“Brist” på klädstil?

Molly tittade på mig.
-Ska du ha det på dig mamma frågade hon.
-Ja svarade jag henne eftersom det var precis min tanke.
-Men mamma, det är inte speciellt… äh… fint svarade hon mig då.

Jag tittade ner på mitt klädval, som jag hade haft många gånger. En helt vanlig svartvit skjorta, oknäppt, med en svart tröja under. Jag började fundera på vad som kunde vara fel med det men kom inte på något.
Så slog det mig. Tänk om det är en sådan pinsamhet som barn tycker om sina föräldrar. Som när kära far envisas med att ha kragen uppåt på jackor fast vi befinner oss på 2000-talet och inte 50-talet. Eller när kära mor envisas med att ha alldeles för korta klänningar, sådan som inte ens är smickrande på 20-åringar. Är detta ett sådant trauma som jag nu utsätter min dotter för. Jag tittar åter ner på mitt klädval och tycker att så inte är fallet. Kan undra om mina föräldrar har gjort samma sak när vi påpekat deras “brist” på klädstil. “Det här duger riktigt bra”. Japp, jag ligger nog risigt till.