Verklighetens rosaskimrande föräldraskap

Jag brukar försöka uppmuntra mina barns kreativitet. Ibland undrar jag bara varför.

För av någon anledning har de en förkärlek till att vara kreativa när de går och lägger sig. Med tuschpennor. På lakanen. Dock är det inte lika lätt att få dessa barn att erkänna längre. Inte lika lätt som när jag hittade huvudfotingar på väggen på Lillys rum och frågade vem som gjort dem. In kom den lilla, vilt viftandes med armarna i luften och meddelade glatt att det var hennes verk, fina va? Det var inte sådär lätt att försöka låta bestämd då att hon inte fick rita på väggarna. Dagen efter satt där huvudfotingar på dörren istället. Det var trots allt inte på väggen i alla fall. Nu för tiden blir saker bara så. Hur har de inte en aning om.

Verklighetens rosaskimrande föräldraskap, jodå.