Jag var beredd att slåss för att få ett nummer

Det är toppen när tekniken fungerar. Verkligen toppen.

“Hej och välkommen. Det är just nu många som ringer och vill du att vi ringer upp så tryck 1 nu”

Snabb som en vessla tryckte jag in 1:an.

“Du kopplas nu tillbaka till kön”

I mitt öra tutade det åter igen och tanten talade åter igen om att det var många som ringer. Men vad fasen. Är alla så glömska att de måste ringa och beställa p-tillstånd första vardagen på året. Vad är det med folk egentligen? Jag hade liksom hoppats att det bara var jag. På något vis skulle jag kanske vara glad att det inte enbart är så men när jag satt där och kom tillbaka till kön hela tiden så var jag inte det. 

Jag satt där med tutande i örat och var ganska irriterad. Detta skulle de minsann få höra. Jag klottrade hårdare och hårdare på mitt papper. 
Så 40 minuter senare var jag ännu mer irriterad och när en len röst svarade:

“Välkommen, det är Markus du pratar med. Vad kan jag hjälpa dig med”

Plötsligt försvann min irritation. Han var så len och hjälpsam så det var nästan irriterande att jag inte kunde vara irriterad längre.

Han: Ska jag sätt det från den 10:de?
Jag: Äh, nja jag behöver det i morgon
Han: (Fnittrade lite lätt) Ja, det ska vi ordna. Du ska få ett nummer av mig. (Mm, tänkte jag och fortsatte på mitt telefonklotter). Det sätter du i framrutan till du får ditt tillstånd.
Jag: Åh, tack (mitt lilla förbereda tal för just det där numret fick vingar och försvann ur mitt huvud). Tack så mycket för hjälpen sa jag sedan och vi la på.

  
Hoppsan Kerstin. Vilket fint äpple det blev ;-).

Telefonklottrar du?