En helt vanlig skogspromenad slutade som en helt unik skogspromenad. Där gick jag och en vän och drog in doften från den regndruckna skogen. Mossa, jord och alla de andra dofterna som mötte oss gjorde oss glada.
Så kom vi fram till ett litet torp. Det visade sig att det var min väns torp så vi började arbeta lite på den gröna trädgårdsplätten. Och det var då, när vi stod där med jord i ansiktena och jordiga händer som det hände. Ur skogsdungen kom han, messias, och gick mot oss. Han kom fram till oss och vi frågade om vi fick fota honom tillsammans med oss. Han var ödmjuk och ställde naturligtvis upp på detta. Så där stod jag med hans arm omkring mig och följde hans andetag. Jag log på bilderna men i mig var det uppror av lycka.
Sen suddades allt sakta ut. Jag försökte hålla mig kvar men klockans gälla toner ville annat. Drömmar kan vara härliga när man är i dom. Jag vet inte om ni anade. Kanske avslöjade jag mig själv i att jag var ute och påtade i trädgården eller så var det helt enkelt så att det var faktum att Paul Scholes var ute och traskade, ensam, i dom skånska skogarna. Mm, denna man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar