Ibland händer det att man på något vis slarvar bort barnen

Ibland händer det att man på något vis slarvar bort barnen.

På något vis när man går där som en solstråle på morgon och man verkligen är klar i huvudet så borde man inte lyckas med detta. Ja, för det vet väl alla att jag är en person som omfamnar morgonen?

När man då ser att Lilly dörr är öppen så tassar man naturligtvis in i vårt sovrum för att väcka henne. Men inget barn ligger och sussar gott i vår säng. Naturligtvis går jag och tittar in i hennes rum igen ifall jag missat att se henne, jag vet inte riktigt var en femåring skulle gömma sig i sin juniorsäng men det var mitt kloka resonemang just då. Men hon låg verken raklång eller upptryckt i något hörn så mycket riktigt hade jag sett rätt första gången.

Just då står jag där några sekunder och funderar var hon tagit vägen. Det finns liksom bara ett ställe kvar men en hjärna utan kaffe och som dessutom bara varit vaken en kvart eller liknande är faktiskt inte vaken. Detta har en känd självutnämnd amatörforskare som bor i en liten Håla kommit fram till.

Men jag hittade mitt barn till slut när maskineriet sakta kom igång. Hon låg inne hos mitt andra barn, nerkrupen under en filt och lyssnade på saga som det andra barnet läste. De fick tio minuter extra bara för att just i det ögonblicket var jag klarvaken och hela jag blev varm. De kan alltså vara sams så pass länge att en mamma inte hittar dem. Det ni.