På min högra hand har jag fem fingrar. Det har jag i och för sig på vänster också men nu koncentrerar vi oss på den förstnämnda. Så om man fortsätter med anatomin kommer man sedan till fingret bredvid tummen. Detta finger, pekfingret eller slickepott vilket man nu gillar bäst, är ett finger som man använder väldigt mycket.
Man klickar på musen, man använder den när man låter fingrarna dansa på tangenterna, man använder den när man ska öppna saker eller pilla bort saker. Helt enkelt är det ett finger som används väldigt mycket, hela tiden. Det kan tyckas att en liten speta på fingerblomman inte ska göra så mycket men jag kan gå i god för att så är icke fallet.
Denna lilla speta stack till när jag drog på mig skon tidigare ikväll. Jag har inte en aning om var jag får dessa spetor från för jag hade en i samma finger igår fast den satt längre ner. Det är ju inte så att jag är något skogshuggar som är ute och får spetor. Jag gillar inte heller “rått” trä som på en altan så det är inte heller något jag ligger och gnider mig mot. Jag svetsar inte, påminner alldeles för mycket om eld om jag får säga mitt, så någon lite sådan där metalloppa kan det inte vara. Men oavsett var jag fått dom från så satt den lilla svart/bruna spetan där i mitt finger. Jag kunde lätt se vilket håll jag skulle peta på den för att få ut den men den satt kvar där och hånade mig. Så jag fick helt enkelt ta till det stora artilleriet och kalla in kära maken. Så med min fina blå pincett och glasögonen i pannan, ni vet att åldern börjar komma ifatt ögonen, så skred han till verket. Han pillade och försökte få tag på toppen. Efter några försök kände jag hur han tryckte till några gånger och jag fick lite mer än vad jag räknat med när han äntligen drog ut den.
Nu sitter jag här någon timmer efter och det riktigt dunkar i hela fingret. Det känns snarare som om jag har blivit stucken i fingret ett antal gånger på samma ställe än att bara haft en liten speta. Jag är stel i fingret och det känns lite jobbigt att böja det. Herregud, jag har bara haft en liten speta och jag bli såhär i fingret. Bara att inse att toppen är det som är känsligas vad det än må vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar