Men annars är jag fullt normal

Ibland uppstår det problem som man inte kan skjuta fram utan som man måste ta tag i med en gång.

Spidder Gigantus är ett sådant problem som jag normalt skjuter fram. I alla fall tills kära maken kommer och räddar mig. Detta var dock ingen möjlig lösning idag när jag klev ur duschen blossandes röd efter att bara ha stått och njutit av det varma vattnet. Jag hade tydligen stått och njutit så länge att Spidder Gigantus hade letat sig fram.

Den satt där och blängde på mig mitt i dörröppningen. Åh, vad fan. Det fanns ingen reträtt väg för mig eftersom jag visste att det var en jakt-spidder så att ta mig över den var inget alternativ så jag gjorde det mest logiska. Jag gick in i bastun. Detta var dock inte så härligt som det brukar vara eftersom den var iskall men jag kände bara att jag måste köra lite taktik på besten utanför. Ser jag inte den så finns den inte.

Jag kikade ut efter en liten stund. Min taktik fungerade mycket dåligt för där satt den precis på samma ställe. Som tur var hade jag under min tid i den kalla bastun smidigt en andra logisk plan som jag nu fick ta till.

Jag började kasta schampo- balsam och duschtvålsflaskor mot den. Ingen nåd utan bara hiva på. Nytt problem. Besten började röra på sig precis som jag hade tänkt dock på helt fel håll. Så nu kom den mot mig istället. Jag kunde nog prova den där taktiken men att ser jag inte den så finns den inte så jag stängde dörren till bastun. Kanske bäst att helgardera så jag blundade också.

Efter en stund kikade jag ut. Jag såg ingen så jag tog minna första stapplande steg ut i verkligheten igen innan de var så stadiga att de började pumpa runt i en rasandes fart samtidigt som ett litet skrik undslapp mina läppar och händerna vilt viftades.

Jag klarade mig och jag tror att jag har gett den där besten något att få mardrömmar om. 

Men annars är jag fullt normal.