Jag kan väl inte vara ensam om detta fenomen får jag hoppas

Att spendera tid vid sidan av linjen, hejandes på ett gäng 8-åringar är det man som förälder verkligen vill och drömmer om. NOT.

Alltså jag är ledsen men jag finner inte detta med soccer-mom tillfredställande på något vis. Det är så otroligt tråkigt att stå vid sidan om och titta på ett gäng med 8-9-åringar som springer efter en boll. Att det sedan är att ta bollen från motståndarlaget eller egen spelare verkar inte spela så stor roll. När sedan regnet öser ner den där sommarkänslan som fanns förra veckan är som bortblåst blir det bara ännu värre.

Men man står där och hejar på medan man egentligen bara känner en bubblande känsla i kroppen över att det nog borde vara slut fast de precis har blåst igång matchen. Man står där med lite drömmande blick ibland och planerar middagen, funderar på om tvätten hinner torka, hur vi ska lösa att komma hem under midsommar, om man kanske inte skulle ut och springa en runda under kvällen fast det regnar och hur mycket av maten på gårdagens kalas som sätter sig på fel ställe.

Jag vet att man ska tycka att sådant här ska vara roligt. Att man ska glädjas med barnen men herregud vad tråkigt det är. Jag kan väl glädjas när de vinner men det är mest över att se deras glädje men annars nej. Jag kan inte hjälpa det. Jag är verkligen inte någon soccer-mom-material.

Handen på hjärtat nu. Tycker alla verkligen det är roligt att titta på när barn spelar match i sina aktiviteter? Jag kan väl inte vara ensam om detta fenomen får jag hoppas. Snacka om fail i sådana fall.