Kalkylera på om det finns utrymme att förlora oss. Just saying

För några år sedan begav jag och kära maken oss till det där shoppingparadiset med det gula varuhuset för att inhandla lite julklappar. Glada i hågen körde vi iväg för att spendera en mysig dag och i lugn och ro införskaffa det vi planerat.

Det gick inte så bra om jag säger så. Förutom att vi hade bestämt oss för detta hade även 3/4 av resten av befolkningen gjort detta. Så en smärre chock mötte oss när vi, packade som sillar, följde strömmen till leksaksavdelningen. Det fanns verkligen inget sätt att ta sig ur den där strömmen. Den bara rörde sig sakta framåt som en lavaström som följer sin urgröpta ränna.

När vi till slut kom ut hade vi handlat hälften av det vi kom för att handla. Detta efter att vi i ren panik till slut bara gav upp och begav oss till kassorna. Med jagade blickar tittade vi på varandra en gång och det var då vi visste. Den här chocken kommer vara svår att smälta.

Det har tagit många år men imorgon ska vi åter igen bege oss till det där shoppingparadiset med det gula varuhuset. Denna gången räknar vi med att alla andra har fint väder och väljer att ligga vid havet eller är ute och firar nationaldagen. Det är vad vi har planerat.

Nu får shoppingparadiset med det gula varuhuset en chans till att visa sig från den goda sidan. Jag råder det att gör det. Annars är vi gone, gone forever eller något. Så kalkylera på om det finns utrymme att förlora oss. Just saying.

Det finns dock ett lite större orosmoln än att det ska bli regn. Barnen, tjejerna, våra konstant pratande döttrar ska följa med. Hur tänkte vi där liksom. Jag har laddat upp för en mutdag. Godis, glass och annat “jag-vill-ha"-skräp kommer mycket troligt att rent sonika accepteras imorgon. Herregud, snacks på en torsdag. Var ska detta sluta.

Skiter jag fullständigt i imorgon. Imorgon vill jag bara ta mig genom. Vi kan väl kalla det en mysig familjeutflykt. Det låter mycket bättre.

Jag mantrar: Familjeutflykt, familjeutflykt, familjeutflykt.