Bland bokmalar och smattrande klackar

Jag behöver verkligen bli mer kulturell.

När jag klev en in på biblioteket i Metropolen i förmiddags såg jag säkert ut som en totalt obildad sak. Med flackande blick försökte jag hitta något som jag kunde gå efter så jag visste vad jag skulle börja. Där stod jag innanför dom nya stöldbågarna, dom var nya för mig i alla fall men jag har inte en aning om hur många år dom varit där, med datorväskan i väster hand och ryggsäcken hängande över höger axel och bara stod. Reception lät bra så jag ställde mig där och fick hjälp, efter snubben som snyggt slank in framför mig men jag orkade inte bli arg. Jag var liksom på bibblan och då finns vissa regler, har jag lärt mig i alla fall men det kommer jag till sen. Jag blev slussad till informationen nu och funderade på vad snubben i receptionen gör om där finns en information också. Fick hjälp av kvinnan bakom disken. En av tre böcker fanns inne och jag tror i ett svagt ögonblick att hon idiotförklarade mig lite över att inte varit så framåt och kollat hemma först om böckerna fanns inne.

Jag fick min bok, en sådan där härlig sak på nästan 1000 sidor, och jag hittade ett litet borden med en lampa på. Packade upp mitt block och penna och satt mig ner. Plötsligt kände jag mig väldigt universitetig där jag satt. Lite sådär som det det ser ut på filmer när elever sitter vid små bord och bara läser och läser. Det är speciella ljud och dofter på ett bibliotek. I alla fall ett sådant stort som det är i stan. Det som slog mig var varför man väljer att lägga parkettliknande golv i en bibbla. Detta är inte smickrande för skor med klackar, och det är många som har det insåg jag idag. En kvinna kom gåendes förbi mig och hon gick på klacken varannan gång när hon försökte trippa på tå för att undvika det ekande och smattrande ljudet som klackarna ger. Hon tittade urskuldande på mig varje gång det klickade till om hennes skor.

Sedan var det då om dom där reglerna eller det är kanske snarare oskrivna regler. I Ryssland har dom bibliotekarier som sitter och säger shhhh så fort någon låter. Här i Sverige borde vi ha någon som går med elpistol och buzzar folk vars mobiltelefoner ringer. Alltså stänger man verkligen inte av ljudet när man går in på ett bibliotek? Jag kan ju svara på den frågan med en gång faktiskt. Herregud vad det ringde överallt och många pratade sina samtal utan att ens verka tänka på att dom befann sig på ett ställe där man ska vara shhhh. Nej skärpning alltså.

Jag behövde sedan tillgång till nätet och bestämde mig för att traska bort till skolan istället. Detta skulle jag inte gjort. In infoteket satt små gäng med kineser. Så nu satt jag och tampades med att försöka läsa och förstå samtidigt som det ettriga mandarin flödade från alla håll runt mig. Jag gav till slut upp och körde hem men kunde sitta en bra stund här hemma eftersom inte tjejerna var hemma.

Men jag måste verkligen bli mer kulturell för jag gillar den där universitesiska känslan.