2014/01/12

Små steg för andra, stora för mig

Ibland gäller det att man verkligen vågar ta de där små stegen.

Att hitta en bildtävling där man ska visa sin framgång känns stort och det känns som om det är för alla andra. Men jag har tagit mod till mig och faktiskt skickat in bild. Och det som är så underbart nu är att jag faktiskt leder av de 22 bidrag som finns med för tillfället. Det är en lång tävling så jag inser ju att jag inte kommer att klara det enda fram men tycker ändå att det är roligt att så många röstat. Jag är så glad och tacksam att så många tycker att jag är värd detta.

Fotor120120490

Detta är bilden som är inskickad. Vill du och känner att jag är värd det så får du gärna lägga en röst på mig. Klicka HÄR för att rösta.

För fortfarande är det så att jag ser min framgång när jag ser det svart på vitt med bilder men jag har fortfarande otroligt svårt att känna det på mig. Alltså, jag känner mig fortfarande stor som ett hus men bilderna visar något helt annat. Jag försöker intala mig själv att det kommer att vända någon gång.

Nu har jag kommit igång med träningen igen efter alla konstigheter som har hindrat mig de senaste månaderna. Det känns otroligt skönt att komma igång och röra på sig så pass att man har pulshöjande. Jag har i och för sig bestämt mig för att börja lite lugn så det har varit stav-Power walk som har gällt denna veckan.

1546018_719074531437820_19669028_nIgår tog jag dock den långa rundan, utan stavar. Kände att jag ville testa hur min obefintliga löpning var. Jag hade ju som mål att klara slingan, löpandes, efter förra sommaren. Ett mål jag fortfarande inte har klarat. Jag vet inte vad det är som gör att jag inte klarar av de fjuttiga 2,5 kilometerna i löptakt. Jag blev dock lite förvånad när jag igår klarade att springa säkert 2 kilometer i första stöten utan att slå av på takten till gång. Det är jag otroligt stolt över förstås. Jag sprang sedan med jämna mellanrum, några blev lite längre medan andra var väldigt korta partier. Jag hade bestämt från början att jag skulle försöka komma upp i milen och visste att om jag bara tar rundan så är den ca 8,5 kilometer. Så med hjälp av lite avstickare och sicksackande så kom jag upp i mitt mål. En kvarts mara var avklarad, detta på en tidsbästa i genomsnittliga kilometertid. Så stolt förstås.

Nästa vecka har jag samma planer för innan jag planerar in gymtid veckan efter. Vet inte om jag gör rätt eller fel men det känns bra för mig att trappa upp lite smått efter min frånvaro men sjukdomar. Och det som har känts bra för mig under resans gång har ju fungerat tidigare så håll tummarna. Jag ska fasen klara mina sista 15-20 kilo också och förhoppningsvis gör jag det innan året är slut.

Så, nog om detta för denna gången. Små steg för andra, stora för mig.

2 kommentarer:

Rund är också en form! sa...

Du har gjort en grym resa!! :-)

Vad gäller den där 2,5 km slingan. Vad är tempot när du försöker springa BARA den, jämfört med tempot när du kör ett längre pass med jogg varvat med gång?

Tänkte att du kanske öppnar för snabbt (jämfört med ditt ordinarie tempo)? Jag sprang gärna i 5,30-tempo när jag började springa och DOG efter 1 km.... och var tvungen att gå. Sprang jag däremot i 6,50-tempo (eller ännu långsammare) orkade jag betydligt längre.

Nettan sa...

Börjar med att säga tack :-).

Jag har också funderat på om det kan vara så att jag börjar för fort. Jag tycker ju att jag springer väldigt sakta men jag kanske ska dra ner på tempot ännu mer. Liksom få in en lunk som gör att jag klarar slingan. Jag hade bestämt mig för att testa det men så kom snön och halkan så jag har hållt mig till inneträning. Jag går som om jag har skitit på mig när det är halt ute så jag kan bara tänka mig hur jag skulle sett ut som springandes ;-).

Tack för ditt råd. / Nettan

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails