Det är underbart att kunna inspirera andra.
Men anledning av att klarar jag av det så klarar vem som helst av det har jag fått nya anhängare till gympan. Känner ju mig nästan som en inofficiell sektledare. Men roligt är det.
Och roligt är väl precis vad man ska ha när man gympar. Kom på mig igår att förutom de obligatoriska fnissattackerna, som faktiskt inte var så många igår, så ler jag nog mycket. Le och ha roligt och våga göra bort sig. Det är konceptet för en lyckad gympakväll det.
Så jag log, jobbade och vågade ta i lite mer igår. Man får ju tänka på att denna vackra kropp inte är så värst tränad så jag vill ju gärna att den ska överleva. Och det gjorde den. Känns väldigt mycket i skinkorna idag.
Träningsvärk är nog en sådan sak som man egentligen skulle kunna säga att det är en riktig fetisch. Det gör jäkligt ont men samtidigt så är det så jäkla gott och man känner sig så duktig. Kan undra om det är den känslan träningsnarkomaner är ute efter. Ja, jag vet inte eftersom jag aldrig har kunnat kategorisera mig till en sådan och lär nog aldrig göra det heller. Lagom är bäst, som så mycket annat då.
Men jag känner mig ändå duktig. Långklänning, here I come.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar