-Du är en lyxmamma sa Molly mellan tuggorna på de salta chipen som smulade ner hela bilen.
-Jaså svarade jag med ett litet leende. Hur kommer det sig?
-Du är den bästa mamma som vi har.
Det kom på vägen hem från The Big Metropol där jag släppt lös dem i tre timmar bland rutschkanor och andra roliga leksaker. Det har varit en lite annorlunda dag på det där stället. Det är ett tag sedan jag var där och numera finns en stor hoppborg inhyst bland allt annat. Denna hoppborg pumpas som alla andra hoppborgar med en stor kompressor. Detta bråkar en hel del som min kära svorska syster hade uttryckt sig. Det bråkar väldigt mycket. Men jag slog upp min bok och satt mig tillrätta i fåtöljen med min caffelatte på lagom avstånd för att den skulle nås ändå.
Sedan tystnade allt. Borgen började sjunka ihop som en nöjd snopp och hamnade till slut plant med golvet. I min egoism njöt jag i fulla drag och kurade ner mig ännu skönare i fåtöljen.
Sedan var katastrofen ett faktum. Det var inte bara kompressorn som slutat fungera utan det var strömmen som tagit en annan väg. Detta innebar att även slush-maskinen hade slutat fungera. Detta mottogs kanske inte sådär bra men snabb som en vessla ryckte min mammalistighet in så innan det blev allt för kinkigt stod de med en vars en glass i handen och betalade. Problemet löst, nöjda barn och nöjd mamma.
Och precis när Billy blev fastspikad i golvet av monstret i boken så rungade kompressorn igång igen. Jag försökte koncentrera mig på hur stackars Billy kom loss med det gick inget vidare. Slush-maskinen var dock fortfarande icke fungerande men de var nöjda ändå.
-Du är den bästa mamman som vi har fortsatte hon. Kan vi köpa glass när vi kommer hem?
Jag nickade och när jag stod där med glasspaketet i famnen när vi kom hem insåg jag det:
Herregud, jag är så ägd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar