Efter att ha kört Lilly på kalas mitt ute i ingenstans bestämde jag mig för att ta kameran med mig och själv gå en fotorunda. Upptäckten blev att ska man gå en fotorunda är det en bra idé att anpassa skor efter detta. Så min tilltänkta runda blev ingen runda. Istället sitter jag här, på en äng med vatten skapade en bit bort. Solen vågar sig fram ibland och värmer min rygg. Fåglarna pratar glatt med varandra och träden susar när vinden sakta drar fram. Det är väldigt njutfullt att komma bort från alla normala ljud som finns runt omkring i vanliga fall. Det är väldigt njutbar att bara sitta här och bara vara. Funderar på varför man inte blir färdig till sådant oftare. Att andas natur i sin ensamhet och filosofer över livets vara. Underbart säger jag bara.
2 kommentarer:
Ja, verkligen härligt! Inte för att jag har kameran med mig, men lite av den där naturen "insuper" jag när jag är ute och springer. :-)
Ja bara att njuta av alla naturliga ljud. Det är inte ofta man lyckas med det :-) / Nettan
Skicka en kommentar