Överdiagnostiserad och ett akutbesök

Ibland blir dagar inte alls som man väntat sig.

Dagen har nämligen spenderats här, på den övre delen ifall någon undrar om jag gått och dolt något.

Lilly vaknade med rejäl magknip i natt och det har hållit i sig. Så hon har då bland annat haft följande diagnoser: blindtarmsinflammation, tarmvred, diabetes, pre pubertala problem (fråga inte), förstoppning och en fis på tvären. Det är ganska många diagnoser på så kort tid kan tyckas men det bara blir så.

Men när hon gick här i förmiddags och inte hostade riktigt eftersom det gjorde ont och att hon liksom kröp ihop när hon reste sig. Men hon ville gärna in och shoppa. Men så blev inte fallet efter ett litet samtal till vårdcentralen.

Nu har vi sådan tur här i Hålan att vi aldrig är sjuka eftersom de nu tagit bort vår läkare. Det känns så himla tryggt, verkligen. Så det var bara att ringa in till stan. Nej men vi har inga läkartider men jag hade verkligen velat titta på henne. Detta känns också så himla tryggt, verkligen.

Så vi fick köra in till akuten på CSK istället. Där klämdes det, togs diverse prover och förbereddes inför eventuell inläggning om kirurgen trodde på en blindtarm.

Så hon preparerades med Emla-kräm, bedövningskräm, i båda armvecken och på ena handryggen. Allt för att vara förberedda om de behövde sticka henne mer eller sätta nålar.

Sedan var det bara att sitta och vänta på att kirurgen skulle bli färdig på operation. Vi blev visade till ett eget väntrum där vi med kurrande magar gjorde oss hemma stadda med böcker, tidningar och ritblock. Och vi väntade, och vi väntade och vi väntade lite till.

Jag mumsade i mig några läkerol med jämna mellanrum för att stilla min kurrade mage. Jag kunde liksom inte gå ut och köpa en macka när inte Lilly fick äta något.

Till slut kom kirurgen, en ung tjej som man först reagerar på att är hon tillräckligt gammal för att bara vara kirurg, och klämde på henne. Hon klämde och pratade och klämde lite till innan hon ansåg att hon kunde släppa hem oss till Lillys stora lättnad.

Det blev minsann köpepizza sedan för vi var så hungriga och trötta.

Jag måste bara berömma all personal vi har träffat under dagen. Helt fantastiska och då har vi ändå varit på vanliga akuten och inte barnakuten. Alla från undersköterska, sjuksköterska till läkare har varit så trevliga och omtänksamma om Lilly. Härligt att ha det med sig när så många klagar på den svenska sjukvården.

Nu ska jag nog bara slänga mig i soffan och kela med tjejerna och inte göra något annat.