Jo du ser vi gör det äckliga som små kaniner

Ibland blir man helt enkelt tagen på sängen. Det kan hända att man blir lite ställd och inte riktigt veta hur man ska ta sig ur det.

Ett litet samtal kan få en mycket tvär vändning om man inte är aktsam. Jag var inte aktsam, inte alls, och såg inte det komma svischande för att slå mig i skallen.

-Mamma, har ni gjort det där äckliga fråga den stora telningen vid middagsbordet ikväll. D u vet det där s.e.x bokstaverade hon lite tyst.

Mamman hann inte svara (jo du ser vi gör det äckliga som små kaniner eftersom hon var en ansvarstagande vuxen person) eftersom telningen är i den åldern då hon kan räkna. Jag såg henne fundera en stund, räknade liksom tyst för sig själv, innan hon rynkade ihop ansiktet när hon insåg det.

-Uhh, mamma då sa hon. Ni har gjort det äckliga.

Jag kommer ihåg när man själv var i den åldern och började fundera på detta. När man insåg att mamma och pappa måste har genomlidit det tre gånger. Tre hemska gånger.

Ja nu vet men bättre. Det finns liksom inga hemska gånger, om man inte räknar första gången då. Fast den var väl inte hemsk-hemsk men det var definitivt inte himmelsstormande.

Så nu är det väl bara att försöka förutse när de där frågorna kommer att komma och redan nu börja öva på talet om att det där inte är äckligt utan något mamma och pappa gör för att de vill och tycker om det. Men av någon anledning så tänker jag bara på någon 70-tals pedagogiskt barnprogram där en tant sitter och berätta i detalj hur detta fina mellan mamma och pappa går till. Jag har lite svårt för 70-tals barnprogram. Men jag får väl försöka låta bli som en sådan helt enkelt. Klarar man det? Eller hon har helt enkelt funderat färdigt på detta? I wish.