Jag bara undrar. Hur många avslutnings- och farvälkonserter kan ett band ha egentligen? Jag kan tycka att en avslutnings- och farvälkonsert borde vara just ett avslut och ett farväl.
Med tårar och snyft ska de vinka av sina fans för att aldrig mer komma åter. Fansen ska ha ett fint minne och även om de längtar till en återförening så ska detta ej ske. Ett avsked är liksom ett avsked.
Men se det går inte alls. Vi var och såg Gyllene Tider i Halmstad 1996 på Återtåget. Jo jag vet att det är länge sedan och jag hade minsann precis lämnat tonåren bakom mig. Jag och min vän åkte dessutom, helt ärligt inget skoj, på någon förgiftning så vi fick fruktansvärd huvudvärk och sedan kräktes vi hela vägen hem. Gamla raggarbilar kan vara farliga faktiskt. Vi hade inte druckit mer än en öl var eller något liknande men jag undrar om man kan bli lite koloxid förgiftad. Vi var verkligen riktigt dåliga.
Men i alla fall, Gyllene Tider. Detta skulle vara en återförening och sedan skulle de splittras för alltid. Men nu ska de återförenas igen och de hade någon återförening för några år sedan också.
Så säg aldrig att det är den sista gången. De verkar vilja mjölka ur penningkossan lite till och vi betalar tydligen glatt. Inte jag då för jag tycker att det räckte med den gången som dessutom var på hemmaplan för dem.
Jag har ingen sådan där dröm om någon återförening precis. Det hade kanske varit lite coolt om The Police hade återförenats och gjort en spelning nära mig. Något jag däremot hade blivit helt i extas av hade varit om The Mission hade kommit i närheten. Det är faktiskt en återförening som håller på. Come to mama.
Blir ni till er i brallan av alla dessa återföreningarna? Och vilka skulle ni vilja se återförenade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar