Tänk så kloka vi flickor är i det Nettuanska släktet

En liten fundering, kommen från ett barns mun.

Vi satt och tittade på lilla sportspegeln och det handlade om löpare från Kenya vara Molly naturligtvis kommenterade detta:

-Oj mamma vad bruna dom är. Jag tror dom har glömt solkrämen.
Jag svalde ett fnissande över denna filosofiska tanke innan jag kunde svara henne.
-Vi har olika färg på vår hud sa jag innan jag fortsatte. Precis som att vi ser olika ut i kroppen, en del är stora och en del är små, så har vi olika färg på huden också.
-Jaha svarade hon och tog det som en självklarhet.

Jag kände mig sådär pedagogisk som jag gör ibland när jag ska försöka förklara saker som är självklara för mig på ett sätt som dom kan förstå. Detta kan jag tycka är svårt ibland men för det mesta tror jag att jag klarar det galant eftersom hon snappar upp det och faktiskt kan återberätta det långt efter också. Hon berättade idag om hur den där gamla borgen, som jag skulle gått en fotorunda på igår, var från länge sedan och hur där hade varit hus där då när det bodde människor där. Det känns som om hon kommer att ha lätt att lära om sådana saker. Och jag sträcker på mig att jag sår frö till henne hela tiden eftersom hon då frågar och är nyfiken. Och då kommer den där lilla fröken fram i mig. Man skulle kunna tro att hon har knut i nacken och hård blick men så är icke fallet. Jag är den snälla lilla fröken. Men jag älskar att hon vill ha reda på saker och jag älskar att kunna berätta det för henne. Ibland blir det svårt och invecklat och ibland är det något så enkelt som idag. Hon kommer säkert bli lika klok som sin mor. Det är något Lilly redan har konstaterat, självklart med hjälp av lite småhintar från modern som:

-Lyssna på din kloka mor

Och nu kan hon själv komma på det, att hon påpekar att hon nig skulle lyssnat på sin kloka mor utan att den kloka moderna påpekar detta. Tänk så kloka vi flickor är i det Nettuanska släktet.