When You Wish Upon A Star

Såg ni det spektakulära igår?

Jag gick med gott mod ut och ställde mig på altanen och lyfte blicken mot skyn. Sedan väntade jag. Sedan väntade jag en stund till. Med ett tålamod som vilken paleontolog som helst var jag tvungen att kolla upp mina uppgifter så jag gick in för att läsa.

“Själv kommer han ta med sig en solstol och sätta sig med fötterna mot öster” stod det. Jag började fundera på om mitt öst var ett annat öst eftersom inget hade hänt på den stund jag var ute. Det enda som hänt var att en gatlampa gett fartränder i ögonvrån när jag vände på huvudet. Jag tror dock inte jag kan önska mig något vid den händelsen.

Till slut bestämde jag mig för att mitt öster var fel öster och gjorde en helomvändning. Och där precis i början av mitt synfält kom den. Ett litet stjärnfall som lika snabbt som jag uppfattade det var det borta. Jag rabblade min önskning för att verkligen vara säker på att den kom med.

Så ställde jag mig i skuggan av buskarna för att minimera ljuset och vände åter blicken upp mot den stjärnklara himlen. Stjärnorna glittrade mot mig som ett solblankt hav men inga mer fall kom. Tålamodet började tryta och det var ju det man skulle ha gott om. Men efter en halv timme var jag åter inne igen och tjurade lite över att jag inte fått se det spektakulära som skulle inträffa. Jag förbannar mitt tålamod.

Det känns som om jag får ge det en chans ikväll igen. Och ikväll kanske jag ska ta solstolen med mig och bara ligga och vänta på att himlen ska falla. Jag har ju så många önskningar jag vill få iväg.