I ett provrum en helt vanlig torsdag men med allt annat än vanliga kläder

Låt mig säga några ord om kläder. Sådan där håll-in-kläder. Det finns tydligen en uppsjö med sådana i olika utformningar.

I ett provrum en helt vanlig torsdag men med allt annat än vanliga kläder.

1. Den lilla svarta håll-in-trosan. Denna trosa drar man på sig som vilken trosa som helst. Den sittar lite slimmad och slutar en bit ovanför navlen. Den lämnar också en otroligt läcker volang ovanför kanten. Både på framsidan och på baksidan. Dissades.

2. Den svarta gördeln. Denna lilla sak knäpper man med hyskor. En hiskeligt massa hyskor. Så när den börjar att knäppas, uppifrån, så pressas först alla volanger neråt. När de sista hyskorna är på väg att avsluta knäppningen så fångar man snällt upp de nerpressade volangerna. De rullas liksom in. Gliporna mellan alla hyskor var inget smickrande då det bildades minibloppar som putade ut. Dissades.

3. Den svarta håll-in-toppen. Denna lilla topp fungerar lite som en sport-bh på anabolas. När man lyckats få in armarna och huvudet där de ska vara så har man en hårt sittande korv i runt armarna som fortfarande står rakt upp. Det är klart, man ser inte så värst mycket hur det egentligen ser ut eftersom den hårt pressade korven liksom håller ihop armarna framför ansiktet. Den är verkligen hård. Då inser man att det är väldigt dumt att försöka åla sig ner i den eftersom det inte finns någon snäll väninna som skulle kunna dra av linne med fötterna uppe på kanten på provhytten. Det finns liksom ingen där som skulle kunna rädda en från att komma ur den. Dissades.

4. Den beigea håll-in-trosan. Sist, men absolut inte minst jag lovar, har vi den gigantiska håll-in-trosan men dekorativa sömmar som inte är där för dekoration kan jag lova. Dessa är så tighta att när de kommer upp till låren infinner sig en mycket speciell kobent stil på den som provar. Så där står man med benen i princip korsade och funderar hur de överhuvudtaget ska komma längre upp. Med en ansträngning lyckas man ändå sära så pass mycket på benen att grenen kan åla sig uppåt. Nu befinner sig en stor beige korv kring höfterna. Med de sista krafterna lyckas man, bit för bit, få upp den där trosan. Problemet som uppstod var ett helt nytt problem dock. För samtidigt som trosan sakta tog sig uppåt så gjorde volangerna det också. Detta slutade med att navlen fick en helt ny position. Och låt mig bara säga att navlen inte alls gör sig fin mellan tuttarna. Inte alls vill jag säga. Så står man där och tittar och det ser väl ganska hyfsat ut, om man inte räknar med den felplacerade navlen då. Inga volanger ovanför kanten. Yeah, vill man utbrista. Sedan vänder man sig om och det där yeah:et fastnar liksom halvvägs upp i halsen. Men herregud, nu har volangerna flyttat sig bakåt istället. Hur vill man fråga men så ser man var navlen sitter och lägger ihop ett och annat. Dissades.

Och då inser man att det inte går att dölja volangerna. De kommer att hitta nya vägar ut. Flytta sig och rulla över kanten oavsett hur mycket man än försöker att skaka ner dem i de där håll-in-sakerna. Förhoppningarna att få en dallerfri torso är grusade, bortblåsta och nergrävda.

Fast bättre lite daller än en smärt midja med en überstor volang storlek svart-bilring-att-åka-forsränning-på. Fast det var minsann ett litet antiklimax där när man insåg att det var kört. Inga håll-in-saker här inte.