Kladdkakemuffins med jordgubbsgömma och vaniljfrosting, laktosfritt

Mmm, gjorde en väldigt god cupecake igår till mitt kalas. 10 poäng av 10 möjliga faktiskt. Eftersom jag fyller år mitt i sommaren så brukar jordgubbstårta vara givet till mitt kalas. Men med min nyvaknade cupecake-intresse så ville jag naturligtvis göra sådana istället. Kära makens favorit är kladdkakemuffinsen så han hade önskemål om den. Och som den kärleksfulla fru jag är så gjorde jag det. Men jag ville ha jordgubbar och kom på den perfekta lösningen.

Kladdkakemuffins med en fin liten håla i. Jag gjorde allt laktosfritt så istället för att smälta vanligt smör använder jag flytande Milda Culinesse precis som det är. Har faktiskt aldrig provat att använda annat smör och detta blir kanonbra. Använder du muffinsplåt med form i så låt dom svalna i den för då sjunker hålan så fint. Och hålan är bra i detta fall.
Ja sedan var det ju då jordgubbarna. Jag löste det på följande vis.

Jag rårörde ca 500 g jordgubbar med 0,75 dl socker och 1 krm vaniljarom. Lät det stå och gotta sig över natten och hade en härligt god röra på morgonen. Silade av spadet men sparade det eftersom inte alla jordgubbarna behövdes.
Så la jag några jordgubbar i den perfekta hålan. Perfekt till små gömmor.

Ingen cupecake utan någon frosting.

Laktosfri vaniljfrosting (ca 12)
75 g laktosfritt smör
200 g laktosfri crème cheese
2-3 dl florsocker
1-2 krm vaniljarom

Vispa rumstempererat smör fluffigt. Häll i osten och vispa ihop. Häll i florsockret, lite i taget och smaksätt sedan med vaniljarom efter tycke och smak.

Jag fick denna frosting ganska lös och den blev inte fastar efter en stund i kylskåpet som jag trodde. Därför tror jag att man kan öka florsockret lite och att man nog kan ta upp mot 3 dl istället för 2 dl som med vanliga mejerier.

 
Så när man sätter skeden i den härligt kladdiga muffinsen kommer man till en liten gömma av jordgubbar i mitten som man inte ens visste om skulle vara där, om man inte har gjort dom då vill säga. Jag serverade även dom överblivna jordgubbarna till. Helt otroligt läckert och lagom med en liten egen kladdig bakelse.

En liten teaser

Bara en liten teaser. Det kommer mera.

Studieperioder

Nu äntligen känner jag mig trygg. Efter att ha gått och kikat på skolans hemsida och bara sett start för Stockholm och Örebro ett bra tag så kom då även Hässleholm upp. Pirrade ganska bra i magen när jag såg det. Det börjar bli mer och mer verkligt även om det nog inte kommer att vara riktigt verkligt, kan man skriva så, förrän jag sitter där på någon föreläsning. Åh, jag vill lära mig saker nu. Jag vill få reda på hur jag ska hålla reda på alla in och utflöden. Jag vill lära mig arbetsrätt. Jag vill lära mig om lager och distribution. Jag vill lära mig så mycket som möjligt i ledarskap. Jag törstar och snart kan jag börja släcka min törst (herregud så klyschigt det lät). Längtar

Studieperioder (start 2011, Hässleholm)
Studieperiod 1: 2011-08-29 - 2012-01-15
Studieperiod 2: 2012-01-16 - 2012-06-10
Studieperiod 3: 2012-08-08 - 2012-12-30
Studieperiod 4: 2012-12-31 - 2013-06-09

Semesterdag a´la family

Vi har haft en helt underbar dag idag. Vi trotsade mörka moln och satt oss på tåget ner till Helsingborg. Vi har nämligen varit väldigt miljövänliga och åkt kommunalt hela dagen. Tåg, bussar, båtar och ett antal kilometer, om inte mil till och med, med hjälp av apostlahästarna. Kan det bli mer miljövänligt än så, vi räknar inte båtarna då. Anledningen till att det blev detta var nog dels parkeringsbekymrena men även att kära maken kände sig lite off eftersom jag sa att jag skulle ta en öl i Danmark. Och gör jag det så vem kör. Så då blir det kommunalt istället men gud vad skönt det har varit att bara kliva på och inte behöva tänka på något annat än vad rätt hållplats heter. Jag kan inte förstå varför man inte använder det oftare. Kan ju vara att vi måste först bussa innan vi kan gå på tåget i stan men förhoppningsvis kan vi ändra på det när vi får tågstopp nästa vinter.

Vi började på Tropikariet och Hajrevet. Det var ganska svårt att få några bra bilder eftersom jag bara hade lilla kameran med mig. Jag har inte riktigt vant mig vid att inte ha vagnen till Lilly längre och det innebär att vi inte alls har den lastmöjligheten som man ändå hade när man hade vagn med sig. Så idag skulle vi packa ner extrakläder plus regnjackor till tjejerna i en ryggsäck och jag insåg ganska snabbt att min stora kamera fick stanna hemma. Vill gärna ha den väl packad samt att den inte ska utsättas för väta om det regna och det gick inte så då blev det så här.

Där fanns så många fina djur. Många djur var lösa så dom hoppade runder eller flög omkring. I dom lite mörkare rummen var det lite otäckt när man inte riktigt såg vad det var som ven förbi huvudet men annars var det bara mysigt att se diverse små apdjur skutta rundor. Jag gillade dessutom en liten myra som hämtade blad och gick iväg med den lilla bladbiten. Dom hade byggt upp ett litet ställe där myrorna hämtade bladen sedan gick dom i ett genomskinligt rör som gick som bland annat ledstång genom hela rummet för att till slut komma till sin lilla jordhög. Det såg så häftigt ut när dom små myrorna kom med sina ganska stora, gröna bladbitar och det bara myllrade av dom. Annars gick jag faktiskt lite på helspänn varje gång en glasmonter närmade sig med rädsla över att et stor, fet spindel skulle sitta på andra sidan glaset och titta tillbaka på mig. Får pyttskinn bara jag tänker på det. Men jag lyckades se en halv skylt och hoppade snabbt över den delen.

Jag och kära maken jämförde våra händer med en gorillas. Helt otroligt vad stora händer dom har. Sedan plockade vi isär en människa, ni vet sådan modell som finns på biologin, och tjejerna var väldigt intresserade. Jag var dessutom väldigt imponerad av mig själv när jag stod där och talade om olika saker om diverse organ och visade och hade mig. Lite paff att så mycket ändå satt för jag kunde minsann riktigt mycket fortfarande fast jag inte jobbat med anatomibiten sedan i skolan. Bravo.

Så hamnade vi till slut i Helsingör och satt oss på det lilla torget mitt inne i byn.  Jag tror det är, hör och häpna nu, första gången jag sitter och dricker öl i Danmark. Helt sjukt om jag nu kommer ihåg rätt. Så vännen kände väl mest att han skulle minsann föreviga detta och inte bara att jag satt med en öl i handen, den hade jag ju kunnat låna av honom, utan att jag verkligen drack. Där var så mysigt att sitta ända till där kom två barnfamiljer som gapade på sina barn konstant. Barnen kunde inte röra på sig förrän någon ropade och skrek på dom. Jag brukar inte reagera så mycket när någon säger till sina barn men när dom traggade sönder barnen totalt så blir man ganska trött och så hade dom sådan där jobbig, gnällig småländska också, typ Lena PH fast gnälligare. Jag har fått en annan syn på hur mycket vi tjatar på våra barn. Vi ligger ganska mycket i lä där som tur är. Vi blev så trötta på det så vi gick efter en stund.

Tjejerna verkar vara nöjda med dagen också. Lilly somnade i bussen på väg hem. Så när vi 11 timmar senare åter igen kliver innanför trösklarna här hemma så var det ett gäng med trötta och ömma ben. Tjejerna somnade med en gång när dom la sig nu ikväll och dom kommer vakna med ömma ben i morgon. Men det är nog bara att inse. Det är nog dags att sälja vagnen.

Mode a´la Lilly

Lilly vet precis hur man ska klä sig.

Just nu säger modelejonet att det är strumpisar som gäller så även om det är 25 grader varmt. Detta tvistas det dock om. Senaste trenden är annars att ha en fin klänning och sedan ha en ännu finare kjol under. Färgkombinationerna spelar inte så stor roll bara det är någon färg eller gärna olika färger på alla plaggen.

Som modelejon har man sedan en anställd tvätterska som tar hand om alla byten man gör på en dag. Detta kan röra sig om upp till 5 byten om dagen och med tanke på att det är strumpisar, även om dessa av någon anledning verkar passa till det mesta så dom byts inte så ofta, klänning och kjol så förstår ni att tvätterskan behövs. När tonåren kommer lär vi nog behöva anställa ytterligare en till är jag rädd för. Älskade unge.

Sminkning a´la Molly

-Mamma sa hon och jag vände mig om mot henne. Jag sminkade mig lite fortsatte hon och såg väldigt nöjd ut.
Ja, jag tyckte väl det var något annorlunda.

Parkeringsplanering

Vi har planerat in ett besök på Tropikariet i Helsingborg i veckan. Och när vi ändå är där nere tänkte vi ta en tur över till Helsingör också och ha det lite mysigt. Allt har varit frid och fröjd tills jag hörde på radion att Rix Fm hade sin festival i Helsingborg just denna dag. Och tror ni inte dom ska vara där vi parkerar, och alltid har parkerat, vilket innebär problem. Jag gillar att köra bil när jag vet var jag ska och att det inte är mycket bilar och högt tempo. Jag avskyr att parkera men så länge jag vet vad jag ska så brukar det gå ganska bra. Men nu vet jag inte det och det är riktigt otäckt. Trams säger säkert någon eftersom hela Helsingborg är full med parkeringar. Men dom vet jag ju inte var dom ligger. Så här ska jag in i storstan med en massa bilar som ligger upp i häcken och tutar och har sig och samtidigt ska där letas parkering. Får lite rysningar av tanken. Så då sitter jag här nu och googlar parkeringar i Helsingborg för att hitta dom stora parkeringarna, för fickparkera kan ni bara glömma. Hittar en massa stora men att parkera vid lasarettet är kanske ingen höjdare eftersom vi ska ner till båtarna. Inte nog med att jag måste veta var jag ska parkera så måste jag veta hur jag lättast och säkrast tar mig från parkeringen. När jag parkerar hos någon sa har jag alltid klart för mig hur jag ska köra när det är dags. Är det lättast att vända bilen för att sedan köra så gör jag det när jag parkerar så det bara är att köra sedan. Herregud vad jag har många saker för mig som inte verkar helt friska ibland . Jag får överlämna körandet till kära maken så jag enbart kan sitta bredvid och stimma.

Jag hade aldrig klarat att bo och köra i en riktigt stor stad. Jag vet när jag var mycket nere i Malmö när vi gjorde IVF. För att komma till Cura skulle man bara köra rakt in och bara följa vägen bredvid kanalen och vidare ut igen. Detta gav mig svettiga händer och hjärtklappning varje gång för folk är fasen inte kloka i storstan att köra. Här visas ingen hänsyn alls för en liten lantlolitta som mig inte. Här pressas det på både bakifrån och från sidan samtidigt som det ska tutas och blinkas med ljusen också. Jag var ett totalt nervvrak varje gång jag kom ner. Och inte tala om att jag alltid fick tid så jag hamnade alltid i världens rusningstrafik, fortfarande ur en lantlolittas syn, utanför Lund. Bilar överallt. Nej usch och fy. Tacka vet jag en grusväg alldeles själv. Det är grejer det.

Ja vi får väl se hur det går med parkeringen, om männen i dom vita rockarna som bjuder på en spännande tablett och har med sig en skjortan med lite annorlunda knäppning kommer inom innan. Annars kommer det säkert att bli en bra dag.  

Beställning på cupecake

Känner mig sådär barnsligt uppspelt just nu. Anledningen till det är att jag har fått förfrågan att göra cupecake till ett speciellt tillfälle längre fram. Jag kan inte gå in mer på det nu men är ganska stolt över att ha fått förfrågan. Så nu ska jag komma på lite smakkombinationer och sedan är ruljansen igång. Kanske något att satsa på nu när jag ska läsa, för att dryga ut kassan lite. Då gäller det att göra ett bra jobb nu då så blir det gratis reklam.

Åh, jag tycker detta är så spännande. Med bröllopsfotona färska i minnet och hur nervös jag var över dom och så blev det så bra så ska jag nog inte vara allt för nervös över detta. Fast det är jag ju ändå men det ska bli så roligt.

En liten saga: Sanndrömmar?

Den lilla båten gled sakta fram över det ljusblå havet. Solen gassade från den klarblå himlen och det var bara hav så längt ögat kunde se.
Nere i kabyssen låg en kvinna och sov. Hon låg med benen lätt uppdragna mot magen och en liten, tunn salivsträng rann längst hennes haka. Hon andades tungt och rytmiskt och ögonen rörde sig fort under hennes ögonlock. Hon drömde hemska drömmar men hon lyckades inte vakna för att avsluta dom.

Hon stod uppe på däck. Framför henne stod hennes man. Med sina 1,96 och breda axlar var han huvudet längre än henne. Dom hade börjat som vänner för många år sedan. Genom gemensamma vänner hade dom kommit varandra nära och efter många år som just bara vänner hade något hänt. Hon hade plötsligt sett mer bakom hans gröna ögon och hans rödbruna kalufs. Värmen och omtanken han alltid hade haft mot alla hade ändrats mot henne och hans blick började värma henne på ett helt nytt sätt. Hon blev varm inombords och ville vara nära honom. Hon kunde inte riktigt ta på vad det var som gjorde det eller när denna lilla förändring börjat men det spelade inte så stor roll. För tillslut hade dom hamnat i den där situationen där det var att våga ta steget eller att missa chansen. Och hon hade vågat med risken att förlora honom för alltid. Efter en kväll med vännerna hade den vänskapliga kramen slutat i en kyss. Hon visste faktiskt inte riktig hur men dom hade bara tittat på varandra och deras blickar hade talat om för den andre att det var dags. När väl kyssen var där kunde dom inte släppa varandra utan klamrade sig fast i varandra, som om dom var rädda att den andra skulle försvinna. Dom hade älskat med varandra den natten och det fanns inga trevande eller tafatta försök. Dom visste precis hur dom ville ha det och dom ville aldrig sluta. När morgonen kom och deras svettiga kroppar låg tätt omslutna somnade dom äntligen och efter den natten fanns det inga tvivel om att dom var som gjorda för varandra.

Så nu stod hon där och tittade på sin man som stod och blickade ut över det öppna havet. Han vände sig om, för på något vis visste han att hon nu stod och tittade på honom. Hon tyckte inte alls om hans blick.
-Det blåser upp till storm sa han samtidigt som hans stora starka hand pekade framför båten.
Vid horisonten var himlen inte längre blå utan stora, mörka moln började växa sig stora. Det började redan nu komma en lätt bris som på några sekunder förvandlades till blåst. Båten började sakta guppa sig fram över dom allt större vågorna som kom mot dom. Gässen på toppen blev vitare och vitare och den tidigare så blåa havet hade nu antagit en nästan svart nyans. Allt hände mycket fort nu. Vågorna tjöt när dom gång på gång rullade in mot den lilla båten som inget annat kunde än att följa efter. Hon hörde hur han fick ut ett nödrop och sedan blev allting tyst. Vinden försvann och solen värmde återigen deras blöta kroppar. Båten guppade sakta framåt och hon pustade ut. Men med en blick framåt ser hon åter dom mörka molnen växa sig större.
-Vi måste vända säger hon och vänder sig om för att visa. Hennes arm sänker sig sakta när hon inser att det finns ingenstans att vända. Helt omgärdade av mörka orosmoln kan dom bara sitta där i den lugna brunn dom nu befinner sig i innan dom måste ta sig genom till andra sidan.

Sakta börjar det blåsa igen och gässen blir både vitare och större i en rasandes fart. Båten börjar ge från sig högljudda protester över hur havet behandlar den. Dom tar varandras hände och klamrar sig fast vid varandra, precis som dom gjorde den där första gången. I ett enormt dån försvinner båten under deras fötter och dom befinner sig i det svarta, skummande havet som bara väntar på att dom ska ge upp. Dom glider från varandra men på något vis lyckas dom få tag på varandras händer. Ett lugn återkommer sakta till det stormande havet. Molnen försvinner bort och det svarta havet återfår en blå nyans. I det nu lugna vattnet ser man ett skrov från en båt. Detta är det enda som vittnar om att det hänt något. Av ägarna fanns inte ett spår.

Hon vaknade med ett ryck och hon försökte skaka av sig olustkänslan hon hade efter sin dröm. Hon kom inte riktigt ihåg vad den handlat om men den hade gjort att det kröp i kroppen på henne av något som man skulle kunna likna med oro. Hon gick bort till det lilla handfatet och baddade sitt sömndruckna ansikte med svalt vatten. Sakta försvann känslan av oro hon hade i magen.
Hon öppnade dörren upp till däck och där stod han. Med sina 1,96 och breda axlar var han huvudet längre än henne. Som hon älskade denna man. Han vände sig om, för på något vis visste han att hon nu stod och tittade på honom. Hon tyckte inte alls om hans blick.
-Det blåser upp till storm sa han samtidigt som hans stora starka hand pekade framför båten.

Med ens kom drömmen till henne. Hon trodde inte på sådan saker men magkänslan hon hade sa något helt annat. En lätt bris träffade hennes bara hud.
-Vänd, vi måste vända nästan skrek hon fram. Han tittade på henne och i hennes ögon kunde ha se något som aldrig varit där innan. En panik över vad som väntade. Han vände båten och gav full gas.
-Vi måste hinna, vi måste hinna hörde han henne tyst viska. Och han undrade vad som fick henne att viska dessa ord men han önskade inget annat än vad hennes ord sa.
-Ja, vi hinner svarade han henne och gav henne en kram. Han fick ett stelt leende tillbaka och detta gjorde honom kall. Herregud, vad var det hon visste som inte han visste.

Båten klöv det blå havet och tag sig framåt. Bakom hade orosmolnen tilltagit och en lätt bris nådde båten.

Det där med att prioritera

Molly kommer utskuttandes, med sådan där hopplasteg, från sitt rum och ut i tv-rummet.

-Mamma, jag är SÅ trött så jag orkar inte släcka min lampa själv sa hon och väntade en stund till någon reste sig för att följa med henne in och släcka.

Vi tittade på varandra och log, kära maken och jag, och kunde läsa varandras tankar med den blicken:

-Våra barn vet verkligen hur man prioriterar. Att skutta ut, med sådan där hopplasteg, istället för att sträcka sig upp till lampan. Men är man trött så är man.

Sedan reste sig pappan för både han och mamman insåg att det var inte lönt att ta den fighten.

40 frågor alla behöver veta om mig, eller inte

Tråkar lite. Vad är då inte bättre än att springa på en sådan där totalt korkad lista som man ändå inte kan låta bli.

1. Namn: Jeanette
2. Ålder: 35 säger min födelseattest men jag känner mig som 29
3. Bor: Norra Skåne
3. Syskon? I så fall hur många?: 6 stycken
4. Vem är din idol?: Usch så svårt. Jag har nog ingen egentlig idol. Jag beundrar föräldrar som har många barn, 4 barn eller fler. Hur dom lyckas få vardagen att gå ihop. Men det var säkert inte sådan idol som menades. Annars gillar jag personer som vågar vara sig själva som till exempel Robert Smith i The Cure 
5. Hårfärg: Naturligt mörkblond men gillar att ha det mörkare
6. Ögonfärg: Blå/grå
7. Längd: 170 cm även om dom på senaste hälsoundersökningen ville få mig till bara 169 cm. Nopp, det där går jag inte på. 170 cm är ju nästan modellängd så den är viktig
8. Singel eller upptagen?: Gift så man kan väl säga upptagen
9. Favoritfärg: Har på senare tid blivit väldigt förtjust i rosa
10. Favoritmat: Gillar potatis så det mesta man kan göra med det är gott. Inte helt fel med en god potatisgratäng med filé i baconsås
11. Favoritprogram: CSI, finns inget annat program.
12. Har du husdjur? I så fall vad: Hund, två katter och en och en annan dammråtta som säkert börjar mutera till dammdinosaurier snart
13. Vem är snyggast av alla kändisar: Ännu en sådan där svåring. Johnny Deep är grymt snygg men Paul Scholes är grymt sexig, vilket jag verkar vara helt själv om att tycka
14. Favoritdryck: Cola Zero
15. Favoritplagg i garderoben just nu: Åh, herregud. Sådana finns inte. Skulle vara min sköna svarta, mjuka hemmakjol då kanske
16 Favoritaffär: Älskar T*g*r. Massa sådan där bra att ha småprylar som om man tänker efter inte alls är så bra att ha. Men gillar att affären får en att tro det i alla fall
17. Spelar nåt instrument?: En och en annan fanfar kan hända att här spelas men inte är det på något instrument inte
18. Favoritämne i skolan: Bild eller Svenskan när vi fick skriva
19. Bästa utestället: Hmm, altanen eller poolen. Eller det var kanske inte något sådant uteställe som menades?
20. Vad gör dig glad?: Tjejernas helt otroliga kommentarer. Fast det är väl kanske så att deras närvaro gör mig glad, när dom inte bråkar då
21. Vad gör dig ledsen?: Människors otroliga dumhet. Att människor kan vara så råa och kalla mot varandra
22. Bor du i stan eller på landet?: I en liten Håla med ca 2500 tappra själar
23. Vad skulle du ha hetat egentligen?: Har aldrig hört något annat än att det redan var bestämt redan innan jag föddes att jag skulle heta Jeanette, tyvärr
24. Favoritnamn: Vadå favoritnamn? Skulle vara tjejernas då, Molly och Lilly
25. Bästa årstid: Sommar helt klart även om hösten är den vackraste färgmässigt
26. Vad är bäst: En bästa vän eller flera vänner som inte är så nära: Svårt att svara på men flera vänner som är ganska så nära men sedan är det skönt med en riktigt nära vän också
27. Tränar du?: Nja
28. I så fall vad? Fingersättning när jag skriver
29. Chips eller popcorn?: Beror helt på vilket humör jag är på och om jag orkar poppa för hemmapoppisar är så gott. Men lite Pringles är inte heller fel
30. Cola eller Pepsi: Cola
31. Bilddagbok eller blogg: Blogg helt klart. Vet knappt vad bilddagbok är för något. Varför? Kolla fråga 2
32. Har du en blogg?: Lite tramsigt att svara på när det är här jag skriver. Så ja, jag har blogg och jag tycker väldigt mycket om den själv
33. Om du följer bloggar, vilka följer du?: Gillar bloggarare som kan skriva med lite ironi och som gärna bjuder på sig själva samtidigt som en intressant debatt kan tas också. Sedan tycker jag om att följa dom jag känner, både mycket och lite
34. Högklackat eller textilskor: Absolut inte högklackat. Har ni inte skrattat innan hade ni gjort det om ni sett mig gå i sådana
35. Svart eller vitt: Vitt får jag nog säga nu
36. Godis eller nötter: Godis, tyvärr
37. Lakrits eller choklad: Aj då. Denna är nästan helt omöjlig att svara på. Kan inte välja
38. Vart reste du utomlands senast?: Jag som är så berest måste svara Danmark förra sommaren. Vi firade vår 10 åriga bröllopsdag med en liten minisemester
39. Vart vill du resa innan du dör?: Hade varit trevligt att komma ner till Tyskland kanske. Skojar bara. Jag har nog ingen sådär drömresemål. När jag var yngre ville jag till Australien men ju äldre jag blivit ju mer har jag insett att bara att ta sig ner skulle ta några månader med båt och sedan hade jag nog bara varit rädd att stöta på något giftigt kryp
40. Vad ska du göra nu när du svarat klart på dessa frågor?: Snart lägga barnen och sedan kura upp mig i soffan för att åter se lite Harry Potter. Snart färdig med dom förutom dom som är uppe på bio nu

Sådär ja. Några nyheter? Trodde inte det heller.

Ondskan kom till Norge

Det är helt ofattbart att sådana här saker kan hända. Det känns svårt att smälta att en idyllisk stad förvandlas till en krigszon på några sekunder. Att över 90 liv bara har släckts för att det finns onda människor.

Att en människa kan vara så fruktansvärt ond att denne väljer att kallblodigt avrätta ungdomar. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man väljer att göra något sådant. Att kunna planera något sådant vansinnigt och inte en enda gång stanna upp och säga att detta är fel och sluta. För mig känns det som om själva bomben i Oslo skulle vara en undanmanöver för att kunna komma ut till lägret på Utöya. Tänker inte spekulera mer om det för det finns säkert en mängd av det redan. 

Som jag sagt tidigare så finns det allt för många onda människor i vår värld, som gör att världen är så otrygg som den är istället för att vara en lugna och vacker plats att vara på. Jag känner mig fysiskt illamående när sådana saker händer och när dom hände helt utan anledning. För det kommer aldrig att finnas en anledning som är ok eftersom all ondska människor mellan är helt fel.

När jag igår satt här och såg att det varit en kraftig explosion i Oslo tänkte jag inte så mycket på det. Sedan började det kablas ut om 2 döda och mitt hjärta började skena när jag insåg att syster var hemma. Fick iväg ett sms och fick ett lugnande svar att dom var hemma och inte inne i Oslo. Aleks hade dock varit där några timmar innan och detta får min mage att vända sig ett varv. Att inse att sina nära och kära mycket väl kan befinna sig på ett sådant ställe och vara utsatta är fruktansvärt. Men jag kan inte ens föreställa mig hur alla anhöriga känner som väntar på svar från sina ungdomar på Utöya.

Mina tankar går till alla anhöriga som mist någon samt alla som överlevt denna tragedi.  

Denna jäkla dubbelmoralen som finns i vårt land

Ja jäklar vilken dubbelmoral det finns i vårt land. Det är så man blir helt stum ibland faktiskt.

På en badstrand finns det en mängd olika människor som är där för att njuta av sol och bad. Jag vill i min enfald tro att ingen är så ytlig så att man bryr sig om vad andra har för badkläder men tydligen hade jag fel även här.
På en strand kan en kvinna gå rundor i stringtrosa som i princip bara döljer venusberget samt ha en topp som enbart döljer bröstvårtorna. Kommer det en man i stringbyxa så blir det ramaskri samt att man dessutom ringt polisen för sexuellt ofredande. Så snacka om dubbelmoral där det är ok för kvinnor men inte för män. Det är precis lika fult på båda könen så det kan inte vara det det handlar om. Så frågan är varför det är ok för kvinnor att visa allt men inte för män. Det är ju inte så att byxorna låter hela paketet dingla fritt utan det är fortfarande på plats innanför ett litet tygstycke. Är det för att skinkorna är bara? Men var är det för skillnad på att se hud på män eller kvinnor? Och ska man se det sexistiskt, vilket denna anmälare måste ha gjort eftersom det klassades som sexuellt ofredande, så är väl ändå kvinnans string värre eftersom ett litet snedsteg också gör att trosan glider lite också och visar hela muttan. Eller det är för att det putar i mannens byxa, en helt normal putning?

Det är så typiskt oss svenskar att döma, som vanligt. För inte kan det vara så enkelt att en kvinnokroppen är vackrare att titta på men alla former än vad en manskropp är. Att det är därför det verkar vara ok för kvinnor att visa mer än för männen. Jag vet faktiskt inte men jag avskyr denna dubbelmoral som finns tillsammans med ytligheten. Usch för er som inte kan strunta i hur alla andra ser ut och klär sig. 

Lite tom och sorgsen

Jag känner mig lite tom och sorgsen. Efter att ha haft följe med Roland så länge så plötsligt är det bara slut. Att det faktiskt fanns ett slut trodde man inte men så blev det i alla fall. Det jobbiga blir faktiskt att hitta en annan följeslagare nu efter att det varit givet vem som tar mig i säng om kvällarna. Kommer jag hitta någon ny som honom? Kommer jag hitta någon som fängslar mig så som han har gjort? Kommer jag hitta någon som vågar bjuda in fler att dela vår stund tillsammans? För tillfället känns det inte så men någon måste där väl ändå finnas.

Så bokhyllan får genomsökas nu när Rolands sökande efter Det mörka tornet är till enda. Blir svårt att ersätta.

“Du blir mer social av internet”

Nya Må Bra damp ner i lådan häromdagen. Har inte hunnit öppna den förrän idag och första notisen jag läser är följande:

“Du blir mer social av internet
Hänger du på nätet och deltar i diverse nätverk? Bra! För tvärtemot vad många tror blir den som sitter mycket online även mer social i det verkliga livet. När man är social på internet frigörs oxytocin, som får dig att söka dig till människor även i andra sammanhang, menar forskare. Källa: Zest”

Det låter ju bra för min del. Jag borde vara väldigt social av mig då men det tycker jag inte att jag är. Men det är ju bra att veta så ‘slipper man det där gnagande samvetet. Men nu ska jag lägga mig och vara asocial en stund eftersom Roland inte har många sidor kvar till Det mörka tornet. Slutet är faktiskt nära.

Det bor en rallybrud i mig

Körde Molly till en kompis häromdagen. L bor långt ut i skogen med en massa kringliga, roliga grusvägar. Och när jag körde där och Molly satt bredvid och kommenterade hur det kittlade i magen över krönen och hur häftigt det var att mamma körde rally så kände jag mig väldigt stolt av någon anledning. Anledningen var nog att mamma noj med fegisgenerna faktiskt hade en sak som hon inte var feg för och som Molly gillade. Att köra fort på grusvägar som man känner till.

Jag kan stå och skaka när jag kommer två steg upp på en stege, jag får total ångest över att gå ner i en källar vilket resulterar i att jag inte kommer ner där, jag avskyr småkryp och framförallt dom som råkar ha åtta ben, jag nojar över det mesta med barnen, jag är skiträdd när det finna tända ljus eftersom jag faktiskt är övertygad om att det kan börja brinna. Ja, ni förstår listan kan göras hur lång som helst. Det är inte mycket jag inte har fobier över eller nojar över. Men så äntligen kom jag på. Det bor inte enbart fegisgener i denna kropp utan en liten gnutta hopp har tänds. Ge mig en bil och en grusväg som jag känner till så lovar jag att jag inte är feg. Jag höll in när Molly var med men hon verkade tycka det var häftig ändå. Men på vägen hem. Oj, oj, oj vad härligt att susa fram där på grusvägen med hård musik pumpande ur högtalarna. Känna suget i magen när man kommer över ett krön för att sedan ta en kurva och lämna allt med ett grusmoln bakom sig. Gottigt säger jag bara. Så nu har ni fått en annan bild av den annars så fega lilla jag. Det bor en rallybrud i mig. 

Finns många tillhyggen

Vill man göra illa en annan människa finns det många tillhyggen att tillgå. Är det bråk är det nog så att många rycker det som finns närmast i stundens hetta. Det är ganska skrämmande att tillhygge används så mycket idag. Man kan knappt öppna tidningen förrän där står att någon blivit knivhuggen. Knytnävar används knappt längre och gör det det så fortsätts det ändå att bankas på den som ligger. Finns ingen heder alls i att sluta när någon ger sig utan nu verkar det som om det inte är ok förrän någon ligger blodig och sönderslagen med men för livet. Usch för sådan vidrigheter.

Sedan finns det dom helt annorlunda tillhyggen man kan använda också. Som en osthyvel till exempel. Kära syster yster har idag lyckats med konststycket att höra piggen på osthyveln i min arm så det började blöda. Dock, får jag väl erkänna, var detta inte alls med mening. Men ont gjorde det och jag lär nog akta mig nästa gång hon håller i den hyveln.
“Ska jag hyvla till dig” har plötsligt fått en annan innebörd för mig nu.

Heldag på Tosselilla

Efter en heldag på Tosselilla är man ganska trött både i huvudet och kroppen. Men främst är man nog så fruktansvärt trött eftersom Lilly är helt vild på sådan ställen och framförallt i vattnet. Vi hade behövt två vuxna som håller koll på henne för hon förstår verkligen inte sitt eget bästa. Vi var i en bassäng med ställningen men fisken och en massa rutschkanor runt om. Hon travar bara helt lugnt upp och slänger sig ner för den första kanan för att sedan helt lugnt traska upp igen. Sen plötsligt  bytte hon kana och ger sig på en större som hon sedan åker massa gånger. Så kom den där gången när jag står där nere och väntar på henne och ser att hon fortsätter upp i tornet. Jag försökte ropa till henne men hon hör inte för allt dån från vattnet. Jag känner hur paniken stiger när jag inte ser henne och försöker skynda runt en täckt kana för att se om hon åkt den ner. Och som tur var satt hon där i rännan men problemet var att hon inte själv lyckades ta sig undan utan stora barn åkte på henne. Fick upp henne och hon var jätteledsen för att hon hade ont där dom åkt på henne. Då bestämde sig mamman för att det var dags att lugna ner det och bege sig till en mindre pol.
Under en liten stund skulle jag hålla koll på Lilly samt Molly och Julia. Kan väl säga att jag var riktigt på helspänn eftersom man måste ha stenkoll på Lilly på grund av avsaknad av hämningar. Dom existerar inte för henne till mamma nojs förtvivlan. Lär nog bli simskola redan till hösten för henne tror jag.

 
Molly var uppe i den stora bergodalbanan. Var längdgräns 130 cm och det var precis att hon klarade det när hon fick ställa sig mot mätstickan innan hon fick kliva i vagnen. Dom var uppe i den några gånger och  varje gång var dom lika bubbliga av skratt när dom kom ner.

Virvelvinden är en älsklingskarusell för barnen. Och idag tog Lilly sin premiärtur också. Hon tyckte det gick fort och att huvudet trycktes bakåt. Hon kommer också bli en karusellälskande tjej precis som Molly är. För även den lilla bergodalbanan samt det lilla “fritt fall” åktes och älskades. Karusellerna hon valt tidigare har hon sett så uttråkad på men i dessa skrattade hon så det var kanske så enkelt at hon verkligen var uttråkad av dom andra även om hon själv valde dom. Blev ingen utmaning för henne.

En stund för mys hinner man faktiskt med också fast man är på nöjespark. En liten stund i alla fall innan det var dags att rusa iväg till nästa ställe.

Vi har haft en super dag. Kanonväder för att strosa rundor där. Sol men inte supervarmt samt att det fläktat hela tiden också. Bränt pannan igen men det måste ju vara något som blir rött på mig annars stämmer det inte.
Trötta, nöjda barn ligger nu och sussar sött i sina sängar och förhoppningsvis sover dom länge i morgon. För det tänker mamman göra i alla fall.

Någon som vet vad detta är för fågel? Den var ganska stor och den cirklade runt hela tiden. Otroligt fin var den.

En gång var vi unga och vackra

Vi hittade vår påse med gamla foto idag. Kan väl säga att vi har fått oss lite goda skratt när vi tittade genom den. Det man blev så förundrad över var att jag faktiskt tyckte att jag var jättetjock när jag var 15 men tittar man på bilderna så ser jag ju helt normal ut. Sjukt hur man ser på sig själv faktiskt.

15 respektive 35 år.

22 respektive 42 år.

Ja herregud var unga och vackra vi var en gång. Ska bli roligt att kolla genom resten och se om där är några guldkorn.

Semester

S.E.M.E.S.T.E.R
Vad blir det?
Jag hör inte. Vad blir det?
SEMESTER

Min kropp bara skriker efter min 4 efterlängtade semesterveckor. Att bara kunna släppa alla måsten och bara få finnas. Att inte känna någon stress från jobbet och inte behöva tänka på alla andra. Att bara rå om de mina och njuta. Som jag har längtat efter denna dag och nu är jag här och det är så otroligt härligt även om jag är ganska trött efter min jobbhelg. Men i morgon, ja då är det äkta semester.

Syster yster är nere från Oslo. Dom har varit här sedan i onsdagskväll men jag har knappt hunnit träffa dom. Så nu hinner vi göra det innan dom åker på torsdag. Lite har vi planerat denna vecka men det tar vi sen. Nu ska jag stänga ner, göra lite päror och sill och sedan slänga upp mina fötter i soffan och lata mig en stund. För det får jag göra eftersom jag har semester.

Har du någon gång blivit jagad av Lord Voldemort på väg till Det mörka tornet?

Helt ärligt ska jag nog försöka hålla mig till att se filmer som innehåller komedi, action eller sex. Dessa ingredienser verkar vara dom jag klarar av.

Anledningen att jag kom in på det nu är att jag vaknade klockan halv 2 i natt med ett ryck och hade en sådan där olustkänsla som jag får när jag drömt. Det var bara till att tassa upp på toa och försöka skaka den av mig men som vanligt håller den i sig länge och det tar ett tag innan jag lyckas somna igen. Jag vaknade i morse och kände mig riktigt sliten och just då kom jag inte på vad jag drömt. Men med full styrka kom det till mig för en stund sedan vid matbordet.

Jag kan väl börja med att fråga hur många fjortisar som får mardrömmar av Harry Potter. Ingen, är ni säkra? Hur många 35 åringar tror ni som får det? (Räcker sakta och försiktigt upp min lilla hand för att bekräfta samtidigt som jag blir lite röd om kinderna).
Jodå, jag har drömt mardrömmar om Harry Potter. Kanske inte så förvånande vad gäller mig men ganska pinsamt. Att jag till och med drömmer mardrömmar om en ungdomstrollkarl. Nu var det dock inte om själva Potter som drömmen handlade om utan om Lord Voldemort. Fast det stannar inte där eftersom jag var på väg till Det mörka tornet (Stepen King) och då blev jagad av Voldemort istället för Mordred. Skratta ni men det var faktiskt otäckt eftersom jag hela tiden kände vinddraget av hand fingrar som hela tiden försökte få tag på mig. Detta hade kanske kunna bli en ny fin berättelse för mig att skriva ner istället för att skriva den på detta viset. Får väl tänka ut hur jag ska göra det i så fall men just nu ville jag bara få det ur mig.

Det kanske är så att jag lätt får mardrömmar för att jag har sådan fantasi och att det sätter fart på natten. Så råkar det bli mardrömmarna jag kommer ihåg. Fast nu är det inte enbart dom jag minns men det är ändå dom som stannar kvar med den där olustkänslan som är så jobbig.

Nåväl det spelar ingen roll för normalt ska man inte få mardrömmar av Harry Potter. Och jag som bara är på 4 filmen och har lika många kvar att se. Ska bli spännande att se om kära maken avbryter detta efter 5:te filmen när jag väcker honom med ett skrik istället .

Jag känner mig så smart

För 2 månader sedan gick jag här och kände mig väldigt oroligt. Oroligt över att jag inte skulle komma in på någon av skolorna som jag sökt och all min planering och förväntan bara skulle grusas sönder. Jag gick här och kände mig otroligt dum eftersom jag inte klarade av Ma B-kursen och redan där såg jag mitt första val få vingar och flyga bort från mig.

Så blev jag då kallad på intervju till skolan och fick reda på redan där att jag kommit in. Och hade jag inte haft mina öron hade leendet slutat i nacken där det gått ihop.

Så började nästa fas där jag gick och var lite orolig över att jag missuppfattat allt och inte kommit in ändå. Men så damp antagningsbrevet ner och lättnaden var total när det med stora bokstäver stod ANTAGEN.

Jag har gått och varit småleendes varje gång jag kommit på att jag faktiskt ska läsa. Så jag har 4 veckor semester från måndag och sedan jobbar jag 2 veckor och sedan är det dags. Jag tycker det är så häftigt.
Jag har inte tänkt så mycket på ansökningarna till högskolan eftersom jag har kommit in där jag ville. Men igår fick jag svar även där och jag har minsann kommit in på första valet även där. Så jag måste säga att jag känner mig mycket smart nu. Inte nog med det så fick jag iväg ansökningen till CSN också igår. Så allt verkar reda upp sig till slut.

Och allt detta har satt lite boost på självförtroendet också. Att jag så länge har velat läsa men aldrig blivit färdig till det av olika anledningar men att jag ändå till slut är där, på riktigt. Så den hemska jobbesommaren förra året förde ändå något bra med sig. För det var då jag verkligen kände att det är dags och tänka på mig själv, för att inte ta slut på alla mina egna krafter.

Jag har fortfarande svårt att smällt detta ibland. Men jo, det är såhär och jag känner mig smart för det.

   

Lite härlig solfrossa

Den här blonda, blåögda frun med grisskär hy lär sig tydligen aldrig, inte ens efter 35 år.
Efter en dag på marknaden i till en början med lite molnigt väder kom sedan i gassande sol. En gassande sol som dämpades lite av den sköna brisen som låg över Hålan. Denna bris hjälper ju bara för tillfället när man går där. Det känns skönt och solen värmer inte allt för mycket.
Detta inser man att den visst det har gjort när man på kvällen klär av sig och man har ett knallrött u-liknande märke på bröstet. Det brände och spände lite när jag blev färdig att lägga mig igår. Sen vaknade jag 2 timmar senare, mitt i natten, av en härlig frossa. Gick upp på toa och kunde knappt sitta för jag skakade så. Gick huttrande tillbaka och letade upp mitt innertäcke och drog det över mig. Så låg jag där och huttrade, skakade och försökte sova samtidigt som jag förbannade min dumhet. Åter igen eftersom detta händer nästan varje år. Men jag undrar om jag inte har lärt mig nu i år. Eller .

Lite livemusik

Härlig sommarkväll, massor av folk och bra musik. Min måndagskväll var räddad igår. Man måste ju hitta på något nu när CSI-abstinensen börjar bli riktigt svåra.
Allt var perfekt förutom en massa barn som satt på föräldrars axlar så att man hade svårt att fota. Föräldrar sätter upp barn på axlarna så att dom ska se men tänker inte på att dom själva med hjälp av dom på axlarna nu plötsligt är över 2 meter länga vilket medför att bakomvarande ser inte ett smack. Hörs att jag bara varit iväg på större konserter och inte är van vid detta fenomen att ha barn med sig.

Artisterna som var med igår var Ulrik Munther (hade inte en aning om vem han var), Love Generation, Kalle Christiansson, Vincent, Sanna Nielsen, Christian Waltz, Eric Amarillo och Nicke Borg. Jag har säkert glömt något också. Var positivt att Danny var sjuk och att dom ringt in Kalle istället. Fast det var nog bara jag i fjortisträsket som tyckte det för fjortisar var där gott om. Nicke var naturligtvis bäst men jag gillade även Vincent. Har har sådant härligt gung på sina låtar.

Blev sent innan jag kom i säng igår och just nu känner jag mig ganska sliten. Ögonen gör sådär ont som dom kan göra när tröttheten sliter i dom. Men det är bara till att kämpa på för i dagarna två är det årets event i Hålan med start idag. Marknaden är här så någon tidig sänggång ikväll lär det inte heller bli. Men vad fasen, man lever bara en gång och det är bara denna veckan som ska kämpas igenom innan semestern är här.

En sexig liten rocker. Kära maken trodde jag skulle bli en stalker nu. Men sådan är inte jag.

Ha en skön dag mina cybervänner. Och har ni vägarna förbi Skåneland så kan ni inte missa marknaden i Hålan.

Förstora snoppen?

Ibland kan man inte låta bli att fundera på om folk går på vad som helst. Det kommer dom allra konstigaste mailen in min inbox och när jag idag stannade upp och verkligen läste ett blev jag ännu mer förvånad.

Det jag läste idag var hur män skulle kunna få större snoppar genom att äta en pilla som var den ENDA pilla som var kliniskt bevisad att den hjälpte. Efter 6 månader kunde man se följande:

* En ökning med 1-3 inch på längden (1 inch = 2, 54 cm )
*En ökning på omkretsen med upp till 20 %
*Förhindrar förtidig utlösning
*Åstadkommer en längre, stenhård erektion
*Alla förändringarna som längd och omkrets var 100 % permanenta
*Man får dessutom 3 burkar gratis

Känns det lockande om du är man. Jag hoppas verkligen inte det.
*Dom lovar alltså en ökning på 2,54 – 7,62 cm. Har du då en dolme som redan är 20 cm skulle du kunna få en ordentlig batong på 27,62 cm. Kanske lockande för den som vill visa upp sig i någon porrfilm men jag som kvinna känner mig inte alls lockande av att bli påsatt av den storleken. 
*Fast då lovar ju detta pillret att omkretsen ska öka upp till 20 %. Men detta innebär också att ökningen skulle kunna bli 0,5 % också.
*Förtidig utlösning då som många män har problem med. Lösningen stavas inte piller utan stavas Start- och stoppmetoden. Blir snart en Hej och välkomna till Nettans sexspalt, men start- och stopp innebär för dom som är ovetande om detta att man stannar upp när man känner att man är på väg att komma och “klämmer” åt rund snoppen. När det sedan lagt sig så fortsätter man och kan sedan stanna igen om man känner för det. En sådan metod måste vara perfekt att öva när man onanerar fast det går säkert med partner med.
*Längre, stenhård erektion. Detta måste vara mycket lockande, i alla fall om du är kvinna. Men det säger sig väl själv att om du nu ökar till 27,62 cm samt 20 % i omkrets, hur skulle man lyckas med en stenhård erektion även med hjälp denna tablett då. Lite motsägande kan tyckas.
*100 % permanent på ökningarna. Vad ska man då ha 3 gratis burkar till?

Jag hoppas att män överlag är nöjda med sina snoppar. För jag kan säga att kvinnor klagar sällan över dom utan missnöjet ligger nog i er själva i så fall. Skulle ni vilja experimentera med er ädlaste kroppsdel för att istället kanske förlora en massa funktioner istället enbart för att göra den 2,54 cm längre? Jag hoppas att ni svara nej för jag kan lova att vi kvinnor älskar era snoppar ändå.

Lite Apache Indian

Det går en reklam på tv:n just nu där dom spelar Fred Åkerströms “Jag ger dig min morgon”. Det är nog en sådan sång eller visa eller vad man nu kallar det som alla kan.
Men jag kan inte höra den utan att förknippa den med Robert Gustavsson. Anledningen? Denna.

Så Apache kommer alltid in i mina tankar så fort den annars fina låten spelas. Det är väl sådant man får leva med.

Jag kommer ihåg när detta var höjden av humor. Alla kunde Killinggänget och man såg det ganska mycket. Men det var roligt då och det är faktiskt roligt fortfarande. Jag gillar framförallt Percy Nilegård. “Åh vem satt inte där med en mopp på huvudet om inte 95:an Nilegård” eller något liknande. Har du inte sett “I manegen med Killinggänget” så är faktiskt det en av alla måsten.

Avslöjande om Den kända mannen

Frun ska minsann till Kristianstad i morgon och titta på den kända mannen. Råkade bara se att Rix FM hade ett stopp på sin turné där och såg hans namn. Och har jag nu haft en sådan härlig dröm om honom tidigare så är det inte mer än rätt att jag ska stå där i havet av människor också.

Oj vad ni är nyfikna nu. Oj, oj, oj. Den kända mannen är, trumvirvel, Nicke Borg. När jag såg namnet kände jag att jag ville dit så jag slängde ut en förfrågan på Facebook och undrade om någon ville med. Fick napp med en gång så imorgon åker vi till den riktigt stora Metropolen.

Jag har väl aldrig lyssnat speciellt mycket på honom innan men jag gillar Backyard Babies. Jag är lite svag för dessa tatuerade rock-grabbar. Tycker dom är supersexiga. Vet inte varför riktigt men det känns kanske lite farligt med hårda, tatuerade, rockers som ser så hård ut men säkert är snälla som hundvalpar. Fast det vill man kanske inte tänka på utan det är väl bara den första delen. Aja, hur det än är så är det sexigt. Så nu vet ni min ena lilla fetisch. Dom andra? Hehe, dom skulle ni inte klarat av att höra . Så ser ni tanten stå med drömsk blick på festivalen så vet ni varför.

En snuttefilts liv

Den började sina dagar i oktober 2007. Den var då en fin, fyrkantig, ljus, mjuk filt som bara längtade efter att ha någon som tyckte om den.
Åren gick och den älskade filten blev mer och mer sliten.

Var den älskade snuttefilten än blivit snuttad kunde man följa ett säkert spår. På golvet låg små trådar, alldeles hoptvinnade. Trådar som en efter en hade avlägsnats från den älskade snutten eftersom det var en del av snuttandet.

Efter nästan 4 års snuttande är detta vad som återstår. Det är alltså ingen skugga som är ovanpå. Remsan längst ner är små bitar som lossnat som vi varit tvungna att binda tillbaka för det har varit big no, no att slänga dom. Behöver kanske inte säga att det är den yttersta biten på remsan som är själva snuttebiten.
Originalsnutten ligger på reservsnutten som vi tyckte vi var smarta att köpa så vi kunde alternera dessa. Vi visste inte mycket om hur snuttefiltar fungerar så denna ratades med en gång. Även när originalet såg fint ut kände hon skillnad på dom. Så nu är reserven framme vid tvätt och även den kan man nu se hur hon börjat tråda upp i ena hörnan. Och originalet är ganska nyligen tvättad så den ser faktiskt ur såhär.

Så när snutten går ur tiden kommer den göra det med en mängd tårar och den kommer sluta sina dagar som en mycket älskad sak. En sak som troligtvis kommer att sörjas länge. Så denna snutten har haft ett mycket bra liv. Älskad av en helt underbar liten tjej.

Sortera rätt

Det finns saker som alla hushåll har gemensamt oavsett om du bort litet, stort eller är rik eller fattig.
I alla hushåll blir det sopor. Sopor som vi ska sortera rätt för den ultimata återvinningen. Sedan ställer man ut sina sopkärl vid vägen på rätt tömningsdag och när man kommer hem är soporna borta.
Detta kostar en liten slant om året men alla måste ha det.

Många tycker det är dyrt med soptömningen. Men om man istället tänker på vad det är man blir av med. Enligt taxan här ovan betalar vi årligen 2190 kronor för soptömning (om jag nu fått tag på rätt). Detta är en avgift på 182,50 kronor i månaden. För denna struntsumma som det faktiskt är när man slår ut det i månaden får man ganska mycket.

Så för 182,50 plockar jag ut mina dagliga sopor och slänger dom i kärlen. Jag behöver inte tänka mer på dom sedan utan dom försvinner med den röda bilen varannan vecka eller en gång i månaden.
Då är det väl ändå inte mer än rätt att jag som kund gör vad jag kan för att underlätta för sopgubbarna och att dom kan ställa krav på oss.

Men det verkar som om så fort bolag ställer krav på oss kunder så är det idioti enligt många. Är det sopsortering så är det och då är det faktiskt vår skyldighet att göra det rätt. Att gnälla på att dom tar ut extra avgifter är bara trams. Sortera rätt från börja så slipper man extra avgifter. Den extra avgiften har mycket troligt kommit på grund av att för många slarvar och inte tar till sig av sopgubbarnas lappar. Och nu kan det plötsligt inte slarvas längre eftersom det kommer att kännas i plånboken. Klart man måste klaga då, eller? Men som med allt annat så gnälls det så fort saker måste ändras för att vissa anser att det är trams att lägga massa resurser på dessa saker. Det är bara att titta vilket ramaskri det blev av den nya lagen om nedskräpning. Många som tyckte att poliser inte ska behöva jaga sopor som skräpar ner. Men det är aldrig någon som tänker tanken om varför det måste komma en sådan lag. Jo för att det finns folk som inte tänker på mer än sig själva och lämnar allt där det ligger. Jag tror säkert att polisen hellre hade jagat andra brottslingar än dessa folk. 

Inte nog med att det blir dyrare också för dom som inte sköter det rätt. Det påverkar hela vår miljö på ett negativt sätt också. Vår miljö som redan är ansträngd av miljöförstöringar så gnäller några om att det kostar extra för en service som inte skulle kosta en krona mer om dom gjort rätt från början. Jag kan tycka att det är ganska egoistiskt att strunta i sorteringen. Det är för kommande generationer som ska ta över efter oss som vi måste tänka på.

Så nästa gång den sopbil kommer och stannar utanför och din sopgubbe stiger ur så stanna upp och fundera på vad det är han gör. Han drar din tunga tunna till bilen. Din tunna med illaluktande organiskt, tunnor fyllda med blöjor och andra saker som luktar vidrigt efter en dag i solen men som töms efter 14 dagar. Han sätter din tunga tunna på en arm som svänger upp kärlet som sedan med ganska ljudliga smällar tömmer soporna ner i bilen. Han hakar sedan av ditt kärl och kör tillbaka det på rätt ställe för att sedan åter klättra upp i bilen och köra 20 meter innan nästa exakt samma moment görs. Detta utan att du ens tänker på att soporna försvinner eftersom vi tar dessa saker för givet.

Kanske dags att starta en tacka-sopgubben-dag där man kan lämna en liten present. Tror jag hade varit uppskattat efter ett sådant skitgöra. 

Vi vet inte varför så döm inte

Att vi vårdpersonal har fin empati för våra gamlingar blir ibland ganska tydligt. Både på gott och ont ibland faktiskt eftersom vår empati många gånger enbart fokuserat på just vårdtagaren. Att det ibland kan vara svårt att se vid sidan om enbart för att vi är så måna om just denne person.

I morse var en sådan morgon där det var väldigt tydligt. Vi satt som vanligt på rapporten och så kom någon in på att vissa aldrig har några som kommer fast dom både har släktingar och vänner. Men ändå sitter dom där själva.
I dessa sammanhang är vårdpersonal ganska snabba på att döma kan jag tycka många gånger. För vi vet inget om hur relationer har sett ut tidigare. Det kanske har pågått släktfejder i urminnes tid eller något bråk på något annat vis. Vår goa gamling kanske har varit otroligt elak vid sina barn tidigare. Anledningarna kan vara väldigt många. Detta är något jag alltid förökar få fram när sådana samtal kommer upp. Jag vet inte om det kan ha att göra med allt personligt i min ungdom.
Inte sagt att jag inte tycker synd om dom som sitter ensamma för det gör jag men jag kan inte enbart lägga det på dom anhöriga. Låter kanske väldigt konstigt men om jag säger så här då. Jag tycker synd om min gamling men jag är inte den som kan gå och säga varför denne aldrig får besök av den eller den för jag tycker inte det är min ensak eftersom jag inte vet bakomliggande orsak.

Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag sa detta till ett gammalt, garvat vårdbiträde. Jag hade kanske jobbat 1 år och var då 20-21 år. Vi hade då en vårdtagar som var en vandrare, dementa kan bli vandrare och går då korridoren upp och ner eller om det vill sig illa så är dom hemma och vandra iväg om nätterna. Denne hade barn men dom var aldrig där. Och detta vårdbiträde hade väldigt ont av detta, säkert i all välmening för det är det eftersom vi tänker så mycket på våra gamlingar. Och efter att ständigt hört detta tog jag mod till mig och sa det:
-Vi vet ju inte vad som hänt innan. Vi vet ju inte vilka relationer dom haft innan så jag tycker inte att vi ska döma dennes barn.
Vårdbiträdet stirrade på mig som om jag var en alien eller något liknande med en riktigt inborrande blick.
-Det spelar ingen roll svarade hon mig vasst. Man lämnar inte bara sin mor eller far här och sedan struntar i dom sa hon och vände på klacken. Detta vårdbiträde var sedan väldigt kort mot mig länge. För det passar sig inte att en ung snärta försöker tillrättavisa en gammal räv.
Jag tyckte givetvis också synd om att denne inte hade någon som kom men jag kunde ändå vända på det och tänka den där tanken: “Vi vet inte varför så döm inte”

Det dröjde ett tag innan jag vågade säga en sådan sak igen och till en början med var det inte till dom äldre vårdbiträdena utan många gånger blev det till dom yngre för att väcka tanken. Och det har varit många som stannat upp och sagt att dom aldrig ens tänkt på det på det viset. Nu har det nästan blivit mitt mantra, oavsett vem som säger en sådan sak. För enbart för att man blir äldre så blir inte allt glömt från förr.

När jag skriver det så kan jag nästan känna mig lite kall eftersom det samtidigt ligger i min natur att mina gamlingar ska ha det bra och må bra. Då ger mina tankar om detta det lite konstigt eftersom inte min gamling ligger i fokus fast denne borde göra det.
Men jag lider och tycker synd om dom som sitter ensamma fast dom har anhöriga men jag har ingen rätt att döma dom hur synd jag än tycker om min gamling. Någon som förstår mitt svammel. Det jag nog vill ha sagt är att vi kanske måste vara lite mer öppna i våra tankar som vårdpersonal. Jag skrev det tidigare och gjorde det bra så tänk på det:

“Vi vet inte varför så döm inte”

Handskar eller inga handskar?

Jag tycker det är riktigt tråkigt att komma på mat nu under sommartid. Speciellt när det är varmt ute för jag vill inte alls stå någon längre tid vid en varm spis. Och sedan tycker jag inte ens det är gott att äta riktigt varm mat när det är varmt ute heller.

Så idag gick jag här och visste inte alls vad jag skulle göra. Hade varit duktig och tagit upp en färs men hade inga direkta planer för den. Blir i alla fall lite som en knuff i rätt riktning så man slipper komma på något från allt man har i frysen.
Kära maken kom med den geniala idén att göra hemmagjorda hamburgare. Så frun drog på sig latexhandskarna och skred till verket. Och jag måste säga att göra hemmagjorda hamburgare går fort och smakar så mycket godare. Tjejerna åt riktigt mycket. Och jag hade bara kryddat med kinasoya, lite sambal olek samt salt och grovmalen svartpeppar. Inget annat och dom var riktigt smarriga och fasta. Blev faktiskt lite förvånad att dom var det eftersom jag inte hade något bindemedel i.

Nu måste jag höra med alla andra. Jag fixar inte att ta i rått kött eller hålla på med färs. Detta har jag aldrig gjort. Så när jag då var gravid och satt och suktade på alla matprogram på tv såg jag att många kockar använde handskar. Så det gör jag nu också och detta går jättebra och jag har börjat göra lite saker med färs som jag aldrig gjort innan. Som dagens hamburgare till exempel.
Men alla mina nära och kära skrattar åt mitt påfund med handskar. Jag tror dom tycker det är lite tramsig också. Kära maken har slutat “håna” mig eftersom han nog kommit på det goda som kommer efter min lilla stund med dom på.

Är jag så ovanlig som använder handskar eller det finns fler där ute? Eller det är så att det är en sådan konstig grej som ska läggas till mina alla andra konstiga grejer?

Litet moderligt råd

Är man sugen på en smoothie och vill ha med jordgubbar, blåbär och banan så låt mig komma med ett matnyttigt och kanske till och med moderligt råd.
Använd inte frysta blåbär i en vid skål tillsammans med en stavmixer. Detta resulterar i blåbärsskvätt på en halv meters radie.

Det är tur att jag alltid envisas med att alltid dra på mig mitt otroligt osexiga förkläde så fort jag ställer mig i köket. Detta förkläde som brukar åka av först efter att maten är färdig och vi har ätit och är färdiga. Då först kommer jag ihåg det och drar snällt av mig det. Detta är även något som händer allt för ofta även när vi har folk här. Men då brukar kära maken påminna mig och be mig ta av det. Kan inte förstå det. Jag hade för mig att kära makar tyckte om kläder med förkläden. Fast jag kan ju ha missuppfattat det också så det innefattar kläder med korta svarta kjolar med ett vitt litet förkläde ner till bara. Jo så kan det nog vara.

Men för att återgå till det jag kanske ville ha sagt så mixa inte blåbär i vid skål utan förkläde. Hur sugen du än är på smoothie. Bara ett tips mano a mano.

  Sedan kan man dessutom se jäkligt blåslagen ut också. Det ser värre ut i verkligheten kan jag säga.
Jag kan upplysa om att smoothien blev himla god och tjejerna slurpade i sig i en rasandes fart.

Slutsatsen vi kan dra av detta är kanske att man aldrig är för gammal för att lära sig. Och detta bådar ju gott inför höstens studier.