag verkligen inte. Jag älskar människorna runt mig. Men jag skulle mycket väl kunna säga FMD, fuck my demons, för de hatar jag verkligen.

Det brukar kännas lite bättre när jag har fått skriva av mig lite men tyvärr gör det inte det idag. Jag hoppas bara att det lättar nu i dagarna för jag mår verkligen inte bra av det. Jag har fått kräka ut det nu och nu vill jag lämna det här. Så vill jag göra.

Ord 5, Timeouthörnor

Efter en våg med engelska och amerikanska nannyprogram så var de här, timeouthörnorna. Dessa hörnor där man skulle bestraffa sina barn för att de varit olydiga.

Jag vet inte hur populära de är nu men jag hoppas verkligen att populariteten har avtagit. Där kom min personliga åsikt in för jag gillar inte alls dem.

Vi försökte detta på Molly när hon var mindre och då alla dessa program var så inne. Varje gång hon inte gjorde som vi bad henne om fick hon sitta där i hallen och skämmas. Och varje gång hade jag ont i magen över att jag gjorde det men experterna hade sagt sitt. Det var bra för barnen och de skulle veta sin plats. Vi avbröt som tur var detta ganska fort när vi insåg vad det var vi höll på med.

Problemet med dessa hörnor tror jag är att de används i tid och otid. Problemet med detta är att man på något vis förtrycker barns sätt att uttrycka sig på. Att så fort de har andra åsikter än vi har så ska de straffas för det och tryckas ner och sedan dessutom sitta och skämmas över det. Är det ingen mer än jag som kan tycka det är fel. Barn uttrycker sig på olika vis och vissa sätt ska man inte försöka ta från dem. Att det sparkar och slåss är inte ok men att sätta dem och skämmas i ett hörn eller var det nu är någonstans där dessutom de blir till allmän beskådning ger mig en väldigt olustig känsla.

Som förälder står man inför många svåra val och beslut och man vill sitt barn det bästa.
Ska ett barn som vägrar städa sitt rum få sitta i hörnan och skämmas över detta? För det kan kanske vara så enkelt som att ditt barn är alldeles för litet för att klara av detta själv och därför behöver lite vuxen hjälp och vägledning. En mognadsfas kanske som tillhör men den ska komma och den ska genomgås utan att barnet ska behöva skämmas för det.
Ska ett barn som bråkar över att inte plocka av sin tallrik från bordet behöva sitta i hörnan för att lära sig att så gör man inte?
Ska ett barn som skriker och är ledsen straffas för att den uttrycker sig?

Nejdå, jag är ingen perfekt mamma som aldrig gjort fel val med mina barn. Gudarna ska veta att jag vissa dagar bara känner för att lämna huset och det totala kaoset som kan komma. Jag skäller på mina barn när de bråkar, och det gör de just nu ganska ofta, och när jag för femte gången försöker prata dem tillrätta. Men att i dessa tillfällen, då de troligtvis bara pockar på uppmärksamhet från oss men inte riktigt vet hur de ska göra, plötsligt gå in och straffa dem och sätta dem i hörnan gör inte saken bättre. Det blir kanske bättre just för tillfället men vad gör man med deras självkänsla? Jag tror det finns alldeles för många barn med dålig självkänsla redan ute i vårt samhälle utan att vi ska behöva spä på det. För inte lär vi dem något genom att visa att man alltid ska vara alla till lags. Man måste lära dem att den egna viljan är lika viktig och vi måste lära dem att det faktiskt är så att den egna viljan inte alltid fungerar i alla sammanhang. Men med detta är det inte sagt att man ska förtrycka den genom att skambelägga den. Det är lite olika saker tycker jag.

Jag vet att hälften av befolkningen troligtvis inte alls håller med mig i detta. Men detta är vad jag tycker om timeouthörnor och detta är vad min magkänsla tycker om dem.

Vad tycker du?

 

Fan, fan, fan att vi inte är idag fast ett år framåt

En stor jäkla suck.

Idag hade varit en mycket bra dag om det hade varit så att jag hade varit ett år framåt och nu bara haft en vecka kvar på min utbildning. Anledningen till detta är att jag mycket troligt hade haft jobb nu då. Fick frågan i början av veckan om jag hade ångrat mitt val med utbildningen. Naturligtvis inte svarade jag. Bra för jag hade gärna haft dig kvar här. Jag sa att jag tyvärr inte kunde eftersom jag var tvungen att gå tillbaka till mitt vanliga jobb men jag kombinerar gärna. Jaha, svarade han.

Idag kom han och frågade om det var så att jag verkligen hade lovat bort mig till 100 % i sommar på mitt jobb. Ja tyvärr svarade jag men garanterar du mig någon så kan jag fråga igen svarade jag. Jadå det gjorde han.

Så jag säger bara. Fan, fan, fan att vi inte är idag fast ett år framåt för det hade varit väldigt skönt att lyckats få jobb med en gång.