Jag blir fortfarande varm i kroppen när han rör mig

Kan du redogöra vad du gjorde exakt på dagen för 22 år sedan?

Det kan minsann jag göra. För exakt 22 år sedan stod jag på min bästa kompis flickrum och bytte tröja, nyss fyllda 15 år. Jag stod där i bh och skulle precis dra på mig min tröja när en pojkspole stack in sitt huvud. Pojkspole är kanske fel ord men en ung man i början på sitt 20-tal. Lika snabbt som han stack in ansiktet försvann det med ett ursäkta. Röd om kinderna drog jag på mig min tröja och gick ner.

Och där stod han, pojkspolen, med ett litet leende på läpparna. Jag, Mia, hennes pojkvän som var vän med pojkspolen, Ante och pojkspolen begav oss sedan iväg till hans lägenhet i den stora metropolen.

Vad som hände där tvistas det fortfarande, 22 år senare, om. Jag hävdar, vilket naturligtvis är det rätta, att jag senare på kvällen råkade somna mot hans axel och gled ner i knät på honom. Där böjde han sig ner och kysste mig. Hans version är att jag kysste honom men jag vet inte hur det gick till eftersom jag faktiskt låg i hans knä. Så länge ingen uppfinner en tidmaskin kommer detta att tvistas. Sedan höll vi alla andra vakna visade det sig dagen efter.

Så det var så vårt liv tillsammans började. Efter några till och från månader i början där det alltid slutade med att han kom till mig eftersom han inte kunde vara utan mig. Och jag välkomnade honom med öppna armar.

Så 22 år senare sitter vi nu här med två underbara tjejer och det liv vi byggt upp. Vi har skrattat och gråtit ihop, vi har stöttat varandra genom svåra tider och glädjts åt varandras framgångar.

Kärleken är fortfarande liks stark men har förändrats från förälskelsefasens kaninbeteende till en rent kärleksförhållande. Jag blir fortfarande varm i hela kroppen när han rör mig. Jag behöver hans närhet och omfamningar varje dag. Han är liksom min själsfrände.

Så 22 år senare är jag fortfarande lika kär i honom som jag var då.

 

Vi, då det begav sig för 22 år sedan.