Åtrå för mig är och kommer nog alltid att förbli förknippat med något sexuellt. Jag är en väldigt sexuell varelse så jag hade bara hymlat om jag påstått något annat.
Jag träffade kära maken för 21 år sedan. Då mina vänner var det kanske inte så mycket ren åtrå utan ren och skär kåthet. Men den där åtrån som man ändå känner när man är nyförälskad är ganska obeskrivlig. När man inte kan få nog av varandra utan vill utforska varje millimeter av varandra för att lära känna varandra. Det som är så fantastiskt är att få varit med och se denna åtrån förändras. Åtrån finns alltid där men som med allt annat går den lite upp och lite ner beroende på var livet vi har befunnit oss. Att ta, klappa, smeka, krama eller pussa varandra är saker vi gör många gånger om dagen. Ett sätt som får kropp och själ att må bra och mår det bra så mår vi bra tillsammans. Att hålla den där gnistan som så många pratar om vid liv så länge verkar för många vara lite av en sensation. Att längta efter en värmande hand på ryggen eller en lätt smekning på rumpan är sådana enkla men ack så viktiga saker som få den där längtan att växa sig större. För enligt min egen teori så tror jag att många som tar varandra för givet också är dom som inte klarar det i längden. Vissa tycker kanske inte att det sexuella är så viktigt men för att klara av att fortsätta leva tillsammans måste man troligtvis ändå jobba på sin relation. Jag har dock svårt att se mig själv klara av att leva i en icke sexuell relation med kära maken och därför har jag svårt att förstå hur man kan klara sig utan denna underbara sak.
Om jag inte känner mig varm inombords när han tittar på mig eller rör vid mig så har den där gnistan slocknat. Och kan jag inte känna den där längtan efter honom så finns inget kvar. Och det är detta som man måste ha i tankarna. Att hur mycket jag än längtar efter hans blick eller hans smekning så är det något som måste vårdas. Man är två som måste ge och ta i olika situationer och detta är vårdande. När vardagstrallet kommer trippande efter den första förälskelsefasen och smekmånadsfasen så början den riktiga resan i förhållandet. För vardagstrallet kommer men det är då det är så viktigt att komma ihåg att verkligen jobba på förhållandet och hålla åtrån vid liv. För olika faser i livet behövs olika tillvägagångsätt på att inte börja ta varandra för givet. Det låter säkert både töntigt och lätt men det är min teori hur man får åtrån att leva. Det har i alla fall fungerat för oss och jag hoppas att det kommer att fungera i många, många år till.
Farlig åtrå faller då naturligt in på otrohet. Kanske inte själva otroheten utan kanske mer på det som blir till en otrohet. Att kanske känna längtan efter någon annan och lägga energin på denna personen istället för sin partner. När åtrån flyttas från den självklara personen till någon annan som inte funnits där innan. Att kanske på så vis känna åtrån till någon annan som faktiskt inte ska ha den. Nu vet jag inte hur vanligt det är att börja känna såhär innan otrohet eller om det kanske ändå är vanligare med ett one night stand med det är ändå en farlig åtrå som troligtvis kan förstöra en hel del.
Så jag håller mig till min längtan efter min kära make.
För vad vore jag utan dina andetag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar