Ordbajseri i ren förskräckelse

Som relativt vuxen men en relativ förståelse för svenska språket kan man bli lite förskräckt över vissa ungdomars språk. Framförallt över deras skriftspråk och meningsbyggnader som är lika med noll.

I en status eller kommentarsfält på en blogg kan det i oändlighet se ut på följande vis:

-Söt
-Naww. Du är söt
-Nej du. Sötis
-Naww. Du är min sötis
and the dance goes on and on and on………

Jag kan faktiskt inte riktigt förstå vad man får ut av detta förutom 45 kommentarer då vill säga. Har man inget vettigt att säga varandra? Eller det är någon osynlig dragkamp i att vinna status hos sina vänner och ett sätt att komma upp sig på? Vissa stammar i djungeln sänder ut sina pojkar och flickor på farliga uppdrag för att dom ska få sin status i stammen. Här jagas den på facebook med dom mest meningslösa, i dubbelbemärkning, kommentarsfältskommentarerna.

Sedan verkar det som om många, vuxna som unga, har fått datorer utan shift eller caplock funktioner. För frånvaron av VERSALER i början av meningar är fasen skrämmande. Allt skrivs med gemener i en oändlig rad och har man tur kan punkten fungera ibland. Jag kan ibland komma in på någon sådan här blogg:

"tja, tja bloggen. typ idag liksom chillade vi innan vi fick damp och nördade oss. jao, ciao.” 

Jag vet egentligen inte varför jag inte lämnar med en gång för dom är hemska att läsa och min hjärna som kräver lite mer intellekt än detta går på högvarv just av den anledningen att den försöker att förstå. Men det verkar ha blivit kultur att skriva som man pratar vilket borde bli väldigt tokigt i slutändan med tanke på hur många dialekter vi har.

Någon har vat, varit, hos någon. En annan ska åkt någonstans imån, i morgon. Listan skulle kunna görs hur lång som helst men ni förstå vad jag menar. Är det för att man inte orkar skriva ut ordet eller man tror faktiskt att det heter på det viset, precis som man säger det. Jag försökte en gång i min skolålders begynnelse påstå att det var kallvann i kranen men detta fick jag reda på att det inte var utan det var kallvatten och sedan visste man det.

Är det så att vi vuxna inte orkar rätta våra ungdomar längre utan bara låter deras skriftspråk glida genom? Ja, jag vet inte varför det har blivit som det har blivit men det känns inte som en positiv utveckling med tanke på att vi om 10-20 kommer att ha vuxna som inte har en aning om hur en normal mening ska se ut.
Versal i börja, inga naww, inga sötis, inga konstiga slang som vat och imån och punkt i slutet innan allt börjar om igen. Jag kan tycka att det inte känns som några orimliga krav att klara av i skrift. Det tycker jag liksom att typ alla ska fatta annars kan dom gå och chilla någon annan stans. Dampisar. Ciao.