Jag köpte ett par nya joggingskor i förra veckan. Det är liksom dags att ta tag i livet nu och jag bestämde mig för att jag minsann skulle kosta på mig ett par riktiga doningar till fossingarna. Sagt och gjort. Men som vanlig när jag ska handla till mig själv kommer det en konstig smålänning fram, hur vet jag inte för den delen av Sverige har jag inte i mig, och snålar genast in. Men de där skorna som kostade några hundralappar mer än de jag tog satt mycket bättre men ändå kom jag hem med de som kostade minst. Kära maken, som faktiskt har en äkta smålänningsgen, bannade mig och fick mig på bättre tankar så jag jag tog mina skor och traskade iväg till affären igen.
Nu är det så då att de har stått där i hallen. För det är inte lätt att komma på vad de ska användas till när vanan inte finns. Jag har kommit fram till, med hjälp av lite vänner då förstås, att de inte ska stå och vara snubbelobjekt utan att de faktiskt ska sitta på fötterna. Det bästa förslaget var kanske ändå Blocket. Jag hade sluppit alla funderingar och problemet hade varit löst.
Men jag tog mig i kragen. Så slog det mig idag vad de verkligen skulle vara till.
Så på med dojorna och en runda runt sjön. Naturligtvis i maklig takt eftersom där finns många oanvända leder som måste väckas lite sakta och många muskler som fallit i glömska. Det känns ganska skönt nu, när jag sitter här med mitt kaffe och banan. Och det är en början i alla fall.
2 kommentarer:
Heja du!! Jag har börjat jogga och i tisdags tog jag mig härifrån, runt sjön och hem. Vi kanske möts i spåret då i höst :)
Nu har jag dock inte kommit till joggingstadiet ännu även om jag har moderna skor. Men vi ses säkert i spåret ändå, om jag hinner se dig :-). / Nettan
Skicka en kommentar