Så hände det äntligen. Polletten föll ner och den föll långt och landade med ett litet klirr på dom andra polletterna som redan låg där och skramlade. För den där polletten har fallit många gånger men det är lika förbannat skönt varje gång även om man ibland kan känna sig lite trög att den inte har släppt och ramlat innan.
Jag har haft en ordentligt genomgång med en vän som skriver C-uppsats just nu. Så det jag under dagen har känt lite panik över att inte har något grepp alls om har nu börjat falla på plats hur det ska komma fram. Jag har känt den där krypande känslan i mig över att jag inte har kontroll på hur jag ska göra med min rapport och framförallt hur jag ska gå till väga. Men nu känns det mycket greppbart även om jag inte har koll på allt så har jag i alla fall ett litet grepp på själva uppbyggnaden och hur jag ska komma vidare. Och detta känns så skönt.
Jag mailade min handledare på skolan igår igen. Jag hade så många frågor som jag ville ha raka svar på men det inser jag nu att det inte finns några. Det finns inget rätt och fel, självklart finns det riktlinjer, på hur man ska gå till våga för att skriva en rapport. Handledaren ringde mig i morse på jobbet just eftersom han tycket det var mycket frågor och han kunde väl egentligen inte riktigt bena ut vad det var jag frågade. Han försökte lugna mig att jag låg väldigt bra i tid men just då kändes det inte så eftersom jag inte hade det där greppet. Jag tycker det känns som om det är lite tid men det avfärdade han. Det är tänkt att man ska sitta ungefär en dag i veckan med arbetet men jag har redan nu suttit mer och vad jag har förstått så blir det mer ju längre tiden går eftersom jag kommer att ha mer och mer at analysera.
-Jag avskyr att inte ha kontroll på vad jag ska göra och hur jag ska göra det sa jag till honom
-Ja, jag har förstått att du är den typen av människa svarade han mig.
-Jag kommer säkert spamma dig ett tag framöver nu förvarnade jag honom.
-Det gör inget svarade han mig. Det kommer att lösa sig bara bra.
Det är bara att inse att mitt rätta jag nog lyser genom igen. Den där som måste ha kontroll på mycket, till och med allt om det går. Fast i detta sammanhanget kan det inte vara fel att vilja ha det. Jag har ju släppt den där kontrollen som jag måste ha när vi till exempel ska iväg någonstans med andra och allt ska planeras in i minsta detalj. Den kontrollen har jag sakta suddat bort och det mår jag otroligt bra av. Men det är kanske det som gör det dubbelt otäckt nu då. Att jag faktiskt vill ha den där kontrollen men att jag faktiskt inte har den. Just nu vill jag veta punkt A till punkt avslut. Men det känns ändå skönt att min kära vän har tagit sig tid och hjälpt mig med alla mina frågetecken och dom var några stycken. Tack Cindie för all hjälp.
Så nu när jag känner att det börjar bli greppbart så ska jag ha en heldag på biblioteket i morgon för att samla teori, teori och lite teori. Detta ska nog gå vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar