Plötsligt bara händer det. Det där ögonblicket som förändrar dagen

Plötsligt bara händer det. Det där ögonblicket som förändrar dagen.

Ur tristess och leda föddes idag ett måste att verkligen göra något. Jag är fortfarande hemma med Lilly och kommer vara det imorgon också. Jag la sista handen på examensarbetet igår och har lagt det på mognadsprocess till nästa vecka då det ska tittas genom en sista gång. Candy crash saga satt jag fast mellan två delar och städ och tvätt var gjort igår.

Jag beklagade mig lite på facebook och kära maken skrev:

“Städa toan. :-)”

Statusen stack i mina ögon och det där var inte alls den sympatin jag var ute efter. Jag försökte hitta en ursäkt till att inte ta klivet in på kära makens revir men inte ens brist på handskar kunde jag skylla på då jag har ett precis öppnat paket med mina älskade latexhandskar i köket. Det fanns liksom ingen anledning alls att inte göra det.

Klockan 10.49 den 21/5 2013 skred jag till verket och började det långa förarbetet. Med en beslutsamhet som är svår att beskriva tog jag mig an badrummet, steg för steg. Skåp för skåp, låda för låda blev rensat och rengjort. Till slut var jag tvungen att dra på mig handskarna och ge mig på handfat och toan också. Med lite kväljningar och ulkande råkade jag få upp något slemmigt, hårigt och jag visste inte om det var levande eller dött från vasken när jag stod där och skrubbade avloppet med den lilla tandborsten. Jag kved och så kved jag lite till innan jag tog mod till mig att ta det mellan mina fingrar och snällt placera det i papperskorgen, stendött som tur var. En rysning infann sig som for uppifrån hårfästet ner till min svank.

Jag rensade och rensade. Jag slängde bra-att-ha-grejer eftersom de bara legat och varit bra-att-ha-grejer sedan förra gången för många, många år sedan. Parfymer, smörjor, salvor, smink och omläggningsgrejer till förbannelse åkte i soporna. Allt som kom i min väg funderade jag en bråkdel av en sekund om det var användbart och var svaret minsta tvekan så åkte det.

Jag har organiserat om i skåp och lådor och till slut så fick jag möda för mitt besvär.

Klockan 13.53 den 21/5 2013 var det äntligen här. Efter timmar med hårt slit stod mitt skinande badrum klart och den rena doften av klorin gjorde det ännu fräschare.

Så efter allt slängande lyckades jag få in varje pinal i skåp och lådor. Sådär vill jag att det ska se ut men är glad för att det gör det idag i alla fall om jag känner oss. Och det gör jag nog ganska väl.

Så tvivla aldrig. Plötsligt bara händer det. Får väl se om kära maken vågar be mig städa toan igen efter detta.