Kära maken var överlycklig igår över att det var 18 grader när vi la oss vid elva. Jag försökte säga till honom att han troligtvis inte skulle tycka det var lika skönt när han kom in i sovrummet men han trodde mig inte.
Jag hade dragit ur mitt innetäcke och låg nu i min naturliga skrud med påslakanet nonchalant lagt över mina höfter. Nedanför stack mina välsvarvade ben fram och dom spred ett lätt ljussken. Man skulle kanske kunna kalla det ledljus.
Kära maken kom då äntligen in i sovrummet. Trots ett kraftigt ledljus missade han min lilla invit eller om det kanske var så att han bara ignorerade den förtäljde historien aldrig. Han pustade över värmen och jag tycket att han kunde ju ta ut täcket. Nej det var så skönt att dra på sig på morgonen när det var lite kallare.
-Nej du Nettis plettis sa ha och for upp ur sängen.
Ja, nu hade han sett ledljuset tänkte jag med ett leende på läpparna.
-Nu hämtar jag fläkten.
Fasen också tänkte jag. Den där fläkten som har hängt med i hur många år som helst och som gnisslade så fort den vred sig åt vänster. Jag funderade på hur det kom sig att vi inte blivit färdiga att köpa ny men kom inte fram till något bra svar på det. Men nu skulle jag få lyssna på detta tråkiga gnisslandet från den istället för sängens gnisslande. Aja, det blev svalt, så svalt så jag till slut fick släcka ljuset genom att dra täcket om benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar