Låt mig berätta lite om ananas. Det är en gul, saftig och söt sak med en hård stam i mitten och blast som sticks. Underbart god.
När jag kände mig lite sådär lagom pretto och valde denna delikatess till lördagsgodis vattnades det sig i munnen när jag började skära upp den. Jag bunkrade upp med papper för kladdiga fingrar och satt mig tillrätta i soffan. När Batman-introt började på tv:n högg jag in.
Denna underbara frukt är hopplös att äta. Redan efter två små bitar började det svida och bränna på läppar och tunga. Efter fem bitar kändes det som om jag hade gjort en misslyckad läppförstoring och att läpparna fortsatte att fyllas upp. Det dunkade och sved och det kändes som om läpparna var en halv meter ut från sin ursprungliga plats.
Trots mina dunkade läppar kunde jag inte sluta äta. Den saftigt, söta smaken ställdes mot de ankliknande läpparna och vann lätt. Så efter ytterligare någon bit blödde det lite från läpparna. Men vad fasen, jag hade mycket blod kvar. Det var med en lättnad jag till slut såg skålen med bara skal kvar. Jag suckade av lätthet.
I morse när jag vaknade hade jag fortfarande ont på läpparna och i munnen.
Och jag börjar plötsligt ana hur det kommer sig att jag brukar köpa ananas men att den alltid ligger och blir gammal i kylen. En undermedvetet självbevarelsedrift helt enkelt. För det är fasen inte snyggt med ankläppar.
Har ni något som ni tycker är jättegott och som ni äter fast ni inte mår bra på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar